Jag dricker lite thé och äter pepparkakor framför datorn. Livet känns rätt bra. Var med F i morse till vårdcentralen och halsprovet var som tur var negativt. Plötsligt hade jag lite tid att följa med F till skolan, till hennes stora glädje.
Så jag har hjälpt till lite på tysklektionen, skurit schabloner på bildlektionen och ätit pannbiff med potatis för 35:- i matsalen. Och jag kan inte låta bli att förundras över att pannbiffen smakar exakt som den gjorde när jag gick i skolan. Det har alltså inte hänt något med det receptet på över 20 år! Amazing...
Trött hann jag också bli för tydligen är det svårt att lyssna när man går i sexan, jisses vilka godag-yxskaft-frågor som har ställts, vad onödigt rörigt det har varit på lektionerna, vilket tempo och vilken ljudnivå. Och bara en massa måsten:
- Titta oavbrutet ut genom fönstret och se vilka som går förbi
- Rufsa i klasskamratens hår så han får en ball vaxfrilla
- Ge upp nästan direkt och säga att "jag inte kan" och "jag är värdelös"
- Flamsa med kamraten bredvid
- Springa och leta efter en penna som är i ett annat låst klassrum
- Låta de andra gissa vem man är kär i i klassen
Nu är jag hemma en svägn i väntan på att åka iväg till homeopaten och snack lite hälsa&må bra och till kvällen blir det middag med några mammor i klassen.
Sen är min första lediga dag slut.
måndag, december 01, 2008
söndag, november 30, 2008
Magrapport
Läget är lugnt, en och annan sammandragning. Jag tror jag är på väg att gå i symbios med min mage. Kommer det någonsin att komma ut nån beby, det är dagens undring?
Det buktar här och det puffar där och jag har iiiingen koll alls om hur den här filuren ligger...men möjligtvis är det fortfarande huvudet nedåt. På torsdag nytt besök hos mvc, det ska bli minst sagt spännande.
Det buktar här och det puffar där och jag har iiiingen koll alls om hur den här filuren ligger...men möjligtvis är det fortfarande huvudet nedåt. På torsdag nytt besök hos mvc, det ska bli minst sagt spännande.
Meningen med...
Jag hade tänkt att börja mina mammalediga dagar med att åka in till jobbet imorgon. Dels för att måndagsmornarna bjuder på mycket trevlig loungefrukost på jobbet, dels för att jag inte riktigt hann avsluta allt när jag åkte i torsdags och dels för att jag hade så svintråkigt hemma i torsdag.
Nu verkar det inte alls som om det var meningen. F kom nämligen hem från sin pappa ikväll och var tjockare i halsen än när hon for. Förkyld i två veckor och astjock - varningsklockor klämtar! *och varför gör inte hennes pappa nåt åt saken, jag hörde att hon var tjock redan i förra helgen?*
Därmed kommer vi att dra kölapp på vårdcentralen kl 08.00 imorgon bitti istället för att sitta på tåget på väg till stan. Så får det bli. Jag har inte nån lust alls att få streptkocker nu, jag ber dem nog göra ett halsprov på mig också.
Tumme att det inte är nåt!
Nu verkar det inte alls som om det var meningen. F kom nämligen hem från sin pappa ikväll och var tjockare i halsen än när hon for. Förkyld i två veckor och astjock - varningsklockor klämtar! *och varför gör inte hennes pappa nåt åt saken, jag hörde att hon var tjock redan i förra helgen?*
Därmed kommer vi att dra kölapp på vårdcentralen kl 08.00 imorgon bitti istället för att sitta på tåget på väg till stan. Så får det bli. Jag har inte nån lust alls att få streptkocker nu, jag ber dem nog göra ett halsprov på mig också.
Tumme att det inte är nåt!
fredag, november 28, 2008
En ny vändning
Kort rapport om dagens vändningsförsök.
Mannen och jag kom till en lugn förlossning med bara trevlig personal, blev invisade på ett rum av en undersköterska och fick lämna urinprov. Allt väl. Jag var nervös och pratade oavbrutet så mycket jag bara hann med. Mannen var nog också nervös, vet inte om han hade dansat can-can på rummet annars...
Sen kom barnmorskan och satte CTG på magen och bebis lät oss få höra stabila hjärtslag i närmare en halvtimme. Sen kände hon på magen för att se hur den låg men kunde inte klart säga om det var säte eller inte.
Läkaren kom kort därefter och kunde inte heller han känna exakt hur den låg och ultraljudsutrustningen rullades in. Och där, där mvc för en vecka sen såg en rumpa låg nu istället ett huvud! Bebis har tydligen vänt sig alltså men ligger helt rörlig och har inte visat några tendenser på att vilja sjunka ner och kan lika gärna vända tillbaka till imorgon gissar jag.
Nålar med brickanyl behövde inte användas med andra ord och jag får fortsätta lunka på med stora magen fram till nästa mvc-besök då hon troligtvis får kolla igen (om det inte går att känna). Men då är det troligtvis för sent att vända och vad som händer då kan vi bara spekulera i. Hur som helst känns det skönt nu, att vi slapp utsätta oss för en vändning. Affirmationen om "huvud ner" verkar ha hjälpt så jag fortsätter så och hoppas att allt fortsätter i den vägen.
Mannen och jag kom till en lugn förlossning med bara trevlig personal, blev invisade på ett rum av en undersköterska och fick lämna urinprov. Allt väl. Jag var nervös och pratade oavbrutet så mycket jag bara hann med. Mannen var nog också nervös, vet inte om han hade dansat can-can på rummet annars...
Sen kom barnmorskan och satte CTG på magen och bebis lät oss få höra stabila hjärtslag i närmare en halvtimme. Sen kände hon på magen för att se hur den låg men kunde inte klart säga om det var säte eller inte.
Läkaren kom kort därefter och kunde inte heller han känna exakt hur den låg och ultraljudsutrustningen rullades in. Och där, där mvc för en vecka sen såg en rumpa låg nu istället ett huvud! Bebis har tydligen vänt sig alltså men ligger helt rörlig och har inte visat några tendenser på att vilja sjunka ner och kan lika gärna vända tillbaka till imorgon gissar jag.
Nålar med brickanyl behövde inte användas med andra ord och jag får fortsätta lunka på med stora magen fram till nästa mvc-besök då hon troligtvis får kolla igen (om det inte går att känna). Men då är det troligtvis för sent att vända och vad som händer då kan vi bara spekulera i. Hur som helst känns det skönt nu, att vi slapp utsätta oss för en vändning. Affirmationen om "huvud ner" verkar ha hjälpt så jag fortsätter så och hoppas att allt fortsätter i den vägen.
torsdag, november 27, 2008
Spökhjärna
Gah! Jag och min spökhjärna. Med nitton dagar kvar börjar den hitta på att se tecken. Det är lite invecklat att förklara för dem som aldrig haft spöktankar men jag ska försöka exemplifiera: Du tittar inte på finalen i fotbolls-vm eftersom du då är övertygad om att det lag du hejjar på ska förlora. Så stor impact har du på omgivningen. Du vill inte lägga nycklarna på bordet, eftersom det betyder otur.
Just sånt håller min hjärna på med. Tycker sig se tecken. Och det är inga bra tecken, det är bara otäcken. Jag tar inga exempel för de är för wacko helt enkelt men det handlar om att om jag gör si så kommer det att hända och om jag gör så så kommer det att hända...
Men nu skriver jag om det, släpper upp det till ytan och hoppas det försvinner. För jag tror egentligen inte att man ska tro på tecken utan försöka leva i nuet och ta stunden som den kommer.
Just sånt håller min hjärna på med. Tycker sig se tecken. Och det är inga bra tecken, det är bara otäcken. Jag tar inga exempel för de är för wacko helt enkelt men det handlar om att om jag gör si så kommer det att hända och om jag gör så så kommer det att hända...
Men nu skriver jag om det, släpper upp det till ytan och hoppas det försvinner. För jag tror egentligen inte att man ska tro på tecken utan försöka leva i nuet och ta stunden som den kommer.
Lycko-sms
*ett sånt sms man aldrig förmår sig att slänga*
"Hej mamma!
Just nu så längtar jag efter tre saker.
1. Att få bada
2. DIG
3. Varberg"
Inte illa att komma på andra plats av alla härliga saker som finns att längta efter här i världen!
"Hej mamma!
Just nu så längtar jag efter tre saker.
1. Att få bada
2. DIG
3. Varberg"
Inte illa att komma på andra plats av alla härliga saker som finns att längta efter här i världen!
Mycket kan hända på ett år!
Rensar telefonen på gamla sms inför att lämna tillbaka den till jobbet under föräldraledigheten. Hittade en sms-konversation med mannen som vi hade för nästan precis ett år sen, 14 december. Vi gick då i tungträsket och väntade på att se om första ivf-en på Huddinge skulle lyckas. Det var skittufft, precis som det är för alla som går och väntar in testdagen, jag vacklade och for hit och dit i känslorna, funderade allvarligt på att fly ifrån medan Mannen g(l)ömde sig i högar av jobb...
"Vi har båda en uppryckt vardag runt om om - ekonomiskt ansträngt å nervöst m jobben å väntan på om bebben kommer eller ej. Många människor i vår situation skulle må som vi gör nu. Det är kanske ingen tröst. Jag vet bara att vår tid kommer då vi kan välja att hitta med varandra. Jag älskar dig å vill att vi ska bli tajta igen m mycket mys, gos och pyssel. Kramis *fundersam gubbe* Mannen"
och mitt svar
"Jag vill gärna tro och är nästan säker på att det mer är situationen som gör att jag vill fly och inte för att känslorna svalnat. Jag vill också hitta den där mysiga känslan igen - du och jag mot världen! Vi får jobba på det *lite glad gubbe* Pussen Cinks"
Jag vågar inte ropa hej innan jag sett vårt barn men tänk ändå om vi vetat att vi skulle sitta och räkna ner dagarna nu ett år senare. Kanske hade vardagen varit mindre plågsam då? Eller måste man gå igenom den där plågan för att verkligen uppskatta lyckan när den kommer?
Ja, livet är verkligen oförutsägbart.
"Vi har båda en uppryckt vardag runt om om - ekonomiskt ansträngt å nervöst m jobben å väntan på om bebben kommer eller ej. Många människor i vår situation skulle må som vi gör nu. Det är kanske ingen tröst. Jag vet bara att vår tid kommer då vi kan välja att hitta med varandra. Jag älskar dig å vill att vi ska bli tajta igen m mycket mys, gos och pyssel. Kramis *fundersam gubbe* Mannen"
och mitt svar
"Jag vill gärna tro och är nästan säker på att det mer är situationen som gör att jag vill fly och inte för att känslorna svalnat. Jag vill också hitta den där mysiga känslan igen - du och jag mot världen! Vi får jobba på det *lite glad gubbe* Pussen Cinks"
Jag vågar inte ropa hej innan jag sett vårt barn men tänk ändå om vi vetat att vi skulle sitta och räkna ner dagarna nu ett år senare. Kanske hade vardagen varit mindre plågsam då? Eller måste man gå igenom den där plågan för att verkligen uppskatta lyckan när den kommer?
Ja, livet är verkligen oförutsägbart.
onsdag, november 26, 2008
Förbluffad
När jag träffade Xet nu på eftermiddagen visade han upprepade gånger överraskande färdigheter i både taktfullhet och tajming. Detta genom att komma med, i min smak, kloka kommentarer och liknelser. Det hände inte bara en gång så det kan inte ha varit en slump.
Jag är förbluffad. Det är sidor hos honom som jag inte har sett på...ja, undrar om jag någonsin sett denna sida hos honom. Inte undra på att jag blir överrumplad och glad.
Jag är förbluffad. Det är sidor hos honom som jag inte har sett på...ja, undrar om jag någonsin sett denna sida hos honom. Inte undra på att jag blir överrumplad och glad.
tisdag, november 25, 2008
Kallt att lyda råd
Barnmorskan sa sist när vi var på koll att "om vattnet går måste du lägga dig ner eftersom bäbisen inte är fixerat och då kan navelsträngen komma först och strypa syretillförseln."
Det där började jag lite oroligt att tänka på när jag tog tåget hem ikväll och steg av i en och en halv decimeter snö.
Betyder det att jag måste lägga mig i en snödriva om vattnet går? Eller vad betyder det egentligen? Jag får fråga på fredag när vi gör vändningsförsök.
Det där började jag lite oroligt att tänka på när jag tog tåget hem ikväll och steg av i en och en halv decimeter snö.
Betyder det att jag måste lägga mig i en snödriva om vattnet går? Eller vad betyder det egentligen? Jag får fråga på fredag när vi gör vändningsförsök.
A bientôt
På franska betyder det ungefär som "tills nästa gång", ett hejdå som inte är så definitivt. Det är vad jag ska säga till mina jobbarkompisar imorgon. För imorgon jobbar jag min sista dag på ett tag. Inget bestämt eftersom vi inte vet hur det blir, det känns bra så.
Jag har blivit avlastad i mitt jobb sen i somras. Däremot har jag ännu inte kunnat lämna över till någon, på riktigt. Jag har heller inte fått tid till att skriva överlämningsdokument fullt ut. Klart det känns lite konstigt och oroande på sätt och vis, men nu kommer ju inte min graviditet som nån överraskning direkt och att det fortfarande inte finns någon ersättare hänger liksom inte på mig.
Så imorgon går jag vid 15.00 som vanligt.
Lägger ner på obestämd tid och säger A bientôt.
Det gör inte ont någonstans!
Jag har blivit avlastad i mitt jobb sen i somras. Däremot har jag ännu inte kunnat lämna över till någon, på riktigt. Jag har heller inte fått tid till att skriva överlämningsdokument fullt ut. Klart det känns lite konstigt och oroande på sätt och vis, men nu kommer ju inte min graviditet som nån överraskning direkt och att det fortfarande inte finns någon ersättare hänger liksom inte på mig.
Så imorgon går jag vid 15.00 som vanligt.
Lägger ner på obestämd tid och säger A bientôt.
Det gör inte ont någonstans!
måndag, november 24, 2008
Låst läge
"Jag sitter vid köksbordet. Det är mörkt ute, snön blåser och vad bryr jag mig om det. Det är nu två timmar sen hemtjänsten gick och lämnade mig vid köksbordet, i rullstolen. Radion står på och jag snurrar valhänt en servett mellan fingrarna och låter tankarna flyga runt.
