Onsdagsmorgonen började som alla andra mornar. Jag snoozar, mannen snoozzzar och F snooooozzzzar....
Upp och göra frukost, duka och mixa smoothie. Värma tevatten och bre smörgåsar. Ta fram fil och flingor till F och skära lite färsk frukt.
"Maaaaamma kåååååm". Hojt, hojt från barnrummet. Ner och gulla med nyvaken tjej. "Klia mej på ryggen" och jag kliar samtidigt som vi småpratar om drömmar, om dagen och om klädval.
Tillbaka in i köket. Mannen fixar det sista till frukost och vi sätter oss. Släpande steg i trappen och trötta små ögon sätter sig vid bordet och häller upp flingor. Puss, puss med mannen som sitter på hennes sida av bordet och så lite morgonkittel och fniss.
Frukosten är avklarad, mannen har rutinenligt påmint oss om vitaminerna. Vi är sena. Flera minuter enligt schemat. Då ställer sig F upp och deklarerar följande:
"Nä, jag tror jag faktiskt ska bli lite mer ordningsam. Bädda sängen, ställa in i diskmaskinen direkt, borsta håret och tänderna på morgonen och sätta på mig klockan utan att ni behöver tjata på mig".
Vi häpnar och säger att vi blir glada över det vi får höra. Va kul, vilket initiativ! säger vi i kör och tittar förvånat och menande på varandra.
Sen måste vi alla rusa till tåget. Sängen hinns därför inte bäddas, håret glöms att borstas, tänderna med, saker står framme på bordet och klockan glöms på nattduksbordet.
Men tanken var god. Riktigt god!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar