Lunchen igår var jättetrevlig. Farfar kom strax efter tolv och lämnade motsträvigt närmare halv fyra. N jollrade och dregglade på farfar om vartannat. Vi förde vuxensamtal om jobb *tack och lov för det ibland* däremellan och kunde konstatera att vi tänker väldigt lika och har samma insikt kring vissa saker.
Jag hoppas det blir fler luncher framöver. För bebisjoller i all ära...
fredag, april 03, 2009
Som om inte mjölkis vore nog
Nu har jag telefonnummret till min husläkare i handen. Elva-noll-noll öppnar telefontiden och då ska jag stå redo med siffrorna redan inknappade i den bärbara. Nu ska magen kollas minsann!
Ända sen magsjukan för ett par månader sen har systemet varit kajko. När jag äter blir det nästan som kramp i käkarna och ner i matstrupen. Det känns lite som om jag har bränt mig i strupen av nåt varmt eller att det fastnat äppelskal. Lite vasst och rivit på nåt sätt. Hua!
Kan det vara...
- irriterad mage & tarmar till följd av min ENORMA matkonsumtion senaste hungerveckorna? Mycket möjligt. Men nu kan jag absolut inte äta mycket längre, särskilt inte på kvällen och besvären kvarstår och isåfall why?
- för mycket kaffe? Knappast, va eller? Två koppar i veckan kan väl inte räknas som en hög konsumtion. Eller?
- envist magvirus? Mycket troligt, eftersom det kom efter magsjukan.
- otäck magbakterie? Hua, kan väl vara så men hoppas verkligen inte!
- celiaki, dvs glutenintolerans? Tja, alltså, det kan ju visa sig just vid gravidiet/amning och jag känner ju att magen blir tung och otäck när jag äter bröd. Men att både jag och Mannen skulle drabbats av det samtidigt verkar ju näst intill otroligt.
- mjölkallergi som minstingen? Lite intressant spaning är att magen inte har förändrats ett dyft av att jag undvikit mjölkprodukter senaste månaderna. Så det är inte mjölkallergi iallfall, rätt säker på det.
- för lite vätska? Kan absolut vara en del i problemet. Jag tror det är svårt att dricka nog när man ammar och jag vet att jag har varit lite dålig på det. Det känns liliiite bättre när jag dricker mycket men allt försvinner inte.
Skönt att ta tag i det iallfall. Jag behöver en bra och glad mage för att orka.
Ända sen magsjukan för ett par månader sen har systemet varit kajko. När jag äter blir det nästan som kramp i käkarna och ner i matstrupen. Det känns lite som om jag har bränt mig i strupen av nåt varmt eller att det fastnat äppelskal. Lite vasst och rivit på nåt sätt. Hua!
Kan det vara...
- irriterad mage & tarmar till följd av min ENORMA matkonsumtion senaste hungerveckorna? Mycket möjligt. Men nu kan jag absolut inte äta mycket längre, särskilt inte på kvällen och besvären kvarstår och isåfall why?
- för mycket kaffe? Knappast, va eller? Två koppar i veckan kan väl inte räknas som en hög konsumtion. Eller?
- envist magvirus? Mycket troligt, eftersom det kom efter magsjukan.
- otäck magbakterie? Hua, kan väl vara så men hoppas verkligen inte!
- celiaki, dvs glutenintolerans? Tja, alltså, det kan ju visa sig just vid gravidiet/amning och jag känner ju att magen blir tung och otäck när jag äter bröd. Men att både jag och Mannen skulle drabbats av det samtidigt verkar ju näst intill otroligt.
- mjölkallergi som minstingen? Lite intressant spaning är att magen inte har förändrats ett dyft av att jag undvikit mjölkprodukter senaste månaderna. Så det är inte mjölkallergi iallfall, rätt säker på det.
- för lite vätska? Kan absolut vara en del i problemet. Jag tror det är svårt att dricka nog när man ammar och jag vet att jag har varit lite dålig på det. Det känns liliiite bättre när jag dricker mycket men allt försvinner inte.
Skönt att ta tag i det iallfall. Jag behöver en bra och glad mage för att orka.
torsdag, april 02, 2009
Grusdamm och knopp
Jag går min dagliga runda i trädgården, svulten på grönska och knoppar efter vintern som gått. Tror att jag har spottat några tulpanblad. Knopparna har också vuxit på syrenen.
Pelargonerna beskar jag i förra veckan och nu återstår det att plantera om de gamla. Sen får jag se om jag får några fler Mårbacka eller om det bara är att gå och köpa nya i affären.
Uppfarten är nu dessutom rensopad från vintergrus. Sopade dessutom en liten bit ut på gatan. Och, ja, jag vet att jag får skylla mig själv om jag är trött sen... ;-)
Pelargonerna beskar jag i förra veckan och nu återstår det att plantera om de gamla. Sen får jag se om jag får några fler Mårbacka eller om det bara är att gå och köpa nya i affären.
Uppfarten är nu dessutom rensopad från vintergrus. Sopade dessutom en liten bit ut på gatan. Och, ja, jag vet att jag får skylla mig själv om jag är trött sen... ;-)
Blänatt
Senaste dagarna har N sovit utan anmärkning på dagarna. Men nätterna har istället blivit en enda lång vakensvart ammningstunnel. Imorse var inte humöret nåt vidare dessutom, det fick nog hela familjen erfara... Och imorgon krashar jag väl igen om jag inte lyckas sova nån timme på eftermiddagen.
Tror att jag ska försöka sova i gästrummet i helgen och så får Mannen komma in till mig om N behöver ammas. Jag måste försöka få till några fler än en och en halv timmes sömn i streck om jag ska kunna fungera på dagarna.
Jag ska också köpa en babyvakt så jag kan röra mig fritt i huset när N ligger ute i vagnen och sover. Nu kan jag liksom nästan bara hänga kring hallen och köket för annars hör jag inte henne om hon vaknar. Det får bli morgondagens projekt.
Förresten så luktar det Grumme tvättsåpa här hemma nu. Golven i kök och hall är moppade. Och ja, jag vet att jag får skylla mig själv...
Tror att jag ska försöka sova i gästrummet i helgen och så får Mannen komma in till mig om N behöver ammas. Jag måste försöka få till några fler än en och en halv timmes sömn i streck om jag ska kunna fungera på dagarna.
Jag ska också köpa en babyvakt så jag kan röra mig fritt i huset när N ligger ute i vagnen och sover. Nu kan jag liksom nästan bara hänga kring hallen och köket för annars hör jag inte henne om hon vaknar. Det får bli morgondagens projekt.
Förresten så luktar det Grumme tvättsåpa här hemma nu. Golven i kök och hall är moppade. Och ja, jag vet att jag får skylla mig själv...
Inte nödbedd
Tre månader sen N föddes. Drygt. Det har varit lite tunnsått med besök av farmor och farfar tycker jag. En respektive en gång har de varit och hälsat på hittills.
Troligtvis har det inte alls att göra med att de inte vill, jag vet ju att de verkligen har längtat så efter den här lilla varelsen, men eftersom det inte är jag som är deras barn så blir det kanske inte lika naturligt som om de varit morfar och mormor, tänker jag. För mormor passar på att titta över lite nu och då, vilket är superduperjättehärligt! Men det är väl liksom lite lättare för henne, hon och jag känner ju varandra utan och innan och vet hur vi fungerar och vad vi kan förvänta oss av varandra.
Så jag tog iallfalll saken i egna händer och har nu bjudit in farfar på lunch idag. N sover i vagnen och jag hoppas hon vaknar glad och utvilad när han kommer, redo att bränna av några avväpnande leenden. Farfar är en himla mysig man så det kommer säkert att bli en jättetrevlig lunch.
Farmor har också fått en inbjudan men har inte hört av sig än men jag antar att det kommer, det med. Jag har sån himla tur med svärföräldrar.
Nu ska jag skära lite grönsaker och snart ska laxen in i ugnen.
God lunch på dig också!
Troligtvis har det inte alls att göra med att de inte vill, jag vet ju att de verkligen har längtat så efter den här lilla varelsen, men eftersom det inte är jag som är deras barn så blir det kanske inte lika naturligt som om de varit morfar och mormor, tänker jag. För mormor passar på att titta över lite nu och då, vilket är superduperjättehärligt! Men det är väl liksom lite lättare för henne, hon och jag känner ju varandra utan och innan och vet hur vi fungerar och vad vi kan förvänta oss av varandra.
Så jag tog iallfalll saken i egna händer och har nu bjudit in farfar på lunch idag. N sover i vagnen och jag hoppas hon vaknar glad och utvilad när han kommer, redo att bränna av några avväpnande leenden. Farfar är en himla mysig man så det kommer säkert att bli en jättetrevlig lunch.
Farmor har också fått en inbjudan men har inte hört av sig än men jag antar att det kommer, det med. Jag har sån himla tur med svärföräldrar.
Nu ska jag skära lite grönsaker och snart ska laxen in i ugnen.
God lunch på dig också!
lördag, mars 28, 2009
Mysdottern
Jag lade mig som sagt tidigt igår och somnade hårt. F blev kvar framför tv-n och hon kände sig nog lite ensam. Flera gånger vaknar jag av att hon lagt sig bredvid mig och gosar försiktigt.
Det är höjden av lycka!
Det är höjden av lycka!
Fridfull
Hon låg och sprattlade på golvet, först på rygg, sen på mage. Åt lite på hunden, gnällde och ville upp. Jag satte henne i mitt knä framför datorn. Plötsligt kändes hon väldigt lugn och när jag tittade till hade hon somnat.
Nu har hon sovit här en stund, vaknar säkert strax, men just nu har vi en väldigt fridfull stund.
Nu har hon sovit här en stund, vaknar säkert strax, men just nu har vi en väldigt fridfull stund.
fredag, mars 27, 2009
Uäk-natt
Veckan har gått i ett rasande tempo med träning, visiter hit och dit och pyssel hemma. Dessutom har Mannen jobbat sent alla dagar. Tror det var därför som jag inte pallade längre än till halv åtta igår.
Gick och nattammade N och somnade själv, vaknade med feber och värk i kroppen, yr och frånvarande, näsblod och illamående. N var astung varje gång jag tog upp henne och ammade under natten. Visste tillslut inte om det var nyss jag ammade eller om det var flera timmar sen.
Vaknade och gick upp vid sex, fortfarande illamående. Två alvedon senare mår jag lite bättre men är trött, så trött. Mannen är borta hela dagen och kommer först hem vid midnatt eller så. Undrar hur jag ska orka hålla mig upprätt hela dagen men det är klar att det går, det vet jag ju.
Gick och nattammade N och somnade själv, vaknade med feber och värk i kroppen, yr och frånvarande, näsblod och illamående. N var astung varje gång jag tog upp henne och ammade under natten. Visste tillslut inte om det var nyss jag ammade eller om det var flera timmar sen.
Vaknade och gick upp vid sex, fortfarande illamående. Två alvedon senare mår jag lite bättre men är trött, så trött. Mannen är borta hela dagen och kommer först hem vid midnatt eller så. Undrar hur jag ska orka hålla mig upprätt hela dagen men det är klar att det går, det vet jag ju.
onsdag, mars 25, 2009
Liten nap i babysittern
De här stunderna blir allt mer ovanliga. Just nu råder lugn, vi får se hur länge det varar...
Utveckling x 2
Jag har en härlig tillvaro med två tjejer som exploderar av utveckling i sina människokroppar just nu.
12-åringen räknade imorse ut att hon fyller år om exakt nio månader. Hon fick färga håret mörkbrunt igår och i den nya luggfrisyren blev hon som en annan tjej. Lika söt och ögonen ännu mörkare bruna. Nu pratar vi hål i öronen. Jag har snart en tonåring i huset. Tjo!
Hon är äntligen mer medveten om att inte gå till skolan i skitigt hår och svettlukt under armarna. Hon reagerar om tröjan har en fläck och lägger den i tvättkorgen. Hepphepphepp! Och hon tycker till och med att det är ok att bära de lite, i hennes värld, obekväma tröjorna bara för att de passar och är fina.
Det pratas fjårtis hit och fjårtis dit, att vara eller inte vara, det är viktigt just nu. Vad som är fjårtis och vad som inte är fjårtis, om man vill tillhöra eller förkasta. Ögonen bär ett tjockare lager maskara och ibland har hon fandejshen i ansiktet, det är fjårtis, och jag låter henne testa denna värld så länge hon gör det snyggt och smakfullt. Hon är fantastisk, min lilla stora tjej!
3-månadersingen har allt svårare att komma till ro på dagen, det händer ju så mycket runtomkring och hon är rysligt lättväckt. Nätterna blir däremot allt bättre och inatt ammade jag henne 03 och sen 06, det tycker jag är alldeles förträffligt ok för att vara så liten.
På självaste 12-veckorsdagen fick vi det första gurglande skrattet och det är ju så härligt att man smälter. Hon har rullat från mage till rygg och får ibland tag i saker som hon försöker greppa. Allt ska in i munnen.
Jag tycker det är super att följa båda tjejernas utveckling i de olika stadier som de befinner sig i. Just nu känns det som om vi har flyt, det är coolt att känna så!
12-åringen räknade imorse ut att hon fyller år om exakt nio månader. Hon fick färga håret mörkbrunt igår och i den nya luggfrisyren blev hon som en annan tjej. Lika söt och ögonen ännu mörkare bruna. Nu pratar vi hål i öronen. Jag har snart en tonåring i huset. Tjo!
Hon är äntligen mer medveten om att inte gå till skolan i skitigt hår och svettlukt under armarna. Hon reagerar om tröjan har en fläck och lägger den i tvättkorgen. Hepphepphepp! Och hon tycker till och med att det är ok att bära de lite, i hennes värld, obekväma tröjorna bara för att de passar och är fina.
Det pratas fjårtis hit och fjårtis dit, att vara eller inte vara, det är viktigt just nu. Vad som är fjårtis och vad som inte är fjårtis, om man vill tillhöra eller förkasta. Ögonen bär ett tjockare lager maskara och ibland har hon fandejshen i ansiktet, det är fjårtis, och jag låter henne testa denna värld så länge hon gör det snyggt och smakfullt. Hon är fantastisk, min lilla stora tjej!
3-månadersingen har allt svårare att komma till ro på dagen, det händer ju så mycket runtomkring och hon är rysligt lättväckt. Nätterna blir däremot allt bättre och inatt ammade jag henne 03 och sen 06, det tycker jag är alldeles förträffligt ok för att vara så liten.
På självaste 12-veckorsdagen fick vi det första gurglande skrattet och det är ju så härligt att man smälter. Hon har rullat från mage till rygg och får ibland tag i saker som hon försöker greppa. Allt ska in i munnen.
Jag tycker det är super att följa båda tjejernas utveckling i de olika stadier som de befinner sig i. Just nu känns det som om vi har flyt, det är coolt att känna så!
måndag, mars 23, 2009
Back on track
Efter en helg med en massa mysiga vänträffar softar nu N och jag i hemmets lugna vrå...en liten stund till. Sen är det dags att luncha med en väninna och hennes lilla. Kalendern börjar fyllas på och min utmaning är att inte få den överfull. Än så länge bara roliga saker så jag kör på :-)
torsdag, mars 19, 2009
Jag läste tidigare i nån klok mammablogg att bebisen sover bättre om hon inte får för mycket inputs under den vakna dagen. Det är nog därför som N sovit - eller rättare sagt vaknat - i entimmesintervaller under natten som var.
Eftersom hon inte hade mycket att sätta emot under gårdagen när hennes mamma hade bokat in varenda minut med nya inputs; gympa med andra bebisar, buss med konstiga ljud, tåg med utsikt som swishar förbi, nya människor med olika ansiktsuttryck, hiss med ovant buller.
Hon är därför helt klart förlåten för mammas uteblivna sömn. Tar veckans första uppiggande solhavrelatte istället och så går livet vidare.
Eftersom hon inte hade mycket att sätta emot under gårdagen när hennes mamma hade bokat in varenda minut med nya inputs; gympa med andra bebisar, buss med konstiga ljud, tåg med utsikt som swishar förbi, nya människor med olika ansiktsuttryck, hiss med ovant buller.
Hon är därför helt klart förlåten för mammas uteblivna sömn. Tar veckans första uppiggande solhavrelatte istället och så går livet vidare.
onsdag, mars 18, 2009
Fullspäckat!
Vaknade strax före sju. Gick upp, fixade och åt frukost med Mannen. Packade skötväskan med blöjor och ombyten för en hel dag.
Strax efter tio gick jag ut i solen, mot träningslokalen. 45 minuter senare med svett som rann efter ryggen kom jag fram efter ömsom snabb gång, ömsom jogging. Gick direkt upp till salen för att prova på SATS Baby för första gången.
Passet var 50 minuter och jag som i min enfald trodde att vi skulle plocka äpplen och doppa tårna blev helt svettig av step och styrka. N tyckte det var mycket underligt med musiken och de andra barnen som hojtade lite då och då.
Därefter gick jag ner till affären för att köpa med mig nåt som skulle likna en rosa prinsesstårta till standardbesök på jobbet. Det blev kanelbullar och hopp om att jobbet skulle ha lite fantasi. Jag tog buss och t-bana in till stan och vidare 30 minuters promenad till kontoret.
Det blev ett glatt återseende och en snäll, sovande N i vagnen första timmen. Vi fikade och N fick present. Tack och lov hade jobbet rätt fantasi (fattas bara annat när man jobbar på reklambyrå!) och gillade den låtsasrosa tårtan. Sen väckte jag N så de fick kika på henne. Hon smajlade till killarna, snackade lite och tittade storögt på alla.
Jag blev kvar till halv fem, längre än jag tänkt. Det blev en 30-minuters promenad tillbaka till tåget och ett ivrigt skakande och sjungande SJ, SJ, gamle vän ungefär hundra gånger under 25 minuter långa resan hem.
Väl hemma damp vi ner i soffan och där blev vi sittande till halv åtta då jag gick och nattade N. Somnade själv såklart, ingen sömn är skönare än det första natta-slumret. Sen kom Mannen hem vid nio med en överraskning. Mjölkfri sorbet, tjoho!
Nu är hon halv elva, en snabb dusch och sen läggdags. Förhoppnings- och troligtvis träningsverk imorgon.
Reminder till mig själv, om jag ska orka framöver: En (1, uno, un, ein,) evenemang per dag hädanefter. Inte mer. Idag var ett undantag.
Strax efter tio gick jag ut i solen, mot träningslokalen. 45 minuter senare med svett som rann efter ryggen kom jag fram efter ömsom snabb gång, ömsom jogging. Gick direkt upp till salen för att prova på SATS Baby för första gången.
Passet var 50 minuter och jag som i min enfald trodde att vi skulle plocka äpplen och doppa tårna blev helt svettig av step och styrka. N tyckte det var mycket underligt med musiken och de andra barnen som hojtade lite då och då.
Därefter gick jag ner till affären för att köpa med mig nåt som skulle likna en rosa prinsesstårta till standardbesök på jobbet. Det blev kanelbullar och hopp om att jobbet skulle ha lite fantasi. Jag tog buss och t-bana in till stan och vidare 30 minuters promenad till kontoret.
Det blev ett glatt återseende och en snäll, sovande N i vagnen första timmen. Vi fikade och N fick present. Tack och lov hade jobbet rätt fantasi (fattas bara annat när man jobbar på reklambyrå!) och gillade den låtsasrosa tårtan. Sen väckte jag N så de fick kika på henne. Hon smajlade till killarna, snackade lite och tittade storögt på alla.
Jag blev kvar till halv fem, längre än jag tänkt. Det blev en 30-minuters promenad tillbaka till tåget och ett ivrigt skakande och sjungande SJ, SJ, gamle vän ungefär hundra gånger under 25 minuter långa resan hem.
Väl hemma damp vi ner i soffan och där blev vi sittande till halv åtta då jag gick och nattade N. Somnade själv såklart, ingen sömn är skönare än det första natta-slumret. Sen kom Mannen hem vid nio med en överraskning. Mjölkfri sorbet, tjoho!
Nu är hon halv elva, en snabb dusch och sen läggdags. Förhoppnings- och troligtvis träningsverk imorgon.
Reminder till mig själv, om jag ska orka framöver: En (1, uno, un, ein,) evenemang per dag hädanefter. Inte mer. Idag var ett undantag.
söndag, mars 15, 2009
Extramamma
Varje gång jag tittar till Lilla N som sover i vagnen har jag en svart skugga på fyra ben och svans efter mig. Hunden T måste också kolla läget och vill gärna försöka få in en liten beskyddande slick i ansiktet. Och när N skriker blir hon alldeles orolig och tittar på mig med ögon som säger "Snälla, snälla, snällaaa!"
Tröttast fick en vändning
Tredje dagen Mannen är borta. Femte kvällen. Igår var det tungt. Då vaknade jag med alldeles för lite sömn bakom ögonlocken och hela förmiddagen fick smaka på hur en tröttaste Cinks fungerar. Inte alls.
Men efter lunch fick jag äntligen den lilla att ligga still bredvid mig i soffan och tillsammans sov vi ett par timmar. Då blev plötsligt tillvaron ljusare. Luften utomhus doftade. Ögonen registrerade vad de såg. Jag vågade sätta mig bakom ratten och köra till föräldrarna.
Tänk vad några timmars sömn kan göra skillnad!
Men efter lunch fick jag äntligen den lilla att ligga still bredvid mig i soffan och tillsammans sov vi ett par timmar. Då blev plötsligt tillvaron ljusare. Luften utomhus doftade. Ögonen registrerade vad de såg. Jag vågade sätta mig bakom ratten och köra till föräldrarna.
Tänk vad några timmars sömn kan göra skillnad!
fredag, mars 13, 2009
Själens val
Det finns de som menar att ett barn väljer sina föräldrar. Och med mosters underbara ord klingande i öronen om något i stil med att F inte hade varit den hon är idag om hon inte haft dig som mamma börjar även jag att tro på att barnasjälen gör ett val innan den landar i en kropp någonstans på jorden.
Jag hade inte heller varit den jag är utan henne! Det låter kanske högtravande och självgott men jag tror vi är bra för varandra, F och jag. Hon lockar mig tillbaka till verkligheten när jag hamnar i min inre bubbla. Jag puffar på henne när hon är för hård mot sig själv. Och vi tycker mycket, mycket om varandra. Ovillkorligt.
Det har varit en utvecklande resa med F ända sen hon föddes. Många gånger har jag gråtit och bara önskat att hon var lättare att vara med. Mer solsken. Färre moln. Sen har jag tagit nya tag, tackat för hennes underbara personlighet som gör henne till den hon är, kavlat upp armarna och kämpat vidare.
Vår resa tillsammans går för varje år allt mer i medvind men det har långt ifrån alltid varit så. Vi har kämpat med i princip allt, från tandborstning till det sociala samspelet, från påklädning till positiv självkänsla, från att ta alvedon till att prata om känslor.
Nu har ytterligare en fantastisk liten individs själ landat i mitt liv och hjärta. Jag vet inte än helt säkert varför hon valde att hamna just här. Tiden kommer säkert att ge mig det svaret. Det känns iallfall underbart att det är så. Och jag är beredd. På att ge. Kämpa. Leva. Och älska. Ovillkorligt.
Jag hade inte heller varit den jag är utan henne! Det låter kanske högtravande och självgott men jag tror vi är bra för varandra, F och jag. Hon lockar mig tillbaka till verkligheten när jag hamnar i min inre bubbla. Jag puffar på henne när hon är för hård mot sig själv. Och vi tycker mycket, mycket om varandra. Ovillkorligt.
Det har varit en utvecklande resa med F ända sen hon föddes. Många gånger har jag gråtit och bara önskat att hon var lättare att vara med. Mer solsken. Färre moln. Sen har jag tagit nya tag, tackat för hennes underbara personlighet som gör henne till den hon är, kavlat upp armarna och kämpat vidare.
Vår resa tillsammans går för varje år allt mer i medvind men det har långt ifrån alltid varit så. Vi har kämpat med i princip allt, från tandborstning till det sociala samspelet, från påklädning till positiv självkänsla, från att ta alvedon till att prata om känslor.
Nu har ytterligare en fantastisk liten individs själ landat i mitt liv och hjärta. Jag vet inte än helt säkert varför hon valde att hamna just här. Tiden kommer säkert att ge mig det svaret. Det känns iallfall underbart att det är så. Och jag är beredd. På att ge. Kämpa. Leva. Och älska. Ovillkorligt.
torsdag, mars 12, 2009
Chokladbollar
Jag bakade imorse. Ett helt lass med chokladbollar rullade i pärlsocker bakade jag och ställde i nya frysen. Nu har jag nästan ätit upp alla för jag är så himla trött att jag liksom inte orkar göra nåt annat än att äta chokladbollar.
Och nu sover Liten men jag är så trött att jag inte ens orkar passa på att gå och lägga mig.
Tuff shit!
Och nu sover Liten men jag är så trött att jag inte ens orkar passa på att gå och lägga mig.
Tuff shit!
tisdag, mars 10, 2009
Low priority
Snart har jag varit borta från jobbet i fyra månader. En enda gång har jag varit på besök och det var när pyret var ungefär en månad gammal. Dagen därpå blev både Mannen och jag magsjuka.
Jag skäms lite för att jag inte åkt in tidigare. Magsjukan tog visserligen rysligt på krafterna och förra veckan tampades vi ju med förkylningar för alla i familjen utom jag. Och jag kan villigt erkänna att jag hellre åker till en kompis och käkar lunch än att hälsa på jobbet.
Det skulle bli av imorgon hade jag tänkt. Men eftersom jag härjade omkring i stan idag så har jag meddelat att jag skjuter på det ytterligare några dagar och förmodligen blir det på måndag istället.
Jag ser fram emot det men det är ju inte så att jag prioriterar jobbet. Och jag tror jag vet varför...
Jag skäms lite för att jag inte åkt in tidigare. Magsjukan tog visserligen rysligt på krafterna och förra veckan tampades vi ju med förkylningar för alla i familjen utom jag. Och jag kan villigt erkänna att jag hellre åker till en kompis och käkar lunch än att hälsa på jobbet.
Det skulle bli av imorgon hade jag tänkt. Men eftersom jag härjade omkring i stan idag så har jag meddelat att jag skjuter på det ytterligare några dagar och förmodligen blir det på måndag istället.
Jag ser fram emot det men det är ju inte så att jag prioriterar jobbet. Och jag tror jag vet varför...
Så bra på spa
"Du behöver komma iväg och koppla av" sa Mannen en dag. "Därför tänker jag bjuda dig på Spa på nya Clarion på tisdag. Du kan ta med dig en väninna".
Han är väl ändå den bästa Mannen man kan tänka sig och med en sån kommentar ligger han helt utan konkurrens etta på topplistan!
Så idag har jag och C simmat i utomhuspoolen på Hotel Clarions med utsikt över Stockholms hustak. Vi hade ju grym tur som dessutom fick njuta av ett vackert snöfall där vi låg och plaskade i det lite salta poolvattnet.
Efteråt åt vi lunch tillsammans. C bjöd den hungriga mammavargen på jättegod sushi.
Jag sov som ett litet barn på tåget hem.
Trött och glad.
Han är väl ändå den bästa Mannen man kan tänka sig och med en sån kommentar ligger han helt utan konkurrens etta på topplistan!
Så idag har jag och C simmat i utomhuspoolen på Hotel Clarions med utsikt över Stockholms hustak. Vi hade ju grym tur som dessutom fick njuta av ett vackert snöfall där vi låg och plaskade i det lite salta poolvattnet.
Efteråt åt vi lunch tillsammans. C bjöd den hungriga mammavargen på jättegod sushi.
Jag sov som ett litet barn på tåget hem.
Trött och glad.
Boob och PoP
Inte för att jag är mycket för märkeskläder. Funktion går före märke för min del. Men visst känns det lite extra trevligt att ha en skön och bekväm Boob-tröja och visst är Lillsötisen härlig i sitt rödrandiga.
måndag, mars 09, 2009
Japp mjölkis
Nu har vi det svart på vitt att Lillan är mjölkkänslig. Jag råkade ju som sagt få i mig mat med mjölk i och Mannen gav henne mjölk som jag tidigare frusit in i torsdags. Resultatet är nu en knölsprattlig liten tjej med lite blod i avföringen. Inte lika mycket som förut men defenitivt där! Då är det bara att fortsätta det mjölkfria då, på nåt sätt ändå skönt att veta att det är till nån nytta!
Humor à la Cinks
Måste bara lägga upp ett superskönt trolleritrick. Om du inte blir alltför lättgenerad så bara måste du kolla!
Jag är inte hälften så fascinerad av trolleritricket som jag är av hennes minspel och sköna moves. Nu övar jag trollkonster hemma med höga klackar och kortkjol *hehe*
Obs! Ha ljudet på!
Jag är inte hälften så fascinerad av trolleritricket som jag är av hennes minspel och sköna moves. Nu övar jag trollkonster hemma med höga klackar och kortkjol *hehe*
Obs! Ha ljudet på!
Namnval
Idag slog det mig plötsligt att vår lilla toksötis faktiskt hade passat att heta Asta - ett namn som jag tidigare bara fnyst åt. Nåja, något namnbyte blir det inte tal om. Man byter liksom inte namn på barn bara sådär och hon passar allt att heta det hon heter också. Men ändå, tänk vad det kan svänga fort!
Norpis fyller tio veckor
Hon är för det mesta en lättsam, nöjd och glad tjej. Vaknar oftast med ett leende efter att hon har sovit, oavsett om det har varit en timme eller två minuter.
Nu börjar det komma fler och längre ljud och vi väntar och längtar fortfarande efter de kluckande skratten som nog dröjer nån vecka till.
Mannen frågade mig imorse om jag tyckte att den första spädbarnstiden gick för fort. Men nä, jag ser så mycket fram emot allt som kommer. Och med tolvåringens facit i hand så vet jag ju att varje ålder har sin charm och det blir bara bättre och bättre!
Gnägg eller?
Eftersom jag käkar mjölkfritt så blir det en och annan Solhavrelatte med en och annan mjölkfri chokladbit till, härligt till förmiddagsfikat.
Smaken är det absolut inget fel på. Jag har ju inget val. Med tillräckligt mycket kardemumma så slinker alternativlatten ner utan problem. Men nu börjar tarmarna krångla och jag har svårt att komma på om det är kaffet eller havremjölken...eller nåt annat. För är det inte så att havre i sig är lite lösande...?
Igår råkade jag dock både äta leverpastej med mjölkprotein och havreknäcke med vassle och idag troligtvis en macka med ost. Shit tjenare, no mindfullness här inte för varken jag eller Mannen kan exakt komma ihåg om det var ost på mackan eller inte...
Nåja, det är ju bara att kämpa vidare.
Smaken är det absolut inget fel på. Jag har ju inget val. Med tillräckligt mycket kardemumma så slinker alternativlatten ner utan problem. Men nu börjar tarmarna krångla och jag har svårt att komma på om det är kaffet eller havremjölken...eller nåt annat. För är det inte så att havre i sig är lite lösande...?
Igår råkade jag dock både äta leverpastej med mjölkprotein och havreknäcke med vassle och idag troligtvis en macka med ost. Shit tjenare, no mindfullness här inte för varken jag eller Mannen kan exakt komma ihåg om det var ost på mackan eller inte...
Nåja, det är ju bara att kämpa vidare.
Lite fritid...eller?
Efter frukost somnade N i babysittern och det gav mig lite tid till att bygga ett förslag till hemsida till Mannens företag.
Är det fritid? Jo, in a way...eftersom jag har jobbet lite som hobby också och det är ju bra att jag har lite uppdrag så jag kan hålla mig i form och kunskapen fräsh under föräldraledigheten. Vem vet hur det ser ut på arbetsmarknaden när jag ska tillbaka in i jobbkarusellen.
Åh, nu när jag tänker på det så tycker jag det är ännu skönare att vara hemma!
Är det fritid? Jo, in a way...eftersom jag har jobbet lite som hobby också och det är ju bra att jag har lite uppdrag så jag kan hålla mig i form och kunskapen fräsh under föräldraledigheten. Vem vet hur det ser ut på arbetsmarknaden när jag ska tillbaka in i jobbkarusellen.
Åh, nu när jag tänker på det så tycker jag det är ännu skönare att vara hemma!
Ny kyl och frys
Vi bestämde oss tillslut för att inte vänta på att den hudfärgade kylen och frysen från 1984 skulle gå sönder. Efter fem års velande om färg, form och storlek så kommer nu våra nya Electrolux om cirka en halvtimme och till kvällen bör de kunna vara installerade.
Tjo!
Tjo!
Mod
Mod är mitt senaste ord. Mod, sinnesnärvaro och uthållighet. Hur hade jag annars vågat och kommit på att lägga ner N i spjälisen igår utan att hon ens blundade istället för att amma henne till sömns? Risken fanns ju att hon skulle vakna upp och så fick vi börja om från början igen.
Så efter att speldosan snurrat sista varvet tog jag inte upp henne utan släckte och lade handen lätt på hennes mage och det var så rysligt näranära att hon somnade av sig själv. Men när jag försökte ta bort handen så vaknade hon till.
Efter lite mjölk så kunde jag lägga henne igen och då somnade hon in själv. Jag tror det är medicinen för att få sova ända fram till fyra som hon då gjorde. Det gjorde däremot inte jag, ovan som jag är över att få sova mer än tre timmar. Men håller den längre sovtiden i sig så kommer jag säkert att sova bättre och bättre jag med.
Så efter att speldosan snurrat sista varvet tog jag inte upp henne utan släckte och lade handen lätt på hennes mage och det var så rysligt näranära att hon somnade av sig själv. Men när jag försökte ta bort handen så vaknade hon till.
Efter lite mjölk så kunde jag lägga henne igen och då somnade hon in själv. Jag tror det är medicinen för att få sova ända fram till fyra som hon då gjorde. Det gjorde däremot inte jag, ovan som jag är över att få sova mer än tre timmar. Men håller den längre sovtiden i sig så kommer jag säkert att sova bättre och bättre jag med.
torsdag, mars 05, 2009
Första träningspasset
Halv elva kom bästamostern för att ta N medan jag fick röra på mig i skogen. Vilken tur jag hade då, dels att hon kunde komma, att hon ville komma och dels att solen sken så vackert vårigt just idag.
Allt gick bra. Lilla N uppförde sig ungefär som hon brukar, gillade vagnläget halvvägs och skrek andra halvan. Bästamostern uppförde sig exemplariskt som barnvakt, utrustad med leenden, fantasi och en ängels tålamod, och jag kände mig så trygg med N i hennes varma famn.
Vi har lovat att göra om det snart, snart igen.
Mmmm....
Och vad gäller träningen så halkade jag runt i 3,5km spåret. Bitvis joggade jag faktiskt, kroppen bara ropade efter det och så länge det kändes skönt gjorde jag det. När jag kände att det blev tungt i ärret saktade jag av och gick. Sen hann jag stretcha och även köra några solhälsningar.
Hoppashoppas jag får träningsvärk imorgon!
Allt gick bra. Lilla N uppförde sig ungefär som hon brukar, gillade vagnläget halvvägs och skrek andra halvan. Bästamostern uppförde sig exemplariskt som barnvakt, utrustad med leenden, fantasi och en ängels tålamod, och jag kände mig så trygg med N i hennes varma famn.
Vi har lovat att göra om det snart, snart igen.
Mmmm....
Och vad gäller träningen så halkade jag runt i 3,5km spåret. Bitvis joggade jag faktiskt, kroppen bara ropade efter det och så länge det kändes skönt gjorde jag det. När jag kände att det blev tungt i ärret saktade jag av och gick. Sen hann jag stretcha och även köra några solhälsningar.
Hoppashoppas jag får träningsvärk imorgon!
Skrikig första halvlek
Jag ville gärna åka och titta på F när hon red ikväll. Det var länge sen, jag har ännu inte sett en ridning sen N kom. Mannen tyckte det var en bra idé, det var dags för honom att ta ytterligare ett steg i känslan av att vara förälder.
Han tog ryggsäcken och Lilla N i vagnen för att gå och handla. Efter en halvtimme när de gick in i affären tog hon till stora pipan och det var bara för Mannen att knalla hem igen. Oroligt hade han tittat sig omkring om folk skulle tycka det var konstigt att han gick med en gallskrikande bebis i vagnen i mörkret.
I 45 minuter hade hon gallskrikigt sen. "Jag var nära att själv börja gråta" sa han trött när jag kom tillbaka från ridningen efter två och en halv timme. Och jag förstår honom. Fem minuters intensivt hypervrål räcker för att jag ska börja darra och skälva i kroppen av obehag.
Tillslut somnade hon i hans famn, näranära hud mot hud. Och där har hon legat och hulkat sen dess. Hon har just tagit ytterligare ett steg ut i den stora vida världen, en värld där mammas bröst inte alltid finns på en armslängds avstånd.
Eloge till Mannen som inte bannade situationen och aldrig mer ville göra om det. Nä, min bästeguldman sade istället "å nästa gång ska jag ta ut mjölk ur frysen innan vi går och handlar och inte när vi kommit hem, det tog alldeles för lång tid att tina den".
Det här kommer att gå bra, jag bara vet det!
Han tog ryggsäcken och Lilla N i vagnen för att gå och handla. Efter en halvtimme när de gick in i affären tog hon till stora pipan och det var bara för Mannen att knalla hem igen. Oroligt hade han tittat sig omkring om folk skulle tycka det var konstigt att han gick med en gallskrikande bebis i vagnen i mörkret.
I 45 minuter hade hon gallskrikigt sen. "Jag var nära att själv börja gråta" sa han trött när jag kom tillbaka från ridningen efter två och en halv timme. Och jag förstår honom. Fem minuters intensivt hypervrål räcker för att jag ska börja darra och skälva i kroppen av obehag.
Tillslut somnade hon i hans famn, näranära hud mot hud. Och där har hon legat och hulkat sen dess. Hon har just tagit ytterligare ett steg ut i den stora vida världen, en värld där mammas bröst inte alltid finns på en armslängds avstånd.
Eloge till Mannen som inte bannade situationen och aldrig mer ville göra om det. Nä, min bästeguldman sade istället "å nästa gång ska jag ta ut mjölk ur frysen innan vi går och handlar och inte när vi kommit hem, det tog alldeles för lång tid att tina den".
Det här kommer att gå bra, jag bara vet det!
onsdag, mars 04, 2009
Min alldeles egen Tivoli
I fyra år har jag längtat efter en Tivoli. För ett par veckor sen slog vi till och nu står den och ger ett alldeles förträffligt ljud i vårt kök.
Lätt och lagom
På mornarna brukar Lilla N fixa att somna av sig själv. Det ger mig en liten tidsfrist att göra vad jag vill på. Stunden brukar vara allt mellan två minuter och upp till en timme.
Just nu ligger hon i babysittern med den gröna filten om sig, den som hon hade redan från BB och som liksom är hennes. Annars är ju somnaifamnenlitehursomhelst en oftast gångbar variation, som på bilden här, tagen i helgen.
Just nu ligger hon i babysittern med den gröna filten om sig, den som hon hade redan från BB och som liksom är hennes. Annars är ju somnaifamnenlitehursomhelst en oftast gångbar variation, som på bilden här, tagen i helgen.
Lovsång till bästaväninnorna
Tänk att de vill ha mig, mina väninnor. Jag är så ödmjukt lycklig över det. Jag har inte så stor kvantitet på bästabästa väninnor, men däremot kvalité. De jag har är verkligen de Bästa av de Bästa!
Nu känns det som om jag har försummat dem i så många år av olika anledningar och plötsligt finns jag där igen - och är välkommen tillbaka in med öppna armar. Det är faktiskt helt fantastiskt och jag sade det förundrat till Mannen idag.
Som i förra veckan då jag fick bjuda C på lunch och vi hann med en massa måbrasnack. Och en kväll åkte jag till A och åt mysmiddag med deras familj, inbjudan som om jag var en i familjen. Och som imorgon, då är jag inbjuden till S på lunch. Och på lördag eller söndag rå då jag träffar M med familj som jag bara inte kan få för mycket av.
Jag är lyckligt lottad, helt enkelt! Jädraremig i min låda!
Nu känns det som om jag har försummat dem i så många år av olika anledningar och plötsligt finns jag där igen - och är välkommen tillbaka in med öppna armar. Det är faktiskt helt fantastiskt och jag sade det förundrat till Mannen idag.
Som i förra veckan då jag fick bjuda C på lunch och vi hann med en massa måbrasnack. Och en kväll åkte jag till A och åt mysmiddag med deras familj, inbjudan som om jag var en i familjen. Och som imorgon, då är jag inbjuden till S på lunch. Och på lördag eller söndag rå då jag träffar M med familj som jag bara inte kan få för mycket av.
Jag är lyckligt lottad, helt enkelt! Jädraremig i min låda!
tisdag, mars 03, 2009
Greppar läget
Det händer saker under ovädersveckorna. Det är ju tydligen därför det stormar, för att bebisen blir alldeles förvirrad och orolig över allt nytt som händer i kroppen.
Precis nu i dagarna har vi till exempel fått se en ny, mer medveten jagskaförsökanå eller jagskaförsökatatagi blick.
Jajädrar, som man säger, det går fort i hockey!
Precis nu i dagarna har vi till exempel fått se en ny, mer medveten jagskaförsökanå eller jagskaförsökatatagi blick.
Jajädrar, som man säger, det går fort i hockey!
fredag, februari 27, 2009
Trist insikt
Nä, fy vad jag tycker att min blogg blivit trist och sparsmakad. Inser att jag själv tycker det varje gång jag loggar in. Trist och tråkigt skriven. Trist och utan vettigt innehåll.
Jag måste nog ta mig en funderare på om och isåfall hur jag vill förändra den. Eller lägga ner men det tror jag inte. Men nåt ska förändras, jag om nån måste ju gilla det jag gör, det är ju för min egen skull jag skriver!
Jag måste nog ta mig en funderare på om och isåfall hur jag vill förändra den. Eller lägga ner men det tror jag inte. Men nåt ska förändras, jag om nån måste ju gilla det jag gör, det är ju för min egen skull jag skriver!
Stormens öga
Och så fortsatte kvällen i samma refräng som på eftermiddagen. Knorr och skrik. Nån middag han inte bli lagad till F innan hon for till stallet, ja, inte till nån annan i familjen heller.
Medan F sadlade och red öronabakåthästen handlade jag och Mannen på Stora Köpcentret. I tio minuter gick det bra sen ville N inte längre. Inte alls. Hon gallskrek - sov - gallskrek - sov till klockan tolv när hon äntligen föll i sömn.
Och sov rekordlånga fyra och en halv timme!
Tre steg framåt och två tillbaka som sagt.
Nu sover hon bara i min famn, i min famn, i min famn. Hostar, nyser och rosslar om vartannat. Vi tar det lugnt. Det får väl vara så några dagar nu tills ovädret drar förbi och förkylningen lägger sig.
Medan F sadlade och red öronabakåthästen handlade jag och Mannen på Stora Köpcentret. I tio minuter gick det bra sen ville N inte längre. Inte alls. Hon gallskrek - sov - gallskrek - sov till klockan tolv när hon äntligen föll i sömn.
Och sov rekordlånga fyra och en halv timme!
Tre steg framåt och två tillbaka som sagt.
Nu sover hon bara i min famn, i min famn, i min famn. Hostar, nyser och rosslar om vartannat. Vi tar det lugnt. Det får väl vara så några dagar nu tills ovädret drar förbi och förkylningen lägger sig.
torsdag, februari 26, 2009
Trött, tröttare, LillaN...
Sov då, mitt hjärta. Sooooov. Både du och mamma är eftermiddagströtta. Och varma. Och mätta. Men bara du är snorig och behöver sömnen.
Okej, då går vi väl ut och drar vagn igen då...
Okej, då går vi väl ut och drar vagn igen då...
onsdag, februari 25, 2009
Sneglar på träningsschemat
Hej, hej sportlov!
I tisdags åkte jag både iskana och pulka med F. Det var superkul men jag kände ibland hur det drog till i ärret. De obefintliga magmusklerna kunde inte heller hålla emot som de tidigare kunnat.
Det börjar bli dags att komma igång med träning, för min skull, för min orks skull. Jag känner mig stark nog att börja kika på träningspass på SATS och i mitten av mars tinas mitt kort upp och då är det bara att gå!
På onsdagar har de SatsBaby och det ska jag nog börja med. Sen ökar jag upp med tisdagar då Mannen är hemma med SatsCore och gör de övningar jag kan.
Redan nästa vecka har jag tänkt sparka igång mig med en powerwalk i spåret, yoga, spikmatta och sen en skön dusch - allt under det att min snälla moster kommer och vallar vagnen med Liten i.
I tisdags åkte jag både iskana och pulka med F. Det var superkul men jag kände ibland hur det drog till i ärret. De obefintliga magmusklerna kunde inte heller hålla emot som de tidigare kunnat.
Det börjar bli dags att komma igång med träning, för min skull, för min orks skull. Jag känner mig stark nog att börja kika på träningspass på SATS och i mitten av mars tinas mitt kort upp och då är det bara att gå!
På onsdagar har de SatsBaby och det ska jag nog börja med. Sen ökar jag upp med tisdagar då Mannen är hemma med SatsCore och gör de övningar jag kan.
Redan nästa vecka har jag tänkt sparka igång mig med en powerwalk i spåret, yoga, spikmatta och sen en skön dusch - allt under det att min snälla moster kommer och vallar vagnen med Liten i.
Mer mjölkfritt
Läkarbesök med N idag och jag fick rådet att fortsätta med mjölkfritt ytterligare en tid för att se om det gör skillnad. Prover ger inget tillförlitligt resultat utan det är bara mitt uteslutande som kan visa om N är känslig mot mjölkprotein eller inte.
Ni som har erfarenhet, vet ni om man bör undvika ägg också? Har inte läst det någonstans men hörde nån som sade nåt om det. Isåfall får jag nog börja om...
Ni som har erfarenhet, vet ni om man bör undvika ägg också? Har inte läst det någonstans men hörde nån som sade nåt om det. Isåfall får jag nog börja om...
Förkylningstider
Mannen och F snorar ikapp. Nätterna är fyllda av snörvlande snarkningar. Lill-norpan har börjat hosta och är täppt lite nu och då. Tumme för att hon och jag klarar oss från förkylning!
söndag, februari 22, 2009
Chokladigt rekord
En sats chokladbollar på tre dagar - det måste vara mitt mumselimumsigaste rekord! Och inga prickar på N har visat sig. Kanske kan utesluta allergi mot choklad med andra ord.
Tur att jag testade!
Tur att jag testade!
Drömsk affirmation
Mannen affirmerade det han ville ha med synliga lappar utspridda i huset för ungefär ett år sen. En snabb bil. Tid att sitta på en stubbe i skogen och tända trangiaköket. En semester på Hawaii.
Han tror som jag stenhårt på att som man tänker, så blir det, förr eller senare.
Idag kom han hemlighetsfullt och visade upp en av lapparna som han hittat. På den står det "Kom till pappa!"
Vi bara log mot varandra. Ord kändes överflödiga...
Han tror som jag stenhårt på att som man tänker, så blir det, förr eller senare.
Idag kom han hemlighetsfullt och visade upp en av lapparna som han hittat. På den står det "Kom till pappa!"
Vi bara log mot varandra. Ord kändes överflödiga...
Uppsnuttad
Hon vill inte sova och framförallt inte ligga själv. Hon vill inte ta napp. Allt som gäller just nu är att snutta. Som en värmesökande skudmisil känner hon av så snart jag lyckas lirka mig lös och dra upp tröjan. Det är bara att ta fram den igen. Jäklar va trötta boobsen blir!
Det är en utvecklingsfas, I know, och det gäller att komma ihåg att hålla ut för det kommer snart en ny solskensperiod.
Tills dess får jag hjälpligt försöka blogga med vänsterhanden och pausa hennes snuttande så ofta det går. Och allt går ju bara man vill!
Det är en utvecklingsfas, I know, och det gäller att komma ihåg att hålla ut för det kommer snart en ny solskensperiod.
Tills dess får jag hjälpligt försöka blogga med vänsterhanden och pausa hennes snuttande så ofta det går. Och allt går ju bara man vill!
Mjölkfritt it is
Provet på spädisar för att konstatera mjölkallergi är inte tillförlitligt. Därför kör vi nu på rekommendation av bvc-läkaren mjölkfritt i tio dagar till en början.
Det är inte svårt direkt, iallafall inte när man är hemma. Ute på fikahak och hos vänner blir man ju alltid lite mer misstänksam. Och finns det inget att äta kan det lätt bli panik för ett hungermonster som jag.
Det är svårt att säga om det blivit nån skillnad på de här fyra dagarna som gått hittills. Allt kan ju vara ett rent sammanträffande. Blodet i bajset har försvunnit iallafall. Prickarna är borta. Sömnen är kanske något jämnare fram till idag då plötsligt ingenting är bra**. Amningen har varit lugnare också fram till idag då det har sparkats och knölats rejält.
Men vi kör på. I kväll kommer F hem, goa, stora, härliga F. Nästa vecka ska vi ha sportlov, för första gången en hel vecka tillsammans!
**Den åskiga perioden vecka 8-9 har just börjat...
Det är inte svårt direkt, iallafall inte när man är hemma. Ute på fikahak och hos vänner blir man ju alltid lite mer misstänksam. Och finns det inget att äta kan det lätt bli panik för ett hungermonster som jag.
Det är svårt att säga om det blivit nån skillnad på de här fyra dagarna som gått hittills. Allt kan ju vara ett rent sammanträffande. Blodet i bajset har försvunnit iallafall. Prickarna är borta. Sömnen är kanske något jämnare fram till idag då plötsligt ingenting är bra**. Amningen har varit lugnare också fram till idag då det har sparkats och knölats rejält.
Men vi kör på. I kväll kommer F hem, goa, stora, härliga F. Nästa vecka ska vi ha sportlov, för första gången en hel vecka tillsammans!
**Den åskiga perioden vecka 8-9 har just börjat...
onsdag, februari 18, 2009
Minnen som rör till det
Hela lördagsförmiddagen sitter Mannen och jag och tittar på film från när F var liten. Tufft av honom att se X:et, mig och F tillsammans. Grymtningarna som Mannen riktar till X:et tar jag ingen notis om, det är helt okej under omständigheterna.
Jag ser plötsligt F med helt andra ögon. Ser en otroligt söt och mycket klok liten tjej som ler och utvecklas allt eftersom filmen går. Jag blir alldeles upprymd och mer än en gång fylls mina ögon av kärlekstårar. Min underbara, underbara stora tjej!
Filmen är slut. Hjärnan befinner sig fortfarande tolv år bakåt i tiden. Jag börjar plötsligt kalla N för F. Kulmen kommer ändå när jag ropar X:ets namn till Mannen, högt och ljudligt uppför trappen. "Freeeeedriiiik!" Jag hör mig själv samtidigt som jag ropar, det låter helt fel och det är liksom för sent att ta det tillbaka. "Sa du Fredrik?" hör jag Mannen kommentera frågande uppifrån. "Ja, det gjorde jag" kan jag bara konstatera "ja, det gjorde jag faktiskt...".
Jag känner mig plötsligt lite yr och dagsvill.
Jag ser plötsligt F med helt andra ögon. Ser en otroligt söt och mycket klok liten tjej som ler och utvecklas allt eftersom filmen går. Jag blir alldeles upprymd och mer än en gång fylls mina ögon av kärlekstårar. Min underbara, underbara stora tjej!
Filmen är slut. Hjärnan befinner sig fortfarande tolv år bakåt i tiden. Jag börjar plötsligt kalla N för F. Kulmen kommer ändå när jag ropar X:ets namn till Mannen, högt och ljudligt uppför trappen. "Freeeeedriiiik!" Jag hör mig själv samtidigt som jag ropar, det låter helt fel och det är liksom för sent att ta det tillbaka. "Sa du Fredrik?" hör jag Mannen kommentera frågande uppifrån. "Ja, det gjorde jag" kan jag bara konstatera "ja, det gjorde jag faktiskt...".
Jag känner mig plötsligt lite yr och dagsvill.
Egentligen
Jag har mest bara gjort korta inlägg om problem hemma i lyan. Låter kanske som om vardagen bara är ett enda stort jobb men så är det absolut inte.
N är en härlig tjej med kort uthållighet. När hon är glad är hon det intensivt och ler med hela ansiktet. Ögonen spelar och hon ser sådär härligt sprallig ut. Vi bara dör! Sen blir hon otålig och det går snabbt över till häftig demonstration av att hon inte vill vara där hon är längre. Då nån tar upp henne blir allt bra igen.
Vi har det kanon om dagarna. Hon somnar av sig själv på förmiddagarna, antingen med mig bredvid sig eller i babysittern. I vagnen och i bilen kan hon inte heller hålla ögonen öppna och även om hon ibland protesterar vilt först lugnar hon ner sig snabbt och tittar på mig med blå ögon. Både sjalen och babybjörnen funkar fint och hon tycker om att bli runtdansad i den.
Kvällarna är ett äventyr som ibland sovs bort och ibland fylls med skrik, vi vet aldrig vilket det kommer att bli. Men hon är söt och go hela tiden ändå. Så enormt jädra stort älskad att det liksom inte finns något slut.
Och Mannen och jag börjar äntligen förstå att vi faktiskt är föräldrar!
N är en härlig tjej med kort uthållighet. När hon är glad är hon det intensivt och ler med hela ansiktet. Ögonen spelar och hon ser sådär härligt sprallig ut. Vi bara dör! Sen blir hon otålig och det går snabbt över till häftig demonstration av att hon inte vill vara där hon är längre. Då nån tar upp henne blir allt bra igen.
Vi har det kanon om dagarna. Hon somnar av sig själv på förmiddagarna, antingen med mig bredvid sig eller i babysittern. I vagnen och i bilen kan hon inte heller hålla ögonen öppna och även om hon ibland protesterar vilt först lugnar hon ner sig snabbt och tittar på mig med blå ögon. Både sjalen och babybjörnen funkar fint och hon tycker om att bli runtdansad i den.
Kvällarna är ett äventyr som ibland sovs bort och ibland fylls med skrik, vi vet aldrig vilket det kommer att bli. Men hon är söt och go hela tiden ändå. Så enormt jädra stort älskad att det liksom inte finns något slut.
Och Mannen och jag börjar äntligen förstå att vi faktiskt är föräldrar!
Testing - etta, tvåa, trea...
Vi har tampats med en körig spädbarnsmage senaste dagarna. Nätterna har varit värst med skrik, knöl och bök. Lilla N vill amma men bara sliter och drar i bröstet samtidigt som hon krumbuktar sig och stönar. Ont? Vill tro det, stackersen...
På bvc visade det sig att hon går upp i vikt som vanligt, ca 200g i veckan, men de små blodstänken i avföringen fick läkaren att skriva en remiss till barnläkaren. "Det kan vara att hon är lactoskänslig"** sade barnmorskan. "Aha" tänkte jag "då provar jag genast med att utesluta lactos". När jag läst runt lite på The Internet så inser jag att det felaktigt inte bara är lactos utan mjölkprodukter helt och hållet. Och ikväll ska jag bort så det får bli att jag börjar imorgon men trappar ner redan idag. Det blir ju inte lätt såklart men blir det fler sovtimmar så är det självklart värt det!
** tydligen ganska ovanligt tvärtom vad man hör. Typ en på 40 som är känsliga. Kan ju hålla tummarna att N inte är en av dem utan bara ytterligare en av många, många perioder som vi går igenom
På bvc visade det sig att hon går upp i vikt som vanligt, ca 200g i veckan, men de små blodstänken i avföringen fick läkaren att skriva en remiss till barnläkaren. "Det kan vara att hon är lactoskänslig"** sade barnmorskan. "Aha" tänkte jag "då provar jag genast med att utesluta lactos". När jag läst runt lite på The Internet så inser jag att det felaktigt inte bara är lactos utan mjölkprodukter helt och hållet. Och ikväll ska jag bort så det får bli att jag börjar imorgon men trappar ner redan idag. Det blir ju inte lätt såklart men blir det fler sovtimmar så är det självklart värt det!
** tydligen ganska ovanligt tvärtom vad man hör. Typ en på 40 som är känsliga. Kan ju hålla tummarna att N inte är en av dem utan bara ytterligare en av många, många perioder som vi går igenom
tisdag, februari 10, 2009
Prickis
Lillsmulan är knottrig över hela kroppen. Inte supermycket men tillräckligt för att bvc kunde konstatera att det inte är bara hormonprickar. Nej, det är troligtvis något jag ätit - men vad sjuttsiken då?
måndag, februari 09, 2009
Tårar
Grät idag över att livet ibland är så oförutsägbart.
Grät över liv som ibland blir alldeles, alldeles för korta...
Grät över liv som ibland blir alldeles, alldeles för korta...
Var försiktig med vad du önskar dig
Napp - detta omstridda ämne.
Jag önskade tidigare att N inte skulle bli lika sugtokig i nappen som storasyster F. Det kändes verkligen som ett misslyckande och kapitulerande att vi introducerade napp när N bara var två veckor gammal.
Men önskan har slagit in. Hon blir tokgalen när vi försöker med napp för att jag ska få amningsvila och skriker som besatt. Två olika typer har vi provat, hon ogillar båda lika mycket. Ingen vila alltså, bara att amma på.
Där fick jag!
Jag önskade tidigare att N inte skulle bli lika sugtokig i nappen som storasyster F. Det kändes verkligen som ett misslyckande och kapitulerande att vi introducerade napp när N bara var två veckor gammal.
Men önskan har slagit in. Hon blir tokgalen när vi försöker med napp för att jag ska få amningsvila och skriker som besatt. Två olika typer har vi provat, hon ogillar båda lika mycket. Ingen vila alltså, bara att amma på.
Där fick jag!
40-talist-ligist
Det rådde fullständigt kaos på parkeringsplatsen utanför sjukhuset i förra veckan. Mannen och jag satt i bilen och såg en tjej komma långt bortifrån och ställde oss och väntade. När hon närmade sig utbytte vi blickar och leenden som sade att vi kunde ta platsen.
Framför oss stod en bil som väntade på en annan plats. När det visade sig att den platsen inte skulle bli ledig satsade han på vår förväntade plats istället.
Jag klev ur bilden och ställde mig på platsen för att ingen annan skulle tro att den var ledig. Döm om min förvåning när bilen framför då utan pardon trängbackade undan vår bil och rivstartade mot mig som stod på den nu lediga platsen. Det var isigt på parkeringen och ändå rivstartarde bilen och körde rakt mot mig!
Sen klev en man i 65-årsåldern och hans pälsprydda förnäma fru ur bilen och skrek åt mig att det var hans plats och att han minsann sett den först och att han faktiskt skulle ha den. I nästa andetag sade han "Ja, det är ju så ont om platser här".
Jag protesterade och menade att han faktiskt hade ämnat att ta en annan plats som nu inte råkade bli ledig. Så var det inte alls, hytte mannen som fortsatte att domdera och argskrika.
"Du behöver väl inte låta så förbannad för det" svarade jag då lite provocerande. "Det gör jag inte" skällde han. Jag brydde mig inte vidare, han var inte värd att argumentera med. Jag flinade istället, skakade på huvudet och gick till vår bil. Vi hittade en annan plats, utan att bli halvt ihjälkörda.
Jag bara undrar - hur tänker man när man satsar på att skrämma en tjej som kunde ha varit hans dotter? Ursäkta mig - men jädra Pucko!
Framför oss stod en bil som väntade på en annan plats. När det visade sig att den platsen inte skulle bli ledig satsade han på vår förväntade plats istället.
Jag klev ur bilden och ställde mig på platsen för att ingen annan skulle tro att den var ledig. Döm om min förvåning när bilen framför då utan pardon trängbackade undan vår bil och rivstartade mot mig som stod på den nu lediga platsen. Det var isigt på parkeringen och ändå rivstartarde bilen och körde rakt mot mig!
Sen klev en man i 65-årsåldern och hans pälsprydda förnäma fru ur bilen och skrek åt mig att det var hans plats och att han minsann sett den först och att han faktiskt skulle ha den. I nästa andetag sade han "Ja, det är ju så ont om platser här".
Jag protesterade och menade att han faktiskt hade ämnat att ta en annan plats som nu inte råkade bli ledig. Så var det inte alls, hytte mannen som fortsatte att domdera och argskrika.
"Du behöver väl inte låta så förbannad för det" svarade jag då lite provocerande. "Det gör jag inte" skällde han. Jag brydde mig inte vidare, han var inte värd att argumentera med. Jag flinade istället, skakade på huvudet och gick till vår bil. Vi hittade en annan plats, utan att bli halvt ihjälkörda.
Jag bara undrar - hur tänker man när man satsar på att skrämma en tjej som kunde ha varit hans dotter? Ursäkta mig - men jädra Pucko!
Glömde allt!
Var på återkontroll på mvc i veckan som var. Pratade med en väldigt stressad men trevlig läkare. Glömde i farten precis alla frågor!
Jag som skulle fråga om rörelse och träning, hur snabbt man kan komma igång efter ett snitt, hur och vad man lämpligast börjar med, om sex och allt annat som har med att få jorden att börja snurra igen. Men jag glömde allt!
Nån som har några tips till mig? Det har gått några dagar över sex veckor nu, får jag börja träna magen? Mina hållainmagen-trosor har iofs haft förundransvärd effekt men det är ju inte bara utseendet som räknas, det är ju styrkan också.
Yoga?
Jag som skulle fråga om rörelse och träning, hur snabbt man kan komma igång efter ett snitt, hur och vad man lämpligast börjar med, om sex och allt annat som har med att få jorden att börja snurra igen. Men jag glömde allt!
Nån som har några tips till mig? Det har gått några dagar över sex veckor nu, får jag börja träna magen? Mina hållainmagen-trosor har iofs haft förundransvärd effekt men det är ju inte bara utseendet som räknas, det är ju styrkan också.
Yoga?
Jädra RLS
"Regelbundna sömntider" står det som självhjälp för att stävja RLS (som tyvärr kommit tillbaka efter att ha varit borta en månad).
Försök med det med en sex veckors bebis!
Försök med det med en sex veckors bebis!
Jag kan förstå...
"Skaka inte ditt barn" står det i stor varningstext i broschyren från Bvc. Jag undrar, hur är det med att bita sitt barn...går det bra?
För i förrgår kväll hade vi en såndärn orolig kväll när N bara inte skulle sova. Jag gjorde kanske misstaget av trötthet att försöka lägga henne för tidigt, redan vid tio-tiden. Men när klockan passerade tolv och hon fortfarande bara jamsade vid bröstet utan att egentligen uträtta något annat än att ha sönder mig så började tålamodet tryta.
Vi gick upp i vardagsrummet för att F och Mannen skulle kunna få sova ostört *eh? i ett pappershus? knappast men det är tanken som räknas va...*
Jag fortsatte amma och när hon plötsligt bet till och kastade huvudet bakåt så bet jag spontant tillbaka i hennes arm. Frustrerad. Instinktivt. Inte hårt såklart utan tog egentligen bara armen i munnen. Men att ens göra det.
Tack och lov så finns ju spärren där som inte skulle tillåta något mer våldsamt än så. Men visst kan man stundom förstå söndertrötta föräldrar som i ren vanmakt skakar sitt barn i försök att få det tyst.
Nä, då är det givetvis bättre som Fibula gjorde, när man bara inte orkar mer, lade bebisen på sängen och en kudde över örat själv och lät barnet skrika sig till sömns. Det tar nog igen skada av mer än möjligtvis mammas hjärta!
För i förrgår kväll hade vi en såndärn orolig kväll när N bara inte skulle sova. Jag gjorde kanske misstaget av trötthet att försöka lägga henne för tidigt, redan vid tio-tiden. Men när klockan passerade tolv och hon fortfarande bara jamsade vid bröstet utan att egentligen uträtta något annat än att ha sönder mig så började tålamodet tryta.
Vi gick upp i vardagsrummet för att F och Mannen skulle kunna få sova ostört *eh? i ett pappershus? knappast men det är tanken som räknas va...*
Jag fortsatte amma och när hon plötsligt bet till och kastade huvudet bakåt så bet jag spontant tillbaka i hennes arm. Frustrerad. Instinktivt. Inte hårt såklart utan tog egentligen bara armen i munnen. Men att ens göra det.
Tack och lov så finns ju spärren där som inte skulle tillåta något mer våldsamt än så. Men visst kan man stundom förstå söndertrötta föräldrar som i ren vanmakt skakar sitt barn i försök att få det tyst.
Nä, då är det givetvis bättre som Fibula gjorde, när man bara inte orkar mer, lade bebisen på sängen och en kudde över örat själv och lät barnet skrika sig till sömns. Det tar nog igen skada av mer än möjligtvis mammas hjärta!
Sjalrapport
Tar en förmiddagsfika med N sovandes i sjalen. Pausar från att sicksacka kanterna på våra egenhändigt tillklippta skötlappar i frotté.
Läste på Fibulas blogg om vikten av att inte ge bebisen för mycket intryck såhär första tiden och hur viktiga sömntimmarna är så jag ska försöka sjala oftare med henne. Fick låna en hug-a-bub av Minks och nu har N sovit flera gånger i den. Gissar att det tar ett tag att vänja in henne vid den innan hon helt och hållet accepterar den.
När jag är själv och när hon är orolig så kränger jag på BabyBjörn istället, den kan jag ju få på mig med en hand samtidigt som jag håller i henne men den får jag också snabbare ont av. Ringsjalen som jag har sen tidigare fattar jag inte hur jag ska använda så den ligger i garderoben.
Läste på Fibulas blogg om vikten av att inte ge bebisen för mycket intryck såhär första tiden och hur viktiga sömntimmarna är så jag ska försöka sjala oftare med henne. Fick låna en hug-a-bub av Minks och nu har N sovit flera gånger i den. Gissar att det tar ett tag att vänja in henne vid den innan hon helt och hållet accepterar den.
När jag är själv och när hon är orolig så kränger jag på BabyBjörn istället, den kan jag ju få på mig med en hand samtidigt som jag håller i henne men den får jag också snabbare ont av. Ringsjalen som jag har sen tidigare fattar jag inte hur jag ska använda så den ligger i garderoben.
fredag, februari 06, 2009
Ny och gammal
Nittio år skiljer mellan dem.
Handen som upplevt världens alla skiftningar.
Höst, vår, krig, fred, glädje och sorg.
och
Handen som utforskar livet för första gången.
Nallen, håret, handduken, grodan och systers hand.
Idag träffades de för första gången.
LillaN och gammelgammelmorfar. Underbart!
Mardröm - jovars...
Jag grät när jag vaknade. På riktigt alltså. Ögonen var blöta av tårar och jag var bedrövad.
I drömmen skulle jag äta upp (!) LillaN. Hon var en liten kanin som låg färdiglagad i aluminiumfolie, jättesöt och go sådär som en mjukiskanin är, men toppad med paprika och andra grönsaker. När jag skulle lägga henne på tallriken för att äta upp henne började jag istället gråta och vägrade att äta henne. "Nä, jag kan inte äta henne" grät jag, "jag tar med henne hem" sade jag.
Och sen vaknade jag.
Hua...
I drömmen skulle jag äta upp (!) LillaN. Hon var en liten kanin som låg färdiglagad i aluminiumfolie, jättesöt och go sådär som en mjukiskanin är, men toppad med paprika och andra grönsaker. När jag skulle lägga henne på tallriken för att äta upp henne började jag istället gråta och vägrade att äta henne. "Nä, jag kan inte äta henne" grät jag, "jag tar med henne hem" sade jag.
Och sen vaknade jag.
Hua...
onsdag, februari 04, 2009
Recension Spikmatta
Det tog emot att lägga sig på den första gången därför att jag trodde det skulle göra rysligt ont.
Behagligt var det inte första gången, rent fysiskt. Men jag upptäckte däremot att jag fick en djup och bra andning. Obehaget av piggarna satt i mer eller mindre hela tiden men var bara besvärligt första minutrarna. Somnade och snarkade högljutt i en och en halv timme.
Andra gången längtade jag nästan till att ligga på mattan. Jag låg tjugo minuter och hela tiden vid medvetande och kände hur kroppen kunde slappna av.
Tredje gången samma sak, längtan. Troligtvis hjärnans belöningssystem som minns endorfin-påslaget och ser fram emot att få det igen. Sov en timme, sov mycket gott och drömde om att jag försökte se om det blivit märken på ryggen.
Piggarna känns lite extra mycket där jag har ryggbesvär. Efter graviditeten är jag bortdomnad i korsryggen och jag tycker att känseln har kommit tillbaka delvis. Axlarna och skulderbladen där jag är spänd och öm känns också en hel del. Efteråt tycker jag att jag får en avslapning i dessa områden.
Vad det får för långtgående effekter kan jag bara läsa om än så länge men på kort sikt tycker jag att lugnet och den inre styrkan får näring.
Behagligt var det inte första gången, rent fysiskt. Men jag upptäckte däremot att jag fick en djup och bra andning. Obehaget av piggarna satt i mer eller mindre hela tiden men var bara besvärligt första minutrarna. Somnade och snarkade högljutt i en och en halv timme.
Andra gången längtade jag nästan till att ligga på mattan. Jag låg tjugo minuter och hela tiden vid medvetande och kände hur kroppen kunde slappna av.
Tredje gången samma sak, längtan. Troligtvis hjärnans belöningssystem som minns endorfin-påslaget och ser fram emot att få det igen. Sov en timme, sov mycket gott och drömde om att jag försökte se om det blivit märken på ryggen.
Piggarna känns lite extra mycket där jag har ryggbesvär. Efter graviditeten är jag bortdomnad i korsryggen och jag tycker att känseln har kommit tillbaka delvis. Axlarna och skulderbladen där jag är spänd och öm känns också en hel del. Efteråt tycker jag att jag får en avslapning i dessa områden.
Vad det får för långtgående effekter kan jag bara läsa om än så länge men på kort sikt tycker jag att lugnet och den inre styrkan får näring.
Kvack! Jag är brädad!
Senaste dagarna tror jag mig ha skymtat ett snett leende och nyfikna ögon som studerar mig korta stunder för att sen titta bort igen.
Den som istället får de största ögonen och de öppna leendena - och till och med lite gurgel är den gröna grodan som händer över skötbordet. Världens mest intressanta barnvakt (tillsammans med storasyster då...).
Klar innan hon går
Kameran är tillbaka. Jag hämtade ut den igår och nu ska jag äntligen få använda en riktig kamera igen. Den lilla Nikon har förstås funkat fint när jag ingen annan hade men det känns skönt att min kamera är tillbaka.
Det sakta först men fort på slutet, att laga den alltså. Efter att ha varit in och tjatat ungefär tio gånger i butiken och frågat när kameran är klar så ringde de till verkstaden och skojjade: "Jag har en kund här som har en liten bebis och hon vill gärna ha kameran innan barnet börjar gå...". Sen gick det på två dagar så hade de kameran hemma.
Och 2 700:- fattigare är jag! Och glad!
Det sakta först men fort på slutet, att laga den alltså. Efter att ha varit in och tjatat ungefär tio gånger i butiken och frågat när kameran är klar så ringde de till verkstaden och skojjade: "Jag har en kund här som har en liten bebis och hon vill gärna ha kameran innan barnet börjar gå...". Sen gick det på två dagar så hade de kameran hemma.
Och 2 700:- fattigare är jag! Och glad!
tisdag, februari 03, 2009
Frostnupet
Bilden är tagen på solvinterpromenaden idag. Rätt schysst för att vara med lilla Nikon-kameran.
onsdag, januari 28, 2009
Lite upp igen
Igår kväll var botten nära. Illamåendet fick mig att närapå explodera. Och till det hade jag förstås druckit för lite. Och LillaN var snuttig. Och F pussig och satt helst på mig. Och Mannen jobbade sent.
"Gå ner och lägg dig på spikmattan" sa Mannen när han kom hem strax efter nio och så tog han LillaN.
Jag var skeptisk att prova den första gången när jag inte mådde bra men lommade ändå ner och gjorde som han sade. En och en halv timme senare vaknade jag. Då hade tydligen han varit in och tittat till mig efter tjugo minuter och jag snarkade så högljutt och skönt att han ville inte väcka mig.
Känslan efteråt var att jag var betydligt mer avslappnad och den värsta ilskan borta. Idag har jag förvisso varit både illamående och yr men ändå känt mig gnuttans piggare. Det går åt rätt håll med andra ord men på tok för sakta för att det ska vara nyttigt för energi och amning.
"Gå ner och lägg dig på spikmattan" sa Mannen när han kom hem strax efter nio och så tog han LillaN.
Jag var skeptisk att prova den första gången när jag inte mådde bra men lommade ändå ner och gjorde som han sade. En och en halv timme senare vaknade jag. Då hade tydligen han varit in och tittat till mig efter tjugo minuter och jag snarkade så högljutt och skönt att han ville inte väcka mig.
Känslan efteråt var att jag var betydligt mer avslappnad och den värsta ilskan borta. Idag har jag förvisso varit både illamående och yr men ändå känt mig gnuttans piggare. Det går åt rätt håll med andra ord men på tok för sakta för att det ska vara nyttigt för energi och amning.
måndag, januari 26, 2009
Lindad
För att undvika plötslig spädbarnsdöd så ska man inte linda in barn för hårt och för varmt varnar de på bvc. Jag märker dock att LillaN blir mycket lugnare när jag har en filt, inte för hårt lindad men dock inbäddd runt hela henne.
Idag har hon legat själv och sovit en liten timme i spjälisen med filten kring sig. Nu somnade hon i min famn utan att bli ammad. Det verkar som att bensprattlet väcker henne när hon ligger i bara body eller byxor.
Så jag fortsätter nog så ett tag till och ser om det bara är slumpen eller om det faktiskt lugnar henne. Tror vi båda mår bra av det. Och så får jag väl kolla henne lite oftare bara.
*Hon somnade av sig själv på mage på köksbordet imorse också, även det ett no-no som jag ser mellan fingrarna med så länge jag håller extra koll. Det är ju inte så att jag själv går och lägger mig och sover när hon ligger så...
Idag har hon legat själv och sovit en liten timme i spjälisen med filten kring sig. Nu somnade hon i min famn utan att bli ammad. Det verkar som att bensprattlet väcker henne när hon ligger i bara body eller byxor.
Så jag fortsätter nog så ett tag till och ser om det bara är slumpen eller om det faktiskt lugnar henne. Tror vi båda mår bra av det. Och så får jag väl kolla henne lite oftare bara.
*Hon somnade av sig själv på mage på köksbordet imorse också, även det ett no-no som jag ser mellan fingrarna med så länge jag håller extra koll. Det är ju inte så att jag själv går och lägger mig och sover när hon ligger så...
God ton?
Vi vet att vår granne som vi delar parhus med inte är så värst social. Hon jobbar som lärare och får kanske nog av människokontakt genom yrket, vad vet jag. Men ända sen vi flyttade in för fem år sen har vi sett idel baksidor hos denna dam. Det är som om att hon tycker vi är barnrumpor som inte kan ta ansvar och hon ska titt som tätt tala om för oss saker hon inte tycker om att vi gör.
Nu står det en barnvagn utanför vår dörr. Vi har uppenbarligen fått barn. Inte bara att hon sett oss var och varannan dag senaste nio månaderna men inte med en min visar hon att hon "sett". Skillnaden nu är att hon totalignorerar oss från att tidigare iallfall hälsat ibland.
Hon behöver ju inte vara glad för vår skull, det är inte vad jag säger men hon kan åtminstone säga "Grattis, vad roligt för er" även om hon tycker det är pest att grannen nu har spädbarn. Då behöver hon ju inte ens ljuga.
Men visst säger man väl nåt iallfall?!?
Nu står det en barnvagn utanför vår dörr. Vi har uppenbarligen fått barn. Inte bara att hon sett oss var och varannan dag senaste nio månaderna men inte med en min visar hon att hon "sett". Skillnaden nu är att hon totalignorerar oss från att tidigare iallfall hälsat ibland.
Hon behöver ju inte vara glad för vår skull, det är inte vad jag säger men hon kan åtminstone säga "Grattis, vad roligt för er" även om hon tycker det är pest att grannen nu har spädbarn. Då behöver hon ju inte ens ljuga.
Men visst säger man väl nåt iallfall?!?
Bättre
Mår betydligt bättre idag. Ingen aptit utan går på cola, nyponsoppa och vatten. Lite förhöjd feber men jag kan stå och gå utan att det svartnar för ögonen iallafall.
Se det från den ljusa sidan
"Du är bra på att se saker positivt" sa mamma igår. Och faktum är att när jag låg där i lördags natt och kräktes som värst så tänkte jag:
...tur att jag kräks! Det är nog värre för Mannen som mår illa men inte kräks.
...tur att kräkset åker rakt ner i hinken som ett vattenfall och inte sprutar åt alla möjliga håll. Då hade det blivit extrajobb med att tvätta sängen också.
...tur att vi båda blev dåliga samtidigt så vi kunde slappa *nåja* en hel dag och samarbeta med att ta hand om LillaN.
...tur att LillaN inte blivit dålig också!
...tur att det kom på lördagsnatten och inte ett dygn senare efter jag varit och hälsat på min morfar så slapp vi smitta honom. Nu får vi bara se till att planera in en ny tid att ses.
...tur att jag kräks! Det är nog värre för Mannen som mår illa men inte kräks.
...tur att kräkset åker rakt ner i hinken som ett vattenfall och inte sprutar åt alla möjliga håll. Då hade det blivit extrajobb med att tvätta sängen också.
...tur att vi båda blev dåliga samtidigt så vi kunde slappa *nåja* en hel dag och samarbeta med att ta hand om LillaN.
...tur att LillaN inte blivit dålig också!
...tur att det kom på lördagsnatten och inte ett dygn senare efter jag varit och hälsat på min morfar så slapp vi smitta honom. Nu får vi bara se till att planera in en ny tid att ses.
söndag, januari 25, 2009
Goa bonusar
Min käraste mamma och bonuspappa har kommit förbi två gånger idag med diverse dryckesleveranser till oss sjuklingar.
Fs rara bonusmamma (!) erbjöd sig också att köpa något till oss om vi inte kunde komma ut själva.
Vi har det allt bra bra för att vara sjuka!
Fs rara bonusmamma (!) erbjöd sig också att köpa något till oss om vi inte kunde komma ut själva.
Vi har det allt bra bra för att vara sjuka!
Tvärvändning
Jag har gått och haft lite ont i magen i en vecka. Under nattamningen har jag funderat på min relation till F. Hon har varit dryg och slö när jag pratat med henne i telefon och i veckan drog hon en vals för att slippa komma hit som avtalat. Så kändes det iallfall.
Idag hörs vi av eftersom vi har hämt/lämning på söndagar. Jag undrar om hon kan vara kvar en dag till eftersom både Mannen och jag är dåliga. Då låter hon ljuv och har stort medkännande, inte alls som tidigare i veckan.
Kanske ska jag inte fundera så mycket. Känner väl att jag tar ansvar för att hon inte ska känna konkurrens med LillaN. Ska försöka att inte ta ansvar för henne utan bara låta var och en känna för situationen på sitt sätt.
Idag hörs vi av eftersom vi har hämt/lämning på söndagar. Jag undrar om hon kan vara kvar en dag till eftersom både Mannen och jag är dåliga. Då låter hon ljuv och har stort medkännande, inte alls som tidigare i veckan.
Kanske ska jag inte fundera så mycket. Känner väl att jag tar ansvar för att hon inte ska känna konkurrens med LillaN. Ska försöka att inte ta ansvar för henne utan bara låta var och en känna för situationen på sitt sätt.
Lägesrapport
Horisontellt
Mellan 38-39 graders feber
Kräks
Diarée
Värk i kroppen
Noll matlust
Både Mannen och jag
LillaN överseende
Mellan 38-39 graders feber
Kräks
Diarée
Värk i kroppen
Noll matlust
Både Mannen och jag
LillaN överseende
torsdag, januari 22, 2009
Kameraföljetång
Sådärja!
En dryg månad och några tjat senare fick jag äntligen besked från kameraverkstaden om pris för lagning av kameran.
Äntligen!
Om en vecka bör jag ha i min hand och sen ska här fotograferas ikapp!
Jiiihaaa!
En dryg månad och några tjat senare fick jag äntligen besked från kameraverkstaden om pris för lagning av kameran.
Äntligen!
Om en vecka bör jag ha i min hand och sen ska här fotograferas ikapp!
Jiiihaaa!
Slaskblött
Det snöade ju bara lite när jag gick hemifrån. Två timmar senare var jag blöt både innifrån och utifrån. Blaha, snöblask är väl ändå det värsta av väder!
tisdag, januari 20, 2009
Jag låter det komma!
Varmvattnet sköljer över min kropp. Jag lyfter ansiktet mot duschstrålen, sänker axlarna och slappnar av. Då kommer tårarna igen. Glädjetårarna.
Jag stryker med händerna över min lilla putmage som fortfarande finns kvar. Minnet av niomånaders mirakel, det som verkade så omöjligt som plötsligt och ofattbart blev verklighet.
Lite längre ner på magen känner jag guppet ovanför det lite hårdare ärret som ligger horisontellt som en leende mun över min mage. Tårarna blandar sig med vattnet och jag stänger av duschen. Sen böjer jag mig ner och låter sinnena fyllas med doft av bebishud.
Jag känner mig ödmjuk inför livet och tar inget för givet.
Jag stryker med händerna över min lilla putmage som fortfarande finns kvar. Minnet av niomånaders mirakel, det som verkade så omöjligt som plötsligt och ofattbart blev verklighet.
Lite längre ner på magen känner jag guppet ovanför det lite hårdare ärret som ligger horisontellt som en leende mun över min mage. Tårarna blandar sig med vattnet och jag stänger av duschen. Sen böjer jag mig ner och låter sinnena fyllas med doft av bebishud.
Jag känner mig ödmjuk inför livet och tar inget för givet.
Tandläkartidspyssel
Jag bokar in en tid hos tandläkaren när jag vet att Mannen är hemma. Det visar sig att Mannen inte är hemma just den här dagen och det är för sent att avboka.
Jag spenderar vakentimmarna på natten åt att fundera på...
1. ...hur jag enklast ska bära med mig LillaN eftersom jag inte får bära mer än hennes vikt än så länge. Bestämmer mig för att fuska och bära med mig babyskyddet. Check!
2. ...var sjutton ingången till tandläkaren är, har bara varit där en gång tidigare. Jag går runt i centrumet och provar olika ingångar men ingen känns rätt. Plötsligt kommer jag på hur det ser ut och vilken ingång det är, känns fantastiskt bra. Check!
3. ...vilka kläder jag ska ta på mig för att det ska gå fort och smidigt. Jag kommer inte på något utan bestämmer mig för att bara ta nån överdel på morgonen tillsammans med jeansen som jag boat i senaste tre veckorna.
4. ...vilken tid jag bör åka för att hinna i tid. Inser att frukosten kan få stryka på foten till förmån för några minuters extrasömn och för att hinna mata och byta.
Jag hoppas vid min gud att LillaN ska äta och sen somna om på morgonen så jag hinner fräsha upp mig. LillaN somnar naturligtvis inte och jag får gnida bort det värsta sminket från igår med högerhanden medan jag vyssjar henne med vänstern. Frukosten hoppar jag över och döm om min förvåning när jag faktiskt är på plats i tid hos tandläkaren, lite före i tid till och med.
Lite försenad blir jag visad till tandläkarstolen. Jag ber en tyst bön om att LillaN ska fortsätta slumra i babyskyddet. Vilket hon gör! Under hela den timmen som det putsas och borras och bedövas och slipas i tandläkarstolen till och med!
Jag är helt slut och sned i truten när jag kommer hem. "Sova" är det enda min hjärna tänker och blir glatt överraskad över att vi båda kan slumra in på soffan någon timme.
Phu! Nu räcker det med tandläkarbesök på ett tag för min del!
Jag spenderar vakentimmarna på natten åt att fundera på...
1. ...hur jag enklast ska bära med mig LillaN eftersom jag inte får bära mer än hennes vikt än så länge. Bestämmer mig för att fuska och bära med mig babyskyddet. Check!
2. ...var sjutton ingången till tandläkaren är, har bara varit där en gång tidigare. Jag går runt i centrumet och provar olika ingångar men ingen känns rätt. Plötsligt kommer jag på hur det ser ut och vilken ingång det är, känns fantastiskt bra. Check!
3. ...vilka kläder jag ska ta på mig för att det ska gå fort och smidigt. Jag kommer inte på något utan bestämmer mig för att bara ta nån överdel på morgonen tillsammans med jeansen som jag boat i senaste tre veckorna.
4. ...vilken tid jag bör åka för att hinna i tid. Inser att frukosten kan få stryka på foten till förmån för några minuters extrasömn och för att hinna mata och byta.
Jag hoppas vid min gud att LillaN ska äta och sen somna om på morgonen så jag hinner fräsha upp mig. LillaN somnar naturligtvis inte och jag får gnida bort det värsta sminket från igår med högerhanden medan jag vyssjar henne med vänstern. Frukosten hoppar jag över och döm om min förvåning när jag faktiskt är på plats i tid hos tandläkaren, lite före i tid till och med.
Lite försenad blir jag visad till tandläkarstolen. Jag ber en tyst bön om att LillaN ska fortsätta slumra i babyskyddet. Vilket hon gör! Under hela den timmen som det putsas och borras och bedövas och slipas i tandläkarstolen till och med!
Jag är helt slut och sned i truten när jag kommer hem. "Sova" är det enda min hjärna tänker och blir glatt överraskad över att vi båda kan slumra in på soffan någon timme.
Phu! Nu räcker det med tandläkarbesök på ett tag för min del!
måndag, januari 19, 2009
Radhusbiff
Vi kör hårt med matlådor nu. Varje slant måste vändas på, vi kommer inte att leva av rosor och champagne det kommande året direkt. Frågan är hur gott uppvärmd blodpudding blir i matlåda? Det får vi se imorgon helt enkelt, för idag blir det följande middag...
Måndagsmiddag i budget-tid
Två skivor blodpudding
Lingon-creme fraishe
Vändstekt ägg
Apelsinklyftor
Måndagsmiddag i budget-tid
Två skivor blodpudding
Lingon-creme fraishe
Vändstekt ägg
Apelsinklyftor
Snö salt?
Jag smakar lite salt i ansiktet, nästan som om jag skulle ha gråtit.
Men det har jag inte. Idag har snö fallit i mitt ansikte och jag har bara varit glad!
Men det har jag inte. Idag har snö fallit i mitt ansikte och jag har bara varit glad!
Lite längtan tillbaka
Näst sista dagen innan vi for hem från BB hade jag Den Stora Hormongråtarkvällen. Allt kom över mig när jag stod i den varma, livsgivande duschen.
Rädslan...att förlora LillaN nu när hon äntligen kommit till oss.
Glädjen...över att drömmen om ett kärleksbarn äntligen blev sann efter så många år av längtan.
Lättnad...över att det trots allt gick bra tillslut, för både mig och barnet.
Sorg...över alla år som gått och så fördjävla pissdestruktivt dåligt jag mått mellan varven.
Kärlek...till Mannen som är passar så bra i mitt liv och till Knyttet som låg inlindad i en gosgrön filt.
Det var en härlig gråt som sorterade känslor på ett stärkande sätt. Och den coachingen som jag fick av barnmorskorna (efter att Mannen tassat iväg och viskat att jag nog behövde dem) var makalös. Ibland känner jag nästan att jag längtar tillbaka till de avkopplande och uppassande dagarna på BB.
Rädslan...att förlora LillaN nu när hon äntligen kommit till oss.
Glädjen...över att drömmen om ett kärleksbarn äntligen blev sann efter så många år av längtan.
Lättnad...över att det trots allt gick bra tillslut, för både mig och barnet.
Sorg...över alla år som gått och så fördjävla pissdestruktivt dåligt jag mått mellan varven.
Kärlek...till Mannen som är passar så bra i mitt liv och till Knyttet som låg inlindad i en gosgrön filt.
