måndag, december 29, 2008

Vilken födelsedagspresent!!!

Nu är hon här! Lilltjejen som boat i min mage. En liten observatörska som gillar att fillilura.

Efter en långdragen förlossning som började med vattenavgång, hade halvlek i droppstimulerat värkarbete och svajjiga hjärtljud och slutade med katastrofsnitt så mår vi bra alla tre.

LillaN är lite gul och har lågt blodsocker som vi kollar upp. Jag vankar på med mitt snitt och väntar på att magen ska komma igång och besked på att jag inte har nån infektion efter snittet. Pappa Mannen gooosar och snooosar allt vad han orkar.

Vi fattar förstås fortfarande ingenting men är de lyckligaste föräldraparet i världen.

Faktiskt!

torsdag, december 25, 2008

Juldagsfirande

Det gick ovanligt bra i år, firandet av Fs 12:e födelsedag. Hennes pappa hade fixat fint med både mat och fika och jag välsignade ansträngningen eftersom jag var rejält hungrig utan lunch vid tretiden.

Under förmiddagen märkte jag att slemproppen har börjat släppa. Kanske lite mer sammandragningar än tidigare men inget som är regelbundet.

Vi håller fast vid den 30:e som det är sagt. I övermorgon ska Cinks i egen hög person fira sin födelsedag.

Basta.

onsdag, december 24, 2008

God jul önskar Cinks

Julmat har nu blivit inhandlad lite i sista sekunden. Vi blir visst hemma på julafton.

Mvc bokade igår in en igångsättningstid till sista 30:e december. Barnmorskan frågade om jag ville att hon skulle känna om något hänt och det ville jag. Livmodertappen var tydligen mjuk och allt skulle lika gärna kunna sätta igång när som helst. Jag gissar ändå att kroppen behöver känna bebistyngd också för att förstå, men eftersom den fortfarande ligger högt och ofixerad så uteblir allt vad förverkar och andra hoppfulla tecken heter.

Visserligen kände jag en stramande känsla igår efter barnmorskans pill men inget som satte igång något och idag är den känslan borta igen.

Så vi firar jul i lugn och ro, med glögg och nötter, precis som det ska vara. I mellandagarna ska både F och jag firas av och sen finns det gott om tid och utrymme för en ny familjemedlem att välkomnas innan nyårsklockorna ringer.

Det känns riktigt bra idag, hälsar Cinks från berg-o-dalbanan

måndag, december 22, 2008

Resultat av grannpromenad

Jo, det blev en trevlig entimmesrunda i grannskapet med den gravida granntjejen och hennes son i Buggaboovagnen. Tur att jag ibland är såpass förklok att jag inte drar mig undan utan verkligen gör det jag tror att jag egentligen kommer att må bra av fast inte alls vill för stunden.

Vi halkade oss fram på snorhala cykelvägar. Så sade hon nåt bra, nåt som jag ska försöka ta fasta på. Hon sa: "Ställ in dig på igångsättningsdatumet". Så enkelt sade hon det. Och jag hängde på och höll med om att det nog var det bästa jag kan göra i nuläget för att inte dag efter dag bara ska gå. Sen gick jag hem och bakade tre sorters kakor.

Så därmed gör jag mitt bästa på att ställa in hjärnan på igångsättningsdatum. Det blir ingen bäbis innan dess. Ett juldagsbarn och ett nyårsbarn. Det blir ju hur bra som helst!

Så, välkommen den 31:a december, SYLVESTER!

Inåtvänd

Jag är sen.
En granne som jag inte alls känner undrade om vi skulle ta en promenad idag vid elva. Fast jag egentligen inte hade ett dugg lust nickade jag glatt och sade att det vore ju trevligt. Har känt så sen igår när jag sade Ja lite käckt.

Nu är klockan lite över elva och jag sitter vid datorn. Jag kan ju gå över gatan, ringa på och säga att jag inte har nån lust. Jag tror däremot att det skulle öppna upp mig lite från den här nedrans modstulna inåtvändheten som jag håller på att gå in i.

Så en liten prommis blir det. Nu går jag. Ciao.

söndag, december 21, 2008

Modstulen

Efter en mycket knölig natt med illamående, spring i benen och en bullrig mage sade jag till Mannen i morse att jag nu skulle ändra strategi och verkligen njuta av de sista dagarna med bebis i magen.

Vi gick upp och gjorde frukost. Magen hängde ut så dant att jag lade mig på soffan för att känna efter. Inget huvud ner längre, utan snett under naveln istället. Snarare tvärläge igen.

Där rök mina goda intentioner om en söndag på bra humör. Jag börjar om.

lördag, december 20, 2008

Nop

Inget.

Jag mår bra. Mannen är ledig och mår bra.
Har inte lust att skriva mycket mer än så just nu.

Over and out, citerar Cinks

fredag, december 19, 2008

Nya rön

Vi pratade färdknäpp igår, Mannen och jag. Pratade, alltså.

På hans jobb hade man sagt att det behövdes 20 färdknäppar för att få igång nåt. Under vilket tidsperspektiv sades inte.

Men 20? Inte ens den uthålligaste av alla uthålliga gravida män skulle väl fixa det. Fyra gånger i timmen hela natten, eller?

I think I'll pass that one, says Cinks

Fartig förmiddag

Spelar ju tydligen ingen roll om jag ransonerar på krafterna eller håller ångan uppe, bebis ligger där den ligger.

Därför har jag, innan klockan ens slagit lunch hunnit:

- Äta frukost med maken
- Duschat skönt och tittat lite på morgontv
- Tagit en promenad i duggregnet
- Åkt och slängt junk på återvinningsstationen
- Pantat flaskor
- Lämnat tillbaka gamla mediciner på apoteket
- Handlat inför helgen
- Hämtat Fs kvarglömda jacka på stallet
- Startat igång datorn
- Hämtat krukor i förrådet och ställt upp i sovrumsfönstret
- Plockat in i kylen och ur diskmaskinen
- Fixat en god latte

Och nu sitter jag här. Allt som känns är möjligtvis att jag är pyttepyttelite trött i benen. Ja, det är nog som AstaKerstin säger, den ligger så tryggt att den vill stanna där inne ett tag till.

Lite färre rörelser hittills i magen idag, noterar Cinks, och håller lite extra koll...

torsdag, december 18, 2008

v.41 - sista bilden?


...men inte verkar det bli nån bebis, inte!

Var på mvc idag. Huvudet fortfarande nedåt, högt och rörligt. Mitt blodtryck lite högre och bebisens hjärtljuden lite långsammare än tidigare. Killslag, sa barnmorskan.

Jag blir igångsatt den 31:a december om inget annat händer. Får väl se fram emot det datumet då, om inte annat. Kanske är det så, att jag ska ha ett juldagsbarn och ett nyårsdagsbarn. Kul.

Och ja, jag börjar bli otålig, lite less och sur, märks det eller? undrar Cinks

Snart fler i familjen

För jag vet inte vilken gång i ordningen hämtade jag F igår utanför skolan för att åka och kolla på ökenmöss. Eftersom hon ska få dem i födelsedagspresent så fick hon lova att glömma bort allt efteråt.

Turen var med oss. Sex små hanar busade runt i ett terrarie och hon hade inte alls svårt att välja ut en svart med lite vitt på och en beige med lite vitt på.

Lyckan var fullständig. Vi betalade i förhand och nu är det bara att hoppas att de små liven finns kvar när vi kommer om åtta dagar och ska hämta upp dem.

Varken jag eller Mannen är väl superbegajstrade i detta men han gladde sig ändå lite åt att vi åtminstone får in lite fler killar i vår lilla familj!

onsdag, december 17, 2008

Stig kom och gick...

...utan minsta tecken på att nåt är på gång. Magen väger tyngre än någonsin och jag är trött i svanken efter dagens pepparkaksbak. Håret är tonat och jag är nyrakad under armarna, benen skiter jag faktiskt i. Jag är redo, kan man säga...

Så lyssna nu noga, Abraham, för imorgon är du hjärtinnerligt välkommen ut! Hör du det?

Pepparkakshus

Blä! Jag har ont i ögat. Det gör mer ont när jag sitter framför datorn. Därför kommer jag nog inte att hänga vid datorn och skriva så mycket mer idag.

Men jag skriver givetvis OM det händer nåt.
Det kommer jag ju inte att kunna låta bli!

Nu ska här bakas pepparkakshus istället.
Bildbevis på årets modell kommer.

Vad var det nu de sa om färdknäpp...?


tisdag, december 16, 2008

Vi passar Assar

Jag varnade Mannen imorse för att mitt humör troligtvis kommer att bli sämre för varje dag som jag går över tiden. Jag började känna av det redan på eftermiddagen. Sur. Irriterad. Otålig.

Nu är det alldeles för få timmar kvar på det här dygnet för att det ska bli nån Assar.

Vilket datum ska jag ta sikte på nu istället? Tre dagar efter BF, precis som med F? Alltså den 19:e? Okej rå, då siktar jag väl på den 19:e rå. Eller vad säger du om det, Isak?

Skit!

Johodå. Visst var det en irit igen. Bara att droppa på, åtta gånger om dagen. Skit!

Ovälkommen värk

Dagen D! BF. Tänk när jag hade det sist. Tolv år sen, 22:a december. Då var vi hos några grannar på fika och jag har en bild på mig där jag sitter i soffan med rund och go mage. Ingen värk då heller, så långt ögat kunde nå....

Just idag, på min andra, stora Dagen BF är det precis vad jag har. Värk i ögat. Den här jädra Iriten har blossat upp på nytt. Regnbågshinneinflammationen som inte vill hålla sig borta. Jag har ju droppat kortison i säkert sex-sju veckor nu och hade precis slutat. Inatt när jag är uppe och far känner jag att ögat värker igen. Jag blir så ledsen. Jävla skit, helt enkelt. Inte nu. Jag vill iiiiinte!!!

Fick tid hos Dr Mats och ska åka dit nu till tio över elva. Bäst att kolla upp. Gissar att det är ytterligare sex-sju veckor med droppar som jag har framför mig nu. Hoppas bebis kommer ut snart, jag är så rädd att den ska ta skada även om ögonläkaren säger att det är så lite och så lokalt som jag droppar att det inte är något jag behöver oroa mig över. Men jag gör det ändå. Det känns inte bra, helt enkelt.

Istället för förkylning? spanar och spånar Cinks

måndag, december 15, 2008

Redo i rött och svart

Okej, nu har amningströjorna som jag köpte på Tradera kommit med posten. Båda två. Så nu ska de bara tvättas och sen är det fritt fram för min inneboende att komma ut.

Hör du det också, Rocky?

Hjärta-smärta

Vi hittade en notis-lapp på köksgolvet för nån dag sen.

F hade ritat ett tårfyllt öga och bredvid skrivit dit texten:
"Ingen utom 1 öga är medveten om detta..."

Det har inte varit riktigt lika glada miner här hemma som det var för några veckor sen. Det vi tror anledningen är att föremålet för glädjen nu tydligen har kallat F för något som ingen ska acceptera. Nåt som hade ordet skit i sig. Nåt som man verkligen inte säger till den man gillar...


Trolleri eller planering

Hur får man pengarna att räcka till under mammaledigheten?
Vi har redan en ganska låg boendekostnad men eftersom Mannen fortfarande bara har "halv" lön som egen företagare så behöver vi göra den här utmaningen för att slippa knapra på sparkapitalet som redan är rätt knaprat på.

Det här är vad vi har lyckats åstadkomma hittill:
1. Bytt försäkringsbolag. Sparar ungefär tre tusen per år.
2. Dragit ner Tv:n till basutbud. Sparar ungegär tre tusen per år.
3. Lägger upp budget för kommande år. Vet inte vad vi sparar på det men det blir intressant att se om det bättre går att styra pengarna så att mer hamnar i till exempel "semester"-kolumnen och mindre i "jag vet inte vad jag har gjort av pengarna"-hålet.
4. Handlingslista/matschema. Räknar med att vi kan spara en del här också. Vårt matkonto är inte så himla dyrt men vi vill gärna försöka köpa bra mat och den är ju oftast lite dyrare så det blir en utmaning att behålla kvalitén men inte lägga ut mer pengar.

Har du själv gjort något för att minska månadskostnaderna? Vi tar gärna emot tips och förslag, hälsar Cinks

Ofokuserad

Skulle ringa, posta, betala, registrera och göra en massa-bra-saker idag. Istället värmer jag lite soppa till lunch, dricker latte och sover i soffan.

Jag får iiiinget gjort! Ska jag våga mig på att tänka "promenad"?

Tras som övning

Jag småfnissade inombords när Mannen härjade runt i helgen över alla elektriska prylar som börjar gå sönder, både våra gemensamma och hans privata.

Plötsligt idag vill inte min systemkamera ta några bilder. Jag får nåt konstigt felmeddelande och inga bilder blir det. Där fick jag.

Dessutom försöker jag registera min externa hårddisk som jag fick i namnsdagspresent av Mannen. Hittar inget som ser ut som ett serienummer, hur slarvig får man vara?

Kan det vara så att jag ska öva på att ta det lugnt och inte brusa upp över elektronikprylar som pajjar. Tror nästan det...

söndag, december 14, 2008

Tomt och lugnt

Söndag är alltid söndag. F har åkt. Två veckor tills vi får gosa med henne igen.

Känns som om vi hunnit med massvis med saker under de två veckor som hon varit här. Känns som en evighet tills hon kommer tillbaka. Innan dess kommer vi ha både firat in och ut julen och hennes 12-årsdag. Kanske har vi även hunnit bli en till i familjen.

Det är två långsamma, spännande, längtiga och välfyllda veckor som vi har framför oss.

lördag, december 13, 2008

...och ingen Lucia

Har haft en heldag i temat Stall, ingen bebis idag heller.

Först Lilla Stallet på förmiddagen och en kilometers långpromenad i råkylan. På eftermiddagen Stora Stallet som bjöd på sång, ridning, lottdragning och glögg.

Trodde inte jag skulle få se nån lucia i år men jojomän, visst fick jag det. Nu hoppas jag att natten blir någorlunda lugn i mina springiga ben.

G'night!

fredag, december 12, 2008

Nix

Ingen bebis idag.
Molnen kanske minskar fullmånens effekt *yeah right*.
Eller så är det inte tajm än helt enkelt.

Gonatt!

Wow - effektfull fullmåne?

Jag trodde det var tvärtom när det var fullmåne att jag skulle vanka rast- och sömnlös hela natten och bara vara frustrerad. Istället har jag sovit bättre än på nio månader tror jag.

Första passet var på två timmar som vanligt innan jag gick upp, stretchade, kollade F, gick upp på övervåningen, drack vatten, kikade på termometern, gick på toa, stretchade lite till, såg att det lös hos grannarna nedanför, tog en droppe nezeril i den ena, täppta näsborren och gick sen och lade mig.

Sov sen till strax före sex och nu har jag sovit en stund till i soffan.

Men nån annan effekt verkar inte fullmånen ha haft på mig än så länge. Och så mycket som är inplanerat med F i helgen så vore det nog nästan smidigast om den ville stanna i magen några dagar till.
Inte mig emot, liksom!

torsdag, december 11, 2008

Drömmar är alltid kommentarer
till vad som pågår i drömmarens liv

och

- Vatten är ett element som kan ha dubbla betydelser
- Vattnet brukar inte sällan förknippas med flödande känslor
- Vi har också vatten som renande och helande symbol

Jag kanske skulle samla ihop mina vattendrömmar och göra en spaningsinsats på dem, tänker Cinks

Kort rapport från mvc-besök

De tog alltså emot en lite ängslig blivande mamma på kort varsel.

"Jag är inte så orolig men det vore skönt att veta vad jag ska ställa in mig på" sa jag.
"Men du tänker ändå på det" sa mvc och bokade in mig hos min barnmorska som frigjorde lite tid.

Och status var precis som förra veckan, huvudet nedåt men högt upp och fortfarande helt rörligt.

Ja, så då vet jag det iallfall. Ingen rumpnisse men heller inga garantier för att det blir som jag har tänkt mig. Om jag nu har tänkt något.

Sjunk ner, sjunk ner, sjunk ner... affirmerar Cinks

v.40


Jag trivs bättre än någonsin med mitt hängpäron till mage. Mognare frukt får man leta efter. Den komiska faktorn ökar för varje dag som går. Hur ska det ser ut om jag går över tiden vågar jag inte ens tänka på.

Ska ringa idag och höra om jag kan få göra ett extra besök hos mvc för att se om det har hänt något med yrbollen i magen. Ibland tycker jag mig känna ett lätt tryck nedåt, i nästa stund är känslan borta. Skulle bara vara lite lugnande att veta hur landet ligger, så att säga...

Tack Minks för puffen, fick en tid redan idag :-) hälsar Cinks

Dröm om udda fotografering

Jag förstod inte förrän jag vaknade och riktigt tänkte efter vad jag hade drömt att jag faktiskt haft en ny vattendröm.

Första delen av drömmen minns jag inte så mycket av förutom vagt att det var en mörkgrönt vatten där jag inte ville gå i. Sen gick jag plötsligt längs strandpromenaden i Sigtuna och såg ut över fjärden på ett turkosgrönt, kristallklart och härligt vatten!

Som pricken över i var det en fotosession i vattnet, två modeller låg på botten och en fotograf stod vid strandkanten med objektivet under ytan och tog supercoola bilder. Och jag blev givetvis helt begajstrad och hispig för jag ville också plåta...

Först nu när jag sätter drömmen på pränt tror jag att jag kan tolka den som min första förlossning, kristallklar och min kommande, en aning oviss. Som du säger Minks, kanske läge för att boka in ytterligare en tid hos mvc... Eller hur skulle du ha tolkat den om det vore Din dröm AstaKerstin?

onsdag, december 10, 2008

Utflykt i stan

Först hade jag lite skämtsamt tänkt att skriva att nu "åker jag in" med syftningen att jag skulle åka in till stan och luncha med Minks idag. Sen insåg jag att det kanske inte är rätt tid för sånna skämt just nu. Vargen kommer liksom...

Men det är iallfall vad jag har gjort idag. Flanerat i stan, shoppat, myslunchat med Minks och sen fikat med en annan väninna. Det har gått bra men långsamt. Tror ändå att det får bli sista stadsvisiten innan det är dags. Uppstartssträckan när jag suttit en stund blir längre och längre och ibland när jag inte hittar någonstans att sitta blir det lite extra flåsigt och nästan lite panikartat.

Jag kan inte heller riktigt bortse från barnmorskans påminnelse om att jag ska "lägga mig ner om vattnet går" vilket verkligen betyder just att jag ska lägga mig ner om vattnet går. Och då vill jag liksom inte befinna mig på Plattan eller på något annat mindre lämpligt ställe, som på tåget eller nåt.

Jag kan nog klara av att ta det lugnt hemmavid de relativt få dagar som är kvar, det blir en bra övning, sa Cinks

tisdag, december 09, 2008

Förkylningsteorin

Teorin går ut på det här

...men jag är inte förkyld, inte än så länge. Täppt som sjutton men det har nog mer med graviditeten att göra än äkta snuva. Eller kan fler än jag förväxlat snuva mot tillhörande täppthet? Kan det vara så att jag är undantaget?

Lucia om månen får styra

Jag läser att det föds fler barn dagar kring fullmåne. Kan månen flytta vatten på jordklotet så är det väl rimligt att det också påverkar kroppen, inte sant. Ja, det finns säkert forskning kring det där.

Nu i december är det fullmåne den 12:e december. Det är fyra dagar före vårt bf, lika många dagar som vi flyttades framåt vid ul.

Av ren kuriosa tittar jag i kalendern för året då F är född. Lite häpen ser jag att det faktiskt var fullmåne den 24:e december. På självaste julaftonsmorgonen startade ju nämligen värkarbetet igång och eskalerade till kvällen den 25:e då hon kom till världen.

Så, bara för skojs skull kan det vara lustigt att se om det händer något den 12:e. Annars fortsätter vi väl att vänta...

Tänk att ha ett juldagsbarn och ett luciadagsbarn - kan lyckan bli mer fullkomlig? tänker Cinks

v. 40

Tjo, vad det går undan! Äntligen är jag i vecka 40 (eller om det är imorgon kanske).

Allt lugnt gällande värkar. Annars är det lite dagsberoende på hur det är gällande liv&rörelse i magen. Ibland sparkar det inte alls, då blir jag orolig. Ibland är det bonk till vänster, ibland till höger, ibland upptill och ibland nertill. Jorden runt kan man säga.

Om huvudet ligger uppåt eller nedåt har jag slutat gissa på. Men om jag ändå ska tippar på något så är det att det ligger nedåt igen...men är inte säker på nåt sätt. Det har inte sjunkit ner iallfall, det vet jag med säkerhet eftersom jag inte alls känner nån tyngd i "mitten". Däremot känns det fortfarande som om den sitter på bäckenkammen. Tio kilos tyngd där känns, kan jag erkänna.

Natten som var blev upphackad av alarmet som ringde tre gånger för att kolla F, nattkissen och sedvanlig stretch för att bli av med RLS. Då känns det bra att vara ledig och kunna sova igen lite på förmiddagen för att undvika häxhumör på eftermiddagen.

Det lunkar på med andra ord, skulle man kunna säga.

måndag, december 08, 2008

En minikatt på gång...

Ouiii! Va spännande!

På självaste datumet 08-12-08 (snyggt bara det!) verkar det som om Kattfamiljen är på BB för att välkomna en minikatt till världen. Jag har ännu inte hört något mer och håller tummarna för att de får_har en underbar och varm upplevelse.

Rörigt

Skapade en ny blogg för att dela upp mina inlägg om Fs diabetes och min egen lilla värld av tankar. Plötsligt byttes hela profilen och det var plötsligt inte Cinks som kommenterade utan Att leva med diabetes. Tokigt. Även om jag är samma person. Men nu ska det vara åtgärdat, tror jag.

söndag, december 07, 2008

Baksöndag

Fyra påsar grahamslussebullar ligger i frysen. Massor av pepparkakor har blivit glaserade. Jag är trött i kroppen och pustfrustar när jag rör mig som en sengångare i köket.

Mannen hittade mig på soffan i morse. Han blev orolig när jag inte låg bredvid honom när han vaknade och fick direkt en massa hjärnbilder.

Efter att ha vandrat runt i två natt-timmar, ätit banan, druckit mjölk, druckit en massa vatten, kollat F, borstat tänderna igen, stretchat tre gånger, försökt somna i sängen två, utövat lite "yoga-light", läst tidningen, stått på balkongen i bara morgonrock i tio minuter så testade jag att lägga mig på soffan och kände att det nog skulle funka. Kroppen kunde äntligen slappna av.

Fyra timmar fick jag sova under en fleecefilt med benen utanför. Jag var kall när Mannen hittade mig och det var ju också meningen. Sen kunde jag knalla ner och lägga mig i varma sängen och sova ytterligare en timme.

Men det kan ju också vara en anledning till att det känns tungt idag...

lördag, december 06, 2008

Chaufför-lördag

"Åh va härligt att vi är lediga i helgen" utbrister jag och sträcker på mig i sängen innan vi går upp. Det är fortfarande lite mörkt ute, klockan är strax efter åtta.

F börjar genast pyssla med sin käpphäst. Hon ska upp till andra stallet efter sin ridning i första stallet och träna käpphästkadrillj, något som hon tycker är både roligt, mycket pinsamt och nervöst.

Frukosten står framdukad vid nio. F är sur och gråter nästan för hon vet inte vad hon ska äta till frukost. Nervositet förstår vi men kan ändå inte låta bli att få dåndimpen. Plötsligt ringer telefonen. Mannen svarar. Han säger "Jasså" och "Jaha, stod jag uppsatt?". När han lägger på slår han näven i bordet och svär "Fan, jag ska jobba idag och hade inte skrivit upp det".

