Sjukt egentligen.
Jag har levt som en bloggmaniac i över ett år. Nu känner jag mig halvt om halvt avprogrammerad. Motgiftet heter "jag har annat att göra som är viktigare".
Det har kommit ofrivilligt förstås. Eller försvunnit av sig själv i högar med roligt jobb, snarare. Bloggandet har kommit i skymundan och jag har inte saknat det. Snarare känt att jag har flyttat fokuset mot annat som ligger närmare verkligheten, om du förstår hur jag menar.
Visst har jag under de nära 20 dagar som gått känt några "blogg-shot-moments" där jag har tänkt: "Ett riktigt bloggämne" för att det sedan bara klingar av och försvinner i inre formuleringar.
Jag tänkte till exempel skriva nåt om den katastofala ridningen som vi just kom hem ifrån där fem tjejer av ni0 föll av skenande hästar. F var GUD TACK OCH LOV inte en av dem.
Eller nåt om att vi äntligen valt tapeter till vardagsrummet och nu kommer att tapetsera mellan hägg och syren.
Eller att jag är nybliven faster och gudmor-to-be.
Eller att jag är rätt melankoliskt lycklig med mitt liv och min underbara familj.
Och nu ska jag natta buset. Min dotter. Ännu en prioritering som går före bloggandet. Men jag kommer säkert igen. Inget är för evigt. Be sure.
En sak i taget... sa Cinks
torsdag, januari 25, 2007
måndag, januari 08, 2007
Kvällsläsare
Jag har det så roligt på jobbet. Får göra det jag är utbildad till. Pixla och millimetra. Tycker det är roligt att gå till jobbet igen. Ja alltså, jobb är ju jobb och klart jag hellre skulle vilja vara ledig och bara vara hemma och måla väggar. Men då blir det ju inte mycket till lön och DET vill jag ju ha.
Följden är att jag är trött på kvällarna och orkar inte riktigt blogga. Läsa runt gör jag såklart men att skriva kommentarer blir det inte så mycket av.
Så därför vill jag bara hälsa till alla mysiga bloggare; Minks, Binks, Saring, Catten, Mamma P, Anna, Tinselflickan, Crrly, Isidor, Salvia, Christina, Leoella, Honkenponken, Visionary Soul och alla andra som jag skulle vilja lägga till men som blogspot verkar radera automatiskt (?), att jag läser även om jag inte alltid hinner med att lägga en kommentar.
Keep up the däääm good blogging, friends!
Följden är att jag är trött på kvällarna och orkar inte riktigt blogga. Läsa runt gör jag såklart men att skriva kommentarer blir det inte så mycket av.
Så därför vill jag bara hälsa till alla mysiga bloggare; Minks, Binks, Saring, Catten, Mamma P, Anna, Tinselflickan, Crrly, Isidor, Salvia, Christina, Leoella, Honkenponken, Visionary Soul och alla andra som jag skulle vilja lägga till men som blogspot verkar radera automatiskt (?), att jag läser även om jag inte alltid hinner med att lägga en kommentar.
Keep up the däääm good blogging, friends!
söndag, januari 07, 2007
I pixelprinsessans hand!
It's mine!! It's mine!! It's mine!!
Provskott kommer inom kort. Med kameran följde en jädringens biffig manual med en massa finesstips att ta sig igenom först. Nattduksbordslektyr. Måste nog gå och lägga mig NU!
Cinks D70s
Rapport från kusinträff
Fredag lunch. Vi sätter oss i baksätet, mannen och jag. Det för mig tillbaka till en känsla när jag var liten och fick sitta i bak. Fast då behövde jag ju inte vara fastspänd utan kunde ligga i en boll på golvet eller uppe i bakfönstret om jag ville. Hur som helst.
Mamsen och BF sitter i framsätet. BF kör. Mamma är irriterad sådär som kvinnor kan vara av bara ingenting i kombination med stress. Vi retas lite med henne som vi alltid gör och som hon på något sätt låter oss göra. Jag ömsom försvara och ömsom petar på ömma tår. Humöret lättar efter lunch och ju närmare vi kommer målet.
Större delen av vägen är jag helt försjunken i min födelsedagspresent - "Isprinsessan" av Camilla Läckberg. Boken blir min flykt från att vara trevlig och pratsam. Jag är alldeles för mentalt utmattat och nervös inför kusinträffen för att kunna bemöta mannens kärleksfulla nojs. Typiskt tråkig tjej, men han är låter mig hållas.
Det är mörkt när vi stiger ur bilen. Två av kusinerna möter upp. Kort därefter kommer det lite annat folk. Alla är nästan färdigombytta och nyduschade. Jag lägger märke till och njuter av att alla doftar så gott och jag börjar äntligen kunna koppla av. Vi installerar oss på ett vandrarhem och knallar två trappor ner till lokalen där vi ska ha träffen. En mysig källare i sekelskiftesstil med bar och god mat uppdukad.
Middagen börjar strax före åtta. Vissa pratar mer än andra. Jag brukar väl oftast tillhöra de som låter mest, särskilt med vin innanför västen. Vid tio tar vi in efterrätten och sen rusar tiden iväg och jag tittar inte på klockan nästa gång förrän hon är halv två. Då vill vi knyta oss. Vi kramar om varandra och går alla åt olika håll.
Morgonen därpå bjuds vi på frukost hemma hos släktingar. Alla är där och det känns mysigt att se varandra igen. Vi blir kvar hela förmiddagen, tar en promenad i vårsolen(?) och beger oss sedan hemåt igen. Nöjd och betydligt mer avslappnad än på vägen dit. Och med en ärlig längtan efter att ses igen.
