Sjukt egentligen.
Jag har levt som en bloggmaniac i över ett år. Nu känner jag mig halvt om halvt avprogrammerad. Motgiftet heter "jag har annat att göra som är viktigare".
Det har kommit ofrivilligt förstås. Eller försvunnit av sig själv i högar med roligt jobb, snarare. Bloggandet har kommit i skymundan och jag har inte saknat det. Snarare känt att jag har flyttat fokuset mot annat som ligger närmare verkligheten, om du förstår hur jag menar.
Visst har jag under de nära 20 dagar som gått känt några "blogg-shot-moments" där jag har tänkt: "Ett riktigt bloggämne" för att det sedan bara klingar av och försvinner i inre formuleringar.
Jag tänkte till exempel skriva nåt om den katastofala ridningen som vi just kom hem ifrån där fem tjejer av ni0 föll av skenande hästar. F var GUD TACK OCH LOV inte en av dem.
Eller nåt om att vi äntligen valt tapeter till vardagsrummet och nu kommer att tapetsera mellan hägg och syren.
Eller att jag är nybliven faster och gudmor-to-be.
Eller att jag är rätt melankoliskt lycklig med mitt liv och min underbara familj.
Och nu ska jag natta buset. Min dotter. Ännu en prioritering som går före bloggandet. Men jag kommer säkert igen. Inget är för evigt. Be sure.
En sak i taget... sa Cinks
3 kommentarer:
En tag i saket ... som min 15-åring sa när hon var mycket mycket mindre ... det är nyttigt. Och viktigt :)
Det låter sunt! Även om jag saknar ditt skrivande darling!
Snart stundar arbete här, och jag kommer helt enkelt ha mindre tid över även jag. Pijojitejing!!!
kramen
Var sak har sin tid. Jag tittar dock in här ändå! För man vet ju aldrig... ;)
Skicka en kommentar