Jag har vinkat av mitt sjukistroll under tyst protest. Inte heller hon ville åka tror jag. "Jag orkar inte mamma..." sade hon matt när jag räckte henne händerna för att lyfta upp henne från soffan. "Det är inget kul att du åker när du mår såhär" svarade jag och pussade och gnussade med hennes varma kinder.
Tyst. Tomt. Tårar.
Humöret åker genast ner i botten.
Skit.
3 kommentarer:
Ånej :(
jag gick o tänkte på er imorse att F säkert skulle stanna nu när hon var så krasslig. Men inte, alltså. Sitosså!
SÅKLART hon ville stanna hjärtat, men pappalängtan fanns väl också där.
Våra söta små kloka flickor!
Ring henne många gånger idag!
Och ikväll ska du gå o lägga dig tidigt och SOVA!!
kramen//ord o inga visor från M som i gudmor o bästa vän
Men hjärtat ... å jag förstår att det där var tungt ... hur är det nu? Idag?
Är allt okej med dig?
Kram / Christina
Skicka en kommentar