Plötsligt ringer det. Jag lyfter luren och hör att det är min sonson som ringer. Händerna börjar darra och trots att jag har svårt att prata skrattar jag fram några osammanhängande ord. Min rara sonson, min ögonsten. Nu säger han att han är här. Utanför min port. Men han har inga nycklar och kan inte komma in. Jag säger snabbt att jag kan gå och öppna men då säger han att gå får jag inte, bara rulla ut med stolen. Bråttom. Det blir bråttom och jag blir så ivrig för jag vill så gärna träffa honom och hans gravida, söta fru.
Jag drar i däcken. Händerna lyder mig inte riktigt, fingrarna på min ena hand är fortfarande inte helt återställda efter stroken. Stolen är låst. Hemtjänsten har låst fast mig vid köksbordet. Ute i kylan står min rara, söta sonson och väntar i telefonen. Jag sliter med låset och inser snart att det inte går. Jag kan inte rulla och öppna dörren. Jag kan bara sitta vid köksbordet och kommer inte härifrån.
Ledsamheten kommer över mig. Hakan faller ner, jag darrar på händerna och tror nästan att jag ska börja gråta. Min älskade sonson står ute i snöblåsten, vinkar och ler mot mig. Hans fru står bredvid och ler. Jag är bara, bara ledsen. Han ringer igen och jag svarar, svarar att jag inte kan öppna eftersom stolen är låst. De lovar att komma snart igen och förhoppningsvis gör de det eftersom jag har det väldigt långsamt om dagarna vid mitt köksbord. Min sonsonhustru kastar en snöboll på rutan och jag kan inte låta bli att le åt hennes barnsliga tilltag med mitt lite tandlösa leende.
De ska komma tillbaka, lovar de. Jag vinkar lamt ut i mörkret och ser ryggarna försvinna i yran.
Jag är ensam med mina tankar igen. Vid sju kommer hemtjänsten och lägger mig. Jag får min sömntablett och sover hårt till morgonen då de tar upp mig igen. Imorgon är en annan dag."
Stora tankekramar till rara farmor som kämpar på så mycket.
Plötsligt ringer det. Jag lyfter luren och hör att det är min sonson som ringer. Händerna börjar darra och trots att jag har svårt att prata skrattar jag fram några osammanhängande ord. Min rara sonson, min ögonsten. Nu säger han att han är här. Utanför min port. Men han har inga nycklar och kan inte komma in. Jag säger snabbt att jag kan gå och öppna men då säger han att gå får jag inte, bara rulla ut med stolen. Bråttom. Det blir bråttom och jag blir så ivrig för jag vill så gärna träffa honom och hans gravida, söta fru.
Jag drar i däcken. Händerna lyder mig inte riktigt, fingrarna på min ena hand är fortfarande inte helt återställda efter stroken. Stolen är låst. Hemtjänsten har låst fast mig vid köksbordet. Ute i kylan står min rara, söta sonson och väntar i telefonen. Jag sliter med låset och inser snart att det inte går. Jag kan inte rulla och öppna dörren. Jag kan bara sitta vid köksbordet och kommer inte härifrån.
Ledsamheten kommer över mig. Hakan faller ner, jag darrar på händerna och tror nästan att jag ska börja gråta. Min älskade sonson står ute i snöblåsten, vinkar och ler mot mig. Hans fru står bredvid och ler. Jag är bara, bara ledsen. Han ringer igen och jag svarar, svarar att jag inte kan öppna eftersom stolen är låst. De lovar att komma snart igen och förhoppningsvis gör de det eftersom jag har det väldigt långsamt om dagarna vid mitt köksbord. Min sonsonhustru kastar en snöboll på rutan och jag kan inte låta bli att le åt hennes barnsliga tilltag med mitt lite tandlösa leende.
De ska komma tillbaka, lovar de. Jag vinkar lamt ut i mörkret och ser ryggarna försvinna i yran.
Jag är ensam med mina tankar igen. Vid sju kommer hemtjänsten och lägger mig. Jag får min sömntablett och sover hårt till morgonen då de tar upp mig igen. Imorgon är en annan dag."
Stora tankekramar till rara farmor som kämpar på så mycket.
Obetald hoppfullhet
"Nu har den vänt sig va?" frågade mina hoppfulla jobbarkompisar i morse och tänkte säkert på de där två dagarna extra som jag lite oförutsett kommer att ta ledigt.
Men nä, den sparkar mer än någonsin på min urinblåsa, rent av står och hoppar på den skulle jag vilja säga. Och kör upp huvudet strax ovanför naveln, på det där stället där det liksom svider som citron när man bara nuddar.
Redan en fantastisk underbar buse med andra ord :-)
...och snön fortsätter att falla, konstaterar Cinks
Men nä, den sparkar mer än någonsin på min urinblåsa, rent av står och hoppar på den skulle jag vilja säga. Och kör upp huvudet strax ovanför naveln, på det där stället där det liksom svider som citron när man bara nuddar.
Redan en fantastisk underbar buse med andra ord :-)
...och snön fortsätter att falla, konstaterar Cinks
lördag, november 22, 2008
Några knep för att sova bättre
1. Försöka stanna uppe så länge som möjligt på kvällen. Redan halv nio har det börjat krypa i benen och gör det omöjligt att sitta still - OM jag inte sitter vid datorn, då funkar det till...vad är nu klockan...22.30...utan vidare.
2. Hålla mig kall. Resten av familjen får stå ut med en inomhustemperatur på 18 grader OCH att jag knatar omkring i mina nyiköpta och supersköna Ullisar.
3. Somna direkt när jag går och lägger mig. Inte ligga och småprata med mannen i sängen och ABSOLUT inte ligga nära så jag blir varm. Benen utanför täcket, släcka lampan och gonatt. Romantiskt värre.
4. Ta nässpray innan sänggåendet. Som sagt är det verkligen av ondo att ta nässpray men det verkar som jag sover lugnare när jag kan andas störningsfritt. Köpte koksalt på apoteket igår och det funkar såklart inte lika bra men som komplement iallfall.
Jag har skrivit om detta problem/fenomen förut och nu gör jag det igen, till mig själv, som en hjärn-notis.
2. Hålla mig kall. Resten av familjen får stå ut med en inomhustemperatur på 18 grader OCH att jag knatar omkring i mina nyiköpta och supersköna Ullisar.
3. Somna direkt när jag går och lägger mig. Inte ligga och småprata med mannen i sängen och ABSOLUT inte ligga nära så jag blir varm. Benen utanför täcket, släcka lampan och gonatt. Romantiskt värre.
4. Ta nässpray innan sänggåendet. Som sagt är det verkligen av ondo att ta nässpray men det verkar som jag sover lugnare när jag kan andas störningsfritt. Köpte koksalt på apoteket igår och det funkar såklart inte lika bra men som komplement iallfall.
Jag har skrivit om detta problem/fenomen förut och nu gör jag det igen, till mig själv, som en hjärn-notis.
Fatta?
Fatta, jag är i vecka 37
Fatta, jag är i vecka 37
Fatta, jag är i vecka 37
Fatta, jag är i vecka 37
Fatta, jag är i vecka 37
Fatta, jag är i vecka 37
Nä, det är fortfarande ofattbart...
Fatta, jag är i vecka 37
Fatta, jag är i vecka 37
Fatta, jag är i vecka 37
Fatta, jag är i vecka 37
Fatta, jag är i vecka 37
Nä, det är fortfarande ofattbart...
Min dotter en blivande hacker?
Anteckningar som F lämnat vid min dator.
Html-programmering.
Barn är verkligen gränslösa!
Html-programmering.
Barn är verkligen gränslösa!
Som åtti
Jag har nån som står på min urinblåsa.
Det känns ungefär som att ha håll i buken.
Försökte att under de förutsättningarna pulsa i uppförsbacke men en decimeter halkig snö utan att se ut som en åttiårig tant. Det gick inte (men fick som tur är "rumplift" av Mannen och en skrattattack som fick hela magen att skumpa).
Det känns ungefär som att ha håll i buken.
Försökte att under de förutsättningarna pulsa i uppförsbacke men en decimeter halkig snö utan att se ut som en åttiårig tant. Det gick inte (men fick som tur är "rumplift" av Mannen och en skrattattack som fick hela magen att skumpa).
torsdag, november 20, 2008
Fyra dagar kvar plötsligt
Vid dagens besök hos mvc bokades jag in på ett vändningsförsök nästa fredag. Med ett snabbt ultraljud konstaterade barnmorskan att huvudet vid tillfället låg strax under bröstkorgen på höger sida.
Mannen som är så klok och bra påminde mig om att det nog var bra om jag tar det lugnt även på torsdag eftersom det faktiskt kan starta igång förlossningen.
Det betyder att jag idag meddelade jobbet att jag bara jobbar imorgon fredag och sen till och med onsdag i nästa vecka. Hepp!
Mannen som är så klok och bra påminde mig om att det nog var bra om jag tar det lugnt även på torsdag eftersom det faktiskt kan starta igång förlossningen.
Det betyder att jag idag meddelade jobbet att jag bara jobbar imorgon fredag och sen till och med onsdag i nästa vecka. Hepp!
onsdag, november 19, 2008
v.37
Vecka: 36+2
Vikt: + 11kg, 2 kg från 70!
Humör: Hormoner som svänger mig från högt till lågt, från skratt till gråt. Det var faktiskt länge sen jag skrattade så mycket och ofta som jag gör just nu. Till tårar. Jättekul. På kvällarna är jag nog inte så kul däremot. Rastlös i hela kroppen och Mannen får knappt röra mig.
Kläder: Svart topp, svart tunika utanpå, jeans med knästrumpor utanpå, ankelhöga svarta stövlar
Blodtryck: 114/75
Järnvärde: 122
Glucos: 5,4
Mage: 32. Svårt att mäta i vanlig ordning eftersom den låg på tvären.
Hjärtljud: 140
Eventuella besvär: Rastlösa ben på kvällen och natten fram till ca 03.00. Därefter brukar jag kunna sova hyfsat och på morgonen är det alldeles stilla i kroppen. Njuuutning och därför svårt att komma upp. Lätt mjölksyrig känsla i kroppen. Lite halsbränna på kvällarna.
Bebisens rörelser: Prassel och sprattel än här, än där...
Efter barnmorskebesöket: Mannen och jag gjorde sällskap in till stan och pussades sen hejdå och gick åt varsitt håll.
Vikt: + 11kg, 2 kg från 70!
Humör: Hormoner som svänger mig från högt till lågt, från skratt till gråt. Det var faktiskt länge sen jag skrattade så mycket och ofta som jag gör just nu. Till tårar. Jättekul. På kvällarna är jag nog inte så kul däremot. Rastlös i hela kroppen och Mannen får knappt röra mig.
Kläder: Svart topp, svart tunika utanpå, jeans med knästrumpor utanpå, ankelhöga svarta stövlar
Blodtryck: 114/75
Järnvärde: 122
Glucos: 5,4
Mage: 32. Svårt att mäta i vanlig ordning eftersom den låg på tvären.
Hjärtljud: 140
Eventuella besvär: Rastlösa ben på kvällen och natten fram till ca 03.00. Därefter brukar jag kunna sova hyfsat och på morgonen är det alldeles stilla i kroppen. Njuuutning och därför svårt att komma upp. Lätt mjölksyrig känsla i kroppen. Lite halsbränna på kvällarna.
Bebisens rörelser: Prassel och sprattel än här, än där...
Efter barnmorskebesöket: Mannen och jag gjorde sällskap in till stan och pussades sen hejdå och gick åt varsitt håll.
Snurra, snurra, snurra...
Imorgon bitti är det dags för mvc igen. Då får vi se om den fortfarande ligger på korsen och tvärsen och vad följden isåfall blir.
Rapport kommer!
Rapport kommer!
Röd dröm
Här om natten drömde jag en dröm i rött. Jag minns inte exakt men med i drömmen fanns en dam i röd kavaj, en annan i röda byxor, en tredje med ett rött paraply.
Till och med mannen var med i drömmen med - hör och le - röda plastglasögonbågar.
Hur tolkar man det? Ska man ens försöka?
Till och med mannen var med i drömmen med - hör och le - röda plastglasögonbågar.
Hur tolkar man det? Ska man ens försöka?
Dags att sätta lite fart?
Braiga Kattmamman har redan allt redo i pricip och kan nu ligga på sofflocket med gott samvete tills Minikatten bestämmer sig för att det är dags.
Kanske dags att börja fixa lite...
• Väskan har inte ens plockats fram
• Sommardäck på bilen ska förhoppningsvis bytas till helgen
• Räknar kallt med mormor som barnvakt men hon är inte vidtalad än
• Babyskydd?
• Babyfilt inhandlad men inte tvättad, än mindre ingosad (tack för bra idé) - kvällens projekt?
• Förlossningsbrev förvisso klart men känns ofärdigt med en envis rumpnisse i magen. Alternativ måste fram!
• Sex dagar till fullgånget barn
• Amningskupor och bh införskaffad (pluspoäng!)
• Läser om förlossning lite här och lite där, kan bara inte bestämma mig om jag ska läsa på om vanlig förlossning, sätesförlossning, snitt - eller inte läsa för mycket alls utan ta det som det kommer!
• Kämpar med Nezeril barn för att överhuvudtaget kunna andas om kvällarna. På dagarna låter jag bli och blir därmed supertäppt. Näsdroppar är bara av ondo! Egentligen! Men de gör att jag sover bättre och därför tänker jag fortsätta att ta till natten om det behövs.
• Mamman går fortare än hon borde, jobbar fortfarande och är alldeles för ofokuserad!
Kanske dags att börja fixa lite...
• Väskan har inte ens plockats fram
• Sommardäck på bilen ska förhoppningsvis bytas till helgen
• Räknar kallt med mormor som barnvakt men hon är inte vidtalad än
• Babyskydd?
• Babyfilt inhandlad men inte tvättad, än mindre ingosad (tack för bra idé) - kvällens projekt?
• Förlossningsbrev förvisso klart men känns ofärdigt med en envis rumpnisse i magen. Alternativ måste fram!
• Sex dagar till fullgånget barn
• Amningskupor och bh införskaffad (pluspoäng!)
• Läser om förlossning lite här och lite där, kan bara inte bestämma mig om jag ska läsa på om vanlig förlossning, sätesförlossning, snitt - eller inte läsa för mycket alls utan ta det som det kommer!
• Kämpar med Nezeril barn för att överhuvudtaget kunna andas om kvällarna. På dagarna låter jag bli och blir därmed supertäppt. Näsdroppar är bara av ondo! Egentligen! Men de gör att jag sover bättre och därför tänker jag fortsätta att ta till natten om det behövs.
• Mamman går fortare än hon borde, jobbar fortfarande och är alldeles för ofokuserad!
Braiga jag!
Mannen är borta och ändå står potatisen på spisen och kokar, fläskfiléen är uppskuren och ska bara stekas och blandas med Karl Johan-creme fraishe och coctailtomater.
Hade först tänkt att hoppa över och köra yoghurtmiddag som det oftast blir när varken han eller F är hemma. Men så tittade jag runt lite i kylen och se vad jag hittade!
- Le Chef Cinks -
Hade först tänkt att hoppa över och köra yoghurtmiddag som det oftast blir när varken han eller F är hemma. Men så tittade jag runt lite i kylen och se vad jag hittade!
- Le Chef Cinks -
måndag, november 17, 2008
Ombytta roller
Två stationer hemifrån upptäcker jag att jag inte fick med mig nycklarna i morse. Då är det skönt att ha livlinan inom räckhåll.
Mamma: "Hej hjärtat, är du hemma hos pappa?"
F: "Ja...." med en jagtittarpåtvochstörmiginte-röst
Mamma: "Kan jag komma förbi och hämta nycklar för jag har glömt mina hemma"
F: "Ok..." långt bortifrån
Mamma: "Åh, va bra, jag är där om tre minuter"
Senare, när jag dyker upp och får nycklarna.
F uppfodrande och med händerna i sidorna: "Och hur ska jag få tillbaka nycklarna då?"
Man får igen för sin egen medicin, sa Cinks
Mamma: "Hej hjärtat, är du hemma hos pappa?"
F: "Ja...." med en jagtittarpåtvochstörmiginte-röst
Mamma: "Kan jag komma förbi och hämta nycklar för jag har glömt mina hemma"
F: "Ok..." långt bortifrån
Mamma: "Åh, va bra, jag är där om tre minuter"
Senare, när jag dyker upp och får nycklarna.
F uppfodrande och med händerna i sidorna: "Och hur ska jag få tillbaka nycklarna då?"
Man får igen för sin egen medicin, sa Cinks
söndag, november 16, 2008
Boostad
1. Järn och vitaminer på morgonen
För att försöka mildra mitt otäcka spring i benen har jag nu ökat mitt tillskott av järn från i stort sätt obefintligt till en tablett varannan eller var tredje dag. Detta i kombination med bland annat vitaminer och Linfröolja.
2. Mineraler och akupunktur på kvällen
På kvällen dricker jag Calm, en blandning av mineraler, för att lugna kroppen innan jag lägger mig och för att vitaminer och mineraler tydligen inte ska tas vid samma tillfälle.
Dessutom sätter Mannen akupunkturnålar i benen om det inte hunnit bli för sent. Som igår till exempel. Hemskt, eftersom springet redan hade börjat och det kändes som tortyr att behöva sitta stilla med nålarna i. Men resultatet - vaknade bara två gånger i natt och behövde bara gå upp en gång vid halv två och stretcha.
Ska bli spännande att se om jag får sammandragningar ikväll som jag fick sist han nålade upp mig i benen. Men nu skulle jag nog inte bli lika rädd, tiden är ju liksom ändå i princip inne...
Trångt
Med fyra veckor kvar ligger parveln fortfarande och snurrar.
Imorse dansade den i (o)takt i min buk till Amy Diamond som Mannen har som alarmsignal på mobilen. Just nu känns det som den håller på att trycka sig upp under bröstkorgen och upp i armhålan.
Hej där!
Imorse dansade den i (o)takt i min buk till Amy Diamond som Mannen har som alarmsignal på mobilen. Just nu känns det som den håller på att trycka sig upp under bröstkorgen och upp i armhålan.
Hej där!
lördag, november 15, 2008
Utmanad
Jag har blivit utmanad av Minks!
7 alldagliga & knäppa saker om Cinks
1. Ljummen mjölk...
tycker jag är osmakligt. Därför har jag aldrig mjölk på gröten och därför säger jag alltid till om att få latten lite extra varm.
2. Singing bee...
...har jag en hemlig dröm om att vara med i. Tycker att jag är rätt vass på låttexter.
3. Gå på händer...
...har jag gjort på Sergels torg (och på de flesta andra ställen som jag har varit på, ibland i hemlighet). Som längst har jag nog gått nära tre minuter på händer.
4. Möblera om...
...istället för att räkna får när jag ska somna är mitt toppenknep för att duna in på skönaste sätt!
5. Öppna dragkedjor...
...fixar jag inte riktigt. Ser jag nån jag känner som har en öppen dragkedja på sin jacka måste jag dit och dra upp den.
6. Sitta på biltak i 60 km/h...
...är inget jag rekommenderar men just då, 1988, och där, i Frankrike, och med dem, bästa väninnan och några coola surfers, kändes det rätt och modigt.
7. Coldplays första skiva...
...är värd att lyssna på. Särskilt som sovmusik. Min cd-spelare har säkert snurrat den runt över tusen gånger men jag har nog mest första hälften av skivan som jag har hört.
Jag utmanar:
Tisalen
Norrlandslugn
Mamma P
AstaKerstin
Länka den som utmanat dig och sätt in dessa regler på din blogg. Berätta 7 saker om dig själv, både alldagliga och knäppa. Utmana 7 st i slutet av inlägget genom att nämna deras namn och länka till dem. Låt dem få veta att de har blivit utmanade genom att lämna en kommentar i deras blogg.
7 alldagliga & knäppa saker om Cinks
1. Ljummen mjölk...
tycker jag är osmakligt. Därför har jag aldrig mjölk på gröten och därför säger jag alltid till om att få latten lite extra varm.
2. Singing bee...
...har jag en hemlig dröm om att vara med i. Tycker att jag är rätt vass på låttexter.
3. Gå på händer...
...har jag gjort på Sergels torg (och på de flesta andra ställen som jag har varit på, ibland i hemlighet). Som längst har jag nog gått nära tre minuter på händer.
4. Möblera om...
...istället för att räkna får när jag ska somna är mitt toppenknep för att duna in på skönaste sätt!
5. Öppna dragkedjor...
...fixar jag inte riktigt. Ser jag nån jag känner som har en öppen dragkedja på sin jacka måste jag dit och dra upp den.
6. Sitta på biltak i 60 km/h...
...är inget jag rekommenderar men just då, 1988, och där, i Frankrike, och med dem, bästa väninnan och några coola surfers, kändes det rätt och modigt.
7. Coldplays första skiva...
...är värd att lyssna på. Särskilt som sovmusik. Min cd-spelare har säkert snurrat den runt över tusen gånger men jag har nog mest första hälften av skivan som jag har hört.
Jag utmanar:
Tisalen
Norrlandslugn
Mamma P
AstaKerstin
Länka den som utmanat dig och sätt in dessa regler på din blogg. Berätta 7 saker om dig själv, både alldagliga och knäppa. Utmana 7 st i slutet av inlägget genom att nämna deras namn och länka till dem. Låt dem få veta att de har blivit utmanade genom att lämna en kommentar i deras blogg.
Jag säger inget...
...men jag tänker högt att jag nog har en liiiiten aning om vad Fs goda humör kommer sig av.
torsdag, november 13, 2008
Glad F, glad mamma
I två dagar har jag haft ett glatt F som både har öppnat sig, varit artig mot besök, ödmjuk och lite mer pratsam än vanligt. Hon tänker, känner efter, värderar och försöker lyssna. Guh, så det underlättar i kommunikationen och vardagen i stort.
Vånda
Klockan är nästan elva. Ingen idé att jag går och lägger mig innan F är kollad. Tio minuter kvar, det ska jag väl kunna blogga bort.
Har kännt mig glad idag. Började bra med hicka i ljumsken. Huvudet ner tänkte jag och sträckte liksom upp mig lite extra. Men nu är h*n tillbaka i tvärläge igen och ikväll har jag sammandragningar lite då och då av det. Blir direkt lite moloken.
Märker att h*n vill fixera sig på nåt sätt, med nån kroppsdel, för det har tryckt på lite idag som det inte gjort tidigare. Har läst runt lite och inser att det faktiskt inte är helt omöjligt att föda i säte, bara måtten är ok, bäbis inte för stor och det kollar de ju på innan. Det gör mig lite gladare även om det känns konstigt och läskigt.
En bukoperation för att få ut bebisen via nödutgången lockar föga men blir det nödvändigt så kommer jag ju inte att vara omöjlig förstås.
Oh, jag börjar bli jättenervös....sa Cinks
Har kännt mig glad idag. Började bra med hicka i ljumsken. Huvudet ner tänkte jag och sträckte liksom upp mig lite extra. Men nu är h*n tillbaka i tvärläge igen och ikväll har jag sammandragningar lite då och då av det. Blir direkt lite moloken.
Märker att h*n vill fixera sig på nåt sätt, med nån kroppsdel, för det har tryckt på lite idag som det inte gjort tidigare. Har läst runt lite och inser att det faktiskt inte är helt omöjligt att föda i säte, bara måtten är ok, bäbis inte för stor och det kollar de ju på innan. Det gör mig lite gladare även om det känns konstigt och läskigt.
En bukoperation för att få ut bebisen via nödutgången lockar föga men blir det nödvändigt så kommer jag ju inte att vara omöjlig förstås.
Oh, jag börjar bli jättenervös....sa Cinks
onsdag, november 12, 2008
tisdag, november 11, 2008
Hormoner?
Plötsligt känner jag bara för att gråta.
Jag känner mig trött och samtidigt pigg. Jätterädd för det som ska komma, allt som kan hända och samtidigt full av tillförsikt. Oroad för allt mellan himmel jord och samtidigt filbunkslugn. Irriterad till tusen och samtidigt en positivitetsmaskin.
Det är väl fullt normalt, antar jag.
Jag känner mig trött och samtidigt pigg. Jätterädd för det som ska komma, allt som kan hända och samtidigt full av tillförsikt. Oroad för allt mellan himmel jord och samtidigt filbunkslugn. Irriterad till tusen och samtidigt en positivitetsmaskin.
Det är väl fullt normalt, antar jag.
Nedräkning: Trettiofemte dagen...
...och när jag summerar den på eftermiddagen så inser jag att jag inte alls njutit idag. Tvärtom har jag oroat mig över att Rockybaby inte vill vända sig. Huvudet som nickar i mellangärdet känns som att det ligger mer och mer hemmavant där.
Och jag skäms nästan över att jag liksom känner mig arg över det när jag har så få dagar kvar att njuta. Jag vill ju ha ett mindset där jag tänker mig en vanlig förlossning. Just nu känns det bara för positivt.
Men en liten ljusglimt finns kvar, för i eftermiddag har h*n lagt sig lite på tvären igen men att tippa helt vertikalt verkar inte vara babyns grej.
Och jag skäms nästan över att jag liksom känner mig arg över det när jag har så få dagar kvar att njuta. Jag vill ju ha ett mindset där jag tänker mig en vanlig förlossning. Just nu känns det bara för positivt.
Men en liten ljusglimt finns kvar, för i eftermiddag har h*n lagt sig lite på tvären igen men att tippa helt vertikalt verkar inte vara babyns grej.
måndag, november 10, 2008
Bästa tips på att meganjuta 36 dagar?
Ouaaa, jag ser att det bara är 36 dagar kvar till beräknad nedkomst.
Trettiosex!
Jag som ännu inte fattat vad som är på gång.
Hur ska jag göra för att meganjuta de sista dagarna eftersom det här troligtvis är sista gången i livet som jag får äran att bära på ett litet barn?
"Passa på att ät allt du vill" föreslog min käre far när jag pratade med honom. Men det varken kan eller vill jag, dels för att jag får halsbränna, dels för att jag inte är sugen på onyttiga saker (förutom choklad då...) utan mer frukt, grönsaker, vatten och grovt bröd.
"Ta en månad ledigt" föreslog BM och det vore förstås nåt men dryga två veckor tycker jag ju känns så himla lagom, dels för att hinna avsluta på jobbet och dels för att jag annars tror att det blir lite långsamt hemma.
Fler förslag?
Trettiosex!
Jag som ännu inte fattat vad som är på gång.
Hur ska jag göra för att meganjuta de sista dagarna eftersom det här troligtvis är sista gången i livet som jag får äran att bära på ett litet barn?
"Passa på att ät allt du vill" föreslog min käre far när jag pratade med honom. Men det varken kan eller vill jag, dels för att jag får halsbränna, dels för att jag inte är sugen på onyttiga saker (förutom choklad då...) utan mer frukt, grönsaker, vatten och grovt bröd.
"Ta en månad ledigt" föreslog BM och det vore förstås nåt men dryga två veckor tycker jag ju känns så himla lagom, dels för att hinna avsluta på jobbet och dels för att jag annars tror att det blir lite långsamt hemma.
Fler förslag?
Kort måndagsrapport
Vi försov oss imorse. F kommer in och säger "Mamma, mitt alarm för insulin har ringt och klockan är sju! Vi har försovit oss!" varpå jag yrvaket svarar "...vad är det för dag idag då?"
Vi ska bjuda bonusfar på middag ikväll. Det ska ju bli supermysigt. Söthunden är med, det var ju ett tag sen vi såg henne så hon är en minst lika kär gäst!
Studiofotograferingen gick...lite ringrostigt igår, men var ändå himla kul. Jag ska samla in bilderna från Isidor också och gå igenom men redan nu har jag ett par på F som absolut går att använda till släktpresent och annat roligt. Absolut mer studio. Öva, öva öva! Det här kan absolut bli en favvohobby!
I lördags var F och jag och såg "High School Musical 3". Tvåan var tydligen bättre enligt filmrecencent F. Jag höll mig vaken filmen igenom och det var ju ett godkänt betyg bara det (kanske berodde på att jag sov hemma i soffan tidigare på dan).
Vi ska bjuda bonusfar på middag ikväll. Det ska ju bli supermysigt. Söthunden är med, det var ju ett tag sen vi såg henne så hon är en minst lika kär gäst!
Studiofotograferingen gick...lite ringrostigt igår, men var ändå himla kul. Jag ska samla in bilderna från Isidor också och gå igenom men redan nu har jag ett par på F som absolut går att använda till släktpresent och annat roligt. Absolut mer studio. Öva, öva öva! Det här kan absolut bli en favvohobby!
I lördags var F och jag och såg "High School Musical 3". Tvåan var tydligen bättre enligt filmrecencent F. Jag höll mig vaken filmen igenom och det var ju ett godkänt betyg bara det (kanske berodde på att jag sov hemma i soffan tidigare på dan).
söndag, november 09, 2008
Studio
Det känns liksom lite stort att jag och Isidor hyrt studio idag för att ta bilder. Riktig fotostudio! Nästan som vi är fotografer på riktigt. Nästan som om jag har hittat ett intresse som jag tar på allvar. Det känns coolt, helt enkelt.
Det hade varit kul om Kattmamman kunnat vara med men Isidor och jag får fylla dagen med foton på några modeller som vi tar med - och så har jag ju själv tänkt att vara modell och ge nåt vackert i present till blivande pappan.
Han fick förresten en liten blomma idag på fars dag och blev jätteglad. För hur det nu än är och vad som än händer framöver resonerade jag, så är han redan pappa - för alltid.
Det hade varit kul om Kattmamman kunnat vara med men Isidor och jag får fylla dagen med foton på några modeller som vi tar med - och så har jag ju själv tänkt att vara modell och ge nåt vackert i present till blivande pappan.
Han fick förresten en liten blomma idag på fars dag och blev jätteglad. För hur det nu än är och vad som än händer framöver resonerade jag, så är han redan pappa - för alltid.
O-tvättspaning
Va härligt det känns att ha tvättmaskin igen efter tre veckor utan (och russin/torra händer efter en del handfatstvätt). Den har gått i ett sen igår morse.
Samtidigt kan jag inte låta bli att notera att det visar sig att det faktiskt går att klara sig utan tvättmaskin ganska länge, kläderna går att använda en gång till* och fler kläder används, inte bara favoriterna.
*Men svettlopporna F och jag måste förstås lukta på kläderna lite extra varje dag eftersom vi just nu leder svettas-massor-ligan stort. Hon med pubertet, jag med graviditet. Vet inte vem som är värst/bäst, vi kommer nog lika över mållinjen ;-)
Samtidigt kan jag inte låta bli att notera att det visar sig att det faktiskt går att klara sig utan tvättmaskin ganska länge, kläderna går att använda en gång till* och fler kläder används, inte bara favoriterna.
*Men svettlopporna F och jag måste förstås lukta på kläderna lite extra varje dag eftersom vi just nu leder svettas-massor-ligan stort. Hon med pubertet, jag med graviditet. Vet inte vem som är värst/bäst, vi kommer nog lika över mållinjen ;-)
lördag, november 08, 2008
Irriterade familjen - egoinlägg
Dottern blir irriterad på allt som går fel i hennes väg. Minsta lilla sten i skon blir en bumling och framkallar antingen sura miner, griniga tongångar och även tårar. Det tar på mina krafter också.
Mannen har så mycket omkring sig att han blir irriterad och förvarar alla kommentarer som inte är positiva hejjarop. Och när jag och dottern skräpar ner och härjar hemma eftersom det mest är vi som är hemma vilket jag förstår är skitjobbigt så blir det också ett ämne för irritation. And on it goes...
Men hallå! Det är ju jag som ska få vara en massa irriterad just nu. Och med all rätt eftersom jag faktiskt råkar kånka omkring på en massa extrakilon och en bäbis på tvären! Ni andra ska bara låta mig hållas, ge utrymme för min irritation, klappa mig på axeln och säga att det är okej. Jag ska inte behöva torka upp trista pölar av usch och tvi.
Och jag orkar liksom inte klaga lika högt som ni, jag är ju inne i nåt typ av turtänk och tycker jag försöker se positivt och lugnt på saker och ting.
Sådeså! Ge plats!
Mannen har så mycket omkring sig att han blir irriterad och förvarar alla kommentarer som inte är positiva hejjarop. Och när jag och dottern skräpar ner och härjar hemma eftersom det mest är vi som är hemma vilket jag förstår är skitjobbigt så blir det också ett ämne för irritation. And on it goes...
Men hallå! Det är ju jag som ska få vara en massa irriterad just nu. Och med all rätt eftersom jag faktiskt råkar kånka omkring på en massa extrakilon och en bäbis på tvären! Ni andra ska bara låta mig hållas, ge utrymme för min irritation, klappa mig på axeln och säga att det är okej. Jag ska inte behöva torka upp trista pölar av usch och tvi.
Och jag orkar liksom inte klaga lika högt som ni, jag är ju inne i nåt typ av turtänk och tycker jag försöker se positivt och lugnt på saker och ting.
Sådeså! Ge plats!
Hastigt lördagsuppvaknande
Det är väl förunderligt, som min morfar skulle ha sagt, att man kan ligga och sova och vakna av att det plötsligt börjar rinna i näsan, hinna fånga upp allt blod med handen och rusa in i badrummet utan att spilla så mycket som en droppe på varken kudde, lakan eller golv!
tisdag, november 04, 2008
Ny vattendröm
Snabb, snabb vattendrömsresumé innan jag tar dagens första och enda latte och börjar skörda i arbetshögarna
Drömde att jag stod vid vattnet och ville gärna bada men var bara rädd och vågade inte. Havsbotten var klippig och stenig med helt klart vatten. Inte en endaste läskig sjövarelse fanns i sikte. Folk runt omkring mig höll utkik och kunde bara se en haj lite längre ut, så kusten var i princip klar.
Men jag kom inte i. Jag var bara rädd och osäker.
Drömde att jag stod vid vattnet och ville gärna bada men var bara rädd och vågade inte. Havsbotten var klippig och stenig med helt klart vatten. Inte en endaste läskig sjövarelse fanns i sikte. Folk runt omkring mig höll utkik och kunde bara se en haj lite längre ut, så kusten var i princip klar.
Men jag kom inte i. Jag var bara rädd och osäker.
måndag, november 03, 2008
Cravings
Några minuter över nio på kvällen.
Det är tyst i huset.
En sover.
En har inte kommit hem från jobbet än.
Jag smyger upp i köket och bereder lite
cravings: frusna hallon med mjölk.
MUMS! sa Cinks
Det är tyst i huset.
En sover.
En har inte kommit hem från jobbet än.
Jag smyger upp i köket och bereder lite
cravings: frusna hallon med mjölk.
MUMS! sa Cinks
Det tar emot att erkänna...
...men jag är faktiskt väldigt trött ikväll efter att ha haft en dotter som
- ringt säkert femton gånger under jobbets timmar
- gråtit i telefon över mattetal som är 'felskrivna i boken',
- gråtit igen eftersom hon plötsligt inte visste hur ugnen fungerar
(vi har haft lektion ikväll kan jag berätta)
- inte plockat undan någonting eller någonstans efter sig
- bara tramsat och lyssnat med ett halv öra när jag försökt förklara matte
- glömt, glömt, glömt hela dagen
Gu så skönt att hon är hemma igen!
- ringt säkert femton gånger under jobbets timmar
- gråtit i telefon över mattetal som är 'felskrivna i boken',
- gråtit igen eftersom hon plötsligt inte visste hur ugnen fungerar
(vi har haft lektion ikväll kan jag berätta)
- inte plockat undan någonting eller någonstans efter sig
- bara tramsat och lyssnat med ett halv öra när jag försökt förklara matte
- glömt, glömt, glömt hela dagen
Gu så skönt att hon är hemma igen!
söndag, november 02, 2008
Flicknamnsfunderingar...
Lucia - lite torftigt om man nu råkar födas på just luciaafton eller däromkring, va?
Gustava - charmiga personalen på Slottet vi var på förra helgen tillfrågades om namnalternativ och gav detta som förslag eftersom det bott just en Gustava där. Pampigt men inte alls tidsenligt.
Moa - går att rimma på alldeles för bra. Och förresten tänker jag mest på en söt, vit liten katt som går under just det namnet.
Eleonora - På tre namnprydda dörrar på slottet som vi besökte stod tre kvinnonamn. Först mitt, sen dotterns och hepp, detta. Betyder det något?
Nicole - favoriten för dottern om inte hennes fd fröken i skolan döpt sin dotter till just detta. Inte så långsökt va? Inte aktuellt heller, om jag får bestämma.
Inget som fastnar direkt, vi funderar vidare
*och ja, vi har tänkt killnamn också och det är redan klart men får förbli lite hemligt i väntan på...*
Gustava - charmiga personalen på Slottet vi var på förra helgen tillfrågades om namnalternativ och gav detta som förslag eftersom det bott just en Gustava där. Pampigt men inte alls tidsenligt.
Moa - går att rimma på alldeles för bra. Och förresten tänker jag mest på en söt, vit liten katt som går under just det namnet.
Eleonora - På tre namnprydda dörrar på slottet som vi besökte stod tre kvinnonamn. Först mitt, sen dotterns och hepp, detta. Betyder det något?
Nicole - favoriten för dottern om inte hennes fd fröken i skolan döpt sin dotter till just detta. Inte så långsökt va? Inte aktuellt heller, om jag får bestämma.
Inget som fastnar direkt, vi funderar vidare
*och ja, vi har tänkt killnamn också och det är redan klart men får förbli lite hemligt i väntan på...*
v.34 - mest för tapetens skull
Så här ser tapeten ut som vi satt upp i tvättstugan. Ovanlig för att vara just tvättstuga tror jag och vi är jättenöjda. I förgrunden nåt framtungt som verkar ha växt bara över helgen.
Och nej, den har inte sjunkit, det är bara en sån magtyp.
Och nej, det är inte två!
Idag har jag varit en turgumma...
...därför att jag inte fick soppatorsk trots minimalt med bensin i tanken. Tog bilen hemifrån och när jag rullade in i Statoils tankpark visade mätaren på ynkas 2oo meter kvar. Passade på att tanka fullt även om Jet annars är my preferred mack. Gick inte heller över 700 kronor, var inte det också tur, så säg!
...därför att jag omedvetet tappade bilnyckeln i en hög med skräppåsarna på ICAs pantstation och när jag kom tillbaka för att leta, en timmes shoppingtur senare, så fanns den kvar trots att Herr ICAnder hade varit där och städat! Hade just tänkt att gå till info-disken och fråga men tog pantstationen först eftersom jag hade pantat några små PETisar. Osannorlik tur, om jag själv får säga.
...därför att jag likt en nyfiken ettåring råkade pilla in minneskortet till kameran i fel kortläsare på datorn. Den råkade liksom trilla in i facket för stora kortläsaren - och var till synes omöjligt att få tag på. Men som tur är har jag ju en händig och framförallt envis man när det kommer till problemlösningar. Han lyckades med skärkniv och lite gaffatejp fiska fram minneskortet ur datorn igen.
...därför att jag omedvetet tappade bilnyckeln i en hög med skräppåsarna på ICAs pantstation och när jag kom tillbaka för att leta, en timmes shoppingtur senare, så fanns den kvar trots att Herr ICAnder hade varit där och städat! Hade just tänkt att gå till info-disken och fråga men tog pantstationen först eftersom jag hade pantat några små PETisar. Osannorlik tur, om jag själv får säga.
...därför att jag likt en nyfiken ettåring råkade pilla in minneskortet till kameran i fel kortläsare på datorn. Den råkade liksom trilla in i facket för stora kortläsaren - och var till synes omöjligt att få tag på. Men som tur är har jag ju en händig och framförallt envis man när det kommer till problemlösningar. Han lyckades med skärkniv och lite gaffatejp fiska fram minneskortet ur datorn igen.
Apropå möss...
...så har F sen hon kom hem varit ungefär som nåt som katten släpat in: försökt hållt skenet uppe men liksom totalspårat ur när hon suttit stilla. Det stavas j e t l a g och många av oss har provat den oangenäma känslan.
Vi har ikväll gjort en fair deal som egentligen är way over mitt duktigaflickatänk: hon får bli hemma imorgon. Dels för att komma ikapp med kropp, hjärna, insulin, mattider och så vidare, dels för att göra klart de läxor som halvt om halvt försummats under det späckade resschemat och som hon fick mer eller mindre panik över ikväll. Så gör man egentligen inte men jag har rådfrågat mitt inre om hur min Mentor Mamma skulle ha gjort och tänkt och jag hoppas hon hade tyckt att jag resonerade vettigt om än ambivalent.
Motprestationen blir att:
1. Göra läxor enligt en lång punktlista som vi kommit överens om tillsammans
2. Ta många pauser, gärna sova lite eller läsa en tidning stilla i sängen
3. Äta ordentligt
4. Inte sitta vid datorn under "skoltid"
5. Inte leka med någon kompis för är man "sjuk" så gäller det hela dagen OCH kvällen
Ändrar hon sig imorgon bitti och ändå känner för att gå till skolan så har jag lovat henne bio imorgon kväll, High School Musical. Den vill hon jättegärna se. Så är hon bara lite trött men vill "passa på" att få vara hemma från skolan så överväger filmen. Är hon så trött och sliten som hon säger så spelar ingen bio i världen någon roll.
Vi har ikväll gjort en fair deal som egentligen är way over mitt duktigaflickatänk: hon får bli hemma imorgon. Dels för att komma ikapp med kropp, hjärna, insulin, mattider och så vidare, dels för att göra klart de läxor som halvt om halvt försummats under det späckade resschemat och som hon fick mer eller mindre panik över ikväll. Så gör man egentligen inte men jag har rådfrågat mitt inre om hur min Mentor Mamma skulle ha gjort och tänkt och jag hoppas hon hade tyckt att jag resonerade vettigt om än ambivalent.
Motprestationen blir att:
1. Göra läxor enligt en lång punktlista som vi kommit överens om tillsammans
2. Ta många pauser, gärna sova lite eller läsa en tidning stilla i sängen
3. Äta ordentligt
4. Inte sitta vid datorn under "skoltid"
5. Inte leka med någon kompis för är man "sjuk" så gäller det hela dagen OCH kvällen
Ändrar hon sig imorgon bitti och ändå känner för att gå till skolan så har jag lovat henne bio imorgon kväll, High School Musical. Den vill hon jättegärna se. Så är hon bara lite trött men vill "passa på" att få vara hemma från skolan så överväger filmen. Är hon så trött och sliten som hon säger så spelar ingen bio i världen någon roll.
She's back, she's over here!
Åtta i morse ringde telefonen. Det var Lilla världsomseglerskan som tagit fast mark i Svedala. Jag säger som Gert: Äntligen! Nu är hon hemma hos sin pappa och tvättar och vilar hoppas jag, för vi har ju fortfarande ingen tvättmaskin installerad...
Det är så roligt att höra hennes berättelser, att de delar hon berättar om var antingen de läskiga när de var på Universal Pictures eller otäcka som när hon drogs med av en jättevåg i havet och tumlade runt. Det där mysiga, sköna och härliga hoppas jag kommer med tiden. Gissar att hon har MASSOR att berätta för oss och kommer att göra det med tiden.
En sak som hon har tänkt på under de två veckor hon varit borta är att hon ska få ökenmöss till julklapp. Det var bland det första hon frågade om i telefonen: "Hur blir det med ökenmössen". Jag har lovat att vi ska åka och beställa (om man nu behöver det) snart, snart...
Ikväll får jag krama henne. "Jag har nog gått upp tre kilo" konstaterade hon "på bacon och glass". Bara mer gosig tjej att krama alltså!
Det är så roligt att höra hennes berättelser, att de delar hon berättar om var antingen de läskiga när de var på Universal Pictures eller otäcka som när hon drogs med av en jättevåg i havet och tumlade runt. Det där mysiga, sköna och härliga hoppas jag kommer med tiden. Gissar att hon har MASSOR att berätta för oss och kommer att göra det med tiden.
En sak som hon har tänkt på under de två veckor hon varit borta är att hon ska få ökenmöss till julklapp. Det var bland det första hon frågade om i telefonen: "Hur blir det med ökenmössen". Jag har lovat att vi ska åka och beställa (om man nu behöver det) snart, snart...
Ikväll får jag krama henne. "Jag har nog gått upp tre kilo" konstaterade hon "på bacon och glass". Bara mer gosig tjej att krama alltså!
lördag, november 01, 2008
Spaning: snö
Jag har en teori. Om snö. Såklart.
Första snön faller i oktober brukar jag envist påstå. Snön ska alltså falla men behöver inte nödvändigtvis ligga kvar. Förra året vill jag minnas att jag hade rätt. I år med, men det var minsann på mariginalen.
Igår när Mannen och jag gick från tåget och hem vid femtiden så var det faktiskt vitt och inte regn som föll. Sista oktober.
Min teori håller alltså. Tills vidare...
Första snön faller i oktober brukar jag envist påstå. Snön ska alltså falla men behöver inte nödvändigtvis ligga kvar. Förra året vill jag minnas att jag hade rätt. I år med, men det var minsann på mariginalen.
Igår när Mannen och jag gick från tåget och hem vid femtiden så var det faktiskt vitt och inte regn som föll. Sista oktober.
Min teori håller alltså. Tills vidare...
Affirmation - mind-set
I motsats till Bridz som för att orka hålla ut plussar några dagar på utsatt datum, så har jag påbörjat projekt "Mind-set snitt". Det är inte på något sätt ett önsketänkande men eftersom det fortfarande är tombola i magen och det hickar i ljumsken på förmiddagen och vid revbenen strax efter lunch så känns inget garanterat med den här lilla äventyraren.
OM h*n inte vill ställa sig på huvudet om nån vecka gissar jag att det blir vändningsförsök (tvärläge verkar fortfarande vara favoriten). Funkar inte det tror jag, utan att ha läst på så mycket, att man planerar snitt till två veckor före utsatt datum. Det skulle med andra ord bli redan till första advent. Det vill säga om fyra veckor. Och det är snart det! Riktigt snart!
Men jag affirmerar huvudet nedåt och har till och med hittat en yogaställning som tydligen kan hjälpa barnet runt om det skulle vara så. Den tränar dessutom rumpan så av dubbla anledningar står jag numera några gånger på kvällen i skulderstående.
OM h*n inte vill ställa sig på huvudet om nån vecka gissar jag att det blir vändningsförsök (tvärläge verkar fortfarande vara favoriten). Funkar inte det tror jag, utan att ha läst på så mycket, att man planerar snitt till två veckor före utsatt datum. Det skulle med andra ord bli redan till första advent. Det vill säga om fyra veckor. Och det är snart det! Riktigt snart!
Men jag affirmerar huvudet nedåt och har till och med hittat en yogaställning som tydligen kan hjälpa barnet runt om det skulle vara så. Den tränar dessutom rumpan så av dubbla anledningar står jag numera några gånger på kvällen i skulderstående.
Va fint det blev...
...med det randiga påslakanet i sängen. Bytte från två enkeltäcken till ett dubbelt. Allt för maxad närhet!
...med stora-blommor-på-guldtapeten i tvättstugan! Mannen har just tapetserat klar och vi tar små steg mot att bli färdiga med uppfräshningen. Jag är i starkt behov av tvättmaskin efter två veckor utan!
...med lite ny, röd färg som jag målade på de avskavda ställena på kaklet i köket. Kanske är det vetskapen om att det är nymålat som gör att det känns så fräsht. Oavsett så blev det fint.
...med två likadana sänglampor i sovrummet istället för en skittråkig svart gammal IKEA-lampa med bränd skärm som jag haft vid min säng, på mitt inte-sängbord-utan-stol.
...med småbilderna på hästar, katter och hundar i Fs klockram. Hon fick den i julas men vi har ännu inte fixat till den. Allt som skulle till var tolv små, runda bilder, en för varje timme. Men nu är det fixat och klockan sitter dessutom fint uppspikad på väggen i hennes rum och skrivbordet är städat tills hon kommer hem imorgon, alltid mycket roligare att komma hem när det är städat. Hoppas hon inte ser tvättmaskinen och torktumlaren som belamrar hennes rum...
...i skåpen i köket efter att jag rensade ut lite udda porslin, glasburkar och plastmuggar som liksom bara blivit stående. Och lite mer plats blev det dessutom!
...av att bara byta plats på blendern och expressobryggaren på köksbänken. Tänk att så lite kan göra så stor skillnad!
...att första november göra en liten blomsteruppsättning med oasis av de absolut sista blommorna i trädgården. Hepp!
...med stora-blommor-på-guldtapeten i tvättstugan! Mannen har just tapetserat klar och vi tar små steg mot att bli färdiga med uppfräshningen. Jag är i starkt behov av tvättmaskin efter två veckor utan!
...med lite ny, röd färg som jag målade på de avskavda ställena på kaklet i köket. Kanske är det vetskapen om att det är nymålat som gör att det känns så fräsht. Oavsett så blev det fint.
...med två likadana sänglampor i sovrummet istället för en skittråkig svart gammal IKEA-lampa med bränd skärm som jag haft vid min säng, på mitt inte-sängbord-utan-stol.
...med småbilderna på hästar, katter och hundar i Fs klockram. Hon fick den i julas men vi har ännu inte fixat till den. Allt som skulle till var tolv små, runda bilder, en för varje timme. Men nu är det fixat och klockan sitter dessutom fint uppspikad på väggen i hennes rum och skrivbordet är städat tills hon kommer hem imorgon, alltid mycket roligare att komma hem när det är städat. Hoppas hon inte ser tvättmaskinen och torktumlaren som belamrar hennes rum...
...i skåpen i köket efter att jag rensade ut lite udda porslin, glasburkar och plastmuggar som liksom bara blivit stående. Och lite mer plats blev det dessutom!
...av att bara byta plats på blendern och expressobryggaren på köksbänken. Tänk att så lite kan göra så stor skillnad!
...att första november göra en liten blomsteruppsättning med oasis av de absolut sista blommorna i trädgården. Hepp!
torsdag, oktober 30, 2008
Coolaste approachen hittills
Jag är helt såld. Det har jag varit i nästan tio år, sen den här låten med Nikka Costa kom. Det finns inte många saker som slår den. Om jag skulle vilja vara nån annan så...she's the shit!
Näst coolast är absolut den här låten, bortåt tio år den också. Superskönt gung. Killen i kepsen - he's the shit!
Näst coolast är absolut den här låten, bortåt tio år den också. Superskönt gung. Killen i kepsen - he's the shit!
onsdag, oktober 29, 2008
...och ett sammanträffande till
F har nu varit borta i tolv dagar.
Av alla dagar under de åtta år som hon fått lov att pendla mellan mamma och pappa är det här de absolut längsta tolv dagarna någonsin. Och de mest längtiga tolv dagar som jag varit med om.
Jag tänkte först skriva om mitt längt i form av:
Pre-condition: hormonpåslag
Händelse: F utomrikes
Add on: extra känslig
Utfall: ovanligt mycket längt efter dotter vilket gör att jag drömde om henne i natt.
Men allt fick en ny vändning idag på eftermiddagen då jag fick ett sms från henne. Hon har också drömt. Om mig. I natt även om det inte var samma timmar. Om att jag var med henne på båten over there.
Tankecirkel igen, tror Cinks. Nån som bettar emot?
Av alla dagar under de åtta år som hon fått lov att pendla mellan mamma och pappa är det här de absolut längsta tolv dagarna någonsin. Och de mest längtiga tolv dagar som jag varit med om.
Jag tänkte först skriva om mitt längt i form av:
Pre-condition: hormonpåslag
Händelse: F utomrikes
Add on: extra känslig
Utfall: ovanligt mycket längt efter dotter vilket gör att jag drömde om henne i natt.
Men allt fick en ny vändning idag på eftermiddagen då jag fick ett sms från henne. Hon har också drömt. Om mig. I natt även om det inte var samma timmar. Om att jag var med henne på båten over there.
Tankecirkel igen, tror Cinks. Nån som bettar emot?
Spaning: tankecirklar
Alla har säkert varit med om att plötsligt tänka på en person och i samma stund ringer personen. Jag tror att det har att göra med vilka tankecirklar man är inställd på. Känner man ungefär lika för varandra så tänker man också på varandra med ungefär samma intervall. Tror jag.
Lite medvetet spanande steg jag ur duschen härom dagen och kände att jag längtade och tänkte på min kära bonussyster. Vi har inte hörts av på evighetersevigheter. Jag tänkte att det skulle bli spännande att se om vi skulle höras av på nåt sätt.
Och tror du inte att det dimper ner ett mail dagen därpå där systeryster bjuder in några tjejer på en liten oprentantiös kväll hemma hos henne. Däribland jag.
Hepp!
Spaningen fortsätter på ovetenskapliga sammanträffanden, lovar Cinks
Lite medvetet spanande steg jag ur duschen härom dagen och kände att jag längtade och tänkte på min kära bonussyster. Vi har inte hörts av på evighetersevigheter. Jag tänkte att det skulle bli spännande att se om vi skulle höras av på nåt sätt.
Och tror du inte att det dimper ner ett mail dagen därpå där systeryster bjuder in några tjejer på en liten oprentantiös kväll hemma hos henne. Däribland jag.
Hepp!
Spaningen fortsätter på ovetenskapliga sammanträffanden, lovar Cinks
tisdag, oktober 28, 2008
Halka på löken
Rubriken låter nästan lite pervers men det var faktiskt precis vad jag gjorde. Halkade med kniven på det där glatta mellanskalet på löken och vipps gled vassa eggen ner på mitt ringfinger istället och jacka hade jag där ett djupt blödande och ontigt sår. Grymt.
Först tänkte jag lägga ner lasagnelagningen men när Mannen ringde och sa att han skulle bli sen så var det bara att ta vid där jag gav upp. Vänster hand (vilken annars, läs inlägget nedan om att det inte går så bra för vänstern för tillfället...) i luften och höger fick rådda med kniv, sax, stekspade och visp.
Nu står dagens middag och vilar på spisen, strax redo för att provsmakas. Mmm, jag är jättehungrig och fingret har lite tajmat slutat blöda. Dags att hugga in!
Först tänkte jag lägga ner lasagnelagningen men när Mannen ringde och sa att han skulle bli sen så var det bara att ta vid där jag gav upp. Vänster hand (vilken annars, läs inlägget nedan om att det inte går så bra för vänstern för tillfället...) i luften och höger fick rådda med kniv, sax, stekspade och visp.
Nu står dagens middag och vilar på spisen, strax redo för att provsmakas. Mmm, jag är jättehungrig och fingret har lite tajmat slutat blöda. Dags att hugga in!
180 grader, tack!
Hörru Bonkis, hur vore det om du ville göra en hundraåtti och lägga ditt rara huvud nedåt nu? Det börjar bli riktigt trångt...
Mannen och jag har slagit vad, han tror att h*n vänder sig om två veckor, jag tror om tre. Då kommer det att vara riktigt tajt om utrymme så det vore ju betydligt mer praktiskt om du passar på att snurra nu istället.
Vad sägs om att slå en halv salto redan ikväll? It's a deal?
Mannen och jag har slagit vad, han tror att h*n vänder sig om två veckor, jag tror om tre. Då kommer det att vara riktigt tajt om utrymme så det vore ju betydligt mer praktiskt om du passar på att snurra nu istället.
Vad sägs om att slå en halv salto redan ikväll? It's a deal?
måndag, oktober 27, 2008
Det går dåligt för vänstern!
Ett ömmande och rött vänsteröga, en ny irit på gång alltså.
Samtidigt strömmar näsblodet titt som tätt från samma sida.
Höjdare.
söndag, oktober 26, 2008
Härlig slottslördag
Det var ju ett perfekt val av helg att åka och njuta på ett slott. Höstens blåst och småregn bet inte på oss, vi hade utan problem en underbar helg med god mat...
...bastu och bubbel utomhus för den som ville och kunde...
...och därtill underbara omgivningar och en väldigt trevlig och personlig personal som verkligen fixade på bästa sätt. Och framförallt kom vi varandra närmare igen efter en slitig höst med mycket jobb och Mannen som varit borta mycket, det var ju lite det som var avsikten också. Och det införlivades kan jag garantera!
lördag, oktober 25, 2008
Förberedelser
Ok, vi kommer inte att flytta inom närmaste sju veckorna. Annars är det ju ganska vanligt att blivande föräldrar gör det precis innan en väntad nedkomst. Men vi är inte sämre än att vi dragit igång med en liten renovering - tvättstugan ska få en uppfräschning iom att den ska användas som bla skötrum är det tänkt.
Mannen och jag har pratat om varma, mjuka färger som ger harmoni främst när vi går upp om natten. Tänk va konstigt då att vi har köpt färgen kullersten som vi målar väggarna med. Och bänkskivan blir granitsvart, hyllorna svartlackade.
Vad hände? Jag konsulterade min Feng Shui-bok och läser att grå är en blandning mellan svart och vit (no kidding) och den symboliserar en förändring i livet, till exempel ett nytt jobb... (no kidding igen...).
Just nu ser det inte mycket ut för världen. Kladdigt. Jag orkar inte måla finliret utan tar de stora väggarna. Lägger in en bild när vi är klara istället. Och ja, jag tar det lugnt och vilar mycket emellanåt och ser till att inte trötta ut mig, promise!
