Våg av kärlek

Lillflickan ligger och sparkar på köksbordet. Hon ler när hon ser mig och gör en lite tokig grimas, som för att få mig att le.

Jag är så förundrad och förälskad i det här lilla livet. Tänk att hon kom tillslut. Tänk att jag var nära att ge upp allt och så kom hon. Med sig tog hon så mycket generös kärlek som hon hjälper oss att sprida till nära och kära. Hon Är kärleken!

Jag vet att livet hade fortsatt även om hon inte kommit. Jag hade hittat andra glädjeämnen och jag hade lärt mig att leva med sorgen precis som jag lär mig att leva med andra erfarenheter. Så småningom hade smärtan släppt och glädjen tagit överhanden igen. Det vet jag för det är så jag fungerar.

Men nu har det gått snabbare att hitta kärleken igen och det är härligt att få svämma över i hjärtat när jag ser på henne.

Härligt är ordet!