Tänk att det inte krävs mer än en liten fläck av glansis för att jag ska totalt komma ur balans - i dubbel bemärkelse.
Kommer ut från Vivo med en liten påse apelsiner och halkar till på den mest osynliga men likväl snorhalaste isplätten på gatan. Apelsinerna rullar åt alla vädersträck, jag skrapar knä och hand men mest tar det nog på känslorna på insidan. Jag blir så arg. Och liksom ledsen. Förstår att nerverna ligger nära huden just nu och att de också fått sig en törn.
Men som jag brukar säga, summan är konstant. På vägen ner till jobbet får jag reda på att en tjej med min kompetens sagt upp sig på ett närliggande företag. De har tidigare visat sig intresserade av mina tjänster...så vem vet...
Fall & hopp i Cinks värld
4 kommentarer:
Nämnen då! kram på knä o hand men allra mest insidan!
o tummis för det andra då!!
konstant var ordet!//M
Å men stackare!!! Det får bli fotbad, vin, en bra film och en räkmacka som du inte kan halka på ikväll då ;)
STACKARS!!! Det där känner jag så in i bängen väl igen och jag brukar verkligen inte vara den som är den när jag ramlar och slår mig utan brister allt som oftast ut i gråt med RIKTIGA tårar. Eländeselände. Du har min fulla empati..
..och mina TUMMAR! Hoppashoppas att det blir jobblycka framöver.
KRAM!
Minks, Christina och Saring: Tack för era uppåtpuffar. De värmde verkligen ett värkande knä och en förnärmad insida ;-)
Skicka en kommentar