Mannen och jag har pratat om varma, mjuka färger som ger harmoni främst när vi går upp om natten. Tänk va konstigt då att vi har köpt färgen kullersten som vi målar väggarna med. Och bänkskivan blir granitsvart, hyllorna svartlackade.
Vad hände? Jag konsulterade min Feng Shui-bok och läser att grå är en blandning mellan svart och vit (no kidding) och den symboliserar en förändring i livet, till exempel ett nytt jobb... (no kidding igen...).
Just nu ser det inte mycket ut för världen. Kladdigt. Jag orkar inte måla finliret utan tar de stora väggarna. Lägger in en bild när vi är klara istället. Och ja, jag tar det lugnt och vilar mycket emellanåt och ser till att inte trötta ut mig, promise!
Slottsweekend i sikte
I väntan på att Mannen ska komma hem från lite lördagsjobb på kliniken blandar jag målning av tvättstugan med bloggande. Roligt-jobbigt med roligt-inte-jobbigt alltså.
Sen ska vi åka och njuta av en slottsweekend på tu man hand. Det var urlänge sen vi gjorde nåt sånt. Berättar mer om det imorgon.
Sen ska vi åka och njuta av en slottsweekend på tu man hand. Det var urlänge sen vi gjorde nåt sånt. Berättar mer om det imorgon.
v. 33
Det här är vad jag menar med päronmage. Enligt min teori är det en tjejmage men jag har tvärtom läst att killmagar ska sitta lågt. Hur som helst, den såg likadan ut förra gången inser jag när jag konsulterar min dagbok för tolv år sen då jag skrev så här:
"Alla verkar tycka att jag har så rolig mage. Den växter ju inte uppåt utan den har stannat vid halva magen. A bara skrattade år formen. "Jag har aldrig sett en så rund mage. Du är så spetig i övrigt och så magen som står rakt ut". Och T&C stod och kände på min otroligt utstående och runda mage. "Den ser ut som en fotboll".
onsdag, oktober 22, 2008
Förberedelser i kvadrat
Blev kvar på jobbet lite för sent igår. Kom hem och värmde lite makaroner och falukorv i kastrull, åt hälften. Försökte istället vila bort en envis sammandragning utan framgång. Testade med varm, avslappnande dusch. Magen stenhård. Jag blev lätt rastlös.
Klockan tio ringde jag för råd på förlossningen. "Två alvedon och ett varmt bad" föreslog de. Efter en timme i badet och mannen som klockat sammandragningarna som gick i 2-4 minuters intervall under den tiden gick jag upp. Enda uppnådd effekt: kyla och russinfingrar.
Halv ett undrade Mannen om jag trodde att jag skulle kunna sova. Jag försökte och slumrade till. Vaknade halv tre med lika hård mage och samma intervall på sammandragningarna. Ringde förlossningen igen för råd. "Svårt att veta men du är välkommen in om du känner att det behövs" svarade en mycket vänlig Eva. Mannen snarkade hårt i en förkylningssömn. Jag valde att försöka sova igen.
Vaknade kvart i sex. Magen lika hård, sammandragningarna färre. Frukost och sen ringde jag mvc-akuten och vid åtta satt vi i väntrummet, Mannen var med och det var skönt. CTG visade på en lite trött bebis och en mage som var förhållandevis lugn igen.
Läkarbesöket visade inte heller på något förutom att bebis låg på tvären igen. Det var precis vad jag ville - få beskedet om att det inte är nåt annat än kanske överansträngning som triggat igång sammandragningarna. Receptet blev tre dagars sjukskrivning och en tid för tillväxtultraljud inom närmsta dagarna.
Ikväll är magen öm och tarmarna upprörda, gissar att sammandragningarna igår var en mödosam övning för berörda delar. Men det känns bättre. Imorgon ska jag försöka gå andra dagen på en konferens som jag verkligen sett fram emot. Det måste väl vara positivt, tänker jag. Mer än att bara ligga hemma och såsa. Eller har jag inte förstått nåt...?
Klockan tio ringde jag för råd på förlossningen. "Två alvedon och ett varmt bad" föreslog de. Efter en timme i badet och mannen som klockat sammandragningarna som gick i 2-4 minuters intervall under den tiden gick jag upp. Enda uppnådd effekt: kyla och russinfingrar.
Halv ett undrade Mannen om jag trodde att jag skulle kunna sova. Jag försökte och slumrade till. Vaknade halv tre med lika hård mage och samma intervall på sammandragningarna. Ringde förlossningen igen för råd. "Svårt att veta men du är välkommen in om du känner att det behövs" svarade en mycket vänlig Eva. Mannen snarkade hårt i en förkylningssömn. Jag valde att försöka sova igen.
Vaknade kvart i sex. Magen lika hård, sammandragningarna färre. Frukost och sen ringde jag mvc-akuten och vid åtta satt vi i väntrummet, Mannen var med och det var skönt. CTG visade på en lite trött bebis och en mage som var förhållandevis lugn igen.
Läkarbesöket visade inte heller på något förutom att bebis låg på tvären igen. Det var precis vad jag ville - få beskedet om att det inte är nåt annat än kanske överansträngning som triggat igång sammandragningarna. Receptet blev tre dagars sjukskrivning och en tid för tillväxtultraljud inom närmsta dagarna.
Ikväll är magen öm och tarmarna upprörda, gissar att sammandragningarna igår var en mödosam övning för berörda delar. Men det känns bättre. Imorgon ska jag försöka gå andra dagen på en konferens som jag verkligen sett fram emot. Det måste väl vara positivt, tänker jag. Mer än att bara ligga hemma och såsa. Eller har jag inte förstått nåt...?
måndag, oktober 20, 2008
Fler vattendrömmar
Jag har läst att drömmar om vatten kan tydligen symbolisera en stor händelse som kommer orsaka dramatiska förändringar, som förberedelser inför ett nytt liv eller så...
I förrgår natt hade jag en ny vattendröm. De brukar ju komma tillbaka som ett tema. I drömmen satte jag på mig två par gummistövlar utanpå varandra, tog jättelång sats på ungefär 60 meter och sprang allt vad jag förmådde rakt ner till vattnet, ut på en brygga och hoppade ett jätteskutt på säkert 30 meter rakt ut i vattnet.
Jag hade innan förstått att man skulle passa sig för små, otäcka blodigel-liknande varelser som var i vattnet men när jag vadat in igen och tog av mig de dubbla stövlarna så hade jag nästan inget alls på vaderna, jag hade liksom klarat mig superbra. Och så hade jag väldigt snygga, vältränader och brunbrända vader, vad de nu hade i sammanhanget att göra men visst, ett önsketänkande just nu.
I förrgår natt hade jag en ny vattendröm. De brukar ju komma tillbaka som ett tema. I drömmen satte jag på mig två par gummistövlar utanpå varandra, tog jättelång sats på ungefär 60 meter och sprang allt vad jag förmådde rakt ner till vattnet, ut på en brygga och hoppade ett jätteskutt på säkert 30 meter rakt ut i vattnet.
Jag hade innan förstått att man skulle passa sig för små, otäcka blodigel-liknande varelser som var i vattnet men när jag vadat in igen och tog av mig de dubbla stövlarna så hade jag nästan inget alls på vaderna, jag hade liksom klarat mig superbra. Och så hade jag väldigt snygga, vältränader och brunbrända vader, vad de nu hade i sammanhanget att göra men visst, ett önsketänkande just nu.
söndag, oktober 19, 2008
Vecka 32
Jordens gravitation börjar ta ut sin rätt.
Det mesta hänger (utom mungiporna som är uppåt för det mesta).
Notera mina snygga benvärmare som jag njuter runt i, sa Cinks
Blött pusskalas
Dagens sms-skörd från lilla damen "over there":
F: "Hej! Jag har precis blivit pussad av en delfin *lipande glad gubbe*"
Mammas svar: "Åh, va det låter underbart mysigt. Förstår att den ville pussa dig. Lyllos delfinen säger vi *pussgubbe*"
F: "Hej! Jag har precis blivit pussad av en delfin *lipande glad gubbe*"
Mammas svar: "Åh, va det låter underbart mysigt. Förstår att den ville pussa dig. Lyllos delfinen säger vi *pussgubbe*"
måndag, oktober 13, 2008
Final (?) countdown
Okej, visst, så jag räknar dagarna. 34 kvar att jobba. Om det hade varit världens härligaste arbetsplats som jag jobbade på så hade jag kanske haft ångest inför faktumet att det är så få dagar kvar. Men det gör jag inte och det har jag inte.
Drömmen vore att under mammadagarna komma på den där idén om vad jag egentligen vill bli. Tänk om det bara kommer, cool tanke...
Drömmen vore att under mammadagarna komma på den där idén om vad jag egentligen vill bli. Tänk om det bara kommer, cool tanke...
Turgumma
Det är ju verkligen supersvårt snudd på omöjligt att hitta sköna och passande mammabyxor. Magen växer ju såklart, men inte sjutton växter benen på längden och bredden i samma takt. I vanliga fall har jag storlek 36/38 på byxor, nu sniffar magen kring 40/42 men det innebär ju också att modellen blir en dm för lång i benen och mycket pösiga. Typ osnyggt!
Jag sökte chansartat mammakläder på blocket och hittade lite plagg som jag lade bud på. I förra veckan kom de första mammajeansen. Döm om min förvåning när de passade! Det blev ett bra köp av ett par mörkblå jeans för 31:- Idag kom en svart kjol i trikå för 20:- Den passar också såpass bra att jag tänker ha den imorgon på kundmöte. Nu när jag sitter inne i stan så vill jag ju gärna svassa omkring i lika fina kjolar och tunna strumpor som alla andra chicsen.
Väntar fortfarande in en kjol och ett par byxor. Spännande att se om de också passar, att köpa utan att prova är som att spela roulette - inte alltid vinst på samma nummer/storlek.
Jag sökte chansartat mammakläder på blocket och hittade lite plagg som jag lade bud på. I förra veckan kom de första mammajeansen. Döm om min förvåning när de passade! Det blev ett bra köp av ett par mörkblå jeans för 31:- Idag kom en svart kjol i trikå för 20:- Den passar också såpass bra att jag tänker ha den imorgon på kundmöte. Nu när jag sitter inne i stan så vill jag ju gärna svassa omkring i lika fina kjolar och tunna strumpor som alla andra chicsen.
Väntar fortfarande in en kjol och ett par byxor. Spännande att se om de också passar, att köpa utan att prova är som att spela roulette - inte alltid vinst på samma nummer/storlek.
Måndag
Det har varit en jobbig emotionell helg. På flera håll och kanter.
Det är lunch nu men jag har bara ingen aptit och det doftar tårar i näsan.
En del av livet.
Det är lunch nu men jag har bara ingen aptit och det doftar tårar i näsan.
En del av livet.
lördag, oktober 11, 2008
Dags att dra - igen
Jädrar. Nu spelas det tokpiano här hemma. Och spelas Takida på hög volym. Samtidigt.
Jag tror jag går ut en sväng och rastar Nikon.
Håll i hatten!
Jag tror jag går ut en sväng och rastar Nikon.
Håll i hatten!
Idéer till plåtningen
Sitter och surfar idéer till plåtningen i november. Jag har beställt tagning av magen och det vore kul att ta något annat än profil, en hand här och där osv. Har hittat några roliga uppslag, fler idéer emottages tacksamt!
- Ljust foto med vita kläder där magen är synlig
- Bild med måttband som attiralj på något fyndigt sätt
- Bild med något på "hyllan" (som jag iofs inte har eftersom magen är så låg), typ Filippa K-kaffekopp som jag brukar dricka ur, en nalle eller nåt med anknytning till mig.
- Glöm inte att ta av glasögonen. Avklädda bilder med glasögon är ungefär som om man tar n a k e n bilder med strumpor på.
- Tatuering på magen kanske (en sån som man kan tvätta bort)
Sen ska jag ha lite coola idéer till F också. Har hittat en del unga tjejer med attityd, det tror jag kommer att passa perfekt. Mode. Attityd. Överdrivna poser ;-)
Kom gärna med förslag här också.
- Ljust foto med vita kläder där magen är synlig
- Bild med måttband som attiralj på något fyndigt sätt
- Bild med något på "hyllan" (som jag iofs inte har eftersom magen är så låg), typ Filippa K-kaffekopp som jag brukar dricka ur, en nalle eller nåt med anknytning till mig.
- Glöm inte att ta av glasögonen. Avklädda bilder med glasögon är ungefär som om man tar n a k e n bilder med strumpor på.
- Tatuering på magen kanske (en sån som man kan tvätta bort)
Sen ska jag ha lite coola idéer till F också. Har hittat en del unga tjejer med attityd, det tror jag kommer att passa perfekt. Mode. Attityd. Överdrivna poser ;-)
Kom gärna med förslag här också.
Knölen kvar?
Alltså, här genomgick jag en ytterst otrevli ögonlocksoperation för att få bort en synbar och irriterande knöl under ögat. Nu har härligheten läkt - och knölen är kvar! Jag fattar ingenting, tog de fel? Har svullnaden inte gått ner? Har den kommit tillbaka redan?
Jag får nog ringa och höra på måndag men jag gör INTE om operationen så länge bäbis är kvar i magen, det är ett som är säkert. Uäk och pust!
Jag får nog ringa och höra på måndag men jag gör INTE om operationen så länge bäbis är kvar i magen, det är ett som är säkert. Uäk och pust!
Outhärdlig ekvation
Två elvaåriga tjejer + Sing-star = jag måste åka hemifrån, och handla eller vad som helst, bara öronen får vila sig lite...
torsdag, oktober 09, 2008
Recept mot glömska?
Hon har börjat glömma insulinet. Flera gånger på några veckor nu har det hänt. Jag har tolkat det som om att hon har börjat slappna av i sin sjukdom. Naturligtvis protesterar hon och säger att det inte alls är så. För inget som Mannen eller jag säger just nu stämmer med hennes verklighet. Inget går och allt är omöjligt.
Jag försöker komma upp med förslag för hur hon ska kunna hänga upp rutinen på något så hon inte glömmer. Hon byter bara ämne och pratar om hästarna i stallet. Jag förstår att det är jobbigt att prata om och att du vill byta ämne, säger jag, men det här är ändå saker som vi Måste prata om. Mhm, säger hon och fortsätter berätta om hästarna.
Det är sent på kvällen, jag pussar henne och låter henne somna. Imorgon tar vi upp det igen, det är för viktigt för att bara tramsas bort. Jag känner mig fruktansvärt otillräcklig mitt i allt bra jobb som jag gör. Jag väljer att se framåt och jobba för bättre rutiner.
Jag försöker komma upp med förslag för hur hon ska kunna hänga upp rutinen på något så hon inte glömmer. Hon byter bara ämne och pratar om hästarna i stallet. Jag förstår att det är jobbigt att prata om och att du vill byta ämne, säger jag, men det här är ändå saker som vi Måste prata om. Mhm, säger hon och fortsätter berätta om hästarna.
Det är sent på kvällen, jag pussar henne och låter henne somna. Imorgon tar vi upp det igen, det är för viktigt för att bara tramsas bort. Jag känner mig fruktansvärt otillräcklig mitt i allt bra jobb som jag gör. Jag väljer att se framåt och jobba för bättre rutiner.
Once
För första gången sen jobbet flyttade till nya lokaler för en dryg månad sedan låg det ett brev till mig i postfacket när jag kom till jobbet imorse. Det var från J. Jag såg det direkt på handstilen. Förväntansfullt öppnade jag. Grejen är den att jag faktiskt gillar hans finurliga paket med så mycket tanke och känsla i. Han hade köpt filmen "Once" och skickat till mig, med tanke på känslor som bara uppstår en gång i livet.
Jag läste en recention som säger så här om filmen:
"Musikaler har en dålig vana att bli rätt outhärdliga
på vita duken. Once är undantaget som bekräftar
regeln. Den är faktiskt helt makalös."
Det ska bli spännande att se den, kanske redan imorgon kväll. Jag väljer att bli glad över att han delar med sig av det han ser som livets goda. Och Minks, jag väljer att inte bli arg den här gången ;-)
Jag läste en recention som säger så här om filmen:
"Musikaler har en dålig vana att bli rätt outhärdliga
på vita duken. Once är undantaget som bekräftar
regeln. Den är faktiskt helt makalös."
Det ska bli spännande att se den, kanske redan imorgon kväll. Jag väljer att bli glad över att han delar med sig av det han ser som livets goda. Och Minks, jag väljer att inte bli arg den här gången ;-)
Vägen till mindre stress
Första dagen som sjukskriven 25% började jag med att vara kvar på jobbet till 20.30. Men nä, jag jobbade faktiskt inte, det var fest på kontoret med i princip närvaroplikt. Trevligt också.
Var hos läkaren i går och grät ut min trötthet. Snyftade och snorade fram att jag nog inte visste att jag var så ledsen över att vara trött som jag tidigare trott eller känt. Men nätter av blodsockervärdeskoll, spring i benen och allmänt kass sömn gör att jag faller ihop till en livlös hösäck vid halv fyra på eftermiddagen. Tillsammans med mina blödningar, sammandragningar och oro för att något ska hända efter så många år av väntanlängtan blir det helt enkelt bara för mycket.
Bra-läkaren tittade seriöst på mig och sade kort och enkelt: "Om jag var i din situation och inte fick sova på nätterna så skulle jag nog inte ens komma upp ur sängen" och så var sjukskrivning ett faktum.
Tursamt var vi fullständigt eniga om att jag ska jobba 75%, jag vill varken jobba mer eller mindre, det känns precis lagom och jag tror att jag kommer att både orka och tycka jobbet blir lite roligare igen.
Var hos läkaren i går och grät ut min trötthet. Snyftade och snorade fram att jag nog inte visste att jag var så ledsen över att vara trött som jag tidigare trott eller känt. Men nätter av blodsockervärdeskoll, spring i benen och allmänt kass sömn gör att jag faller ihop till en livlös hösäck vid halv fyra på eftermiddagen. Tillsammans med mina blödningar, sammandragningar och oro för att något ska hända efter så många år av väntanlängtan blir det helt enkelt bara för mycket.
Bra-läkaren tittade seriöst på mig och sade kort och enkelt: "Om jag var i din situation och inte fick sova på nätterna så skulle jag nog inte ens komma upp ur sängen" och så var sjukskrivning ett faktum.
Tursamt var vi fullständigt eniga om att jag ska jobba 75%, jag vill varken jobba mer eller mindre, det känns precis lagom och jag tror att jag kommer att både orka och tycka jobbet blir lite roligare igen.
söndag, oktober 05, 2008
Försvinna och finna
Snälla mamma har upplåtit ett stort utrymme i förrådet för gamla urväxta barnkläder av bättre och sämre kvalitet som barnen och bonusbarnen kommit släpandes med.
Igår när vi hade en superdupermysig lördag tillsammans så passade vi på att rensa ut slitna och fläckiga tröjor och annat som tappat form och resår.
Till min stora glädje hittade vi en liten fleeceoverall och en täckoverall i mörkblå för Newborn som jag tog hem.
Det tar sig! Jag väntar inte denna gång med att fixa allt efteråt som jag gjorde med F. Det enda som var fixat den gången var faktiskt vagn och säng. Inget annat. Overall kom mamma med till BB. Kläder hade vi lånat. När jag kom hem fick köksbordet bli skötbord när jag inte visste var jag skulle lägga henne. Så overkligt kändes det och så oförberedd var jag.
Och känns det den här gången också, men jag tillåter mig mer nu nomatter what happens. Det är lite som om jag vill hinna njuta max av den här tiden. Som om jag inte vill riskera att inte hinna glädjas om jag plötsligt vaknar upp och allt bara är en dröm .
Så känns det.
Igår när vi hade en superdupermysig lördag tillsammans så passade vi på att rensa ut slitna och fläckiga tröjor och annat som tappat form och resår.
Till min stora glädje hittade vi en liten fleeceoverall och en täckoverall i mörkblå för Newborn som jag tog hem.
Det tar sig! Jag väntar inte denna gång med att fixa allt efteråt som jag gjorde med F. Det enda som var fixat den gången var faktiskt vagn och säng. Inget annat. Overall kom mamma med till BB. Kläder hade vi lånat. När jag kom hem fick köksbordet bli skötbord när jag inte visste var jag skulle lägga henne. Så overkligt kändes det och så oförberedd var jag.
Och känns det den här gången också, men jag tillåter mig mer nu nomatter what happens. Det är lite som om jag vill hinna njuta max av den här tiden. Som om jag inte vill riskera att inte hinna glädjas om jag plötsligt vaknar upp och allt bara är en dröm .
Så känns det.
onsdag, oktober 01, 2008
Operation öga
Idag låg jag på operationsbordet. Eller nä, nu överdriver jag lite kanske men jag hade en bokad tid på sjukhuset för att ta bort en vagel i höger ögonlock som suttit och irriterat över ett år.
Nervös som sjutton, dels för att skära nära ögat, dels för att bli bedövad och så massor baradärföratt-nervös.
Det var inte behagligt någonstans kan jag meddela utan att gå in för mycket på detaljer. Jag var faktiskt ytterst nära att både kräkas och svimma. Moi? Jag som är så stak och strong? Tack iallfalll sära (ska uttalas med finsk dialekt) yogalärare för att du lärt mig andas ordentligt, det kom verkligen väl till pass just idag. Tack vare andningen lyckades jag hålla mig vid medvetande och inte ens kräkas ned fru Läkaren.
Det gick snabbt iallfall och på lite drygt en timme var jag opererad, vilad, fikad, besiktigad och klar att ta mig hemåt med mitt värkande öga. Fick ta en alvedon innan jag gick och den klarade jag mig på ända hem.
Just nu känns det lite svullet och som om jag har ett grustag i ögat och lite blå kunde man visst bli också. I övrigt helt uthärdligt. Men jag gör jättejättegärna inte om det igen!
Nervös som sjutton, dels för att skära nära ögat, dels för att bli bedövad och så massor baradärföratt-nervös.
Det var inte behagligt någonstans kan jag meddela utan att gå in för mycket på detaljer. Jag var faktiskt ytterst nära att både kräkas och svimma. Moi? Jag som är så stak och strong? Tack iallfalll sära (ska uttalas med finsk dialekt) yogalärare för att du lärt mig andas ordentligt, det kom verkligen väl till pass just idag. Tack vare andningen lyckades jag hålla mig vid medvetande och inte ens kräkas ned fru Läkaren.
Det gick snabbt iallfall och på lite drygt en timme var jag opererad, vilad, fikad, besiktigad och klar att ta mig hemåt med mitt värkande öga. Fick ta en alvedon innan jag gick och den klarade jag mig på ända hem.
Just nu känns det lite svullet och som om jag har ett grustag i ögat och lite blå kunde man visst bli också. I övrigt helt uthärdligt. Men jag gör jättejättegärna inte om det igen!
Vecka 30
Vecka: 29+0
Vikt: + ungefär 9 kilo
Humör: Har haft en lågoperiod som jag alltid får när jag gör av med energin. Detta plus att det är så rysligt trist att ta-det-lugnt och av det blir jag lite deppig, faktiskt
Kläder: Idag svarta byxor, svart topp och stickad tröja...som nästan räckte över magen
Blodtryck: 124/70. Har varit lite yrslig och lätt illamående sista dagarna.
Järnvärde: 120. Har stigit sen sist trots att jag inte har ätit extrajärn. Druckit lite blutsaft istället.
Glucos: 6.0 - helt inom normala värden *dett trots att jag ätit lite choklad på vägen dit*
Mage: 27 cm, på pricken på normallinjen.
Hjärtljud: 144
Eventuella besvär: Fortfarande rastlösa nätter och en krabat som har förkärlek för att ligga på tvären och sträcka ut sig = sammandragningarnas wm.
Bebisens rörelser: Just nu bonkar det på höger sida strax under revbenen och prasslar lätt i vänster ljumske. H*n ligger tydligen snett i magen, med huvudet just till vänster.
Efter barnmorskebesöket: Åkte jag hem, tog det lugnt och väntade in käre Mannen.
Lättnad att bli tagen på allvar
Min mvc-tjej tog mina trötthetstecken, sammandragningar och småblödningar på allvar kändes det som. Skönt att få prata av sig. Hon rekommenderade att jag träffade läkare nästa veckan och fram tills dess fundera på om det vore idé att sjukskriva mig litegrann. "Halvtid kanske" föreslog hon och jag tänkte direkt "gulp - skulle det verkligen funka".
Min enda reflektion har varit att jag orkar jobba 9-15.00 men klockan före och efter är jag bara så trött.
Jag får se vad nästa veckas läkarbesök för med sig helt enkelt.
Min enda reflektion har varit att jag orkar jobba 9-15.00 men klockan före och efter är jag bara så trött.
Jag får se vad nästa veckas läkarbesök för med sig helt enkelt.
tisdag, september 30, 2008
Ingen braig dag...
Massor av sammandragningar och en liten blödning är resultatet av dagen som jag trodde skulle bli lite bättre än igår. Smög dessutom undan och sov en stund på lunchen i vårt vilorum. Ville aldrig gå ut därifrån men jobbet måste ju också skötas.
Har som av en slump tid hos mvc idag, jag får prata av mig hos henne. Det är säkert ingen fara men jag tycker inte att sammandragningarna ska göra ont. Inte än.
Fnys!
Har som av en slump tid hos mvc idag, jag får prata av mig hos henne. Det är säkert ingen fara men jag tycker inte att sammandragningarna ska göra ont. Inte än.
Fnys!
måndag, september 29, 2008
Vad är det som låter?
Ett ljud i huset fortplantar sig. Just där jag lägger huvudet på kudden låter det som en Cinderella-light. Ett ihärdigt, monotont brummande kommer ifrån någonstans och går inte att lokalisera. Halvnaken sprang jag igår kväll runt i huset och lyssnade här och lyssnade där.
En gissning är att det är vibrationer från värmepannan som forslas genom våra pappersväggar och liksom boar i väggen just där jag ska försöka vila huvudet mellan nattkissarna. Inte ens Duffy kunde distrahera mig och tillslut tog jag kudde och täcke och bäddade om i gästrummet. Där var det iallafall tyst och lugnt!
Det går ju an att sova i gästis när jag är själv, men hur gör vi imorgon när Mannen kommer hem? Ska vi ställa sängen mot en annan helt ologisk vägg i sovrummet eller ska båda flytta in i gästrummet och hoppas på att jag kommer att bli mindre öronkänslig om nån vecka?
En gissning är att det är vibrationer från värmepannan som forslas genom våra pappersväggar och liksom boar i väggen just där jag ska försöka vila huvudet mellan nattkissarna. Inte ens Duffy kunde distrahera mig och tillslut tog jag kudde och täcke och bäddade om i gästrummet. Där var det iallafall tyst och lugnt!
Det går ju an att sova i gästis när jag är själv, men hur gör vi imorgon när Mannen kommer hem? Ska vi ställa sängen mot en annan helt ologisk vägg i sovrummet eller ska båda flytta in i gästrummet och hoppas på att jag kommer att bli mindre öronkänslig om nån vecka?
Spaning: förkylning
Jag vet inte om jag har skrivit om den här ovetenskapliga spaningen tidigare men den handlar om att kvinnor som närmar sig förlossningen ofta drar på sig en förkylning. Jag vet inte hur många gånger som jag har hört höggravida tjejer genom snor och snörvel beklaga sig över att de skulle råka på en förkylning just nu. Jag är inget undantag!
Teorin skulle vara att kroppen sänker sitt immunförsvar strax innan det är dags. Barnets å sin sida får ju höjt immunförsvar för att klara sig igenom förlossningen.
I min ovetenskapliga testgrupp är nu tre tjejer som väntar barn i början av oktober förkylda. Det kan vara en slump, att det helt enkelt är förkylningstider. Det kan också vara så att jag har rätt, det får vi aldrig veta. Kanske blir jag också förkyld där i början av december. Eller också blir jag undantaget som bekräftar regeln.
Teorin skulle vara att kroppen sänker sitt immunförsvar strax innan det är dags. Barnets å sin sida får ju höjt immunförsvar för att klara sig igenom förlossningen.
I min ovetenskapliga testgrupp är nu tre tjejer som väntar barn i början av oktober förkylda. Det kan vara en slump, att det helt enkelt är förkylningstider. Det kan också vara så att jag har rätt, det får vi aldrig veta. Kanske blir jag också förkyld där i början av december. Eller också blir jag undantaget som bekräftar regeln.
söndag, september 28, 2008
Passande present till farmor
Det är inte alla år som det passar in att gratulera Fs farmor. Men i år föll det sig naturligt att jag bjöd in mig på fika på självaste dagen. Presenten var given, jag har egentligen bara en sak jag kan ge henne som hon inte redan har - jag kan dela med mig lite av F!