F hoppar till på stolen, hon är känslig för män som skriker och börjar genast bre och äta en smörgås som hon äter under tystnad. Mannen ska alltså jobba idag. Jag kan riktigt se hur vår lediga helg får vingar och flyger iväg.

Vi får kasta på oss kläderna och jag skjutsar upp Mannen till jobbet. Sen tillbaka hem och skjutsa F till ridningen. Sen hem och kasta i F mat och vidare upp till nästa stall. Undertiden upp till affären och handla, pussa lite på Mannen som nu förlikat sig med helgjobb. Det har nästan inte jag. Tillbaka till stallet och sen hem.

På eftermiddagen kommer varma och mysiga väninnan på en kortfika. Vi sitter bland tända ljus och Salem al Fakir och har en intressant diskussion om människotyper enligt en färgteori. Sen är det dags att hämta Mannen och fara tillbaka hem för att laga mat.

Magstatus
Den har hållt sig lugn hela dagen.
Bara några sega buffar, gärna nedåt mot kisseblåsan.
Tror den ligger på snedden igen. Eller i säte.
Tjo!

fredag, december 05, 2008

Inget trådlöst tålamod

Gha! Jag har aldrig utgivit mig för att vara nån datorspecialist eller nätverkstekniker och jag är det inte heller. Det visar sig allra helst nu när jag ska göra en så banal (?) grej som att koppla på Fs dator på vårt trådlösa nätverk. Det går bara inte.

Jag använder ett externt D-Link-modem som jag iofs vet har krånglat förut, men fan, jag får liksom upp modemet så jag ser det men det vill inte koppla upp sig mot nätverket. Måste jag tillkalla stackars kompisen som får ställa upp i ur och skur för att lösa detta. Och jag orkar liksom inte krypa och kräla omkring på golvet för att dra i sladar och kolla runt hur mycket som helst.

Det värsta är nästan att jag blir på så jädra dåligt humör när det inte funkar.
Dubbel-Hmrf.

Sightseeing?

Undrar om busbebis är ute på en sista upptäcksrunda i magvärlden för inte känner jag nåt huvud nedåt längre iallfall. Möjligtvis snett upp till vänster...eller strax under revbenen på höger sida, precis som tidigare.

Fortsättning följer, med andra ord *suck*.

How girly am I?


I am 48% Girly
I'm little girly, a little boyish, and probably a
whole lot indie. I have my own unique style,
and it pretty much defies gender lines.

How girly are you?

Not so desperate


...but it's sweet to be a Housewife!

Startade igång som vanligt med att dutta med F för att hon skulle vakna. Märker att det har en mycket gynnsam effekt på morgonhumöret så det väljer jag att fortsätta med om jag har tid.

Gick med henne till tåget, tänkte att det nog kan vara bra att sparka igång livsandarna med en tiominuterspromenad. Dukade sen av frukost och tog en dusch. Sen var jag helst slut och dåsade till upprätt i soffan. Ärligt trött idag, magen i lite olag och snart börjar det närma sig förmiddagsfika.
Mannen erbjöd mig en behandlingstid idag och ja, visst vore det underbart skönt att bli knådad på men undrar om jag ändå inte väljer att strosa omkring i mjukisar resten av dagen...

torsdag, december 04, 2008

v.39


Kort mvc-rapport

För mig glädjande besked från dagens besök på mvc - bäbis har fortfarande huvudet nedåt och har så haft nu ca en vecka. Hejja!

Fortfarande helt rörligt dock så går vattnet måste jag lägga mig ner. Det där är orsakar fortfarande huvudbry för mig. Tänk om jag är ute någonstans och måste lägga mig på marken...nåja, jag får väl klura ut nåt då, om det nu skulle hända.

Barnmorskan tror att den kommer att fortsätta ligga rätt och att vi dessutom kommer att ses igen den 18:e vilket innebär att gissar att jag går några dagar över tiden. Vi har dessutom bokat in ett möte den 23:e men då hoppas jag verkligen inte att jag behöver gå dit!

Ny magbild kommer under kvällen. Och håll då i dig, det är inte en påklistrad attrapp även om det verkligen ser så ut, menar Cinks

onsdag, december 03, 2008

Bara början

Tisdag kväll.
Vi sitter på urtrevligt julbord med Mannens företag och respektive är med som ett trevligt initiativ.

Min mobil ringer. Det är F som är ensam hemma:
- Hej mamma, var är ni?
- Vi sitter och äter julbord vet du ju.
- Mmm...
- Hur har du det då?
- Jo, jag undrar...hur får man bort fläckar av köttfärssås på soffan...?

Vi får kanske skylla oss själv med en vit soffa och jag gissar att det bara är början av en hel serie fläckar som vi kommer att få se på den, suckar Cinks. Heder åt tjejen som iallfall försökte så gott hon kunde att tvätta bort fläckarna.

Löfte med baktanke


"Idag ska du och jag åka och titta på ökenmöss" sa F yrvaket redan innan hon ens kommit ur sängen.

Stora dagen idag - vi ska se om vi kan välja ut ett par Gerbiler till 12-årspresent. Det hade ju varit bra mycket mysigare om hon hade kunnat få en hund i istället, till exempel en sån stor, svart raring som låg och sov tätt intill hennes säng igår kväll. Men det dröjer ett tag till innan vi tycker att vi har möjlighet att ta hand om en härlig hund. I väntan på det tar vi ett parti ökenmöss till.

Och litelite söta är de ju. Man kan ändå undra vad det är jag har sagt ja till. Framför allt hur det gick till. Men jag har en egoistisk baktanke. Hon kommer att få skriva kontrakt om skötning och underhållning av dessa små varelser. Minst en gång i veckan ska det rengöras i terrariet och på så vis kommer jag att få träffa och umgås med henne minst en gång i veckan under de veckor hon är hos sin pappa.

Har man svårt att undvika det "onda" får man se till att det för nåt gott med sig, sa Cinks

Hemmafru?

Skjutsade F & co till skolan imorse så de slapp gå i regnet. Skulle ändå åka och tanka upp bilen omutifallatt... Bussiga skolchaffisen har till och med lovat att hämta! "Mamma är hemmafru nu" deklarerade F för sina kompisar.

Väl hemma slog jag mig ner i soffan. Eftersom jag inatt tror mig ha känt ett huvud som pekade rakt nedåt jiiiihooooo...men fortfarande väldigt högt upp så chansade jag inte om den skulle jippa av att ligga på sidan utan satt i soffan - och blev så oerhört trötttrötttrött att jag somnade. Vaknade först en och en halv timme senare med värsta gamnacken.

Natten var annars rätt bra och jag fick faktiskt sova i nästan tre timmar i sträck. Det känns verkligen på sömnkvalitén att den hinner ge mer då än när jag vaknar varje timme och måste upp och vanka/stretcha/dricka vatten/gå på toa/andas.

måndag, december 01, 2008

In between

Jobbtelefonen ska snart lämnas in. Ett nytt abonnemang har införskaffats som jag kan använda under föräldraledigheten och nu återstår bara att pytsa ut det nya numret kors och tvärs *mind note: förutom till jobbet, hehe ;-)

Av nån anledning går det dock trögt. Kanske för att jag tycker det är läskigt att stänga av jobbmobilen och bara ha min egen. Som om jag har lite svårt att tro att jag snart ska vara mammaledig, kan du tro...

Ork

Plötsligt verkar det som om jag har mer ork än jag haft på snart nio månader. Visst flåsar jag och måste lyfta magen när jag går i trappen men idag åkte jag till exempel och storhandlade utan att bli särskilt trött. Det är nog inte så dumt för mig att vara hemma ändå. Inte för att jag varit så mycket hemma idag i och för sig men just fenomenet att slippa prestera på jobbet verkar ha lysande effekt. Och det gör ju inget eftersom jag sover så kasst på nätterna. Kroppen verkar ändå på nåt underligt sätt kompensera upp sömnbristen på ett elegant och mycket uppskattat sätt. Hoppas det håller i sig fjorton dagar till!

"Olivia" tyckte min homeopat.
Eller vad sägs om "Astor"?

Pannbiff & pepparkakor

Jag dricker lite thé och äter pepparkakor framför datorn. Livet känns rätt bra. Var med F i morse till vårdcentralen och halsprovet var som tur var negativt. Plötsligt hade jag lite tid att följa med F till skolan, till hennes stora glädje.

Så jag har hjälpt till lite på tysklektionen, skurit schabloner på bildlektionen och ätit pannbiff med potatis för 35:- i matsalen. Och jag kan inte låta bli att förundras över att pannbiffen smakar exakt som den gjorde när jag gick i skolan. Det har alltså inte hänt något med det receptet på över 20 år! Amazing...

Trött hann jag också bli för tydligen är det svårt att lyssna när man går i sexan, jisses vilka godag-yxskaft-frågor som har ställts, vad onödigt rörigt det har varit på lektionerna, vilket tempo och vilken ljudnivå. Och bara en massa måsten:

- Titta oavbrutet ut genom fönstret och se vilka som går förbi
- Rufsa i klasskamratens hår så han får en ball vaxfrilla
- Ge upp nästan direkt och säga att "jag inte kan" och "jag är värdelös"
- Flamsa med kamraten bredvid
- Springa och leta efter en penna som är i ett annat låst klassrum
- Låta de andra gissa vem man är kär i i klassen

Nu är jag hemma en svägn i väntan på att åka iväg till homeopaten och snack lite hälsa&må bra och till kvällen blir det middag med några mammor i klassen.

Sen är min första lediga dag slut.

söndag, november 30, 2008

Magrapport

Läget är lugnt, en och annan sammandragning. Jag tror jag är på väg att gå i symbios med min mage. Kommer det någonsin att komma ut nån beby, det är dagens undring?

Det buktar här och det puffar där och jag har iiiingen koll alls om hur den här filuren ligger...men möjligtvis är det fortfarande huvudet nedåt. På torsdag nytt besök hos mvc, det ska bli minst sagt spännande.

Meningen med...

Jag hade tänkt att börja mina mammalediga dagar med att åka in till jobbet imorgon. Dels för att måndagsmornarna bjuder på mycket trevlig loungefrukost på jobbet, dels för att jag inte riktigt hann avsluta allt när jag åkte i torsdags och dels för att jag hade så svintråkigt hemma i torsdag.

Nu verkar det inte alls som om det var meningen. F kom nämligen hem från sin pappa ikväll och var tjockare i halsen än när hon for. Förkyld i två veckor och astjock - varningsklockor klämtar! *och varför gör inte hennes pappa nåt åt saken, jag hörde att hon var tjock redan i förra helgen?*

Därmed kommer vi att dra kölapp på vårdcentralen kl 08.00 imorgon bitti istället för att sitta på tåget på väg till stan. Så får det bli. Jag har inte nån lust alls att få streptkocker nu, jag ber dem nog göra ett halsprov på mig också.

Tumme att det inte är nåt!

fredag, november 28, 2008

En ny vändning

Kort rapport om dagens vändningsförsök.

Mannen och jag kom till en lugn förlossning med bara trevlig personal, blev invisade på ett rum av en undersköterska och fick lämna urinprov. Allt väl. Jag var nervös och pratade oavbrutet så mycket jag bara hann med. Mannen var nog också nervös, vet inte om han hade dansat can-can på rummet annars...

Sen kom barnmorskan och satte CTG på magen och bebis lät oss få höra stabila hjärtslag i närmare en halvtimme. Sen kände hon på magen för att se hur den låg men kunde inte klart säga om det var säte eller inte.

Läkaren kom kort därefter och kunde inte heller han känna exakt hur den låg och ultraljudsutrustningen rullades in. Och där, där mvc för en vecka sen såg en rumpa låg nu istället ett huvud! Bebis har tydligen vänt sig alltså men ligger helt rörlig och har inte visat några tendenser på att vilja sjunka ner och kan lika gärna vända tillbaka till imorgon gissar jag.

Nålar med brickanyl behövde inte användas med andra ord och jag får fortsätta lunka på med stora magen fram till nästa mvc-besök då hon troligtvis får kolla igen (om det inte går att känna). Men då är det troligtvis för sent att vända och vad som händer då kan vi bara spekulera i. Hur som helst känns det skönt nu, att vi slapp utsätta oss för en vändning. Affirmationen om "huvud ner" verkar ha hjälpt så jag fortsätter så och hoppas att allt fortsätter i den vägen.

torsdag, november 27, 2008

"Lyckan är beroende av förhållandet mellan
förväntningar och den upplevda verkligheten"

Spökhjärna

Gah! Jag och min spökhjärna. Med nitton dagar kvar börjar den hitta på att se tecken. Det är lite invecklat att förklara för dem som aldrig haft spöktankar men jag ska försöka exemplifiera: Du tittar inte på finalen i fotbolls-vm eftersom du då är övertygad om att det lag du hejjar på ska förlora. Så stor impact har du på omgivningen. Du vill inte lägga nycklarna på bordet, eftersom det betyder otur.
Just sånt håller min hjärna på med. Tycker sig se tecken. Och det är inga bra tecken, det är bara otäcken. Jag tar inga exempel för de är för wacko helt enkelt men det handlar om att om jag gör si så kommer det att hända och om jag gör så så kommer det att hända...

Men nu skriver jag om det, släpper upp det till ytan och hoppas det försvinner. För jag tror egentligen inte att man ska tro på tecken utan försöka leva i nuet och ta stunden som den kommer.

Lycko-sms

*ett sånt sms man aldrig förmår sig att slänga*

"Hej mamma!
Just nu så längtar jag efter tre saker.
1. Att få bada
2. DIG
3. Varberg"


Inte illa att komma på andra plats av alla härliga saker som finns att längta efter här i världen!

Mycket kan hända på ett år!

Rensar telefonen på gamla sms inför att lämna tillbaka den till jobbet under föräldraledigheten. Hittade en sms-konversation med mannen som vi hade för nästan precis ett år sen, 14 december. Vi gick då i tungträsket och väntade på att se om första ivf-en på Huddinge skulle lyckas. Det var skittufft, precis som det är för alla som går och väntar in testdagen, jag vacklade och for hit och dit i känslorna, funderade allvarligt på att fly ifrån medan Mannen g(l)ömde sig i högar av jobb...

"Vi har båda en uppryckt vardag runt om om - ekonomiskt ansträngt å nervöst m jobben å väntan på om bebben kommer eller ej. Många människor i vår situation skulle må som vi gör nu. Det är kanske ingen tröst. Jag vet bara att vår tid kommer då vi kan välja att hitta med varandra. Jag älskar dig å vill att vi ska bli tajta igen m mycket mys, gos och pyssel. Kramis *fundersam gubbe* Mannen"

och mitt svar

"Jag vill gärna tro och är nästan säker på att det mer är situationen som gör att jag vill fly och inte för att känslorna svalnat. Jag vill också hitta den där mysiga känslan igen - du och jag mot världen! Vi får jobba på det *lite glad gubbe* Pussen Cinks"

Jag vågar inte ropa hej innan jag sett vårt barn men tänk ändå om vi vetat att vi skulle sitta och räkna ner dagarna nu ett år senare. Kanske hade vardagen varit mindre plågsam då? Eller måste man gå igenom den där plågan för att verkligen uppskatta lyckan när den kommer?

Ja, livet är verkligen oförutsägbart.

onsdag, november 26, 2008

Förbluffad

När jag träffade Xet nu på eftermiddagen visade han upprepade gånger överraskande färdigheter i både taktfullhet och tajming. Detta genom att komma med, i min smak, kloka kommentarer och liknelser. Det hände inte bara en gång så det kan inte ha varit en slump.

Jag är förbluffad. Det är sidor hos honom som jag inte har sett på...ja, undrar om jag någonsin sett denna sida hos honom. Inte undra på att jag blir överrumplad och glad.

tisdag, november 25, 2008

Kallt att lyda råd

Barnmorskan sa sist när vi var på koll att "om vattnet går måste du lägga dig ner eftersom bäbisen inte är fixerat och då kan navelsträngen komma först och strypa syretillförseln."

Det där började jag lite oroligt att tänka på när jag tog tåget hem ikväll och steg av i en och en halv decimeter snö.

Betyder det att jag måste lägga mig i en snödriva om vattnet går? Eller vad betyder det egentligen? Jag får fråga på fredag när vi gör vändningsförsök.

A bientôt

På franska betyder det ungefär som "tills nästa gång", ett hejdå som inte är så definitivt. Det är vad jag ska säga till mina jobbarkompisar imorgon. För imorgon jobbar jag min sista dag på ett tag. Inget bestämt eftersom vi inte vet hur det blir, det känns bra så.

Jag har blivit avlastad i mitt jobb sen i somras. Däremot har jag ännu inte kunnat lämna över till någon, på riktigt. Jag har heller inte fått tid till att skriva överlämningsdokument fullt ut. Klart det känns lite konstigt och oroande på sätt och vis, men nu kommer ju inte min graviditet som nån överraskning direkt och att det fortfarande inte finns någon ersättare hänger liksom inte på mig.

Så imorgon går jag vid 15.00 som vanligt.
Lägger ner på obestämd tid och säger A bientôt.
Det gör inte ont någonstans!

måndag, november 24, 2008

Låst läge

"Jag sitter vid köksbordet. Det är mörkt ute, snön blåser och vad bryr jag mig om det. Det är nu två timmar sen hemtjänsten gick och lämnade mig vid köksbordet, i rullstolen. Radion står på och jag snurrar valhänt en servett mellan fingrarna och låter tankarna flyga runt.

Plötsligt ringer det. Jag lyfter luren och hör att det är min sonson som ringer. Händerna börjar darra och trots att jag har svårt att prata skrattar jag fram några osammanhängande ord. Min rara sonson, min ögonsten. Nu säger han att han är här. Utanför min port. Men han har inga nycklar och kan inte komma in. Jag säger snabbt att jag kan gå och öppna men då säger han att gå får jag inte, bara rulla ut med stolen. Bråttom. Det blir bråttom och jag blir så ivrig för jag vill så gärna träffa honom och hans gravida, söta fru.

Jag drar i däcken. Händerna lyder mig inte riktigt, fingrarna på min ena hand är fortfarande inte helt återställda efter stroken. Stolen är låst. Hemtjänsten har låst fast mig vid köksbordet. Ute i kylan står min rara, söta sonson och väntar i telefonen. Jag sliter med låset och inser snart att det inte går. Jag kan inte rulla och öppna dörren. Jag kan bara sitta vid köksbordet och kommer inte härifrån.

Ledsamheten kommer över mig. Hakan faller ner, jag darrar på händerna och tror nästan att jag ska börja gråta. Min älskade sonson står ute i snöblåsten, vinkar och ler mot mig. Hans fru står bredvid och ler. Jag är bara, bara ledsen. Han ringer igen och jag svarar, svarar att jag inte kan öppna eftersom stolen är låst. De lovar att komma snart igen och förhoppningsvis gör de det eftersom jag har det väldigt långsamt om dagarna vid mitt köksbord. Min sonsonhustru kastar en snöboll på rutan och jag kan inte låta bli att le åt hennes barnsliga tilltag med mitt lite tandlösa leende.

De ska komma tillbaka, lovar de. Jag vinkar lamt ut i mörkret och ser ryggarna försvinna i yran.

Jag är ensam med mina tankar igen. Vid sju kommer hemtjänsten och lägger mig. Jag får min sömntablett och sover hårt till morgonen då de tar upp mig igen. Imorgon är en annan dag."

Stora tankekramar till rara farmor som kämpar på så mycket.

Obetald hoppfullhet

"Nu har den vänt sig va?" frågade mina hoppfulla jobbarkompisar i morse och tänkte säkert på de där två dagarna extra som jag lite oförutsett kommer att ta ledigt.

Men nä, den sparkar mer än någonsin på min urinblåsa, rent av står och hoppar på den skulle jag vilja säga. Och kör upp huvudet strax ovanför naveln, på det där stället där det liksom svider som citron när man bara nuddar.

Redan en fantastisk underbar buse med andra ord :-)

...och snön fortsätter att falla, konstaterar Cinks

lördag, november 22, 2008

Några knep för att sova bättre

1. Försöka stanna uppe så länge som möjligt på kvällen. Redan halv nio har det börjat krypa i benen och gör det omöjligt att sitta still - OM jag inte sitter vid datorn, då funkar det till...vad är nu klockan...22.30...utan vidare.

2. Hålla mig kall. Resten av familjen får stå ut med en inomhustemperatur på 18 grader OCH att jag knatar omkring i mina nyiköpta och supersköna Ullisar.

3. Somna direkt när jag går och lägger mig. Inte ligga och småprata med mannen i sängen och ABSOLUT inte ligga nära så jag blir varm. Benen utanför täcket, släcka lampan och gonatt. Romantiskt värre.

4. Ta nässpray innan sänggåendet. Som sagt är det verkligen av ondo att ta nässpray men det verkar som jag sover lugnare när jag kan andas störningsfritt. Köpte koksalt på apoteket igår och det funkar såklart inte lika bra men som komplement iallfall.

Jag har skrivit om detta problem/fenomen förut och nu gör jag det igen, till mig själv, som en hjärn-notis.

Fatta?

Fatta, jag är i vecka 37
Fatta, jag är i vecka 37
Fatta, jag är i vecka 37
Fatta, jag är i vecka 37
Fatta, jag är i vecka 37
Fatta, jag är i vecka 37

Nä, det är fortfarande ofattbart...

Min dotter en blivande hacker?


Anteckningar som F lämnat vid min dator.
Html-programmering.
Barn är verkligen gränslösa!

Som åtti

Jag har nån som står på min urinblåsa.
Det känns ungefär som att ha håll i buken.

Försökte att under de förutsättningarna pulsa i uppförsbacke men en decimeter halkig snö utan att se ut som en åttiårig tant. Det gick inte (men fick som tur är "rumplift" av Mannen och en skrattattack som fick hela magen att skumpa).

torsdag, november 20, 2008

Fyra dagar kvar plötsligt

Vid dagens besök hos mvc bokades jag in på ett vändningsförsök nästa fredag. Med ett snabbt ultraljud konstaterade barnmorskan att huvudet vid tillfället låg strax under bröstkorgen på höger sida.

Mannen som är så klok och bra påminde mig om att det nog var bra om jag tar det lugnt även på torsdag eftersom det faktiskt kan starta igång förlossningen.

Det betyder att jag idag meddelade jobbet att jag bara jobbar imorgon fredag och sen till och med onsdag i nästa vecka. Hepp!

onsdag, november 19, 2008

v.37

Vecka: 36+2
Vikt: + 11kg, 2 kg från 70!
Humör: Hormoner som svänger mig från högt till lågt, från skratt till gråt. Det var faktiskt länge sen jag skrattade så mycket och ofta som jag gör just nu. Till tårar. Jättekul. På kvällarna är jag nog inte så kul däremot. Rastlös i hela kroppen och Mannen får knappt röra mig.
Kläder: Svart topp, svart tunika utanpå, jeans med knästrumpor utanpå, ankelhöga svarta stövlar
Blodtryck: 114/75
Järnvärde: 122
Glucos: 5,4
Mage: 32. Svårt att mäta i vanlig ordning eftersom den låg på tvären.
Hjärtljud: 140
Eventuella besvär: Rastlösa ben på kvällen och natten fram till ca 03.00. Därefter brukar jag kunna sova hyfsat och på morgonen är det alldeles stilla i kroppen. Njuuutning och därför svårt att komma upp. Lätt mjölksyrig känsla i kroppen. Lite halsbränna på kvällarna.
Bebisens rörelser: Prassel och sprattel än här, än där...
Efter barnmorskebesöket: Mannen och jag gjorde sällskap in till stan och pussades sen hejdå och gick åt varsitt håll.

