Tänk att det inte krävs mer än en liten fläck av glansis för att jag ska totalt komma ur balans - i dubbel bemärkelse.
Kommer ut från Vivo med en liten påse apelsiner och halkar till på den mest osynliga men likväl snorhalaste isplätten på gatan. Apelsinerna rullar åt alla vädersträck, jag skrapar knä och hand men mest tar det nog på känslorna på insidan. Jag blir så arg. Och liksom ledsen. Förstår att nerverna ligger nära huden just nu och att de också fått sig en törn.
Men som jag brukar säga, summan är konstant. På vägen ner till jobbet får jag reda på att en tjej med min kompetens sagt upp sig på ett närliggande företag. De har tidigare visat sig intresserade av mina tjänster...så vem vet...
Fall & hopp i Cinks värld
