Vårkänslan var extra hög i kroppen idag. Vi tog bilen in till stan för att bruncha med M&S. Storlilla F valde att stanna hemma och leka med en kompis. Med nycklarna runt halsen kramade vi henne hejdå och for iväg med bilen. Det kändes också bra och rätt. Hon fick göra det hon tyckte var roligast och vi med. Schysst helt enkelt.
Det var verkligen vår inne i stan också. Fåglar sjöng, människor flanerade, hundar skällde på fåglar.
Hemma hos M&S serverades vi en härlig lättlunch med nybakta scones, varma mozarella- och parmabröd, fräsch latte, ägg och bacon samtidigt som vi pratade om allt från jobb till fjällvandring och däremellan katter och hus på landet. Ett sånt himla mysigt sätt att trolla bort förmiddagens timmar.
På vägen tillbaka var mannen och jag på mycket gott humör och det kändes härligt befriande att få skutta runt hand i hand i vårsolen. Som två soltossiga påskharar.
"Kuckelikuuuuuu......." sa Cinks
lördag, mars 31, 2007
fredag, mars 30, 2007
Stökig fredag
Det skönaste när man kommer hem efter att ha varit borta några dagar är om det är nystädat och undanplockat.
Just nu är det väldigt mycket inte så. Byggarbetsplats och tvättstuga i hela huset. Bäst att göra nåt åt det. Särskilt som vi kommer att ha släkningar boende hos oss de första två dagarna efter hemkomsten.
"På med förkläde och knäskydd - här ska skuras golv" sa Kajsa Cinks
Just nu är det väldigt mycket inte så. Byggarbetsplats och tvättstuga i hela huset. Bäst att göra nåt åt det. Särskilt som vi kommer att ha släkningar boende hos oss de första två dagarna efter hemkomsten.
"På med förkläde och knäskydd - här ska skuras golv" sa Kajsa Cinks
Ett oväntat infall
Onsdagsmorgonen började som alla andra mornar. Jag snoozar, mannen snoozzzar och F snooooozzzzar....
Upp och göra frukost, duka och mixa smoothie. Värma tevatten och bre smörgåsar. Ta fram fil och flingor till F och skära lite färsk frukt.
"Maaaaamma kåååååm". Hojt, hojt från barnrummet. Ner och gulla med nyvaken tjej. "Klia mej på ryggen" och jag kliar samtidigt som vi småpratar om drömmar, om dagen och om klädval.
Tillbaka in i köket. Mannen fixar det sista till frukost och vi sätter oss. Släpande steg i trappen och trötta små ögon sätter sig vid bordet och häller upp flingor. Puss, puss med mannen som sitter på hennes sida av bordet och så lite morgonkittel och fniss.
Frukosten är avklarad, mannen har rutinenligt påmint oss om vitaminerna. Vi är sena. Flera minuter enligt schemat. Då ställer sig F upp och deklarerar följande:
"Nä, jag tror jag faktiskt ska bli lite mer ordningsam. Bädda sängen, ställa in i diskmaskinen direkt, borsta håret och tänderna på morgonen och sätta på mig klockan utan att ni behöver tjata på mig".
Vi häpnar och säger att vi blir glada över det vi får höra. Va kul, vilket initiativ! säger vi i kör och tittar förvånat och menande på varandra.
Sen måste vi alla rusa till tåget. Sängen hinns därför inte bäddas, håret glöms att borstas, tänderna med, saker står framme på bordet och klockan glöms på nattduksbordet.
Men tanken var god. Riktigt god!
Upp och göra frukost, duka och mixa smoothie. Värma tevatten och bre smörgåsar. Ta fram fil och flingor till F och skära lite färsk frukt.
"Maaaaamma kåååååm". Hojt, hojt från barnrummet. Ner och gulla med nyvaken tjej. "Klia mej på ryggen" och jag kliar samtidigt som vi småpratar om drömmar, om dagen och om klädval.
Tillbaka in i köket. Mannen fixar det sista till frukost och vi sätter oss. Släpande steg i trappen och trötta små ögon sätter sig vid bordet och häller upp flingor. Puss, puss med mannen som sitter på hennes sida av bordet och så lite morgonkittel och fniss.
Frukosten är avklarad, mannen har rutinenligt påmint oss om vitaminerna. Vi är sena. Flera minuter enligt schemat. Då ställer sig F upp och deklarerar följande:
"Nä, jag tror jag faktiskt ska bli lite mer ordningsam. Bädda sängen, ställa in i diskmaskinen direkt, borsta håret och tänderna på morgonen och sätta på mig klockan utan att ni behöver tjata på mig".
Vi häpnar och säger att vi blir glada över det vi får höra. Va kul, vilket initiativ! säger vi i kör och tittar förvånat och menande på varandra.
Sen måste vi alla rusa till tåget. Sängen hinns därför inte bäddas, håret glöms att borstas, tänderna med, saker står framme på bordet och klockan glöms på nattduksbordet.
Men tanken var god. Riktigt god!
Plötsligt händer det!
...plötsligt kommer snuvan, så där en fredagseftermiddag klockan kvart över sex. Halsont har jag haft några dagar men trodde inte att det skulle bli så mycket mer. Men tji fick jag.
Snuv & snörvel!
...plötsligt inser jag att jag kommer att byta arbetsgivare om sisådär tre månader, i bästa fall kanske två. Det är innebörden av kontraktet jag skrev på idag. Känns rätt väg att gå och förnuftigt i huvudet, spännande och lite läskigt i hjärtat och jätteläskigt och förväntansfullt i magen. Oviss men spännande framtid med andra ord.