Snurra, snurra, snurra...

Imorgon bitti är det dags för mvc igen. Då får vi se om den fortfarande ligger på korsen och tvärsen och vad följden isåfall blir.

Rapport kommer!

Röd dröm

Här om natten drömde jag en dröm i rött. Jag minns inte exakt men med i drömmen fanns en dam i röd kavaj, en annan i röda byxor, en tredje med ett rött paraply.

Till och med mannen var med i drömmen med - hör och le - röda plastglasögonbågar.

Hur tolkar man det? Ska man ens försöka?

Dags att sätta lite fart?

Braiga Kattmamman har redan allt redo i pricip och kan nu ligga på sofflocket med gott samvete tills Minikatten bestämmer sig för att det är dags.

Kanske dags att börja fixa lite...
• Väskan har inte ens plockats fram
• Sommardäck på bilen ska förhoppningsvis bytas till helgen
• Räknar kallt med mormor som barnvakt men hon är inte vidtalad än
• Babyskydd?
• Babyfilt inhandlad men inte tvättad, än mindre ingosad (tack för bra idé) - kvällens projekt?
• Förlossningsbrev förvisso klart men känns ofärdigt med en envis rumpnisse i magen. Alternativ måste fram!
• Sex dagar till fullgånget barn
• Amningskupor och bh införskaffad (pluspoäng!)
• Läser om förlossning lite här och lite där, kan bara inte bestämma mig om jag ska läsa på om vanlig förlossning, sätesförlossning, snitt - eller inte läsa för mycket alls utan ta det som det kommer!
• Kämpar med Nezeril barn för att överhuvudtaget kunna andas om kvällarna. På dagarna låter jag bli och blir därmed supertäppt. Näsdroppar är bara av ondo! Egentligen! Men de gör att jag sover bättre och därför tänker jag fortsätta att ta till natten om det behövs.
• Mamman går fortare än hon borde, jobbar fortfarande och är alldeles för ofokuserad!

Braiga jag!

Mannen är borta och ändå står potatisen på spisen och kokar, fläskfiléen är uppskuren och ska bara stekas och blandas med Karl Johan-creme fraishe och coctailtomater.

Hade först tänkt att hoppa över och köra yoghurtmiddag som det oftast blir när varken han eller F är hemma. Men så tittade jag runt lite i kylen och se vad jag hittade!

- Le Chef Cinks -

måndag, november 17, 2008

Ombytta roller

Två stationer hemifrån upptäcker jag att jag inte fick med mig nycklarna i morse. Då är det skönt att ha livlinan inom räckhåll.

Mamma: "Hej hjärtat, är du hemma hos pappa?"
F: "Ja...." med en jagtittarpåtvochstörmiginte-röst
Mamma: "Kan jag komma förbi och hämta nycklar för jag har glömt mina hemma"
F: "Ok..." långt bortifrån
Mamma: "Åh, va bra, jag är där om tre minuter"

Senare, när jag dyker upp och får nycklarna.
F uppfodrande och med händerna i sidorna: "Och hur ska jag få tillbaka nycklarna då?"

Man får igen för sin egen medicin, sa Cinks

söndag, november 16, 2008

Boostad

1. Järn och vitaminer på morgonen
För att försöka mildra mitt otäcka spring i benen har jag nu ökat mitt tillskott av järn från i stort sätt obefintligt till en tablett varannan eller var tredje dag. Detta i kombination med bland annat vitaminer och Linfröolja.

2. Mineraler och akupunktur på kvällen
På kvällen dricker jag Calm, en blandning av mineraler, för att lugna kroppen innan jag lägger mig och för att vitaminer och mineraler tydligen inte ska tas vid samma tillfälle.

Dessutom sätter Mannen akupunkturnålar i benen om det inte hunnit bli för sent. Som igår till exempel. Hemskt, eftersom springet redan hade börjat och det kändes som tortyr att behöva sitta stilla med nålarna i. Men resultatet - vaknade bara två gånger i natt och behövde bara gå upp en gång vid halv två och stretcha.

Ska bli spännande att se om jag får sammandragningar ikväll som jag fick sist han nålade upp mig i benen. Men nu skulle jag nog inte bli lika rädd, tiden är ju liksom ändå i princip inne...

Trångt

Med fyra veckor kvar ligger parveln fortfarande och snurrar.

Imorse dansade den i (o)takt i min buk till Amy Diamond som Mannen har som alarmsignal på mobilen. Just nu känns det som den håller på att trycka sig upp under bröstkorgen och upp i armhålan.

Hej där!

lördag, november 15, 2008

Utmanad

Jag har blivit utmanad av Minks!
7 alldagliga & knäppa saker om Cinks

1. Ljummen mjölk...
tycker jag är osmakligt. Därför har jag aldrig mjölk på gröten och därför säger jag alltid till om att få latten lite extra varm.

2. Singing bee...
...har jag en hemlig dröm om att vara med i. Tycker att jag är rätt vass på låttexter.

3. Gå på händer...
...har jag gjort på Sergels torg (och på de flesta andra ställen som jag har varit på, ibland i hemlighet). Som längst har jag nog gått nära tre minuter på händer.

4. Möblera om...
...istället för att räkna får när jag ska somna är mitt toppenknep för att duna in på skönaste sätt!

5. Öppna dragkedjor...
...fixar jag inte riktigt. Ser jag nån jag känner som har en öppen dragkedja på sin jacka måste jag dit och dra upp den.

6. Sitta på biltak i 60 km/h...
...är inget jag rekommenderar men just då, 1988, och där, i Frankrike, och med dem, bästa väninnan och några coola surfers, kändes det rätt och modigt.

7. Coldplays första skiva...
...är värd att lyssna på. Särskilt som sovmusik. Min cd-spelare har säkert snurrat den runt över tusen gånger men jag har nog mest första hälften av skivan som jag har hört.

Jag utmanar:
Tisalen
Norrlandslugn
Mamma P
AstaKerstin

Länka den som utmanat dig och sätt in dessa regler på din blogg. Berätta 7 saker om dig själv, både alldagliga och knäppa. Utmana 7 st i slutet av inlägget genom att nämna deras namn och länka till dem. Låt dem få veta att de har blivit utmanade genom att lämna en kommentar i deras blogg.

Jag säger inget...

...men jag tänker högt att jag nog har en liiiiten aning om vad Fs goda humör kommer sig av.

torsdag, november 13, 2008

Glad F, glad mamma

I två dagar har jag haft ett glatt F som både har öppnat sig, varit artig mot besök, ödmjuk och lite mer pratsam än vanligt. Hon tänker, känner efter, värderar och försöker lyssna. Guh, så det underlättar i kommunikationen och vardagen i stort.

Vånda

Klockan är nästan elva. Ingen idé att jag går och lägger mig innan F är kollad. Tio minuter kvar, det ska jag väl kunna blogga bort.

Har kännt mig glad idag. Började bra med hicka i ljumsken. Huvudet ner tänkte jag och sträckte liksom upp mig lite extra. Men nu är h*n tillbaka i tvärläge igen och ikväll har jag sammandragningar lite då och då av det. Blir direkt lite moloken.

Märker att h*n vill fixera sig på nåt sätt, med nån kroppsdel, för det har tryckt på lite idag som det inte gjort tidigare. Har läst runt lite och inser att det faktiskt inte är helt omöjligt att föda i säte, bara måtten är ok, bäbis inte för stor och det kollar de ju på innan. Det gör mig lite gladare även om det känns konstigt och läskigt.

En bukoperation för att få ut bebisen via nödutgången lockar föga men blir det nödvändigt så kommer jag ju inte att vara omöjlig förstås.

Oh, jag börjar bli jättenervös....sa Cinks

onsdag, november 12, 2008

v.36



...å direkt från studion kommer det här smakprovet på mage i vecka 36.

tisdag, november 11, 2008

Hormoner?

Plötsligt känner jag bara för att gråta.

Jag känner mig trött och samtidigt pigg. Jätterädd för det som ska komma, allt som kan hända och samtidigt full av tillförsikt. Oroad för allt mellan himmel jord och samtidigt filbunkslugn. Irriterad till tusen och samtidigt en positivitetsmaskin.

Det är väl fullt normalt, antar jag.

Nedräkning: Trettiofemte dagen...

...och när jag summerar den på eftermiddagen så inser jag att jag inte alls njutit idag. Tvärtom har jag oroat mig över att Rockybaby inte vill vända sig. Huvudet som nickar i mellangärdet känns som att det ligger mer och mer hemmavant där.

Och jag skäms nästan över att jag liksom känner mig arg över det när jag har så få dagar kvar att njuta. Jag vill ju ha ett mindset där jag tänker mig en vanlig förlossning. Just nu känns det bara för positivt.

Men en liten ljusglimt finns kvar, för i eftermiddag har h*n lagt sig lite på tvären igen men att tippa helt vertikalt verkar inte vara babyns grej.

måndag, november 10, 2008

Bästa tips på att meganjuta 36 dagar?

Ouaaa, jag ser att det bara är 36 dagar kvar till beräknad nedkomst.

Trettiosex!

Jag som ännu inte fattat vad som är på gång.

Hur ska jag göra för att meganjuta de sista dagarna eftersom det här troligtvis är sista gången i livet som jag får äran att bära på ett litet barn?

"Passa på att ät allt du vill" föreslog min käre far när jag pratade med honom. Men det varken kan eller vill jag, dels för att jag får halsbränna, dels för att jag inte är sugen på onyttiga saker (förutom choklad då...) utan mer frukt, grönsaker, vatten och grovt bröd.

"Ta en månad ledigt" föreslog BM och det vore förstås nåt men dryga två veckor tycker jag ju känns så himla lagom, dels för att hinna avsluta på jobbet och dels för att jag annars tror att det blir lite långsamt hemma.

Fler förslag?

Kort måndagsrapport

Vi försov oss imorse. F kommer in och säger "Mamma, mitt alarm för insulin har ringt och klockan är sju! Vi har försovit oss!" varpå jag yrvaket svarar "...vad är det för dag idag då?"

Vi ska bjuda bonusfar på middag ikväll. Det ska ju bli supermysigt. Söthunden är med, det var ju ett tag sen vi såg henne så hon är en minst lika kär gäst!

Studiofotograferingen gick...lite ringrostigt igår, men var ändå himla kul. Jag ska samla in bilderna från Isidor också och gå igenom men redan nu har jag ett par på F som absolut går att använda till släktpresent och annat roligt. Absolut mer studio. Öva, öva öva! Det här kan absolut bli en favvohobby!

I lördags var F och jag och såg "High School Musical 3". Tvåan var tydligen bättre enligt filmrecencent F. Jag höll mig vaken filmen igenom och det var ju ett godkänt betyg bara det (kanske berodde på att jag sov hemma i soffan tidigare på dan).

söndag, november 09, 2008

Studio

Det känns liksom lite stort att jag och Isidor hyrt studio idag för att ta bilder. Riktig fotostudio! Nästan som vi är fotografer på riktigt. Nästan som om jag har hittat ett intresse som jag tar på allvar. Det känns coolt, helt enkelt.

Det hade varit kul om Kattmamman kunnat vara med men Isidor och jag får fylla dagen med foton på några modeller som vi tar med - och så har jag ju själv tänkt att vara modell och ge nåt vackert i present till blivande pappan.

Han fick förresten en liten blomma idag på fars dag och blev jätteglad. För hur det nu än är och vad som än händer framöver resonerade jag, så är han redan pappa - för alltid.

O-tvättspaning

Va härligt det känns att ha tvättmaskin igen efter tre veckor utan (och russin/torra händer efter en del handfatstvätt). Den har gått i ett sen igår morse.

Samtidigt kan jag inte låta bli att notera att det visar sig att det faktiskt går att klara sig utan tvättmaskin ganska länge, kläderna går att använda en gång till* och fler kläder används, inte bara favoriterna.

*Men svettlopporna F och jag måste förstås lukta på kläderna lite extra varje dag eftersom vi just nu leder svettas-massor-ligan stort. Hon med pubertet, jag med graviditet. Vet inte vem som är värst/bäst, vi kommer nog lika över mållinjen ;-)

lördag, november 08, 2008

Irriterade familjen - egoinlägg

Dottern blir irriterad på allt som går fel i hennes väg. Minsta lilla sten i skon blir en bumling och framkallar antingen sura miner, griniga tongångar och även tårar. Det tar på mina krafter också.

Mannen har så mycket omkring sig att han blir irriterad och förvarar alla kommentarer som inte är positiva hejjarop. Och när jag och dottern skräpar ner och härjar hemma eftersom det mest är vi som är hemma vilket jag förstår är skitjobbigt så blir det också ett ämne för irritation. And on it goes...

Men hallå! Det är ju jag som ska få vara en massa irriterad just nu. Och med all rätt eftersom jag faktiskt råkar kånka omkring på en massa extrakilon och en bäbis på tvären! Ni andra ska bara låta mig hållas, ge utrymme för min irritation, klappa mig på axeln och säga att det är okej. Jag ska inte behöva torka upp trista pölar av usch och tvi.

Och jag orkar liksom inte klaga lika högt som ni, jag är ju inne i nåt typ av turtänk och tycker jag försöker se positivt och lugnt på saker och ting.

Sådeså! Ge plats!

Hastigt lördagsuppvaknande

Det är väl förunderligt, som min morfar skulle ha sagt, att man kan ligga och sova och vakna av att det plötsligt börjar rinna i näsan, hinna fånga upp allt blod med handen och rusa in i badrummet utan att spilla så mycket som en droppe på varken kudde, lakan eller golv!

tisdag, november 04, 2008

Ny vattendröm

Snabb, snabb vattendrömsresumé innan jag tar dagens första och enda latte och börjar skörda i arbetshögarna

Drömde att jag stod vid vattnet och ville gärna bada men var bara rädd och vågade inte. Havsbotten var klippig och stenig med helt klart vatten. Inte en endaste läskig sjövarelse fanns i sikte. Folk runt omkring mig höll utkik och kunde bara se en haj lite längre ut, så kusten var i princip klar.

Men jag kom inte i. Jag var bara rädd och osäker.

måndag, november 03, 2008

Cravings

Några minuter över nio på kvällen.
Det är tyst i huset.
En sover.
En har inte kommit hem från jobbet än.
Jag smyger upp i köket och bereder lite
cravings: frusna hallon med mjölk.

MUMS! sa Cinks

Det tar emot att erkänna...

...men jag är faktiskt väldigt trött ikväll efter att ha haft en dotter som

- ringt säkert femton gånger under jobbets timmar
- gråtit i telefon över mattetal som är 'felskrivna i boken',
- gråtit igen eftersom hon plötsligt inte visste hur ugnen fungerar
(vi har haft lektion ikväll kan jag berätta)
- inte plockat undan någonting eller någonstans efter sig
- bara tramsat och lyssnat med ett halv öra när jag försökt förklara matte
- glömt, glömt, glömt hela dagen

Gu så skönt att hon är hemma igen!

söndag, november 02, 2008

Flicknamnsfunderingar...

Lucia - lite torftigt om man nu råkar födas på just luciaafton eller däromkring, va?

Gustava - charmiga personalen på Slottet vi var på förra helgen tillfrågades om namnalternativ och gav detta som förslag eftersom det bott just en Gustava där. Pampigt men inte alls tidsenligt.

Moa - går att rimma på alldeles för bra. Och förresten tänker jag mest på en söt, vit liten katt som går under just det namnet.

Eleonora - På tre namnprydda dörrar på slottet som vi besökte stod tre kvinnonamn. Först mitt, sen dotterns och hepp, detta. Betyder det något?

Nicole - favoriten för dottern om inte hennes fd fröken i skolan döpt sin dotter till just detta. Inte så långsökt va? Inte aktuellt heller, om jag får bestämma.

Inget som fastnar direkt, vi funderar vidare

*och ja, vi har tänkt killnamn också och det är redan klart men får förbli lite hemligt i väntan på...*

v.34 - mest för tapetens skull



Så här ser tapeten ut som vi satt upp i tvättstugan. Ovanlig för att vara just tvättstuga tror jag och vi är jättenöjda. I förgrunden nåt framtungt som verkar ha växt bara över helgen.

Och nej, den har inte sjunkit, det är bara en sån magtyp.
Och nej, det är inte två!

Idag har jag varit en turgumma...

...därför att jag inte fick soppatorsk trots minimalt med bensin i tanken. Tog bilen hemifrån och när jag rullade in i Statoils tankpark visade mätaren på ynkas 2oo meter kvar. Passade på att tanka fullt även om Jet annars är my preferred mack. Gick inte heller över 700 kronor, var inte det också tur, så säg!

...därför att jag omedvetet tappade bilnyckeln i en hög med skräppåsarna på ICAs pantstation och när jag kom tillbaka för att leta, en timmes shoppingtur senare, så fanns den kvar trots att Herr ICAnder hade varit där och städat! Hade just tänkt att gå till info-disken och fråga men tog pantstationen först eftersom jag hade pantat några små PETisar. Osannorlik tur, om jag själv får säga.

...därför att jag likt en nyfiken ettåring råkade pilla in minneskortet till kameran i fel kortläsare på datorn. Den råkade liksom trilla in i facket för stora kortläsaren - och var till synes omöjligt att få tag på. Men som tur är har jag ju en händig och framförallt envis man när det kommer till problemlösningar. Han lyckades med skärkniv och lite gaffatejp fiska fram minneskortet ur datorn igen.

Apropå möss...

...så har F sen hon kom hem varit ungefär som nåt som katten släpat in: försökt hållt skenet uppe men liksom totalspårat ur när hon suttit stilla. Det stavas j e t l a g och många av oss har provat den oangenäma känslan.

Vi har ikväll gjort en fair deal som egentligen är way over mitt duktigaflickatänk: hon får bli hemma imorgon. Dels för att komma ikapp med kropp, hjärna, insulin, mattider och så vidare, dels för att göra klart de läxor som halvt om halvt försummats under det späckade resschemat och som hon fick mer eller mindre panik över ikväll. Så gör man egentligen inte men jag har rådfrågat mitt inre om hur min Mentor Mamma skulle ha gjort och tänkt och jag hoppas hon hade tyckt att jag resonerade vettigt om än ambivalent.

Motprestationen blir att:
1. Göra läxor enligt en lång punktlista som vi kommit överens om tillsammans
2. Ta många pauser, gärna sova lite eller läsa en tidning stilla i sängen
3. Äta ordentligt
4. Inte sitta vid datorn under "skoltid"
5. Inte leka med någon kompis för är man "sjuk" så gäller det hela dagen OCH kvällen

Ändrar hon sig imorgon bitti och ändå känner för att gå till skolan så har jag lovat henne bio imorgon kväll, High School Musical. Den vill hon jättegärna se. Så är hon bara lite trött men vill "passa på" att få vara hemma från skolan så överväger filmen. Är hon så trött och sliten som hon säger så spelar ingen bio i världen någon roll.

She's back, she's over here!

Åtta i morse ringde telefonen. Det var Lilla världsomseglerskan som tagit fast mark i Svedala. Jag säger som Gert: Äntligen! Nu är hon hemma hos sin pappa och tvättar och vilar hoppas jag, för vi har ju fortfarande ingen tvättmaskin installerad...

Det är så roligt att höra hennes berättelser, att de delar hon berättar om var antingen de läskiga när de var på Universal Pictures eller otäcka som när hon drogs med av en jättevåg i havet och tumlade runt. Det där mysiga, sköna och härliga hoppas jag kommer med tiden. Gissar att hon har MASSOR att berätta för oss och kommer att göra det med tiden.

En sak som hon har tänkt på under de två veckor hon varit borta är att hon ska få ökenmöss till julklapp. Det var bland det första hon frågade om i telefonen: "Hur blir det med ökenmössen". Jag har lovat att vi ska åka och beställa (om man nu behöver det) snart, snart...

Ikväll får jag krama henne. "Jag har nog gått upp tre kilo" konstaterade hon "på bacon och glass". Bara mer gosig tjej att krama alltså!

lördag, november 01, 2008

Spaning: snö

Jag har en teori. Om snö. Såklart.

Första snön faller i oktober brukar jag envist påstå. Snön ska alltså falla men behöver inte nödvändigtvis ligga kvar. Förra året vill jag minnas att jag hade rätt. I år med, men det var minsann på mariginalen.

Igår när Mannen och jag gick från tåget och hem vid femtiden så var det faktiskt vitt och inte regn som föll. Sista oktober.

Min teori håller alltså. Tills vidare...

Affirmation - mind-set

I motsats till Bridz som för att orka hålla ut plussar några dagar på utsatt datum, så har jag påbörjat projekt "Mind-set snitt". Det är inte på något sätt ett önsketänkande men eftersom det fortfarande är tombola i magen och det hickar i ljumsken på förmiddagen och vid revbenen strax efter lunch så känns inget garanterat med den här lilla äventyraren.

OM h*n inte vill ställa sig på huvudet om nån vecka gissar jag att det blir vändningsförsök (tvärläge verkar fortfarande vara favoriten). Funkar inte det tror jag, utan att ha läst på så mycket, att man planerar snitt till två veckor före utsatt datum. Det skulle med andra ord bli redan till första advent. Det vill säga om fyra veckor. Och det är snart det! Riktigt snart!

Men jag affirmerar huvudet nedåt och har till och med hittat en yogaställning som tydligen kan hjälpa barnet runt om det skulle vara så. Den tränar dessutom rumpan så av dubbla anledningar står jag numera några gånger på kvällen i skulderstående.

Va fint det blev...

...med det randiga påslakanet i sängen. Bytte från två enkeltäcken till ett dubbelt. Allt för maxad närhet!

...med stora-blommor-på-guldtapeten i tvättstugan! Mannen har just tapetserat klar och vi tar små steg mot att bli färdiga med uppfräshningen. Jag är i starkt behov av tvättmaskin efter två veckor utan!

...med lite ny, röd färg som jag målade på de avskavda ställena på kaklet i köket. Kanske är det vetskapen om att det är nymålat som gör att det känns så fräsht. Oavsett så blev det fint.

...med två likadana sänglampor i sovrummet istället för en skittråkig svart gammal IKEA-lampa med bränd skärm som jag haft vid min säng, på mitt inte-sängbord-utan-stol.

...med småbilderna på hästar, katter och hundar i Fs klockram. Hon fick den i julas men vi har ännu inte fixat till den. Allt som skulle till var tolv små, runda bilder, en för varje timme. Men nu är det fixat och klockan sitter dessutom fint uppspikad på väggen i hennes rum och skrivbordet är städat tills hon kommer hem imorgon, alltid mycket roligare att komma hem när det är städat. Hoppas hon inte ser tvättmaskinen och torktumlaren som belamrar hennes rum...

...i skåpen i köket efter att jag rensade ut lite udda porslin, glasburkar och plastmuggar som liksom bara blivit stående. Och lite mer plats blev det dessutom!

...av att bara byta plats på blendern och expressobryggaren på köksbänken. Tänk att så lite kan göra så stor skillnad!

...att första november göra en liten blomsteruppsättning med oasis av de absolut sista blommorna i trädgården. Hepp!

torsdag, oktober 30, 2008

Coolaste approachen hittills

Jag är helt såld. Det har jag varit i nästan tio år, sen den här låten med Nikka Costa kom. Det finns inte många saker som slår den. Om jag skulle vilja vara nån annan så...she's the shit!




Näst coolast är absolut den här låten, bortåt tio år den också. Superskönt gung. Killen i kepsen - he's the shit!

onsdag, oktober 29, 2008

...och ett sammanträffande till

F har nu varit borta i tolv dagar.

Av alla dagar under de åtta år som hon fått lov att pendla mellan mamma och pappa är det här de absolut längsta tolv dagarna någonsin. Och de mest längtiga tolv dagar som jag varit med om.

Jag tänkte först skriva om mitt längt i form av:
Pre-condition: hormonpåslag
Händelse: F utomrikes
Add on: extra känslig
Utfall: ovanligt mycket längt efter dotter vilket gör att jag drömde om henne i natt.

Men allt fick en ny vändning idag på eftermiddagen då jag fick ett sms från henne. Hon har också drömt. Om mig. I natt även om det inte var samma timmar. Om att jag var med henne på båten over there.

Tankecirkel igen, tror Cinks. Nån som bettar emot?

Spaning: tankecirklar

Alla har säkert varit med om att plötsligt tänka på en person och i samma stund ringer personen. Jag tror att det har att göra med vilka tankecirklar man är inställd på. Känner man ungefär lika för varandra så tänker man också på varandra med ungefär samma intervall. Tror jag.

Lite medvetet spanande steg jag ur duschen härom dagen och kände att jag längtade och tänkte på min kära bonussyster. Vi har inte hörts av på evighetersevigheter. Jag tänkte att det skulle bli spännande att se om vi skulle höras av på nåt sätt.

Och tror du inte att det dimper ner ett mail dagen därpå där systeryster bjuder in några tjejer på en liten oprentantiös kväll hemma hos henne. Däribland jag.

Hepp!

Spaningen fortsätter på ovetenskapliga sammanträffanden, lovar Cinks

tisdag, oktober 28, 2008

Halka på löken

Rubriken låter nästan lite pervers men det var faktiskt precis vad jag gjorde. Halkade med kniven på det där glatta mellanskalet på löken och vipps gled vassa eggen ner på mitt ringfinger istället och jacka hade jag där ett djupt blödande och ontigt sår. Grymt.

Först tänkte jag lägga ner lasagnelagningen men när Mannen ringde och sa att han skulle bli sen så var det bara att ta vid där jag gav upp. Vänster hand (vilken annars, läs inlägget nedan om att det inte går så bra för vänstern för tillfället...) i luften och höger fick rådda med kniv, sax, stekspade och visp.

Nu står dagens middag och vilar på spisen, strax redo för att provsmakas. Mmm, jag är jättehungrig och fingret har lite tajmat slutat blöda. Dags att hugga in!

180 grader, tack!

Hörru Bonkis, hur vore det om du ville göra en hundraåtti och lägga ditt rara huvud nedåt nu? Det börjar bli riktigt trångt...

Mannen och jag har slagit vad, han tror att h*n vänder sig om två veckor, jag tror om tre. Då kommer det att vara riktigt tajt om utrymme så det vore ju betydligt mer praktiskt om du passar på att snurra nu istället.

Vad sägs om att slå en halv salto redan ikväll? It's a deal?

måndag, oktober 27, 2008

Det går dåligt för vänstern!


Ett ömmande och rött vänsteröga, en ny irit på gång alltså.
Samtidigt strömmar näsblodet titt som tätt från samma sida.
Höjdare.

söndag, oktober 26, 2008

Härlig slottslördag



Det var ju ett perfekt val av helg att åka och njuta på ett slott. Höstens blåst och småregn bet inte på oss, vi hade utan problem en underbar helg med god mat...



...bastu och bubbel utomhus för den som ville och kunde...



...och därtill underbara omgivningar och en väldigt trevlig och personlig personal som verkligen fixade på bästa sätt. Och framförallt kom vi varandra närmare igen efter en slitig höst med mycket jobb och Mannen som varit borta mycket, det var ju lite det som var avsikten också. Och det införlivades kan jag garantera!



lördag, oktober 25, 2008

Förberedelser

Ok, vi kommer inte att flytta inom närmaste sju veckorna. Annars är det ju ganska vanligt att blivande föräldrar gör det precis innan en väntad nedkomst. Men vi är inte sämre än att vi dragit igång med en liten renovering - tvättstugan ska få en uppfräschning iom att den ska användas som bla skötrum är det tänkt.

Mannen och jag har pratat om varma, mjuka färger som ger harmoni främst när vi går upp om natten. Tänk va konstigt då att vi har köpt färgen kullersten som vi målar väggarna med. Och bänkskivan blir granitsvart, hyllorna svartlackade.

Vad hände? Jag konsulterade min Feng Shui-bok och läser att grå är en blandning mellan svart och vit (no kidding) och den symboliserar en förändring i livet, till exempel ett nytt jobb... (no kidding igen...).

Just nu ser det inte mycket ut för världen. Kladdigt. Jag orkar inte måla finliret utan tar de stora väggarna. Lägger in en bild när vi är klara istället. Och ja, jag tar det lugnt och vilar mycket emellanåt och ser till att inte trötta ut mig, promise!

Slottsweekend i sikte

I väntan på att Mannen ska komma hem från lite lördagsjobb på kliniken blandar jag målning av tvättstugan med bloggande. Roligt-jobbigt med roligt-inte-jobbigt alltså.

Sen ska vi åka och njuta av en slottsweekend på tu man hand. Det var urlänge sen vi gjorde nåt sånt. Berättar mer om det imorgon.

v. 33



Det här är vad jag menar med päronmage. Enligt min teori är det en tjejmage men jag har tvärtom läst att killmagar ska sitta lågt. Hur som helst, den såg likadan ut förra gången inser jag när jag konsulterar min dagbok för tolv år sen då jag skrev så här:

"Alla verkar tycka att jag har så rolig mage. Den växter ju inte uppåt utan den har stannat vid halva magen. A bara skrattade år formen. "Jag har aldrig sett en så rund mage. Du är så spetig i övrigt och så magen som står rakt ut". Och T&C stod och kände på min otroligt utstående och runda mage. "Den ser ut som en fotboll".

onsdag, oktober 22, 2008

Förberedelser i kvadrat

Blev kvar på jobbet lite för sent igår. Kom hem och värmde lite makaroner och falukorv i kastrull, åt hälften. Försökte istället vila bort en envis sammandragning utan framgång. Testade med varm, avslappnande dusch. Magen stenhård. Jag blev lätt rastlös.

Klockan tio ringde jag för råd på förlossningen. "Två alvedon och ett varmt bad" föreslog de. Efter en timme i badet och mannen som klockat sammandragningarna som gick i 2-4 minuters intervall under den tiden gick jag upp. Enda uppnådd effekt: kyla och russinfingrar.

Halv ett undrade Mannen om jag trodde att jag skulle kunna sova. Jag försökte och slumrade till. Vaknade halv tre med lika hård mage och samma intervall på sammandragningarna. Ringde förlossningen igen för råd. "Svårt att veta men du är välkommen in om du känner att det behövs" svarade en mycket vänlig Eva. Mannen snarkade hårt i en förkylningssömn. Jag valde att försöka sova igen.

Vaknade kvart i sex. Magen lika hård, sammandragningarna färre. Frukost och sen ringde jag mvc-akuten och vid åtta satt vi i väntrummet, Mannen var med och det var skönt. CTG visade på en lite trött bebis och en mage som var förhållandevis lugn igen.

Läkarbesöket visade inte heller på något förutom att bebis låg på tvären igen. Det var precis vad jag ville - få beskedet om att det inte är nåt annat än kanske överansträngning som triggat igång sammandragningarna. Receptet blev tre dagars sjukskrivning och en tid för tillväxtultraljud inom närmsta dagarna.

Ikväll är magen öm och tarmarna upprörda, gissar att sammandragningarna igår var en mödosam övning för berörda delar. Men det känns bättre. Imorgon ska jag försöka gå andra dagen på en konferens som jag verkligen sett fram emot. Det måste väl vara positivt, tänker jag. Mer än att bara ligga hemma och såsa. Eller har jag inte förstått nåt...?

måndag, oktober 20, 2008

Fler vattendrömmar

Jag har läst att drömmar om vatten kan tydligen symbolisera en stor händelse som kommer orsaka dramatiska förändringar, som förberedelser inför ett nytt liv eller så...

I förrgår natt hade jag en ny vattendröm. De brukar ju komma tillbaka som ett tema. I drömmen satte jag på mig två par gummistövlar utanpå varandra, tog jättelång sats på ungefär 60 meter och sprang allt vad jag förmådde rakt ner till vattnet, ut på en brygga och hoppade ett jätteskutt på säkert 30 meter rakt ut i vattnet.

Jag hade innan förstått att man skulle passa sig för små, otäcka blodigel-liknande varelser som var i vattnet men när jag vadat in igen och tog av mig de dubbla stövlarna så hade jag nästan inget alls på vaderna, jag hade liksom klarat mig superbra. Och så hade jag väldigt snygga, vältränader och brunbrända vader, vad de nu hade i sammanhanget att göra men visst, ett önsketänkande just nu.

söndag, oktober 19, 2008

Vecka 32



Jordens gravitation börjar ta ut sin rätt.
Det mesta hänger (utom mungiporna som är uppåt för det mesta).

Notera mina snygga benvärmare som jag njuter runt i, sa Cinks

Blött pusskalas

Dagens sms-skörd från lilla damen "over there":

F: "Hej! Jag har precis blivit pussad av en delfin *lipande glad gubbe*"

Mammas svar: "Åh, va det låter underbart mysigt. Förstår att den ville pussa dig. Lyllos delfinen säger vi *pussgubbe*"

måndag, oktober 13, 2008

Final (?) countdown

Okej, visst, så jag räknar dagarna. 34 kvar att jobba. Om det hade varit världens härligaste arbetsplats som jag jobbade på så hade jag kanske haft ångest inför faktumet att det är så få dagar kvar. Men det gör jag inte och det har jag inte.

Drömmen vore att under mammadagarna komma på den där idén om vad jag egentligen vill bli. Tänk om det bara kommer, cool tanke...

Turgumma

Det är ju verkligen supersvårt snudd på omöjligt att hitta sköna och passande mammabyxor. Magen växer ju såklart, men inte sjutton växter benen på längden och bredden i samma takt. I vanliga fall har jag storlek 36/38 på byxor, nu sniffar magen kring 40/42 men det innebär ju också att modellen blir en dm för lång i benen och mycket pösiga. Typ osnyggt!

Jag sökte chansartat mammakläder på blocket och hittade lite plagg som jag lade bud på. I förra veckan kom de första mammajeansen. Döm om min förvåning när de passade! Det blev ett bra köp av ett par mörkblå jeans för 31:- Idag kom en svart kjol i trikå för 20:- Den passar också såpass bra att jag tänker ha den imorgon på kundmöte. Nu när jag sitter inne i stan så vill jag ju gärna svassa omkring i lika fina kjolar och tunna strumpor som alla andra chicsen.

Väntar fortfarande in en kjol och ett par byxor. Spännande att se om de också passar, att köpa utan att prova är som att spela roulette - inte alltid vinst på samma nummer/storlek.

Måndag

Det har varit en jobbig emotionell helg. På flera håll och kanter.
Det är lunch nu men jag har bara ingen aptit och det doftar tårar i näsan.

En del av livet.

lördag, oktober 11, 2008

Dags att dra - igen

Jädrar. Nu spelas det tokpiano här hemma. Och spelas Takida på hög volym. Samtidigt.

Jag tror jag går ut en sväng och rastar Nikon.

Håll i hatten!

Idéer till plåtningen

Sitter och surfar idéer till plåtningen i november. Jag har beställt tagning av magen och det vore kul att ta något annat än profil, en hand här och där osv. Har hittat några roliga uppslag, fler idéer emottages tacksamt!

- Ljust foto med vita kläder där magen är synlig
- Bild med måttband som attiralj på något fyndigt sätt
- Bild med något på "hyllan" (som jag iofs inte har eftersom magen är så låg), typ Filippa K-kaffekopp som jag brukar dricka ur, en nalle eller nåt med anknytning till mig.
- Glöm inte att ta av glasögonen. Avklädda bilder med glasögon är ungefär som om man tar n a k e n bilder med strumpor på.
- Tatuering på magen kanske (en sån som man kan tvätta bort)

Sen ska jag ha lite coola idéer till F också. Har hittat en del unga tjejer med attityd, det tror jag kommer att passa perfekt. Mode. Attityd. Överdrivna poser ;-)
Kom gärna med förslag här också.

Knölen kvar?

Alltså, här genomgick jag en ytterst otrevli ögonlocksoperation för att få bort en synbar och irriterande knöl under ögat. Nu har härligheten läkt - och knölen är kvar! Jag fattar ingenting, tog de fel? Har svullnaden inte gått ner? Har den kommit tillbaka redan?

Jag får nog ringa och höra på måndag men jag gör INTE om operationen så länge bäbis är kvar i magen, det är ett som är säkert. Uäk och pust!

Ahh, latlördag...


Outhärdlig ekvation

Två elvaåriga tjejer + Sing-star = jag måste åka hemifrån, och handla eller vad som helst, bara öronen får vila sig lite...

torsdag, oktober 09, 2008

Recept mot glömska?

Hon har börjat glömma insulinet. Flera gånger på några veckor nu har det hänt. Jag har tolkat det som om att hon har börjat slappna av i sin sjukdom. Naturligtvis protesterar hon och säger att det inte alls är så. För inget som Mannen eller jag säger just nu stämmer med hennes verklighet. Inget går och allt är omöjligt.

Jag försöker komma upp med förslag för hur hon ska kunna hänga upp rutinen på något så hon inte glömmer. Hon byter bara ämne och pratar om hästarna i stallet. Jag förstår att det är jobbigt att prata om och att du vill byta ämne, säger jag, men det här är ändå saker som vi Måste prata om. Mhm, säger hon och fortsätter berätta om hästarna.

Det är sent på kvällen, jag pussar henne och låter henne somna. Imorgon tar vi upp det igen, det är för viktigt för att bara tramsas bort. Jag känner mig fruktansvärt otillräcklig mitt i allt bra jobb som jag gör. Jag väljer att se framåt och jobba för bättre rutiner.

Once

För första gången sen jobbet flyttade till nya lokaler för en dryg månad sedan låg det ett brev till mig i postfacket när jag kom till jobbet imorse. Det var från J. Jag såg det direkt på handstilen. Förväntansfullt öppnade jag. Grejen är den att jag faktiskt gillar hans finurliga paket med så mycket tanke och känsla i. Han hade köpt filmen "Once" och skickat till mig, med tanke på känslor som bara uppstår en gång i livet.

Jag läste en recention som säger så här om filmen:
"Musikaler har en dålig vana att bli rätt outhärdliga
på vita duken. Once är
undantaget som bekräftar
regeln.
Den är faktiskt helt makalös."

Det ska bli spännande att se den, kanske redan imorgon kväll. Jag väljer att bli glad över att han delar med sig av det han ser som livets goda. Och Minks, jag väljer att inte bli arg den här gången ;-)

Vägen till mindre stress

Första dagen som sjukskriven 25% började jag med att vara kvar på jobbet till 20.30. Men nä, jag jobbade faktiskt inte, det var fest på kontoret med i princip närvaroplikt. Trevligt också.

Var hos läkaren i går och grät ut min trötthet. Snyftade och snorade fram att jag nog inte visste att jag var så ledsen över att vara trött som jag tidigare trott eller känt. Men nätter av blodsockervärdeskoll, spring i benen och allmänt kass sömn gör att jag faller ihop till en livlös hösäck vid halv fyra på eftermiddagen. Tillsammans med mina blödningar, sammandragningar och oro för att något ska hända efter så många år av väntanlängtan blir det helt enkelt bara för mycket.

Bra-läkaren tittade seriöst på mig och sade kort och enkelt: "Om jag var i din situation och inte fick sova på nätterna så skulle jag nog inte ens komma upp ur sängen" och så var sjukskrivning ett faktum.

Tursamt var vi fullständigt eniga om att jag ska jobba 75%, jag vill varken jobba mer eller mindre, det känns precis lagom och jag tror att jag kommer att både orka och tycka jobbet blir lite roligare igen.

söndag, oktober 05, 2008

Försvinna och finna

Snälla mamma har upplåtit ett stort utrymme i förrådet för gamla urväxta barnkläder av bättre och sämre kvalitet som barnen och bonusbarnen kommit släpandes med.

Igår när vi hade en superdupermysig lördag tillsammans så passade vi på att rensa ut slitna och fläckiga tröjor och annat som tappat form och resår.

Till min stora glädje hittade vi en liten fleeceoverall och en täckoverall i mörkblå för Newborn som jag tog hem.

Det tar sig! Jag väntar inte denna gång med att fixa allt efteråt som jag gjorde med F. Det enda som var fixat den gången var faktiskt vagn och säng. Inget annat. Overall kom mamma med till BB. Kläder hade vi lånat. När jag kom hem fick köksbordet bli skötbord när jag inte visste var jag skulle lägga henne. Så overkligt kändes det och så oförberedd var jag.

Och känns det den här gången också, men jag tillåter mig mer nu nomatter what happens. Det är lite som om jag vill hinna njuta max av den här tiden. Som om jag inte vill riskera att inte hinna glädjas om jag plötsligt vaknar upp och allt bara är en dröm .

Så känns det.

onsdag, oktober 01, 2008

Operation öga

Idag låg jag på operationsbordet. Eller nä, nu överdriver jag lite kanske men jag hade en bokad tid på sjukhuset för att ta bort en vagel i höger ögonlock som suttit och irriterat över ett år.

Nervös som sjutton, dels för att skära nära ögat, dels för att bli bedövad och så massor baradärföratt-nervös.

Det var inte behagligt någonstans kan jag meddela utan att gå in för mycket på detaljer. Jag var faktiskt ytterst nära att både kräkas och svimma. Moi? Jag som är så stak och strong? Tack iallfalll sära (ska uttalas med finsk dialekt) yogalärare för att du lärt mig andas ordentligt, det kom verkligen väl till pass just idag. Tack vare andningen lyckades jag hålla mig vid medvetande och inte ens kräkas ned fru Läkaren.

Det gick snabbt iallfall och på lite drygt en timme var jag opererad, vilad, fikad, besiktigad och klar att ta mig hemåt med mitt värkande öga. Fick ta en alvedon innan jag gick och den klarade jag mig på ända hem.

Just nu känns det lite svullet och som om jag har ett grustag i ögat och lite blå kunde man visst bli också. I övrigt helt uthärdligt. Men jag gör jättejättegärna inte om det igen!

Vecka 30



Vecka: 29+0
Vikt: + ungefär 9 kilo
Humör: Har haft en lågoperiod som jag alltid får när jag gör av med energin. Detta plus att det är så rysligt trist att ta-det-lugnt och av det blir jag lite deppig, faktiskt
Kläder: Idag svarta byxor, svart topp och stickad tröja...som nästan räckte över magen
Blodtryck: 124/70. Har varit lite yrslig och lätt illamående sista dagarna.
Järnvärde: 120. Har stigit sen sist trots att jag inte har ätit extrajärn. Druckit lite blutsaft istället.
Glucos: 6.0 - helt inom normala värden *dett trots att jag ätit lite choklad på vägen dit*
Mage: 27 cm, på pricken på normallinjen.
Hjärtljud: 144
Eventuella besvär: Fortfarande rastlösa nätter och en krabat som har förkärlek för att ligga på tvären och sträcka ut sig = sammandragningarnas wm.
Bebisens rörelser: Just nu bonkar det på höger sida strax under revbenen och prasslar lätt i vänster ljumske. H*n ligger tydligen snett i magen, med huvudet just till vänster.
Efter barnmorskebesöket: Åkte jag hem, tog det lugnt och väntade in käre Mannen.

Lättnad att bli tagen på allvar

Min mvc-tjej tog mina trötthetstecken, sammandragningar och småblödningar på allvar kändes det som. Skönt att få prata av sig. Hon rekommenderade att jag träffade läkare nästa veckan och fram tills dess fundera på om det vore idé att sjukskriva mig litegrann. "Halvtid kanske" föreslog hon och jag tänkte direkt "gulp - skulle det verkligen funka".

Min enda reflektion har varit att jag orkar jobba 9-15.00 men klockan före och efter är jag bara så trött.

Jag får se vad nästa veckas läkarbesök för med sig helt enkelt.

tisdag, september 30, 2008

Ingen braig dag...

Massor av sammandragningar och en liten blödning är resultatet av dagen som jag trodde skulle bli lite bättre än igår. Smög dessutom undan och sov en stund på lunchen i vårt vilorum. Ville aldrig gå ut därifrån men jobbet måste ju också skötas.

Har som av en slump tid hos mvc idag, jag får prata av mig hos henne. Det är säkert ingen fara men jag tycker inte att sammandragningarna ska göra ont. Inte än.

Fnys!

måndag, september 29, 2008

Vad är det som låter?

Ett ljud i huset fortplantar sig. Just där jag lägger huvudet på kudden låter det som en Cinderella-light. Ett ihärdigt, monotont brummande kommer ifrån någonstans och går inte att lokalisera. Halvnaken sprang jag igår kväll runt i huset och lyssnade här och lyssnade där.

En gissning är att det är vibrationer från värmepannan som forslas genom våra pappersväggar och liksom boar i väggen just där jag ska försöka vila huvudet mellan nattkissarna. Inte ens Duffy kunde distrahera mig och tillslut tog jag kudde och täcke och bäddade om i gästrummet. Där var det iallafall tyst och lugnt!

Det går ju an att sova i gästis när jag är själv, men hur gör vi imorgon när Mannen kommer hem? Ska vi ställa sängen mot en annan helt ologisk vägg i sovrummet eller ska båda flytta in i gästrummet och hoppas på att jag kommer att bli mindre öronkänslig om nån vecka?

Spaning: förkylning

Jag vet inte om jag har skrivit om den här ovetenskapliga spaningen tidigare men den handlar om att kvinnor som närmar sig förlossningen ofta drar på sig en förkylning. Jag vet inte hur många gånger som jag har hört höggravida tjejer genom snor och snörvel beklaga sig över att de skulle råka på en förkylning just nu. Jag är inget undantag!

Teorin skulle vara att kroppen sänker sitt immunförsvar strax innan det är dags. Barnets å sin sida får ju höjt immunförsvar för att klara sig igenom förlossningen.

I min ovetenskapliga testgrupp är nu tre tjejer som väntar barn i början av oktober förkylda. Det kan vara en slump, att det helt enkelt är förkylningstider. Det kan också vara så att jag har rätt, det får vi aldrig veta. Kanske blir jag också förkyld där i början av december. Eller också blir jag undantaget som bekräftar regeln.

söndag, september 28, 2008

Passande present till farmor

Det är inte alla år som det passar in att gratulera Fs farmor. Men i år föll det sig naturligt att jag bjöd in mig på fika på självaste dagen. Presenten var given, jag har egentligen bara en sak jag kan ge henne som hon inte redan har - jag kan dela med mig lite av F!

Så hon fick dels ett finfint inslaget paket med bild i vit ram på käraste (och enda) barnbarnet. Och kortet som jag gjort till presenten bestod också av ett litet potpurri av bilder på F under året som gått. Och hon blev så glad som jag hoppats på. Busbra!

Sen blev det fika i stora lass, en massa skratt till lustiga historier. Vi hann tillåmé med en kontinental lättlunch innan jag tackade och for hemåt. En finfin dag helt enkelt!

Jag gör inte som doktorn sa...

Tre äpplen i magen.
Så många har jag njutit i mig hittills idag. Och igår blev det nog lika många. Det blir nog ytterligare ett innan jag lägger mig ikväll.

Fick plocka så många jag ville från raraste väninnans enorma äppelträdgård igår och minsann om det dessutom inte var en guldgruva med favoritsorten Gravensteiner - ett äpple med en perfekt balans av syra, sötma och krispighet. Och alla smakar gott.

Idag ångrar jag nästan att jag inte plockade fler. Hon hade fler än hon kunde bli av med. Å andra sidan kan det ju vara en anledning till att träffa henne snart, snart igen.