En milsten i historien.
Mors dag 2008.
Jag fick frukost på altanen med familjen. Smoothie, latte, smörgåsar med marmelad och kaviar. Och jag fick ett paket från dottern. Bara en sån sak! Jag har konstant vägrat att ta emot presenter från någon annan än just dottern. Inga försök från hennes pappa duger, det ska rätt och slätt vara made by her. Gärna hemgjort och hittills har det varit teckningar att hästar och klippdockor på längden och tvären. Ogärna något köpt, det känns way to easy!
Så idag kom den. Den som jag omedvetet liksom nästan längtat efter och hoppats på fast jag kanske inte riktigt visste det eller sagt det uttalat.
Smörkniven. Jag fick livets första smörkniv av F. En vackert snidad skapelse med hennes namn inristat. Tvivlar på att den är utskuren ur träslaget en så troligtvis kommer den inte att hålla i en evighet som den gjorde på vår tid men vaddå - jag hoppas innerligt att hon gör flera!
Anledningen till att det blev just hennes namn och inte mitt inristat i kniven var att hon just fått dit namnet när hon kom på att det var mors dag. Jag glädjer mig såklart mer åt hennes namn än åt mitt eget.
När jag frågade henne om hon inte tyckte det var jobbigt att ge bort den första smörkniven som hon egentligen gjort till sig själv svarade hon dröjande: "...nä, kanske bara 10% jobbigt och 90% roligt". Jag lovade att hon skulle få bre så mycket hon ville med den och då log hon.
1 kommentar:
Visst är det så; det är så speciellt med handgjorda saker och jag ser fram emot när det blir slöjd i skolan för C. Minns själv hur man tyckte det var lite sisådär med sakerna man gjorde själv och man tyckte det var mer riktigt med köpta presenter, men nu förstår man varför mamma nästan verkade bli gladare för de egenhändigt tillverkade presenterna. :o)
Skicka en kommentar