Kusinträff

Fem är vi till antalet. Allt mellan 25 och 38 år. Gissningsvis. Egentligen har jag faktiskt ingen riktigt bra koll på när alla är födda. Framförallt inte den yngsta.

Senaste gångerna vi har träffats har det varit på begravningar och nån födelsedag. Det blir kanske lätt så när man bor på olika håll och inte har så bra kontakt.

Men nu har en av kusiernas mamma tagit tag i situationen och bjudit in till trettondagsaftonsmiddag. 30 mil bort. Jag gillar verkligen idén och blev väldigt glad åt inbjudan även om de visst har missat att vi gifte oss förr-förra året och numera har samma namn...trots att de var på bröllopet...lite irriterande faktiskt.

Hur som helst. Idag bär det av nedåt landet för att äta en god middag och prata inpå småtimmarna med kusinerna. Det är min förhoppning.

Fan, jag är så jädra less på kalas bara. Nästa år kommer jag att avsäga mig allt firande eller åtminstone flytta det långt in i första kvartalet.

Ändå känner jag att det ska bli kul att få sitta ner med kusinerna och prata. Alla kan tyvärr inte komma av helt valida skäl, men iallfall med dem som är där. För första gången sen vi blev vuxna. Lära känna varandra igen.

Om en halvtimme drar vi. Jag lämnar rapport imorgon.

God helg önskar Cinks