Tickersen säger "ca 33 dagar kvar". Shit, det är ju ingenting. Hög tid att skruva ihop säng, ruva in den lilla gröna filten, hämta hem babyskyddet, skriva förlossningsberättelse...
Jag hänger fortfarande inte med. Graviditeten får liksom inte så stor plats. Det är kanske därför den TAR så stor plats just nu. Jag är trött, tung, det gör ont och spjärnar emot. Stretar uppåt med huvudet i mellangärdet, konkurrerar om det lilla utrymmet som finns kvar. Ingen av de andra tjejerna har legat så högt så det här är ovant.
Men jag njuter ändå. Sista graviditeten, sista gången jag kommer att känna ett litet bonkande liv i magen. Känslan är härlig och jag skulle vilja "spela in" den för att minnas. Inget är liksom jobbigt egentligen med att vara gravid. Det är livet!
1 kommentar:
Minns med ett leende hur jag smet undan och la mig i sängen och bara VAR med magen och den som sparkade (gruffade i nåt konstigt sidoläge) därinne och som man längtade så mkt efter....
Ja det skulle man verkligen vilja ha inspelat! Känslan är liksom lite svår att återskapa när magen är tom! (även om det bubblar ibland haha)
kramen
Skicka en kommentar