Tre månader sen N föddes. Drygt. Det har varit lite tunnsått med besök av farmor och farfar tycker jag. En respektive en gång har de varit och hälsat på hittills.
Troligtvis har det inte alls att göra med att de inte vill, jag vet ju att de verkligen har längtat så efter den här lilla varelsen, men eftersom det inte är jag som är deras barn så blir det kanske inte lika naturligt som om de varit morfar och mormor, tänker jag. För mormor passar på att titta över lite nu och då, vilket är superduperjättehärligt! Men det är väl liksom lite lättare för henne, hon och jag känner ju varandra utan och innan och vet hur vi fungerar och vad vi kan förvänta oss av varandra.
Så jag tog iallfalll saken i egna händer och har nu bjudit in farfar på lunch idag. N sover i vagnen och jag hoppas hon vaknar glad och utvilad när han kommer, redo att bränna av några avväpnande leenden. Farfar är en himla mysig man så det kommer säkert att bli en jättetrevlig lunch.
Farmor har också fått en inbjudan men har inte hört av sig än men jag antar att det kommer, det med. Jag har sån himla tur med svärföräldrar.
Nu ska jag skära lite grönsaker och snart ska laxen in i ugnen.
God lunch på dig också!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar