Dags att outa. Här iallfall...

En ny Lilypie-ticker på sidan minsann. Talar sitt tydliga språk. Ny bäbis på gång alltså. Förfallodatum början av februari om allt går som det ska.

Ketchup-principen verkar vara min melodi. Inget, inget, och sen allt...! Man kan bara undra hur det kommer sig att det tog fem år att få första med Mannen och sen bara ett halvår efter avslutad amning? Och det trots att vi egentligen bara "gått förbi varandra i hallen" sen dess.

Jag blev chockad faktiskt. Trodde först jag var i klimakteriet och att mensen därför var sen. Men då var det alltså inte. När jag gått nån vecka över tiden tyckte jag det var bäst att kolla för det hade både varit fester och fester skulle komma. Och det visade alltså ett plus. Ett starkt plus. Gick liksom inte att ta miste...

Tur var väl det för jag tror inte att vi aktivt hade försökt skaffa en till annars. Jag fick nog av förra jobbet före sommaren och sade upp mig samtidigt som jag snabbt fick ett annat jobb. Nyanställd alltså. Då försöker man inte aktivt att skaffa barn! Men de som kommer, som tydligen så gärna VILL komma, dem tar man hand om och älskar livet ut. Det är ju så det funkar och det är ju tur det.

Så nu växer magen igen. Jajädrar vad den växter. Jag är redan stor som en månad före nedkomst med LillaN. Och foglossning som aldrig förr. Sugen på allt onyttigt du kan tänka dig i princip. Undrar hur det här ska sluta...samtidigt som det just börjar bli riktigt, riktigt mysigt.

Obeskrivlig tur, tänker Cinks...

Är en handduk verkligen bara en handduk?

Just nu har en mintgrön handduk hamnat i vår handdukshög. Det är inte vår. Den kommer troligtvis från Fs pappa och har hamnat här efter att ha blivit tvättad efter gympan i skolan. Jag tror inte ens att det är hans utan hans förra frus handduk.

Konstigt och lite lustigt att en handduk från mitt ex förra fru hamnat i vår handdukshög.
Mm, life...

TV vs Redcord

Just nu har jag kommit in i en dålig vana. På kvällen sätter jag mig i tv-soffan i hängapeställning och försöker få nåt gjort framför datorn...som står framför tv:n. Det är inget vinnande koncept alls. Resultatet blir ett halvdant jobb och en värkande gamnacke. Men jag har bärbar igen och då blir det lätt att hamna här istället för i rummet ovanför LillaN som då riskerar att vakna.

Ikväll har jag förhört F på samhällskunskap. Det ska bli prov på vårt stadsskick på fredag. Måste säga att det är riktigt bra brush-up även för mig. Full koll på hur utskotten i riksdagen jobbar har jag nog ändå inte men nu börjar jag få kläm på det.

F var barnvakt ett par timmar på kvällen för första gången sen LillaN kom. Resultatet blev en halväten russinburk och en sönderriven sammhällskunskapsbok. Smällar man får ta. Jag och mannen fick iallfall tillfälle att börja titta på kök PÅ RIKTIGT! Som tack ska vi skämma bort henne med glass, finglassen dessutom. Ben&Jerrys.

Smarrigt sa Cinks

Föraning

Trots att jag försöker förskjuta negativa tankar så sipprar de igenom mitt svartfilter. Lindar sig kring strupen. Hänger i hjärtat. Lägger sig som bly i benen.

Och min Lilla Spegel känner givetvis av min sinnesstämning, henne lurar jag inte så lätt. Jag har märkt att N verkligen speglar mina känslor. När jag är glad är hon glad. När jag är trött och sur så visar hon sig också från den sidan.

Och nu. Nu måste jag utstråla nåt mycket konstigt. Ett lugn på ytan. En mask. Tror jag iallfall men jag lyckas tydligen inte som sagt. Innuti är jag inte lika rofylld. Nej, jag vill helt enkelt inte känna efter. Och jag ska hålla koll på hur många dagar det tar innan jag tycker att jag inte gjort nåt annat än jobbat. Gissar att det kan röra sig om bortåt fjorton dagar.

Fram tills dess ska jag njuta och bara gilla läget så gott det går.

Allt går igen

Sjuan. Jag vet ingen tjej som direkt säger "Åh, jag ääääälskade att gå i sjuan". De flesta grinar istället illa och ser ut att försöka hindra tankarna att smyga tillbaka trettio år.

Inget verkar ha förändrats. Gruppindelningarna är precis desamma. Problemen desamma. Och nu är mitt äldsta underverk där. Hon står mitt i sjuan och berättar precis samma historier som jag berättade för min mamma.

Om den snygga tjejen som känns falsk ibland. Om knäppisarna som inte riktigt hittar rätt i sociala sammanhang. Om bantning. Smink. Mens. Kläder.

"De andra tjejerna säger att K har aneroxia" säger F. "Och när hon hade ätit ett chips gick hon på toa och då sa de andra att hon gick för att spy. Och nu har alla som slutit en pakt att de ska gå ner i vikt genom att bara äta sallad".

Jag peppar min Darling att inte hänga på, att VI faktiskt vet att man inte blir annat än knäpp om man undviker kolhydrater. Och hungrig. Hon uttryckte det inte som om hon ville hänga på men det kan ju föda tankar förstås.

"Nä, jag sa att jag har lite mage och den är jag stolt över" och jag kunde inte låta bli att applådera inom mig.

I love you baby - But face it she's Madonna

Mannen berättar i morse, bara sådär i förbifarten när jag vimsar förbi med oborstat hår och tvättbjörnsögon, att han har haft sex med Madonna i natt. Leende och med höjda ögonbryn säger han det.

Snacka om brädad. Man kan tänka sig en sämre konkurrent. Och det var bra sex, säger han. Ser fortfarande ut att njuta av drömmen. Tur att det inte är Mona Sahlin han drömmer om!

En av varje

Tänk dig en påse med en massa egenskaper.

Energisk
Lat
Positiv
Matglad
Blyg
Introvert
Ovillig
Filosof
Spontan

Och så delar du ut du orden mellan dig och ett av dina syskon eller mellan dina två barn. Troligtvis hamnar inte samma ord på er båda, eller hur? Och har båda samma egenskap så har troligtvis en av er/dem mer och tydligare.

Man är helt enkelt en av varje. Först i ledet tar en egenskap. Den äldsta. Har man samma egenskaper, som i ett förhållande, så förstärks egenskapen hos den ena och försvagas hos den andra som utvecklar andra egenskaper istället.

Spännande, tycker Cinks

Spegelbild eller rättvänd bild

Jag har funderat mycket senaste tiden på just detta. Allt eftersom Lilla N växer så blir det så tydligt vilken person hon är. Och om F varit min spegelbild hela livet så verkar N bli tvärt om. Stödjer f ö min teori om att det alltid är en av varje!

Största motståndets lag har regerat genom Fs uppväxt. Hon har varit mästare på att gå mot strömmen och det har varit mycket kämpakämpa över varje liten sak. Fröken Tvärtom! Nu rullar det mesta på, iallfall det hon tycker är kul och det blir faktiskt mer och mer för varje år som går.

N vill redan. Hon är hjälpsam, verkar mån om att förstå och känna av. Hon sträcker i armarna när jag ska klä på henne, jag behöver inte jaga henne för att borsta tänderna och när det är badadags kryper hon i högsta fart till grinden och väntar på att bli nedburen. Fröken Friktionsfri!

Och jag har fått båda för att jag klarar av dem. Och jag älskar dem båda precis lika mycket, precis som de, precis för att de är just som de är. Spännande och speciella på olika vis. Jag vore inte den jag är om de inte fanns.

Visst är det urhärligt! konstaterar Cinks

Det är då som det stora vemodet rullar in...

Jag vill inte ens räkna hur många dagar jag har kvar av min mammaledighet. Dagarna kommer ändå att gå. Det är bättre att jag bara lever i nuet och njuter fullt ut. Oro och funderingar löser ingenting. Men visst kan jag undra hur i hela friden jag ska kunna ha en heltid- och en sjuttiofemprocentstjänst på min åttio procent.

Allt löser sig! tänker Cinks, det vet man av erfarenhet