Cousin Cinks
Mamsen och BF sitter i framsätet. BF kör. Mamma är irriterad sådär som kvinnor kan vara av bara ingenting i kombination med stress. Vi retas lite med henne som vi alltid gör och som hon på något sätt låter oss göra. Jag ömsom försvara och ömsom petar på ömma tår. Humöret lättar efter lunch och ju närmare vi kommer målet.
Större delen av vägen är jag helt försjunken i min födelsedagspresent - "Isprinsessan" av Camilla Läckberg. Boken blir min flykt från att vara trevlig och pratsam. Jag är alldeles för mentalt utmattat och nervös inför kusinträffen för att kunna bemöta mannens kärleksfulla nojs. Typiskt tråkig tjej, men han är låter mig hållas.
Det är mörkt när vi stiger ur bilen. Två av kusinerna möter upp. Kort därefter kommer det lite annat folk. Alla är nästan färdigombytta och nyduschade. Jag lägger märke till och njuter av att alla doftar så gott och jag börjar äntligen kunna koppla av. Vi installerar oss på ett vandrarhem och knallar två trappor ner till lokalen där vi ska ha träffen. En mysig källare i sekelskiftesstil med bar och god mat uppdukad.
Middagen börjar strax före åtta. Vissa pratar mer än andra. Jag brukar väl oftast tillhöra de som låter mest, särskilt med vin innanför västen. Vid tio tar vi in efterrätten och sen rusar tiden iväg och jag tittar inte på klockan nästa gång förrän hon är halv två. Då vill vi knyta oss. Vi kramar om varandra och går alla åt olika håll.
Morgonen därpå bjuds vi på frukost hemma hos släktingar. Alla är där och det känns mysigt att se varandra igen. Vi blir kvar hela förmiddagen, tar en promenad i vårsolen(?) och beger oss sedan hemåt igen. Nöjd och betydligt mer avslappnad än på vägen dit. Och med en ärlig längtan efter att ses igen.
Cousin Cinks
fredag, januari 05, 2007
Kusinträff
Fem är vi till antalet. Allt mellan 25 och 38 år. Gissningsvis. Egentligen har jag faktiskt ingen riktigt bra koll på när alla är födda. Framförallt inte den yngsta.
Senaste gångerna vi har träffats har det varit på begravningar och nån födelsedag. Det blir kanske lätt så när man bor på olika håll och inte har så bra kontakt.
Men nu har en av kusiernas mamma tagit tag i situationen och bjudit in till trettondagsaftonsmiddag. 30 mil bort. Jag gillar verkligen idén och blev väldigt glad åt inbjudan även om de visst har missat att vi gifte oss förr-förra året och numera har samma namn...trots att de var på bröllopet...lite irriterande faktiskt.
Hur som helst. Idag bär det av nedåt landet för att äta en god middag och prata inpå småtimmarna med kusinerna. Det är min förhoppning.
Fan, jag är så jädra less på kalas bara. Nästa år kommer jag att avsäga mig allt firande eller åtminstone flytta det långt in i första kvartalet.
Ändå känner jag att det ska bli kul att få sitta ner med kusinerna och prata. Alla kan tyvärr inte komma av helt valida skäl, men iallfall med dem som är där. För första gången sen vi blev vuxna. Lära känna varandra igen.
Om en halvtimme drar vi. Jag lämnar rapport imorgon.
God helg önskar Cinks
Senaste gångerna vi har träffats har det varit på begravningar och nån födelsedag. Det blir kanske lätt så när man bor på olika håll och inte har så bra kontakt.
Men nu har en av kusiernas mamma tagit tag i situationen och bjudit in till trettondagsaftonsmiddag. 30 mil bort. Jag gillar verkligen idén och blev väldigt glad åt inbjudan även om de visst har missat att vi gifte oss förr-förra året och numera har samma namn...trots att de var på bröllopet...lite irriterande faktiskt.
Hur som helst. Idag bär det av nedåt landet för att äta en god middag och prata inpå småtimmarna med kusinerna. Det är min förhoppning.
Fan, jag är så jädra less på kalas bara. Nästa år kommer jag att avsäga mig allt firande eller åtminstone flytta det långt in i första kvartalet.
Ändå känner jag att det ska bli kul att få sitta ner med kusinerna och prata. Alla kan tyvärr inte komma av helt valida skäl, men iallfall med dem som är där. För första gången sen vi blev vuxna. Lära känna varandra igen.
Om en halvtimme drar vi. Jag lämnar rapport imorgon.
God helg önskar Cinks
Tiga är silver...
Jag fikar med en väninna. Hon frågar om hur det går i barnverkstaden. Jag berättar att vi står och stampar helt utan minsta tecken på framgång. I all välmening tittar hon på mig och säger på ett sätt som låter som om det ska få mig glad och tacksam: "Men du behöver ju inte använda preventivmedel iallfall..."
Ridå.
Ridå.
torsdag, januari 04, 2007
Nyår 06-07
Tro inte att jag har glömt att blogga om nyårsafton.
Men mitt inlägg som precis var klart, formulerat, dekorerat med bilder sent på nyårsdagen, försvann spårlöst när bloggen plötsligt ballade ur. Utan föraning, bara sådär. Och utan att jag hunnit spara. Såklart! Ballade ur gjorde då även jag.
Så nu tar det ett tag innan krafterna är uppbådade igen för att ge mig in i nyårsskildringen.
Men den kommer, den kommer...
Men mitt inlägg som precis var klart, formulerat, dekorerat med bilder sent på nyårsdagen, försvann spårlöst när bloggen plötsligt ballade ur. Utan föraning, bara sådär. Och utan att jag hunnit spara. Såklart! Ballade ur gjorde då även jag.
Så nu tar det ett tag innan krafterna är uppbådade igen för att ge mig in i nyårsskildringen.
Men den kommer, den kommer...
Utmaning: Summering 2006
Vad gjorde du 2006 som du aldrig gjort förut?
Jag badade minsann isvak! Doppade hela mig tre gånger.
Vilka länder besökte du?
Det blev en sväng till Norge i november.
Vilket datum från 2006 kommer du minnas, och varför?
Fjärde juni - ettårig bröllopsdag som firades på Möja. En speciell helg med många minnen, på många sätt. Och så känns det lite extrabra att nyårsafton blev sådär speciellt bra, bådar liksom gott för året som kommer.
Vilka låtar kommer alltid att påminna dig om 2006?
Justin Timberlakes "Sexy back". Biljetter inköpta, nu väntar vi bara på att det ska bli juni...
Vad gjorde du på din födelsedag?
Jag beställde frukost och paketöppning i vardagsrummet. Mannen hade dekorerat med svenska flaggor i taket och lagat mumsig smoothie. Sen var jag och F till Granngården och köpte en grimma som vi åkte upp till stallet med. Vid två kom mamma & bonuspappa över på lunch och fika. Sen var det middag på kvällen för elva vuxna och fem barn. Livat värre! Vi bjöd på kycklingwok och flamberade äpplen med glass. Och en massa vin till värdinnan. Vid tolv åkte de sista gästerna och då stupade jag och mannen isäng.
Vad gjorde ditt år mycket mer njutbart?
Akupunktur och träning. Det har varit jättebra för min kropp och mitt sinne.
Vad har hållig dig från att bli galen?
Ja, det är nog också tack vare akupunkturen och min envis- och envetenhet. Och kanske främst PS-terapeuten som jag gick hos ett halvår. Tack vare våra samtal slapp jag den vita skjortan.
Vem var den bästa nya personen du träffade?
Hm, ja, det var nog Madde på jobbet som gjorde att arbetsglöden kom tillbaka.
Uppnådde du det du tänkt dig under 2006?
Näe, inget av det jag tänkt uppnå inträffade dessvärre... Stressade inte mindre (nyårslöftet förra året), blev sjuk i ögonen, hoppade av studierna, fick ingen ny bejby och hittade inte drömjobbet. Men kanske att jag blivit lite mer medveten om VAD jag behöver. Sen gäller det bara att försöka göra verklighet av det.
Förhoppningar om 2007?
Jag fortsätter att önska det som jag inte lyckades införliva 2006...
Vilka fler vill du ska svara på dessa frågor?
Saring, Anna och Christina
Jag badade minsann isvak! Doppade hela mig tre gånger.
Vilka länder besökte du?
Det blev en sväng till Norge i november.
Vilket datum från 2006 kommer du minnas, och varför?
Fjärde juni - ettårig bröllopsdag som firades på Möja. En speciell helg med många minnen, på många sätt. Och så känns det lite extrabra att nyårsafton blev sådär speciellt bra, bådar liksom gott för året som kommer.
Vilka låtar kommer alltid att påminna dig om 2006?
Justin Timberlakes "Sexy back". Biljetter inköpta, nu väntar vi bara på att det ska bli juni...
Vad gjorde du på din födelsedag?
Jag beställde frukost och paketöppning i vardagsrummet. Mannen hade dekorerat med svenska flaggor i taket och lagat mumsig smoothie. Sen var jag och F till Granngården och köpte en grimma som vi åkte upp till stallet med. Vid två kom mamma & bonuspappa över på lunch och fika. Sen var det middag på kvällen för elva vuxna och fem barn. Livat värre! Vi bjöd på kycklingwok och flamberade äpplen med glass. Och en massa vin till värdinnan. Vid tolv åkte de sista gästerna och då stupade jag och mannen isäng.
Vad gjorde ditt år mycket mer njutbart?
Akupunktur och träning. Det har varit jättebra för min kropp och mitt sinne.
Vad har hållig dig från att bli galen?
Ja, det är nog också tack vare akupunkturen och min envis- och envetenhet. Och kanske främst PS-terapeuten som jag gick hos ett halvår. Tack vare våra samtal slapp jag den vita skjortan.
Vem var den bästa nya personen du träffade?
Hm, ja, det var nog Madde på jobbet som gjorde att arbetsglöden kom tillbaka.
Uppnådde du det du tänkt dig under 2006?
Näe, inget av det jag tänkt uppnå inträffade dessvärre... Stressade inte mindre (nyårslöftet förra året), blev sjuk i ögonen, hoppade av studierna, fick ingen ny bejby och hittade inte drömjobbet. Men kanske att jag blivit lite mer medveten om VAD jag behöver. Sen gäller det bara att försöka göra verklighet av det.
Förhoppningar om 2007?
Jag fortsätter att önska det som jag inte lyckades införliva 2006...
Vilka fler vill du ska svara på dessa frågor?
Saring, Anna och Christina
lördag, december 30, 2006
Lite låg jul
Inte en endaste bild tagen i jul. Okej då, några enstaka på blommorna jag fick på min födelsedag, men de räknas ju knappt. Alltså, blommorna räknas ju, de var ju jättefina, men liksom inga personbilder...
Det är inte likt mig. Men jag känner mig inte helt lik mig själv heller. Lite låg så här i juletider. För mycket kalasande kanske. Vi har ju haft dryga trettiofem gäster här bara sen julafton. Inte kan det väl vara att jag är ett år äldre? Nä inte va...
Alldeles nyss gjorde jag ändå nåt som är likt mig. Jag köpte en ny kamera till mig själv. En digitalkamera. En till, skulle man kunna säga. Den tredje i raden. Kalla det födelsedagspresent i efterskott eller bara nåt alldeles förträffligt nödvändigt.
Konstigt att jag vågar köpa en så dyr pryl helt osedd. Men jag är så säker på min sak som aldrig det. Denna dära ska jag ha! Om några dagar har jag den i min ägo. Hoppas fotograferingslustan har återvänt tills dess.
Cinks+Nikon=Sant
Det är inte likt mig. Men jag känner mig inte helt lik mig själv heller. Lite låg så här i juletider. För mycket kalasande kanske. Vi har ju haft dryga trettiofem gäster här bara sen julafton. Inte kan det väl vara att jag är ett år äldre? Nä inte va...
Alldeles nyss gjorde jag ändå nåt som är likt mig. Jag köpte en ny kamera till mig själv. En digitalkamera. En till, skulle man kunna säga. Den tredje i raden. Kalla det födelsedagspresent i efterskott eller bara nåt alldeles förträffligt nödvändigt.
Konstigt att jag vågar köpa en så dyr pryl helt osedd. Men jag är så säker på min sak som aldrig det. Denna dära ska jag ha! Om några dagar har jag den i min ägo. Hoppas fotograferingslustan har återvänt tills dess.
Cinks+Nikon=Sant
onsdag, december 27, 2006
Tredjedag jul
Denna dag i historien.
Det här är berättelsen om när en ung mamma fick sin efterlängtade dotter.
Det är två dagar kvar till beräknad födsel. Den blivande tvåbarnsmamman spelar badminton och mår som en prinsessa.
Värkarna börjar på annandagen. Fort åker de in till sjukhuset. En fot tittar ut. Kan barnet som legat så fint i magen ha vänt sig av badmintonspelet? Mamman sövs snabbt ner och ett litet flickebarn med svaga hjärtljud förlöses med akutsnitt.
När mamman är på väg att vakna ur narkosen berättar sköterskorna att hon fått en liten flicka. En som är skär, skallig och har ett storkbett över ena ögat. Mamman som längtat så efter en dotter tror att det är ett trick för att få henne att vakna ur narkosen.
Men det var sant. Det är sant. För den flickan sitter här nu och skriver en blogg om sin egen födelse. Det vill säga min!
Tack mamma för att det var just du som födde mig och för att du i trettiosex år har varit den bästa mamma jag någonsin kan önska mig. Du har följt mig genom livet i medgång och motgång. Idag ska vi traditionsenligt ta en shoppingtur på stan - du och din dotter!
De allra största grattispussarna Cinks kan ge till sin mammi som varit dottermamma i 36 år!
Det här är berättelsen om när en ung mamma fick sin efterlängtade dotter.
Det är två dagar kvar till beräknad födsel. Den blivande tvåbarnsmamman spelar badminton och mår som en prinsessa.
Värkarna börjar på annandagen. Fort åker de in till sjukhuset. En fot tittar ut. Kan barnet som legat så fint i magen ha vänt sig av badmintonspelet? Mamman sövs snabbt ner och ett litet flickebarn med svaga hjärtljud förlöses med akutsnitt.
När mamman är på väg att vakna ur narkosen berättar sköterskorna att hon fått en liten flicka. En som är skär, skallig och har ett storkbett över ena ögat. Mamman som längtat så efter en dotter tror att det är ett trick för att få henne att vakna ur narkosen.
Men det var sant. Det är sant. För den flickan sitter här nu och skriver en blogg om sin egen födelse. Det vill säga min!
Tack mamma för att det var just du som födde mig och för att du i trettiosex år har varit den bästa mamma jag någonsin kan önska mig. Du har följt mig genom livet i medgång och motgång. Idag ska vi traditionsenligt ta en shoppingtur på stan - du och din dotter!
De allra största grattispussarna Cinks kan ge till sin mammi som varit dottermamma i 36 år!
måndag, december 25, 2006
Juldagen
Denna dag i historien.
Det här är berättelsen om när vår lilla juldagsflicka kom till världen.
15 dagar innan dagen D. Den blivande mamman skriver i sin dagbok att hon är likgiltig. Nollställd. Snorig och förkyld. Hon vill bara gråta. Rädd för vad som ska komma och om hon ska klara det här. Hon ber efter att all entusiasm och glädje ska återvända.
På julaftons morgon går slemproppen. Sammandragningarna blir tätare. På julaftonseftermiddagen börjar de dessutom göra ont, så har det inte varit tidigare.
Hela natten vankar den blivande mamman av och an, försöker värma saftsoppa men häller ut den igen när hon känner doften. Försöker klocka värkarna men somnar ifrån tidtagningen hela tiden och vaknar nån minut senare av nästa. Ringer sjukhuset och får rådet att ta ett varmt och avslappnande bad men gör det inte för att störa grannarna mitt i natten. Blivande pappan sover. Vid fem på juldagsmorgonen skriver mamman i dagboken att det gör ondare och ondare och att det nog är dags att väcka pappan snart och åka in.
"06.10 - Det här är jobbigare än jag trodde".
Den blivande mamman är redan öppen fem centimeter när de checkar in vid tvåtiden på eftermiddagen. Sen fortskrider värkarbetet timme efter timme. Hon andas lustgas och får värmande handdukar på magen. Vid halv åtta upplyser den dimmiga mamman att inte fostervattnet gått. Man tar hål på fosterhinnan och strax efter sätter krystvärkarna igång på riktigt.
När den lilla, lilla flickan möter vinterkvällens mörker för första gången har klockan hunnit bli ett par och några minuter över åtta på juldagskvällen. Pappa får ta hand om henne första dygnen medan mamma återhämtar sig från komplikationer i samband med födseln.
Idag fyller vår älskade gullesnutta tio år. Tio fantastiska år fyllda av skratt, värme, frustration, allvar, rädsla, glädje och inte minst enorma mängder KÄRLEK! Det är ett under att kärlek kan vara så stark och att den bara tilltar med oförminskad styrka i takt med att hon blir större.
Min dotter F - det finns inte ord stora nog att förklara min kärlek till dig och min lycka att få vara din mamma. Du berikar mitt liv, vi lär av varandra och jag ser fram emot alla fina stunder och alla år som vi kommer att ha tillsammans genom livet.
De allra största grattispussarna från Mamma C
Det här är berättelsen om när vår lilla juldagsflicka kom till världen.
15 dagar innan dagen D. Den blivande mamman skriver i sin dagbok att hon är likgiltig. Nollställd. Snorig och förkyld. Hon vill bara gråta. Rädd för vad som ska komma och om hon ska klara det här. Hon ber efter att all entusiasm och glädje ska återvända.
På julaftons morgon går slemproppen. Sammandragningarna blir tätare. På julaftonseftermiddagen börjar de dessutom göra ont, så har det inte varit tidigare.
Hela natten vankar den blivande mamman av och an, försöker värma saftsoppa men häller ut den igen när hon känner doften. Försöker klocka värkarna men somnar ifrån tidtagningen hela tiden och vaknar nån minut senare av nästa. Ringer sjukhuset och får rådet att ta ett varmt och avslappnande bad men gör det inte för att störa grannarna mitt i natten. Blivande pappan sover. Vid fem på juldagsmorgonen skriver mamman i dagboken att det gör ondare och ondare och att det nog är dags att väcka pappan snart och åka in.
"06.10 - Det här är jobbigare än jag trodde".
Den blivande mamman är redan öppen fem centimeter när de checkar in vid tvåtiden på eftermiddagen. Sen fortskrider värkarbetet timme efter timme. Hon andas lustgas och får värmande handdukar på magen. Vid halv åtta upplyser den dimmiga mamman att inte fostervattnet gått. Man tar hål på fosterhinnan och strax efter sätter krystvärkarna igång på riktigt.
När den lilla, lilla flickan möter vinterkvällens mörker för första gången har klockan hunnit bli ett par och några minuter över åtta på juldagskvällen. Pappa får ta hand om henne första dygnen medan mamma återhämtar sig från komplikationer i samband med födseln.
Idag fyller vår älskade gullesnutta tio år. Tio fantastiska år fyllda av skratt, värme, frustration, allvar, rädsla, glädje och inte minst enorma mängder KÄRLEK! Det är ett under att kärlek kan vara så stark och att den bara tilltar med oförminskad styrka i takt med att hon blir större.
Min dotter F - det finns inte ord stora nog att förklara min kärlek till dig och min lycka att få vara din mamma. Du berikar mitt liv, vi lär av varandra och jag ser fram emot alla fina stunder och alla år som vi kommer att ha tillsammans genom livet.
De allra största grattispussarna från Mamma C
onsdag, december 13, 2006
Duktig eller dum
Direkt efter mötet på jobbet nu på eftermiddagen susade jag iväg och handlade. Igen. Inte var det så många dagar sen? Typ igår kväll. Och kvällen före det väl? Dottern med dålig aptit beställde köttfärspaj. Hennes ihopkrympta magsäck behöver fyllas med nåt så jag får passa på när önskningarna kommer.
Med kassen i handen, där på den mörka parkeringsplatsen utanför ICA kände jag plötsligt att jag får passa mig för nu gör jag famemej flera jobb samtidigt!
Jag är hemma med sjukt barn. Sjuk och sjuk, smittsam iallfall. Och gråtig. Igår var det mycket kli av vattkoppor. Värst var nykomlingen på vristen. När sen pjamasen blev smutsig med näsblod och hon utan synligt hinder snubblade och föll in i kylskåpet så kom tårarna. Sen kom tårarna igen när betydelsen av "this and that" krånglade i engelskan.
Idag har det varit bättre. Men hon kräver sin tid. Visst, tv:n står på en hel del men däremellan ska det hjälpas med läxor, skalas mandariner (eftersom hon inte har några naglar nu igen), titta på än det här, än det där, klias, spela spel, dutta potatismjöl och tröstas.
Samtidigt jobbar jag. Inte precis hela dagar men nog sitter jag relativt intensivt mellan åtta och fem. Idag for jag dessutom in till jobbet fram och tillbaka för ett möte på en halvtimme. Ögonen är lika trötta som en dag på jobbet så nog blir det några timmar varje dag, allt.
Hemmafru agerar jag också. Planerar för och lagar både lunch och middag. Städar, tvättar och plockar undan. Däremellan försöker jag hitta små utrymmen där det inte är byggdam för att ställa små tomtepynt på. Och bakats har det gjort i dagarna två i Kidfamiljen. Ikväll blir den tredje. Egentligen känns det omöjligt att hinna med allt men på nåt konstigt sätt gör jag det.
Men - den negativa följden är att jag inte är nån vidare god fru och älskarinna på kvällarna! Först tittar vi på tv en stund. Sen stupar jag isäng om jag inte redan somnat med ena armen monotont strykandes Fs rygg. Mannen kommer först senare och i nästa sekund är det morgon igen. Så håller det på.... Det har blivit rätt lite "se varandra" senaste veckorna. Hoppas vi är förståndiga nog att åtgärda det i julhelgen!
Nä, det här är ju helt enkelt inte klokt!
Nu måste jag nog gå och lägga mig och sova på soffan.
Cinks mitt i julefriden
Med kassen i handen, där på den mörka parkeringsplatsen utanför ICA kände jag plötsligt att jag får passa mig för nu gör jag famemej flera jobb samtidigt!
Jag är hemma med sjukt barn. Sjuk och sjuk, smittsam iallfall. Och gråtig. Igår var det mycket kli av vattkoppor. Värst var nykomlingen på vristen. När sen pjamasen blev smutsig med näsblod och hon utan synligt hinder snubblade och föll in i kylskåpet så kom tårarna. Sen kom tårarna igen när betydelsen av "this and that" krånglade i engelskan.
Idag har det varit bättre. Men hon kräver sin tid. Visst, tv:n står på en hel del men däremellan ska det hjälpas med läxor, skalas mandariner (eftersom hon inte har några naglar nu igen), titta på än det här, än det där, klias, spela spel, dutta potatismjöl och tröstas.
Samtidigt jobbar jag. Inte precis hela dagar men nog sitter jag relativt intensivt mellan åtta och fem. Idag for jag dessutom in till jobbet fram och tillbaka för ett möte på en halvtimme. Ögonen är lika trötta som en dag på jobbet så nog blir det några timmar varje dag, allt.
Hemmafru agerar jag också. Planerar för och lagar både lunch och middag. Städar, tvättar och plockar undan. Däremellan försöker jag hitta små utrymmen där det inte är byggdam för att ställa små tomtepynt på. Och bakats har det gjort i dagarna två i Kidfamiljen. Ikväll blir den tredje. Egentligen känns det omöjligt att hinna med allt men på nåt konstigt sätt gör jag det.
Men - den negativa följden är att jag inte är nån vidare god fru och älskarinna på kvällarna! Först tittar vi på tv en stund. Sen stupar jag isäng om jag inte redan somnat med ena armen monotont strykandes Fs rygg. Mannen kommer först senare och i nästa sekund är det morgon igen. Så håller det på.... Det har blivit rätt lite "se varandra" senaste veckorna. Hoppas vi är förståndiga nog att åtgärda det i julhelgen!
Nä, det här är ju helt enkelt inte klokt!
Nu måste jag nog gå och lägga mig och sova på soffan.
Cinks mitt i julefriden
tisdag, december 12, 2006
Julens "jag-bara-MÅSTE-göra"
Pepparmintpastiller
Julkola
Glaserade pepparkakshus
Snölykta
Lussebullar
Pepparkakor
Mandelmassestubbar
"Kom an då, julen!" säger Cinks. "Jag börjar liksom bli redo nu."
Julkola
Glaserade pepparkakshus
Snölykta
Lussebullar
Pepparkakor
Mandelmassestubbar
"Kom an då, julen!" säger Cinks. "Jag börjar liksom bli redo nu."
Inför luciastök
Om man inte blandar ut saffranet i degspadet kan man säga att det är kört att försöka få gula lussebullar. Det hjälper inte att ösa i två påsar i efterhand. Då får man helt enkelt baka vanliga bullar med mandelmassa och pärlsocker på den degen som man glömde saffranet i. Sen får man göra en ny deg för saffransbullarna. Hela kvällen går åt. Men det är det värt. Man vill ju inte sitta på luciamorgon utan lussebullar.
Nu tändas tusen juleCinks...
Nu tändas tusen juleCinks...
måndag, december 11, 2006
Nära tomteupplevelse
Sara berättar i sin blogg om mötet med Tomten. Ämnet känns klart aktuellt, trots att det ute är varmt och grönt som i maj. Här kommer ett par av mina bästa nära tomteupplevelser:
- - -
Trädgårdstomten
Trädgårdens baksida ligger i mörker. Två snötyngda äppelträd vajjar svagt i vinden. F är tre år och jag håller upp henne för att hon ska se. Vi tror nämligen att Tomten kommer snart...
F är redo med ett godisfat i famnen. Tomten ska minsann få smaka. Och där, långt bort vid stenmuren, vajjar det inte en lykta där? Ser vi inte ett ljus närma sig, långsamt? F börjar sprattla. Hon kommer på att den här tomten som alla pratat så mycket om nog inte är nån som hon kommer att gilla.
Nu ser vi att det är tomten. Det är TOMTEN! Han ser ut som en tomte ska, lite kutryggig, långt skägg och ja, resten vet ni ju. Jag skrattar så jag håller på att falla omkull med tårar som sprutar medan F kastar godisfatet och tar fullkomligen skräckslagen skydd i pappas famn.
- - -
Finska tomten
Året därpå möter vi återigen den RIKTIGA tomten. F är fortfarande, sex år senare, säker på att OM det finns nån tomte så var det honom vi såg då. Tomten har en lång, krokig näsa, trassligt skägg, vit rock och turkos luva. Och bryter tydligt på finska. Han är inte helt rumsren, dricker glögg med sugrör, och delar ut finfina paketer till F och hennes kusiner. Jag är fashinerad. Har aldrig tänkt att tomten skulle se ut så. Turkos ska ju julens luva vara. Inte röd!
Cinks jultomtsfanclub
- - -
Trädgårdstomten
Trädgårdens baksida ligger i mörker. Två snötyngda äppelträd vajjar svagt i vinden. F är tre år och jag håller upp henne för att hon ska se. Vi tror nämligen att Tomten kommer snart...
F är redo med ett godisfat i famnen. Tomten ska minsann få smaka. Och där, långt bort vid stenmuren, vajjar det inte en lykta där? Ser vi inte ett ljus närma sig, långsamt? F börjar sprattla. Hon kommer på att den här tomten som alla pratat så mycket om nog inte är nån som hon kommer att gilla.
Nu ser vi att det är tomten. Det är TOMTEN! Han ser ut som en tomte ska, lite kutryggig, långt skägg och ja, resten vet ni ju. Jag skrattar så jag håller på att falla omkull med tårar som sprutar medan F kastar godisfatet och tar fullkomligen skräckslagen skydd i pappas famn.
- - -
Finska tomten
Året därpå möter vi återigen den RIKTIGA tomten. F är fortfarande, sex år senare, säker på att OM det finns nån tomte så var det honom vi såg då. Tomten har en lång, krokig näsa, trassligt skägg, vit rock och turkos luva. Och bryter tydligt på finska. Han är inte helt rumsren, dricker glögg med sugrör, och delar ut finfina paketer till F och hennes kusiner. Jag är fashinerad. Har aldrig tänkt att tomten skulle se ut så. Turkos ska ju julens luva vara. Inte röd!
