Tiden går och det närmar sig...

Ingen profylax. Ingen vändning. Spjälsängen är iallafall uppmonterad och bäddad. Och på torsdag ska vi på föräldrautbildning. Jag känner mig oförberedd och osäker på det som kommer. Försöker hålla fokus på att det ska bli en bebis och att det faktiskt är DET som räknas, inte hur den kommer ut. Inte bara iallfall. Jag ska må bra. Bebis ska må bra. Mannen ska må bra. Då har det gått bra - det måste vara mitt mindset.

Jag vet att jag efter förlossingen med LillaN tänkte att "om det blir en nästa gång så ska jag bara ha fokus på naturlig förlossning och då kommer det att bli så". Så enkelt var det alltså inte.

Men jag försöker ta det lugnt. Köra mindfullness på sparkarna och bonkarna i magen, även om det skallas i mellangärdet och trampas på bäckenbotten. Det är nu, de känns nu och i tre veckor till kommer jag att få uppleva dem sen aldrig mer. Och jag gillart!