"Du SKOJJAR , mamma...? Det får inte vara sant!!" var Fs spontana chockade reaktion när jag för några dagar sen berättade att vi skulle göra ultraljud för att se om det fanns nån bebis i magen. Hon är ju elva och har lätt för att sätta situationen i ett sammanhang.
När jag försäkrade henne om att jag inte skojjade så slog hon sig bestämt ner bredvid mig i soffan och sa "Då ska jag iallfall bestämma namn. Det ska vara nåt på F" och sen lite dröjande nästan hoppfullt "...får jag berätta för alla i klassen...?
Dagen därpå, efter ultraljudet som såg för tiden bra ut, ringde jag henne om en annan sak. Det var hon som frågade först "Ska jag bli storasyster?" Ja, det ser så ut om allt går som det ska, svarade jag. "Åh, hoppas det stannar kvar...." sade hon då dröjande och det hördes på rösten att hon liksom försvann bort i tanken för en sekund.
Till mormor berättade hon sakligt samma dag att hon skulle bli storasyster. Paus och sen tillade hon "Jag tycker inte om småbarn".
Det här är en spännande resa och jag ser verkligen fram emot slutet. Jag är säkert på att hon kommer att bli en underbar storasyster till tjorven i magen.
4 kommentarer:
*ler stort* Hon kommer såklart bli en fantastisk storasyster!! Ses på lör/jess
Jag är helt övertygad om att det kommer att gå bra!
F kommer att bli en underbar storasyster! Det är bara lite svårt att greppa för henne, och inte bara henne förresten ;)
//M
:D Det är stort!
Hon kommer att bli en superfin storasyster. Hann ju aldrig säga det till Dig i lördags - men F är verkligen en KOPIA av Dig. Så himla lik! :)
All lycka med mage och storasysteri!
Skicka en kommentar