Fredag lunch. Vi sätter oss i baksätet, mannen och jag. Det för mig tillbaka till en känsla när jag var liten och fick sitta i bak. Fast då behövde jag ju inte vara fastspänd utan kunde ligga i en boll på golvet eller uppe i bakfönstret om jag ville. Hur som helst.
Mamsen och BF sitter i framsätet. BF kör. Mamma är irriterad sådär som kvinnor kan vara av bara ingenting i kombination med stress. Vi retas lite med henne som vi alltid gör och som hon på något sätt låter oss göra. Jag ömsom försvara och ömsom petar på ömma tår. Humöret lättar efter lunch och ju närmare vi kommer målet.
Större delen av vägen är jag helt försjunken i min födelsedagspresent - "Isprinsessan" av Camilla Läckberg. Boken blir min flykt från att vara trevlig och pratsam. Jag är alldeles för mentalt utmattat och nervös inför kusinträffen för att kunna bemöta mannens kärleksfulla nojs. Typiskt tråkig tjej, men han är låter mig hållas.
Det är mörkt när vi stiger ur bilen. Två av kusinerna möter upp. Kort därefter kommer det lite annat folk. Alla är nästan färdigombytta och nyduschade. Jag lägger märke till och njuter av att alla doftar så gott och jag börjar äntligen kunna koppla av. Vi installerar oss på ett vandrarhem och knallar två trappor ner till lokalen där vi ska ha träffen. En mysig källare i sekelskiftesstil med bar och god mat uppdukad.
Middagen börjar strax före åtta. Vissa pratar mer än andra. Jag brukar väl oftast tillhöra de som låter mest, särskilt med vin innanför västen. Vid tio tar vi in efterrätten och sen rusar tiden iväg och jag tittar inte på klockan nästa gång förrän hon är halv två. Då vill vi knyta oss. Vi kramar om varandra och går alla åt olika håll.
Morgonen därpå bjuds vi på frukost hemma hos släktingar. Alla är där och det känns mysigt att se varandra igen. Vi blir kvar hela förmiddagen, tar en promenad i vårsolen(?) och beger oss sedan hemåt igen. Nöjd och betydligt mer avslappnad än på vägen dit. Och med en ärlig längtan efter att ses igen.
Cousin Cinks
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar