Pilates

Pilates is the shit!

Jag känner hur kroppen balanseras upp. Tillsammans med plankan som Gräddnosan så bussigt tipsade om ska det väl kunna hjälpa magmusklerna att förstå vilken väg de ska gå.

Ihop!

Rullrull

Lilla N ligger med rumpan bar och rödrandigt på överkroppen på en gul filt i köket. Jag har just sett henne vända sig från mage till rygg, på riktigt så att säga. Hon gjorde ju det några gånger vid två månader också men sen dess har hon legat där vi lagt henne. Inte längre.

Nu rullar hon över på mage på en gång som hon hamnar på rygg. Jag har hennes iaktagande ögon på mig och glasskeden. Hon gnäller och vill ha uppmärksamhet. Så fort jag tittar på henne tystnar hon och ler.

Från rygg till mage dröjer nog. Än så länge vrider hon bara huvudet för att se sig omkring. Det ska bli spännande att se när hon fixar det också.

Lågfartsområde

Jag behöver åka och handla mat, målarfärg och hämta ut biobiljetter till F som ska på bio ikväll. Vill samtidigt titta på lite kläder och posta ett brev som legat i en månad.

Men jag tar mig inte för något alls. Sitter bara och lökar i köket och undrar hur jag ska få fart på mig.

Visst får man?

När man har varit duktig och ätit en ordenligt lunch så får man ta lite glass till dessert, eller hur? Oatlys mjölkfria med lite hallon, mums!

Åtgärd!

Sufar på hållainmagentrosor. Trött på att magmusklerna går ihop så långsamt har jag beslutat mig för att försöka ge dem lite hjälp på vägen.

Andra tips?

Putt, putt, putt....

Sa jag att vi har börjat med potatis-smakportioner? Och det funkar rätt bra faktiskt. Vi tar det lite lugnt så här i början. Jag har ju tänkt att amma rätt länge till om hon vill.

Grymt stort Grattis!

Hipp, hipp hurraaaa till härliga och fantastiska Minksen som fyller år idag. Vi har följts åt i ungefär tjugofem händelserika år och det blir säkert femtio till. Minst! Tänk va me lika saker vi kommer att hinna med att göra/få/uppleva. höhö, det ser jag verkligen fram emot.

Största och varmaste kramarna och ett litet krya-på-dig

Från din i alla väder
Cinks

Inte än, inte rätt...

Jag skickade en önskan till universum för ett tag sen om en trevlig mamma att dela promenader och vardagligt bäbisprat med. Idag tog jag en promenad med en potentiell önskemamma. Jag var lite osäker innan och nu tror jag att jag vet att det inte är den jag önskat.

Förlåt, jag vet att jag också är lite av en krokodil just nu med stor bubblande mun och små öron men hon var om möjligt ännu mer av en kategorisk krokodil och väldigt bestämd i sina åsikter. Dessutom tyckte hon att sonen var väldigt jobbig som snabbt protesterade för än det ena, än det andra. Jag nojsade med N och hon säger lite pustigt och snörpigt "Är hon alltid sådär". "Ja" säger jag "det är hon för det mesta" och inse att vi har en riktigt fin och härlig relation N och jag.

Nä, de väninnor jag redan har är lååångt mycket mer i min smak, så att säga. Kanske är det så att jag bara ska se det tydligare. Kanske är det den gåvan som universum skickat till mig för länge sen. Eller så är det bara jag som har väldigt lite ork att ta in nya människor. Jag tror det första.

Det finns nog inte plats för fler väninnor i mitt liv just nu. Jag är ju egentligen så alldeles förträffligt nöjd med dem jag har och känner.

Så jag säger istället Tack för gåvan att hjälpa mig se det.
Amen.

Lilla fröken Kärlek!

Våg av kärlek

Lillflickan ligger och sparkar på köksbordet. Hon ler när hon ser mig och gör en lite tokig grimas, som för att få mig att le.

Jag är så förundrad och förälskad i det här lilla livet. Tänk att hon kom tillslut. Tänk att jag var nära att ge upp allt och så kom hon. Med sig tog hon så mycket generös kärlek som hon hjälper oss att sprida till nära och kära. Hon Är kärleken!

Jag vet att livet hade fortsatt även om hon inte kommit. Jag hade hittat andra glädjeämnen och jag hade lärt mig att leva med sorgen precis som jag lär mig att leva med andra erfarenheter. Så småningom hade smärtan släppt och glädjen tagit överhanden igen. Det vet jag för det är så jag fungerar.

Men nu har det gått snabbare att hitta kärleken igen och det är härligt att få svämma över i hjärtat när jag ser på henne.

Härligt är ordet!

S K I T

Näe. Orkar inte. Ögat gör ont igen. Så har det varit till och från ända sen november. Och nu är det tydligen dags för en Irit igen. Jag kan inte låta bli att bli ledsen långt in i själen, trots att jag vet att det bara är att droppa bort. Men jag orkar liksom inte jiddra med det där. Igen. Jaja...

Suck.

Vargen kommer?

Idel beröm för hög social kompetens, aktivitet på lektioner och förmåga att tillgodose sig kunskap. F log och sneglade på pappa genom hela utveckligssamtalet. Till och med gympaläraren som tidigare påpekat att hon maskar tyckte att det nu går bättre.

Något strul kunde vi inte se, förutom att det är lite allmänt rörigt i klassen, något som tydligen är vanligt just i sexan och sjuan. Jag sitter smått förvirrad och känner att stormvirvlarna som jag haft efter klassmamsträffen börjar lägga sig. Magkänslan säger till mig att chilla och det är såklart den jag ska gå efter.

Rabaldret som de pratade om och som fått en flicka att byta klass verkar inte ha påverkat F direkt. Hon ser glad ut. Glad. Och då är jag lugn. Min flicka behöver inte vara bäst. Jag tycker det är mycket viktigare att hon har hyfsat roligt och är just glad!

Urk

Jag sitter med gråt i kroppen. Lite sömn senaste nätterna vet jag ju är boven, då faller jag lättare och snabbare. Ska prova lägga N ifrån mig, hon är i en sån period nu att hon bara vill vara näranäranära, och lägga mig på spikmattan. Kanske kan endorfinerna puffa upp mig några pinnhål så jag klarar resten av dagen bättre än förmiddagen.

Växa upp

Bytte nyss blöjan på N och mitt i göromålet känner jag att Nä, jag kanske inte vill att N ska växa upp och gå i skolan här där vi bor. Jag vill flytta när hon kommer upp i skolåldern. Det dröjer sex år. Då är F arton och ska just till att gå ut gymnasiet. Det kan funka...

Stora barn, stora...

Hade samkväm i middagsform med några trevliga mammor från klassen igår kväll. Jag känner mig alltid lite som ett ufo eftersom jag iom tvåveckorsrutinerna med F inte har full koll på hennes veckor och vad som händer i skolan.

Trodde jag skulle känna mig stärkt och hoppfull efter dejten. Istället sitter jag och bar känner mig trött och det har inte bara att göra med att de gick närmare halv tolv och då hade jag suttit med en sovande bebis i famnen sen en timme tillbaka och frågande till om det är en bra skola hon går på eller om vi ska propsa på att byta.

Två av de andra tre tjejerna vantrivs och det är problem med än det ena, än det andra. Nu är det dessutom klart att en av dem ska byta skola, kan hända följer den andra tjejen med. Lite får jag ju höra av F men hon verkar i huvudsak trivas med lärarna och klassen med några undantag.

Usch, jag sitter med en klump i magen. Vad svårt det är att veta i förhand vad som blir bäst för barnen i efterhand. Livets gåta, liksom. Idag ska vi på utvecklingssamtal, vi får se vad det ger.

Mycke nu...

I förrgår natt drömde jag att Mannen fick tas in på sjukhus för mental utmattning. Det e mycke nu...

I natt var det inte mycket bättre. Eller vad sägs om drömmen:

Jag pratar med en mörkhyad hushållerska som lever som i fångenskap hos sin man. Hon misshandlas och övervakas med vapen. Just nu ligger han på en bänk i trädgården och snarkar."När som helst kan jag sjuta honom" säger hon till mig och tar vapnet, en gigantisk revolver, från sin sovande man, ställer sig bredbent över honom och riktar den mot hans huvud. "Men jag väljer att stanna kvar" säger hon och stoppar tillbaka vapnet innan han vaknar.

Vad kan det betyda måntro. Först fattade jag inget, yr som jag var mitt i natten. Sen tänkte jag att jag måste nog vara helt utpumpad som drömmer så här. Nu när jag skriver ner det känns det mer som om jag bearbetar mitt liv från förr. Känns som om jag håller på att släppa gammalt groll och ledsamheter och verkligen gå vidare.

Eller vad tror du, astakerstin? Om du hade drömt drömmen...?