Så hon fick dels ett finfint inslaget paket med bild i vit ram på käraste (och enda) barnbarnet. Och kortet som jag gjort till presenten bestod också av ett litet potpurri av bilder på F under året som gått. Och hon blev så glad som jag hoppats på. Busbra!
Sen blev det fika i stora lass, en massa skratt till lustiga historier. Vi hann tillåmé med en kontinental lättlunch innan jag tackade och for hemåt. En finfin dag helt enkelt!
Så hon fick dels ett finfint inslaget paket med bild i vit ram på käraste (och enda) barnbarnet. Och kortet som jag gjort till presenten bestod också av ett litet potpurri av bilder på F under året som gått. Och hon blev så glad som jag hoppats på. Busbra!
Sen blev det fika i stora lass, en massa skratt till lustiga historier. Vi hann tillåmé med en kontinental lättlunch innan jag tackade och for hemåt. En finfin dag helt enkelt!
Jag gör inte som doktorn sa...
Tre äpplen i magen.
Så många har jag njutit i mig hittills idag. Och igår blev det nog lika många. Det blir nog ytterligare ett innan jag lägger mig ikväll.
Fick plocka så många jag ville från raraste väninnans enorma äppelträdgård igår och minsann om det dessutom inte var en guldgruva med favoritsorten Gravensteiner - ett äpple med en perfekt balans av syra, sötma och krispighet. Och alla smakar gott.
Idag ångrar jag nästan att jag inte plockade fler. Hon hade fler än hon kunde bli av med. Å andra sidan kan det ju vara en anledning till att träffa henne snart, snart igen.
Så många har jag njutit i mig hittills idag. Och igår blev det nog lika många. Det blir nog ytterligare ett innan jag lägger mig ikväll.
Fick plocka så många jag ville från raraste väninnans enorma äppelträdgård igår och minsann om det dessutom inte var en guldgruva med favoritsorten Gravensteiner - ett äpple med en perfekt balans av syra, sötma och krispighet. Och alla smakar gott.
Idag ångrar jag nästan att jag inte plockade fler. Hon hade fler än hon kunde bli av med. Å andra sidan kan det ju vara en anledning till att träffa henne snart, snart igen.
Inte bortglömd men nedprioriterad
Mobilen var tyst igår. Inte så mycket som ett glad-gubbe-sms från mannen. Jag kände mig bara så bortglömd, bortglömd, bortglömd på kvällen där jag låg i vår rutiga säng, alldeles för stor för bara en ensaming.
Då började min hjärna spana. Spana och jämföra.
"Jamen, minsann var det inte just i september samma år som jag väntade F som X:et råkade ut för en olycka och tappade minnet? Jo, minsann, det var det ju. Jag fick skjutsa honom akut till sjukhuset. Där blev vi tilldelade ett undersökningsrum och han fick lägga sig på en brits. Jag frågade honom om han mindes att vi skulle ha barn. Då hävde han sig upp från britsen och stirrade förvånat och frågande på mig, på magen och tillbaka på mig. Ja, jisses, då blev jag rädd."
Känslan igår var inte densamma men temat "jag har en man som inte kommer ihåg mig" kändes igen. Och jag tycker inte om den. JAG vill ju vara solen i min Mans liv men får väl acceptera att ytterligare några dagar vara totalbrädad av den Spanska solen.
Då började min hjärna spana. Spana och jämföra.
"Jamen, minsann var det inte just i september samma år som jag väntade F som X:et råkade ut för en olycka och tappade minnet? Jo, minsann, det var det ju. Jag fick skjutsa honom akut till sjukhuset. Där blev vi tilldelade ett undersökningsrum och han fick lägga sig på en brits. Jag frågade honom om han mindes att vi skulle ha barn. Då hävde han sig upp från britsen och stirrade förvånat och frågande på mig, på magen och tillbaka på mig. Ja, jisses, då blev jag rädd."
Känslan igår var inte densamma men temat "jag har en man som inte kommer ihåg mig" kändes igen. Och jag tycker inte om den. JAG vill ju vara solen i min Mans liv men får väl acceptera att ytterligare några dagar vara totalbrädad av den Spanska solen.
Tankar på målsnöret
Om vi hade levt på slutet av 1800-talet och Phileas Fogg hade startat sin resa runt jorden idag så hade han inte hunnit hem till förlossningen. Förhoppningsvis!
lördag, september 27, 2008
Dra på trissor
Grannen har klippt Cornell-häcken! Jag såg det nyss från vårt köksfönster. Sensation! Men det är bara kapat på hennes sida. Grenarna på vår sida är kvar. Såklart.
Kanske man ska gå ut och klippa ner vår sida till motsvarande höjd? Åh, vad jag blev sugen. Men klockan är bara åtta... Jag har dock en muskeldriven klippare. Den låter inte så mycket så det borde funka, va?
Kanske man ska gå ut och klippa ner vår sida till motsvarande höjd? Åh, vad jag blev sugen. Men klockan är bara åtta... Jag har dock en muskeldriven klippare. Den låter inte så mycket så det borde funka, va?
Ny äta-strategi
Aptiten är i princip helt återställd efter några månader med aversion mot bland annat leverpastej, thaimat och lite annat. Nu är kruxet att jag inte får plats med det jag vill äta.
Tre mackor, smoothie och en liten latte till frukost får inte längre plats. Jag trycker ner till priset av att brödet får ställa sig i kö nere i halsen. Det är minst sagt obehagligt.
Jag tror jag får ändra strategi till "lite men ofta" istället.
Tre mackor, smoothie och en liten latte till frukost får inte längre plats. Jag trycker ner till priset av att brödet får ställa sig i kö nere i halsen. Det är minst sagt obehagligt.
Jag tror jag får ändra strategi till "lite men ofta" istället.
fredag, september 26, 2008
En låt till från det förflutna
I samband med att jag separerade hade jag på avstånd en secret crush på Eskobar. Jag var på en av deras första lunchspelningar på Mosebacke - och blev helt betagen i sångaren Daniel. Här är en låt som kom ut lite senare och som jag tycker är en höjdare som verkligen hjälper till när såren är lappade och lagade och man är stark nog att gå vidare på nya, egna vägar.
Sång till kärleken
Den här låten har jag haft som favorit i princip ända sen Lilla Trollet kom. Sen längtan efter ett syskon kom. Och som jag har gråtit till den. Och fortfarande gråter. Jag har ju haft många år på mig att gråta.
Nu spelar jag den för dig, lilla krabat, som ligger i min mage. Du som redan har vunnit hela min kärlek! Den här sången är till dig.
Nu spelar jag den för dig, lilla krabat, som ligger i min mage. Du som redan har vunnit hela min kärlek! Den här sången är till dig.
Minnen till Elton
Det är många år sen jag sitter i baksätet i vår grå Volvo 940 och gråter sjöar av hormontårar. Bredvid mig ligger ett litet under och sover. Vi är på väg hem från BB. CD-spelaren sjunger ut sången som vi lyssnat på under hela graviditeten. Nu när den ljuder igen trillar tårarna. Min sambo tittar oroligt på mig i backspegeln. Men jag är inte ledsen. Jag är trött, lycklig, svag och kär.
Den lilla bytte ögonfärg efter ett dygn, till mörkbruna, nästan svarta. Ändå är det här liksom hennes sång.
Den lilla bytte ögonfärg efter ett dygn, till mörkbruna, nästan svarta. Ändå är det här liksom hennes sång.
Fredagsmys alla som vill!
Okej, alla små rådjur i kidet.
Alla som vill ligga i soffan och slöa och äta
mörk choklad och mandarin räcker upp en hand NU!
Vift, vift
Jag räcker jättemycket upp en hand, fler händer
än mina finns ju inte här hemma ikväll.
Så då går jag väl och soffslöar bort kvällen då.
Imorgon ska jag på utflykt till mina kära hemtrakter.
Coldplay 4-ever!
Man blir nog allt lite knäpp av att bara vara med sig själv, ler Cinks
Alla som vill ligga i soffan och slöa och äta
mörk choklad och mandarin räcker upp en hand NU!
Vift, vift
Jag räcker jättemycket upp en hand, fler händer
än mina finns ju inte här hemma ikväll.
Så då går jag väl och soffslöar bort kvällen då.
Imorgon ska jag på utflykt till mina kära hemtrakter.
Coldplay 4-ever!
Man blir nog allt lite knäpp av att bara vara med sig själv, ler Cinks
torsdag, september 25, 2008
Bebisdröm
Det var ett tag sen jag hade nån bebisdröm. Senaste tiden har jag bara drömt stressdrömmar om jobbet.
Men inatt var det dags mellan vakenstunderna. Jag drömde att mvc hade gjort anteckningar i sina journaler om att vi väntar en pojke. Jag blev jätteförvånad eftersom jag är smått övertygad om att det är en lillasyster som bonkar i magen. Men nä, mvc var helt på det klara med pojke och jag fick till och med se krysset i rutan som hon gjort.
Drömhjärnan började direkt att omarbeta tillvaron. Pojke. Okej. En lillebror. Absolut okej. En liten kille. Kul!
Sen vaknade jag. Och idag känns det som en tjej igen. Men man kan ju aldrig vara riktigt säker förrän den kommer, det är iallafall en sak som är säker.
Men inatt var det dags mellan vakenstunderna. Jag drömde att mvc hade gjort anteckningar i sina journaler om att vi väntar en pojke. Jag blev jätteförvånad eftersom jag är smått övertygad om att det är en lillasyster som bonkar i magen. Men nä, mvc var helt på det klara med pojke och jag fick till och med se krysset i rutan som hon gjort.
Drömhjärnan började direkt att omarbeta tillvaron. Pojke. Okej. En lillebror. Absolut okej. En liten kille. Kul!
Sen vaknade jag. Och idag känns det som en tjej igen. Men man kan ju aldrig vara riktigt säker förrän den kommer, det är iallafall en sak som är säker.
onsdag, september 24, 2008
Nulägesrapport
Fötterna och vaderna är uppslängda på vardagsrumsbordet. En jadegrön kudde i knät och Mannens bärbara dator ovanpå. Magen har lite lätt överhäng. TV:n i bakgrunden med kvällens avsnitt av TopModel. Det springer lite lätt olustigt i benen som det alltid gör på kvällarna nuför tiden.
Jag är själv en vecka från idag. F är hos pappa, Mannen har rest utomlands en vecka. Min hjärna smider stora planer på att måla och renovera men i själva verket räcker inte ens energin till att laga kvällsmat utan nöjer mig gott och väl med en god tallrik fil & flingor med hallon i.
Dags för kvällsstretchen.
Jag är själv en vecka från idag. F är hos pappa, Mannen har rest utomlands en vecka. Min hjärna smider stora planer på att måla och renovera men i själva verket räcker inte ens energin till att laga kvällsmat utan nöjer mig gott och väl med en god tallrik fil & flingor med hallon i.
Dags för kvällsstretchen.
Kuriosa en tråkig dag på jobbet
Idag hade jag inte ett dugg lust att åka till jobbet. Visste att dagen skulle se ut som dagen innan och dagen innan den innan. För att roa mig lite på förmiddagen tog jag fram kalendern och började räkna dagar som jag har kvar att jobba. Det blev inte fler än 48. Nu ikväll alltså ytterligen en dag mindre. 47. Jag tror jag ska kunna stå ut med det.
måndag, september 22, 2008
Jason Mraz - textduell
"Jo, mamma, han sjunger "I tried to beat you but you're so hot that I melted" hävdar F.
Jag tror hellre att han sjunger "I tried to be true but you're so hot that ui melted". Det där med att han ska slå nån tycker jag inte låter rimligt för nån som Jason *och så låtsas jag att jag vet vem det är fast jag faktiskt bara har hört en låt och ingen har den ringaste aning*.
Så jag fick lov att kolla upp det.
Och så här går första versen i låten:
Well you done done me and you bet I felt it
I tried to be chill but you're so hot that I melted
I fell right through the cracksand now I'm trying to get back
Before the cool done run out
I'll be giving it my bestest
Nothing's going to stop me but divine intervention
I reckon it's again my turn to win some or learn some
Noll lika, eller vad man nu säger.
Jag tror hellre att han sjunger "I tried to be true but you're so hot that ui melted". Det där med att han ska slå nån tycker jag inte låter rimligt för nån som Jason *och så låtsas jag att jag vet vem det är fast jag faktiskt bara har hört en låt och ingen har den ringaste aning*.
Så jag fick lov att kolla upp det.
Och så här går första versen i låten:
Well you done done me and you bet I felt it
I tried to be chill but you're so hot that I melted
I fell right through the cracksand now I'm trying to get back
Before the cool done run out
I'll be giving it my bestest
Nothing's going to stop me but divine intervention
I reckon it's again my turn to win some or learn some
Noll lika, eller vad man nu säger.
Bara för att man måste
Ingen energi. Ingen matlust. Snart är klockan ett och jag måste liksom uppbåda nån typ av vilja att gå och köpa mig nåt att äta. Eller så tar jag bara en macka i lunchrummet, överbliven från frukosten? Jag ska ju inte hoppa över, jag vet. Men var hittar man matlust när den gömmer sig?
Sammanträffande, minst sagt...
Mannen och jag var på ett stort varuhus i helgen. Plötsligt står hans ex-tjej framför oss. Inser jag när de hälsar på varandra. Hon ser rar ut, glad, och jag tycker uppriktigt att det är kul att träffa personen som min man levt så många år tillsammans med, som jag tidigare bara hört historier om och sett på bild.
Hon är och handlar med sin nya och hon har också en gravidmage som putar fram. Det visar sig att de ska ha barn tre dagar före oss. Och ska föda på samma sjukhus!
Det här kan bli riktigt, riktigt spännande. Undrar egentligen hur Mannen känner inför det faktumet att kvinnan som han för några år sen trodde skulle bli en bra mamma till deras barn nu kan ligga i födslovärkar på samma ställe där han och hans älskade fru ska få sin förstfödda?
Hon är och handlar med sin nya och hon har också en gravidmage som putar fram. Det visar sig att de ska ha barn tre dagar före oss. Och ska föda på samma sjukhus!
Det här kan bli riktigt, riktigt spännande. Undrar egentligen hur Mannen känner inför det faktumet att kvinnan som han för några år sen trodde skulle bli en bra mamma till deras barn nu kan ligga i födslovärkar på samma ställe där han och hans älskade fru ska få sin förstfödda?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)