Cinks jultomtsfanclub
Det måste börja hos var och en
Jag skulle inte på långt när vilja påstå att Mannen och jag är klanderfritt miljömedvetna. Men något som verkligen är sant är att vi blir bättre och bättre. Det måste liksom börja hos varje enskild individ. Det går inte bara att tänka att "det spelar ingen roll om bara jag..." för jo, alla individer är del av den här planeten och hur våra vatten och marker mår.Minks har spanat i sin tvättstuga och har lättat kunnat konstatera att hon tvättar miljömärkt. Medlen i vår tvättstuga är också märkta i det kriteriet. Om du är osäker på om ditt tvättmedel lever upp till det skonsamma kriteriet så kan du läsa mer här:
http://www.snf.se/bmv/bmv-register/tvattmedel.cfm
Tvättar, diskar och skurar du miljömärkt?
Läs mer på Svenska Naturskyddsföreningen, här finns supermånga bra tips och en massa bra information om hur du och jag som rymdmänniskor på den här lilla planeten ska kunna bidra till ett bättre klimat att leva i!
Små steg mot att rädda världen av Cinks
Återställarvecka
"Mamma, jag har räknat till över tvåhundrafemti vattenkoppor"
I helgen ringer F minst en gång om dan från pappa för att redogöra för prickutvecklingen. Så igår kväll får jag se henne med egna ögon. Jag kan inte hindra mitt leende. Hon är verkligen prickig. De hon kliat sönder är mörka prickar, någon är inflammerad och ilsket röd. Resten är ljusa och vattenfyllda.
Det är dags för dusch. F sätter klackarna i parketten. Hon ska INTE blöta sig för då kan det svida. "Du har tyvärr inget val" markerar jag och skjutsar in Mannen, F och ett paket potatismjöl i badrummet. Jag kämpar för att hålla mig därifrån för att de ska få sköta sig själva.
Det blir tyst. Länge. Jag måste kika in. Det är mjöl på golvet men F har både varit i och kommit ur glötet. Nu står Mannen och försöker reda ut håret med en kam UTAN att nudda den ömma vattkoppsmönstrade hårbotten. Vilket team!
Tjugoett får jag isäng henne efter en slalomtandborstning mellan alla rackare som satt sig i munnen och på läpparna. Jag läser jättelänge för att få henne att lugna ner sig. Vi håller henne kall. Hon fryser - men det kliar ändå.
Fram med potatismjöl igen. Och en påse med isbitar. Så somnar hon. Blek av mjölet och med ispåsen på låret. Världens sötaste vattkoppsnioåring.
Midnatt. Tass-tass. "Mamma, det kliiiiar"
Hon sover i det lite svalare gästrummet. Jag följer med henne tillbaka in och strör mer mjöl över kliande partier. Jag lägger mig bredvid och smeker henne där det kliar tills hon somnar om.
03.14. Tass-scratsch. "Mamma, det kliiiar"
Tillbaka till gästrummet. Mer mjöl på vristen, rumpan, ena axeln och ryggen. "Tack, mamma" mumlar F innan hon somnar ifrån allt kliii.
Nu är hon några minuter över sju. F sover fortfarande och får så göra tills hon vaknar av sig själv. "Återställarveckan" har just börjat. Veckan som ska få henne frisk, pigg och glad igen. Trolla bort mörka ringar under ögonen och trolla fram aptiten.
Syster Cinks
I helgen ringer F minst en gång om dan från pappa för att redogöra för prickutvecklingen. Så igår kväll får jag se henne med egna ögon. Jag kan inte hindra mitt leende. Hon är verkligen prickig. De hon kliat sönder är mörka prickar, någon är inflammerad och ilsket röd. Resten är ljusa och vattenfyllda.
Det är dags för dusch. F sätter klackarna i parketten. Hon ska INTE blöta sig för då kan det svida. "Du har tyvärr inget val" markerar jag och skjutsar in Mannen, F och ett paket potatismjöl i badrummet. Jag kämpar för att hålla mig därifrån för att de ska få sköta sig själva.
Det blir tyst. Länge. Jag måste kika in. Det är mjöl på golvet men F har både varit i och kommit ur glötet. Nu står Mannen och försöker reda ut håret med en kam UTAN att nudda den ömma vattkoppsmönstrade hårbotten. Vilket team!
Tjugoett får jag isäng henne efter en slalomtandborstning mellan alla rackare som satt sig i munnen och på läpparna. Jag läser jättelänge för att få henne att lugna ner sig. Vi håller henne kall. Hon fryser - men det kliar ändå.
Fram med potatismjöl igen. Och en påse med isbitar. Så somnar hon. Blek av mjölet och med ispåsen på låret. Världens sötaste vattkoppsnioåring.
Midnatt. Tass-tass. "Mamma, det kliiiiar"
Hon sover i det lite svalare gästrummet. Jag följer med henne tillbaka in och strör mer mjöl över kliande partier. Jag lägger mig bredvid och smeker henne där det kliar tills hon somnar om.
03.14. Tass-scratsch. "Mamma, det kliiiar"
Tillbaka till gästrummet. Mer mjöl på vristen, rumpan, ena axeln och ryggen. "Tack, mamma" mumlar F innan hon somnar ifrån allt kliii.
Nu är hon några minuter över sju. F sover fortfarande och får så göra tills hon vaknar av sig själv. "Återställarveckan" har just börjat. Veckan som ska få henne frisk, pigg och glad igen. Trolla bort mörka ringar under ögonen och trolla fram aptiten.
Syster Cinks
fredag, december 08, 2006
Pricken över i:t
Alla människor kan missbedöma situationer. Till och med en far kan missa att hans dotter har feber och vattkoppor. Tydligen.
Jag brukar vara väldigt ödmjuk i mitt förhållande till att skälla ut folk. Många gånger för att jag vet att jag själv kan fela. Men den här gången visste jag att jag inte för allt i världen skulle kunna göra en lika fatal miss som dotterns far. Han skulle få veta vad jag tyckte. Och det med besked!
Men jag hann inte så långt. Uppenbarligen förstod han själv att det var slarvigt och oansvarigt. Han ringde flera gånger under förmiddagen och redan klockan ett kom han och hämtade henne, han som imorse omöjligt kunde vara hemma från jobbet av olika anledningar. Erbjöd sig till och med att dela på vara-hemma-bördan på "min" vecka som är nästa - något som jag tackade för men avböjde såklart.
Så utskällningen kom av sig. Lika bra det. Ingen hade mått bra av hårda ord. På söndag är lilltjejen tillbaka igen och då får jag återigen gå på upptäcksfärd i vattkoppspricklandskapet som blommar på hennes kropp. Jippie!
Cinks upptäcksresande
Jag brukar vara väldigt ödmjuk i mitt förhållande till att skälla ut folk. Många gånger för att jag vet att jag själv kan fela. Men den här gången visste jag att jag inte för allt i världen skulle kunna göra en lika fatal miss som dotterns far. Han skulle få veta vad jag tyckte. Och det med besked!
Men jag hann inte så långt. Uppenbarligen förstod han själv att det var slarvigt och oansvarigt. Han ringde flera gånger under förmiddagen och redan klockan ett kom han och hämtade henne, han som imorse omöjligt kunde vara hemma från jobbet av olika anledningar. Erbjöd sig till och med att dela på vara-hemma-bördan på "min" vecka som är nästa - något som jag tackade för men avböjde såklart.
Så utskällningen kom av sig. Lika bra det. Ingen hade mått bra av hårda ord. På söndag är lilltjejen tillbaka igen och då får jag återigen gå på upptäcksfärd i vattkoppspricklandskapet som blommar på hennes kropp. Jippie!
Cinks upptäcksresande
En prickis i soffan
Tjugo över tio en fredag.
Inte trodde jag att jag skulle sitta hemma i vanliga köket med Mannens blåa tröja på mig och knappa dator. Så var inte planerna alls.
Anledningen ligger just nu nedbäddad i soffan på min beordran.
- - -
Tu-tulu-tu-tu-tuuuu.
Klockan är några minuter i sju en yrvaken fredagmorgon.
Det är F som ringer hemifrån sin pappa. Låter som en ynklig femåring på rösten och berättar att hon har fått vattkoppor. Prickarna har hon haft i två dagar och ändå gått i skolan.
"Är pappa hemma med dig nu då" frågar jag. Nä. F berättar att pappa har åkt till jobbet, hans fru är inte hemma. Hon ska göra sig iordning och gå till skolan.
Du kan förstå att jag - milt uttryckt - HÄPNAR av det jag får höra!
Igår när jag pratar med Xet säger han att hon bara är lite "kinkig". Själv klagar hon på huvudvärk, ont under bröstkorgen och värk i tänderna i underkäken. Inte ett knyst om några prickar.
När jag pratar med mamma senare på kvällen så berättar jag att det är något som inte stämmer. Att hon uppträder och ser ut som om nåt är på gång inom henne, att hon håller på att bli sjuk eller nåt. Så är min känsla.
Hepp!
Så jag drajvar över med bilen och hämtar hem henne. Vill se och bedöma med egna ögon. Hon är ju nämligen en prickis och har haft liknande utslag förut som inte var vattkoppor. Men nu är det ingen tvekan. Hon är PRICKIG! En sitter under tungan, en i vecket där man böjer pekfingret, en enormt stor bakom öronen och så vidare...
Så jag installerar mig vid köksbordet och gör det bekvämt för mig för här kommer jag ju att sitta även nästa vecka. Oväntat.
Nurse Cinks
Inte trodde jag att jag skulle sitta hemma i vanliga köket med Mannens blåa tröja på mig och knappa dator. Så var inte planerna alls.
Anledningen ligger just nu nedbäddad i soffan på min beordran.
- - -
Tu-tulu-tu-tu-tuuuu.
Klockan är några minuter i sju en yrvaken fredagmorgon.
Det är F som ringer hemifrån sin pappa. Låter som en ynklig femåring på rösten och berättar att hon har fått vattkoppor. Prickarna har hon haft i två dagar och ändå gått i skolan.
"Är pappa hemma med dig nu då" frågar jag. Nä. F berättar att pappa har åkt till jobbet, hans fru är inte hemma. Hon ska göra sig iordning och gå till skolan.
Du kan förstå att jag - milt uttryckt - HÄPNAR av det jag får höra!
Igår när jag pratar med Xet säger han att hon bara är lite "kinkig". Själv klagar hon på huvudvärk, ont under bröstkorgen och värk i tänderna i underkäken. Inte ett knyst om några prickar.
När jag pratar med mamma senare på kvällen så berättar jag att det är något som inte stämmer. Att hon uppträder och ser ut som om nåt är på gång inom henne, att hon håller på att bli sjuk eller nåt. Så är min känsla.
Hepp!
Så jag drajvar över med bilen och hämtar hem henne. Vill se och bedöma med egna ögon. Hon är ju nämligen en prickis och har haft liknande utslag förut som inte var vattkoppor. Men nu är det ingen tvekan. Hon är PRICKIG! En sitter under tungan, en i vecket där man böjer pekfingret, en enormt stor bakom öronen och så vidare...
Så jag installerar mig vid köksbordet och gör det bekvämt för mig för här kommer jag ju att sitta även nästa vecka. Oväntat.
Nurse Cinks
torsdag, december 07, 2006
Statistik som egentligen inte säger så mycket
...men det är klart att jag har uppmärksammat en sak:
9 kvar till tusen besök på min blogg!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)