Det var en härlig gråt som sorterade känslor på ett stärkande sätt. Och den coachingen som jag fick av barnmorskorna (efter att Mannen tassat iväg och viskat att jag nog behövde dem) var makalös. Ibland känner jag nästan att jag längtar tillbaka till de avkopplande och uppassande dagarna på BB.
Snart dags att ta fram spikmattan
Snart är det dags att inviga spikmattan. Det ska bli spännande men jag känner mig fortfarande lite för skör för att se fram emot den initiala smärtan som man tydligen känner och som går över efter fem minuter.
En kväll när det är lite lugnt i huset och jag har tjugo minuter över ska jag testa den. Rapport kommer!
En kväll när det är lite lugnt i huset och jag har tjugo minuter över ska jag testa den. Rapport kommer!
Inte direkt svarvad men lite lättare på jorden
Vågen hos föräldrarna i helgen visade 62 kg med kläder på. Det betyder att jag har ungefär 4 kg till utgångsvikten. Det känns däremot långt kvar till jag kommer i ett par vettiga brallor. Magen putar ut och ett par grav-brallor är vad jag kommer i utan att snittet stramar. Sånt man inte tänker på om man föder på vanliga sättet.
Jag har sakteliga börjat röra på mig igen. Det känns skönt och jag njuter av de långpromenader som jag hitills gått. Idag blev det en timme i snöfall på förmiddagen och sen sex kilometer plus lite shopping på eftermiddagen. LillaN verkar också må bra av det, hon har sovit mycket mer än hon brukar en dag när vi bara latar oss inomhus.
Promenader suger, sa matvraket Cinks
Jag har sakteliga börjat röra på mig igen. Det känns skönt och jag njuter av de långpromenader som jag hitills gått. Idag blev det en timme i snöfall på förmiddagen och sen sex kilometer plus lite shopping på eftermiddagen. LillaN verkar också må bra av det, hon har sovit mycket mer än hon brukar en dag när vi bara latar oss inomhus.
Promenader suger, sa matvraket Cinks
Styrkedemonstration
"JAG ska vinna!" konstaterade Mannen här om kvällen när LillaN inte gav sig utan bara skrek och var missnöjd. Och så gick han iväg med bestämda steg med en pipig fialotta i famnen. Jag fick chansen att gå och lägga mig och när jag vaknade några timmar senare satt de och småpratade i sängen bredvid mig.
Sådana kvällar med omtänksamhet är guldkvällar.
Sådana män som Mannen är guldmän.
Sådana nöjda bäbisar är uthärdliga!
Sådana kvällar med omtänksamhet är guldkvällar.
Sådana män som Mannen är guldmän.
Sådana nöjda bäbisar är uthärdliga!
onsdag, januari 14, 2009
Guldstund!
Efter att ha tagit första sovmorgonen sen LillaN föddes fick vi besök av mormor på lunchen. Hon hade med sig mumsig tacopaj som vi åt. Lillsmulan sov sig igenom nästan hela besöket i sin babysitter eller i mormors famn.
Superdupermysig eftermiddag!
Superdupermysig eftermiddag!
Kraftigt reducerat spring...
Dagens stora pris och utmärkelse går till
Min kropp!!!
Jag är fortfarande helt fascinerad av att mina härliga och älskade ben numera ligger stilla när jag går till sängs på kvällen. Så fort bebis pluppade ut så försvann mitt minst sagt energiätande RLS.
Att i nio månader ha fått gå upp och stretcha en till fem gånger varje natt har tagit på krafterna. Trots att jag inte känt mig särskilt trött inser att jag inte liksom legat i sängen utan ovanpå på nåt sätt. Sovit lätt, skulle man lugnt kunna säga. Slumrat i tvåtimmarsintervaller. Nu sjunker jag ner i sängen och somnar djupt, om så bara för fem minuter eller en timme.
Visst, ibland springer det litegrann ändå, men det är ju inget emot hur det var bara för några veckor sen. Ägarinnan till benen tackar allra ödmjukast för det och hoppas att det får förbli så.
Min kropp!!!
Jag är fortfarande helt fascinerad av att mina härliga och älskade ben numera ligger stilla när jag går till sängs på kvällen. Så fort bebis pluppade ut så försvann mitt minst sagt energiätande RLS.
Att i nio månader ha fått gå upp och stretcha en till fem gånger varje natt har tagit på krafterna. Trots att jag inte känt mig särskilt trött inser att jag inte liksom legat i sängen utan ovanpå på nåt sätt. Sovit lätt, skulle man lugnt kunna säga. Slumrat i tvåtimmarsintervaller. Nu sjunker jag ner i sängen och somnar djupt, om så bara för fem minuter eller en timme.
Visst, ibland springer det litegrann ändå, men det är ju inget emot hur det var bara för några veckor sen. Ägarinnan till benen tackar allra ödmjukast för det och hoppas att det får förbli så.
tisdag, januari 13, 2009
Oj, jag tackar ja!
Jag har fått en utmärkelse från Tisalen och tackar och niger allra ödmjukast!
Reglerna för Awarden är enkla. Jag som har mottagit Awarden, lägger upp den på min egen blogg och länkar till bloggen som jag har fått den ifrån. I min tur delar jag den vidare till de Mammabloggar som jag tycker förtjänar den! Lämnar såklart ett meddelande inne hos dem, om att de har fått den!
Det är med en stor ära som jag ger den här Awarden vidare till: Minks för att hon är den underbaraste vännen i alla väder och därtill en härlig mamma, till Linda som på ett så fint och medvetet sätt lever med sina känslor i sin nya situation och till Saring som är en fantastisk mamma och bloggare.
Reglerna för Awarden är enkla. Jag som har mottagit Awarden, lägger upp den på min egen blogg och länkar till bloggen som jag har fått den ifrån. I min tur delar jag den vidare till de Mammabloggar som jag tycker förtjänar den! Lämnar såklart ett meddelande inne hos dem, om att de har fått den!
Det är med en stor ära som jag ger den här Awarden vidare till: Minks för att hon är den underbaraste vännen i alla väder och därtill en härlig mamma, till Linda som på ett så fint och medvetet sätt lever med sina känslor i sin nya situation och till Saring som är en fantastisk mamma och bloggare.
Tre nöjda istället för tre missnöjda
Hon har ett hett temperament, vår Lilla N. Switchar från noll till hundra i decibell på två röda sekunder. I två veckor körde jag hårt med amning som skriksläckare, men nu har vi kapitulerat och börjat introducera napp.
Hon tar den inte alltid och det är skönt. Men för att hon ska slippa skrika sig svettig och hulkig i vagnen så får hon den ibland för att lugna ner sig. Och det funkar. Och lugnar både mamma och pappanerver.
måndag, januari 12, 2009
En ammande kvinnas måtto
Stå inte om du kan sitta
Sitt inte om du kan ligga
Var inte vaken om du kan sova
Sitt inte om du kan ligga
Var inte vaken om du kan sova
När LillaN kom till jorden...
På juldagskvällen gick vattnet. Jag ringde förlossningen och enligt föreskriften med ofixerad bebis gick jag direkt ut till bilen och lade mig ner i kalla baksätet. Mannen packade ihop våra väskor och plastade in mackorna som vi just brett och tog med.
På förlossningen konstaterades det mycket riktigt att vattnet gått och att bebisen fortfarande låg högt och rörligt. Det visade sig även lite senare att bebisen bajsat i fostervattnet, vilket gjorde det helt gröngulguckigt, ett tecken på att den var stressad.
Jag skjutsades liggande upp till antenatalavdelningen där vi fick ligga i väntan på att förlossningen skulle starta. Mannen fick som tur var också plats på rummet. Det var helt klart den vidrigaste natten av alla gravidnätter. Eftersom jag inte fick gå upp mer än på toa så kunde jag heller inte stretcha som jag vant mig vid för att få bort krypet. Det var värre än någonsin och Mannen fick inte många sömntimmar eftersom han fick klia mig på ryggen för att distrahera bort springet i benen.
Natten gick, vi kollades med långa ctg-kurvor för att hålla koll på bebis. På Annandagens förmiddag kände en bm på mig v a g i n a l t och tyckte hon kände att huvudet nu var ruckbart. Äntligen fick jag sitta upp.
När inget hänt framåt kvällen mer än sammandragningar så rullades vi tillbaka till förlossningen för igångsättning. Läkarna hade bedömt att vi inte skulle vänta längre i och med att vattnet gått och att bebis bajsat. Vid en närmare koll visade det sig att bebis inte alls var ruckbar som barnmorskan sagt utan fortfarande låg högt och rörlig. Det kändes då halvdant att jag felaktigt suttit upp en hel dag...
Vid nio-tiden på kvällen fick jag värkstimulerande dropp och arbetet kom igång. Värkarna var täta och intensiva, inte alls som jag upplevde det med F. Jag fick ligga ner eftersom tanken var att trycka ner bebis i ett fixerat läge först.
Andningen gick bra till en början. Jag kände att jag hade kontroll, att jag kunde fokusera smärtan ner till rotchakrat och log inombords vid varje värk. Som jag väntat och längtat efter detta! Men värkarna kom så ofta, var så intensiva och korta att jag ganska snabbt fick svårt att hinna ladda om mentalt mellan varje värk.
Efter närmare tre timmar konstaterade läkaren att hon nu var fixerad. Det var ord som jag affirmerat om att få höra senaste två månaderna och jag utbrast spontant "Nu börjar jag gråta". Jag var öppen en ynka centimeter och skalpekeltroden sattes på bebis. Jag fick äntligen ställa mig upp.
Jag började med akupunktur som smärtstillare och gick sen över till lustgas. Jag hade visst glömt hur man skulle andas i den men när bm sade "Du ska ta andetag ända ner i tårna" så gick det bättre. Lustgasen fick mig att känna mig som en obehagligt berusad tonåring på nyårsdisco men gjorde återigen att jag fick kontroll över smärtan och kunde liksom se den som ett litet ägg i min buk. Jag andades och hade kontroll, lutade mig över en saccosäck och Mannen masserade min ländrygg.
Tio sekunder över tolv på tredjedag jul fick jag en födelsedagspresent av Mannen. En pulsklocka som jag nästan ville sätta på mig bums som kuriosa.
Droppet skruvades upp. Smärtan tilltog och likaså intensiviteten i värkarna. Jag kände att det tryckte på och tyckte nästan att att jag var nära krystningsfasten. Då undersökte de mig igen och konstaterade att jag bara var öppen fyra centimeter. Modet sjönk. Jag bad om epidural. Det var verkligen inte planerat från min sida, jag hade affirmerat en förlossning utan andra smärtstillare än lustgas. Men orken räckte liksom inte till, min tankekraft inte heller.
Epiduralen var skön och gav mig möjlighet till vila och upphämtning. Men öppningsfasen gick så långsamt. Bebis hjärtljud sjönk efter varje värk och pendlade mellan 144 och 80. Läkarna diskuterade fram och tillbaka men ville att vi skulle fortsätta. Personalen, Mannen och jag talade om snitt som en alternativ utväg om det tog för lång tid. Läkaren gjorde ett mjölksyreprov på bebis huvud och när det såg bra ut beslöt man att vänta ytterligare en timme innan nytt beslut.
Epiduralen fylldes på. Bebis hjärtljud svajjade. Min kraft sinade. "Jag vet inte hur jag ska orka krysta" sade jag till bm tidigt på morgonen. "Du kommer att få kraft till det" svarade bm och mentalt började jag på nytt att jobba upp kraft inom mig för den sista fasen. Det tryckte på ordentligt nu och jag mådde illa och blödde. Bm jublade, bara goda tecken. Orosmolnet var fortfarande bebis hjärtljud som åkte berg-och dalbana.
Jag var öppen närmare nio centimeter och klockan var drygt nio på morgonen när epiduralen fylldes på för tredje gången. Då for plötsligt bebis hjärtljud ner till mellan 50-60. Man rullade mig från sida till sida för att försöka skaka fart på bebis igen men när hjärtljuden inte gick upp så larmade bm.
Sen gick allt ruskigt fort. Jag rullades iväg till operationssalen och hörde att nån sa "En barnmorska till mannen". Jag fick något att dricka ur en brun flaska och hasades över till en hård brits. En syrgasmask lades över ansiktet, nån sa "Nu kör vi". Sen var jag borta.
Operationen gick snabbt. På bara några minuter kom de in med en skrikande liten rosa-gul flickbebis i rummet intill mitt där Mannen befann sig. Hon knådades, torkades och sögs ren. Mannen fick klippa navelsträngen och på filmen som jag fick se i efterhand såg jag den lyckligaste och stoltaste mannen i världen!
Nästa minnesbild var att jag återigen låg i en säng och Mannen visade fram ett knyte inlindad i den gröna filt som vi gosat in i förväg med vår doft. "Det blev en bebis!" tänkte jag, "det blev en bebis!"
På uppvaket hade jag på ett drogat sätt rätt kul. Tjejerna som jobbade skojjade med mig, tappade droppflaskor på mig och tyckte nog att jag betedd mig komiskt. Jag låg och dåsade i tre timmar innan Mannen och LillaN kom för att hämta mig.
Känslan när Mannen lade henne vid mitt bröst var helt enormt stor. De hade haft supermysiga timmar tillsammans i väntan på att hämta mig. Och nu var hon här. Ofattbart, dramatiskt och fantastiskt. Välkommen till världen, vår efterlängtade lilla bebistjej!
På förlossningen konstaterades det mycket riktigt att vattnet gått och att bebisen fortfarande låg högt och rörligt. Det visade sig även lite senare att bebisen bajsat i fostervattnet, vilket gjorde det helt gröngulguckigt, ett tecken på att den var stressad.
Jag skjutsades liggande upp till antenatalavdelningen där vi fick ligga i väntan på att förlossningen skulle starta. Mannen fick som tur var också plats på rummet. Det var helt klart den vidrigaste natten av alla gravidnätter. Eftersom jag inte fick gå upp mer än på toa så kunde jag heller inte stretcha som jag vant mig vid för att få bort krypet. Det var värre än någonsin och Mannen fick inte många sömntimmar eftersom han fick klia mig på ryggen för att distrahera bort springet i benen.
Natten gick, vi kollades med långa ctg-kurvor för att hålla koll på bebis. På Annandagens förmiddag kände en bm på mig v a g i n a l t och tyckte hon kände att huvudet nu var ruckbart. Äntligen fick jag sitta upp.
När inget hänt framåt kvällen mer än sammandragningar så rullades vi tillbaka till förlossningen för igångsättning. Läkarna hade bedömt att vi inte skulle vänta längre i och med att vattnet gått och att bebis bajsat. Vid en närmare koll visade det sig att bebis inte alls var ruckbar som barnmorskan sagt utan fortfarande låg högt och rörlig. Det kändes då halvdant att jag felaktigt suttit upp en hel dag...
