söndag, januari 06, 2008

Balansgångsåret 2007

Jag tycker det känns viktigt att summera året som gått. Jag har annars en förmåga att klä det i svart. För att hjälpa mig att se andra färger försöker jag gå tillbaka och se vad som egentligen hände.

Och jag kommer med glädje ihåg när jag red i full galopp i de gotländska skogarna på en superhärlig häst i augusti. Tänk att jag vågade! Kanske ännu bättre minns jag träningsvärken efteråt... Jag minns när jag badade naken från en gotländsk strand i slutet av september. Vattnet var fortfarande några plusgrader men inte var det många, inte. Det var absolut tårna-domnar-temperatur! Och ändå hoppade jag i tre gånger! Och inte minst minns jag nysnöåkningen i ett underbart vackert vinterlandsskap i påskas. Två decimeter puder och fullkomlig tysssstnad...

Ändå är det ett datum som hela tiden överskuggar allt. Inte enbart negativt men omvälvande och som ändrade hela mitt liv. 7:e juni. Datumet då vi åkte in med F till sjukhuset eftersom hon druckig och kissat så mycket senaste tiden. Minns du, det var ju de varmaste dagarna på hela sommaren och inte kunde det väl vara så konstigt att hon var törstig... Men diagnosen diabetes var omedelbar, hastig och slog oss med kraft när vi direkt blev inlagda i två veckor på sjukhus.

Därefter har vi kämpat. Och som vi har kämpat! Genom sommar, höst och vinter och sex månader har gått. Två vuxna som avsiktligt gått skiljda vägar för att de omöjligt kunde kommunicera måste nu samarbeta igen. Det går knackigt, men det går. En kräsmagad tjej måste lära sig äta rätt för att må bra, måste ta sju sprutor om dagen och stävja grymma känningar. En mamma med halvdana rutiner måste shejpa upp sig för att få saker och ting att fungera. Hon måste stångas med omgivningen att förstå hur viktigt det är att vi lägger en grund idag för att hon ska få ett bra liv när hon blir vuxen. Samtidigt måste hon backa för att inte av välvilja ta över tjejens liv.

Det går iallfall framåt.
Det är allt som betyder något.
Resten lämnar jag åt det förgångna.
Tolv besvikelser och all annan sorg begraver jag i 2007.

För som man tänker, så blir det.
Och jag tänker att 2008 ska bli roligt och härligt att se tillbaka på!

4 kommentarer:

Anonym sa...

Ni har kämpat väl och det borde kunna ge utdelning det här året. Ni vet så mycket mer än för ett halvår sedan. Må 2008 bli ett riktigt roligt och härligt år! God fortsättning!

Anonym sa...

Sant sant, men jag tycker att vi i helgen såg till att året börjar bra, god mat, prat och lek i god vänners lag :)

fortsätter det i samma anda blir det ett kanonår! och i år blir 7e juni mkt mkt bättre!
//M

jess sa...

Du har helt rätt - jag måste göra detsamma - ville inte summera 2007 men jag ska nog ändå och sedan lämna det i just 2007. Å som Marie säger - 7 juni i år - en totaly different happening!

Cinks sa...

Ah, så fett rätt! Det finns MASSOR att se fram emot 2008! Och särskilt 7:e juni :-)