Vid nio-tiden på kvällen fick jag värkstimulerande dropp och arbetet kom igång. Värkarna var täta och intensiva, inte alls som jag upplevde det med F. Jag fick ligga ner eftersom tanken var att trycka ner bebis i ett fixerat läge först.
Andningen gick bra till en början. Jag kände att jag hade kontroll, att jag kunde fokusera smärtan ner till rotchakrat och log inombords vid varje värk. Som jag väntat och längtat efter detta! Men värkarna kom så ofta, var så intensiva och korta att jag ganska snabbt fick svårt att hinna ladda om mentalt mellan varje värk.
Efter närmare tre timmar konstaterade läkaren att hon nu var fixerad. Det var ord som jag affirmerat om att få höra senaste två månaderna och jag utbrast spontant "Nu börjar jag gråta". Jag var öppen en ynka centimeter och skalpekeltroden sattes på bebis. Jag fick äntligen ställa mig upp.
Jag började med akupunktur som smärtstillare och gick sen över till lustgas. Jag hade visst glömt hur man skulle andas i den men när bm sade "Du ska ta andetag ända ner i tårna" så gick det bättre. Lustgasen fick mig att känna mig som en obehagligt berusad tonåring på nyårsdisco men gjorde återigen att jag fick kontroll över smärtan och kunde liksom se den som ett litet ägg i min buk. Jag andades och hade kontroll, lutade mig över en saccosäck och Mannen masserade min ländrygg.
Tio sekunder över tolv på tredjedag jul fick jag en födelsedagspresent av Mannen. En pulsklocka som jag nästan ville sätta på mig bums som kuriosa.
Droppet skruvades upp. Smärtan tilltog och likaså intensiviteten i värkarna. Jag kände att det tryckte på och tyckte nästan att att jag var nära krystningsfasten. Då undersökte de mig igen och konstaterade att jag bara var öppen fyra centimeter. Modet sjönk. Jag bad om epidural. Det var verkligen inte planerat från min sida, jag hade affirmerat en förlossning utan andra smärtstillare än lustgas. Men orken räckte liksom inte till, min tankekraft inte heller.
Epiduralen var skön och gav mig möjlighet till vila och upphämtning. Men öppningsfasen gick så långsamt. Bebis hjärtljud sjönk efter varje värk och pendlade mellan 144 och 80. Läkarna diskuterade fram och tillbaka men ville att vi skulle fortsätta. Personalen, Mannen och jag talade om snitt som en alternativ utväg om det tog för lång tid. Läkaren gjorde ett mjölksyreprov på bebis huvud och när det såg bra ut beslöt man att vänta ytterligare en timme innan nytt beslut.
Epiduralen fylldes på. Bebis hjärtljud svajjade. Min kraft sinade. "Jag vet inte hur jag ska orka krysta" sade jag till bm tidigt på morgonen. "Du kommer att få kraft till det" svarade bm och mentalt började jag på nytt att jobba upp kraft inom mig för den sista fasen. Det tryckte på ordentligt nu och jag mådde illa och blödde. Bm jublade, bara goda tecken. Orosmolnet var fortfarande bebis hjärtljud som åkte berg-och dalbana.
Jag var öppen närmare nio centimeter och klockan var drygt nio på morgonen när epiduralen fylldes på för tredje gången. Då for plötsligt bebis hjärtljud ner till mellan 50-60. Man rullade mig från sida till sida för att försöka skaka fart på bebis igen men när hjärtljuden inte gick upp så larmade bm.
Sen gick allt ruskigt fort. Jag rullades iväg till operationssalen och hörde att nån sa "En barnmorska till mannen". Jag fick något att dricka ur en brun flaska och hasades över till en hård brits. En syrgasmask lades över ansiktet, nån sa "Nu kör vi". Sen var jag borta.
Operationen gick snabbt. På bara några minuter kom de in med en skrikande liten rosa-gul flickbebis i rummet intill mitt där Mannen befann sig. Hon knådades, torkades och sögs ren. Mannen fick klippa navelsträngen och på filmen som jag fick se i efterhand såg jag den lyckligaste och stoltaste mannen i världen!
Nästa minnesbild var att jag återigen låg i en säng och Mannen visade fram ett knyte inlindad i den gröna filt som vi gosat in i förväg med vår doft. "Det blev en bebis!" tänkte jag, "det blev en bebis!"
På uppvaket hade jag på ett drogat sätt rätt kul. Tjejerna som jobbade skojjade med mig, tappade droppflaskor på mig och tyckte nog att jag betedd mig komiskt. Jag låg och dåsade i tre timmar innan Mannen och LillaN kom för att hämta mig.
Känslan när Mannen lade henne vid mitt bröst var helt enormt stor. De hade haft supermysiga timmar tillsammans i väntan på att hämta mig. Och nu var hon här. Ofattbart, dramatiskt och fantastiskt. Välkommen till världen, vår efterlängtade lilla bebistjej!
lördag, januari 10, 2009
Bröstigel
Det är tröttsamt att...
...gå en entimmes-promenad.
Jag orkar mindre än jag tror än så länge.
...ha två familjer på fika samma dag.
Jag har mindre energi än jag tror än så länge.
...amma i princip konstant hela dagen.
Jag orkar men blir trött fortare än jag är van vid.
...försöka vyssja LillaN som inte vill sova.
Jag orkar mindre än jag tror än så länge.
...inte hinna vila på hela dagen.
Det gör mig surare och ledsnare än jag är van vid.
...gå en entimmes-promenad.
Jag orkar mindre än jag tror än så länge.
...ha två familjer på fika samma dag.
Jag har mindre energi än jag tror än så länge.
...amma i princip konstant hela dagen.
Jag orkar men blir trött fortare än jag är van vid.
...försöka vyssja LillaN som inte vill sova.
Jag orkar mindre än jag tror än så länge.
...inte hinna vila på hela dagen.
Det gör mig surare och ledsnare än jag är van vid.
fredag, januari 09, 2009
Kamerahistorien
Min stora Nikon-kamera är fortfarande på reparation. Den har varit där sen strax före jul och nu VILL JAG HA DEN TILLBAKA. Imorgon ska jag ringa igen och höra om de hört något. Varför skulle den gå sönder just nu?
På tur med bilen
Jag har inte varit många meter utanför dörren sen juldagen bortsett från tre promenader med vagnen. Men idag tog jag och F bilen till djuraffären för att köpa sand till hennes möss. Mannen stannade hemma med LillaN.
Tänk vad härligt en sån liten sak plötsligt blir. Imorgon skulle jag vilja åka till centrum och köpa gardiner, vi får väl se hur mycket krafterna räcker till.
Undrar vad vågen står på nu, funderar Cinks, fortfarande med en mage som i vecka 20.
Tänk vad härligt en sån liten sak plötsligt blir. Imorgon skulle jag vilja åka till centrum och köpa gardiner, vi får väl se hur mycket krafterna räcker till.
Undrar vad vågen står på nu, funderar Cinks, fortfarande med en mage som i vecka 20.
Alla rätt
Natten som gick höll både jag och Mannen i hennes hand där hon låg och snusade mellan oss i sängen. Spjälisen står där rätt oanvänd än så länge, vi vill så gärna ha henne nära. Båda är som uppslukade av det här lilla livet.
När hon började skrika nu på kvällen så sade inte Mannen "Här! Ta! Hon är hungrig!" som han skulle kunna ha gjort. Istället sa han "Nu ska jag öva på att vara pappa!" och så började han gå omkring och vyssja på LillaN tills hon somnade i hans famn.
Full pott till pappa!
Nya bud
"Ni måste ha gjort nåt riktigt bra" konstaterade budet när han för tredje dagen i rad körde upp till huset för att leverera underbart vackra blommor till oss.
"Ja" svarade Mannen sanningsenligt "ja, vi har lyckats göra ett barn!"
"Ja" svarade Mannen sanningsenligt "ja, vi har lyckats göra ett barn!"
onsdag, januari 07, 2009
03:54 - Och nej...
...jag har inte kommit isäng än och smulan är fortfarande pigg. Jag ska ändå göra ett försök att få henne komma till ro. Whish me luck!
Vanligt vs snitt
Att föda "den vanliga vägen" vinner över att bli snittad tycker jag. Nu har jag ju erfarenhet av båda delarna. Och som alla säger, med snitt så kommer smärtan och strulet efteråt. När man föder vanliga vägen så är det ju över när det är över.
De enda fördelarna som jag kan se är att underlivet är väldigt välbehållet och det kan man ju tänka främjar framtida samliv. Och jag kommer för alltid att ha en "glad mun" strax över bikinilinjen, ett minne av något helt fantastiskt.
Det gäller att se det från den ljusa sidan, inte sant!
De enda fördelarna som jag kan se är att underlivet är väldigt välbehållet och det kan man ju tänka främjar framtida samliv. Och jag kommer för alltid att ha en "glad mun" strax över bikinilinjen, ett minne av något helt fantastiskt.
Det gäller att se det från den ljusa sidan, inte sant!
30 minuter senare...
Två mörka ögon tittar intensivt på mig i skenet av datorskärmen och en liten mun säger "Oua". Det sprattlades väldigt otåligt för en stund sen, nu luktar det väldigt mycket bebisprutt här. Bäst jag gör nåt åt det...snart.
Nattsuddare
Jag anar ett om än tillfälligt mönster. Nattvakna timmar. Har nu ammat två timmar i streck och LillaN visar inga tecken på såväl mättnad eller trötthet, inte heller grinig- eller otålighet. Hon ligger helt enkelt i min famn och är rätt och slätt pigg!
Själv känner jag mig mer än färdig med nattens tjänsgöring men är hon vaken så är jag.
Det är nu i småtimmarna som tankar på både ersättning och eller napp föds. Men jag kämpar på lite till med amningen, jag tror det är värt det i det långa loppet.
Själv känner jag mig mer än färdig med nattens tjänsgöring men är hon vaken så är jag.
Det är nu i småtimmarna som tankar på både ersättning och eller napp föds. Men jag kämpar på lite till med amningen, jag tror det är värt det i det långa loppet.
lördag, januari 03, 2009
2008-kavalkad i korthet
Energin har inte riktigt återvänt så jag tror jag skriver ner den korta versionen för att sammanfatta 2008.
Året började med skål i champagne i svenska fjällen. Mannen och jag stod i ett vackert vinterlandskap med skumpa i handen och skålade med vänner för...framtiden? Det var en framtid som jag inte kände, inte orkade med längre. Den misslyckade ivf-en i december tog grymt på krafterna.
Jag var så less på alla våra misslyckade försök att bli gravida att jag på allvar började se mig om efter en ny lägenhet för att starta ett nytt liv, bara jag och F. Jag orkade helt enkelt inte med mitt eget misslyckande och hur mycket Mannen än försäkrade om att det var MIG han ville ha och inte ett barn till varje pris så kunde jag allt tydligare se på honom hur ledsen han blev var gång någon vän berättade den glada nyheten om att de väntade barn...
Själv hade jag försprång på nåt år. Processen hade redan pågått i mig länge, länge... Ledsamheten började gå över till likgiltighet och accepterande av situationen. Jag ville helt enkelt inte låta tid med min dotter gå förlorad i sorg över något som jag inte hade. Jag ville ta ett steg vidare och därför såg jag mig alltså om efter ett nytt liv, utan krav, utan att göra någon annan besviken. Jag var alltså rädd och ville fly, det var inte kärleken som försvunnit, jag var villig att offra för att försöka tända liv i min livsgnistan igen.
Mannen och jag pratade länge och mycket om det här, taggade ner med barnproduktionen för att hinna andas, hinna njuta av varandra för kärlekens skull och inget annat.
Tre månader senare plussar vi, helt oförberett, helt oväntat. Jag vet inte ens hur det gick till, minns inte att vi ens var tillsammans under de chansfulla dagarna.
Och med bara några dagar kvar på året föddes så mycket kärlek att jag håller på att spricka. Mannen frågade mig om jag nu kunde lita på att vi kommer att kunna leva livet ut tillsammans och det kändes skönt att nicka och tro på att vår kärlek har chans att leva livet ut, om vi vill och om vi jobbar på det.
Så, slutet gott och mycket gott framöver! hoppas Cinks
Året började med skål i champagne i svenska fjällen. Mannen och jag stod i ett vackert vinterlandskap med skumpa i handen och skålade med vänner för...framtiden? Det var en framtid som jag inte kände, inte orkade med längre. Den misslyckade ivf-en i december tog grymt på krafterna.
Jag var så less på alla våra misslyckade försök att bli gravida att jag på allvar började se mig om efter en ny lägenhet för att starta ett nytt liv, bara jag och F. Jag orkade helt enkelt inte med mitt eget misslyckande och hur mycket Mannen än försäkrade om att det var MIG han ville ha och inte ett barn till varje pris så kunde jag allt tydligare se på honom hur ledsen han blev var gång någon vän berättade den glada nyheten om att de väntade barn...
Själv hade jag försprång på nåt år. Processen hade redan pågått i mig länge, länge... Ledsamheten började gå över till likgiltighet och accepterande av situationen. Jag ville helt enkelt inte låta tid med min dotter gå förlorad i sorg över något som jag inte hade. Jag ville ta ett steg vidare och därför såg jag mig alltså om efter ett nytt liv, utan krav, utan att göra någon annan besviken. Jag var alltså rädd och ville fly, det var inte kärleken som försvunnit, jag var villig att offra för att försöka tända liv i min livsgnistan igen.
Mannen och jag pratade länge och mycket om det här, taggade ner med barnproduktionen för att hinna andas, hinna njuta av varandra för kärlekens skull och inget annat.
Tre månader senare plussar vi, helt oförberett, helt oväntat. Jag vet inte ens hur det gick till, minns inte att vi ens var tillsammans under de chansfulla dagarna.
Och med bara några dagar kvar på året föddes så mycket kärlek att jag håller på att spricka. Mannen frågade mig om jag nu kunde lita på att vi kommer att kunna leva livet ut tillsammans och det kändes skönt att nicka och tro på att vår kärlek har chans att leva livet ut, om vi vill och om vi jobbar på det.
Så, slutet gott och mycket gott framöver! hoppas Cinks
torsdag, januari 01, 2009
Det luktar litet barn här...
Här är underverket, 2 dygn gammalt. Kärleken till LillaN och hennes storasyster är obeskrivligt stor och hormonerna fullkomligen fyller vårt hus från golv till tak.
Igår fick vi komma hem från BB, lagom för nyårsfirande i en något vilsammare tappning än vanligt. Vi fick underbar hjälp från mamma och bonuspappa med att styra iordning en fantastisk trerätters middag.
Förrätt
Gratinerad hummer
Varmrätt
Oxfilé med potatisgratäng, avocadomousse och honungsmarinerade tomater
Efterätt
Vit chokladkaka med färska frukter
Nu pågår projekt fylla mjölkbehållarna för att fasa ut mjölkersättningen så jag ammar och pumpar om vartannat.
Sa jag att jag är lyckligast?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)