Hick - fniss - brrr - ouääää - ohyess - guh - ta-daaaa...
...plötsligt inser jag att jag i och med det kommer att förverkliga en dröm jag haft sen jag var sjutton. Kanske drömde jag om det redan innan men från sjutton års ålder finns längtan dokumenterad i tryck från lokalblaskan. Drömmen har kvarstått så länge. Nu har jag tagit chansen att prova på. Like it or not.
Vilken milstolpe!
...plötsligt inser jag att jag inte ska jobba på en, två, tre, fyra....tio dagar! Nu har vi påsklov och på söndag far vi uppåt fjällen en vecka och trängs bland alla stureplanswannabeare ;-)
Se upp i backen, sju hål i nacken! hojtar Cinks!
Snuv & snörvel!
...plötsligt inser jag att jag kommer att byta arbetsgivare om sisådär tre månader, i bästa fall kanske två. Det är innebörden av kontraktet jag skrev på idag. Känns rätt väg att gå och förnuftigt i huvudet, spännande och lite läskigt i hjärtat och jätteläskigt och förväntansfullt i magen. Oviss men spännande framtid med andra ord.
Hick - fniss - brrr - ouääää - ohyess - guh - ta-daaaa...
...plötsligt inser jag att jag i och med det kommer att förverkliga en dröm jag haft sen jag var sjutton. Kanske drömde jag om det redan innan men från sjutton års ålder finns längtan dokumenterad i tryck från lokalblaskan. Drömmen har kvarstått så länge. Nu har jag tagit chansen att prova på. Like it or not.
Vilken milstolpe!
...plötsligt inser jag att jag inte ska jobba på en, två, tre, fyra....tio dagar! Nu har vi påsklov och på söndag far vi uppåt fjällen en vecka och trängs bland alla stureplanswannabeare ;-)
Se upp i backen, sju hål i nacken! hojtar Cinks!
onsdag, mars 28, 2007
Sex egendomliga saker om mig själv
Varje spelare börjar med att skriva sex underliga/egendomliga saker om sig själv. Bloggare som blir “tagna” ska skriva sex saker om sig själv i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet. Till slut väljer bloggaren sex nya bloggare och gör en lista av deras namn. Efter det är gjort skriver han eller hon en kommentar i deras bloggar för att låta dem veta att de har blivit “tagna” och att de ska läsa ens egen blogg för mer information.
- Det är något som händer i mig när jag ser stora, tomma, öppna ytor. Det kan vara golv innomhus eller stora, vida torg utomhus. Det kan vara milsvida stränder eller höga skidbackar. Jag får bara sån lust att stå på händerna! Ibland gör jag det, ibland får jag försöka motstå när jag inte tycker att det passar. Ibland smyger jag mig till ett handstans bredvid kopiatorn på jobbet när jag tror att ingen ser.
- Gröna ärtor har jag mycket svårt för. Just gröna ärtor. Alla andra grönsaker tycker jag är helt okej men gröna ärtor smakar - ursäkta - blä!
- När jag var typ åtta år sade min mormor till mig strängt att jag vara för stor för att prata barnspråk. Det hade tydligen motsatt effekt eftersom jag ännu inte har slutat "gulla" med rösten. Jag är faktiskt väldigt duktig på att prata barnspråk. Dels att prata som en bäbis och dels och kanske främst att prata sådär löjligt gulligt. Det är inget jag är stolt över men det går liksom av bara farten. Mest händer det hemma. Tyvärr har det dessutom smittat av sig på både man och barn. Vi ligger just nu i hårdträning för att bli av med denna enerverande lilla egenhet.
- Jag har en förkärlek för papper. Pennor också men mest härliga, strukturerade, bestrukna eller glättade papper. Transparenta, bigade, färgade med relief eller frostade. Mmmm....
- När jag var liten drömde jag ofta samma dröm när jag var på väg att bli sjuk. Det var ett JÄTTEstort gummidäck som snurrade och dånade och som sen minskade tills det bara blev en tunn svart tråd. När tråden blev så tunn att den försvann såg jag ett vitt toalettbord, ett sånt där vackert med spegel som man sitter vid och kammar håret. Ljudet försvann och allt blev lugnt och skönt. Men så kom den svarta stråden tillbaka och det dånande däcket. Och så kunde det hålla på. Undrar om det inte var huvudvärk som skapade drömmarna.
- Jag gillar fötter. När jag var yngre tyckte jag fötter var jätteäckliga och snuskiga och mina såg ut som korvar. Tyckte jag. Men sen jag träffade Fs pappa så har fotfobin försvunnit. Och förbytts. Nu tycker jag att mina fötter är riktigt söta och för att inte tala om Fs. Jag är också galen i små bäbisfötter.
Nu skickar jag utmaningen vidare till...tja, de flesta som jag läser har väl redan blivit utmanade men är inte DU det så utmanar jag DIG!
- Det är något som händer i mig när jag ser stora, tomma, öppna ytor. Det kan vara golv innomhus eller stora, vida torg utomhus. Det kan vara milsvida stränder eller höga skidbackar. Jag får bara sån lust att stå på händerna! Ibland gör jag det, ibland får jag försöka motstå när jag inte tycker att det passar. Ibland smyger jag mig till ett handstans bredvid kopiatorn på jobbet när jag tror att ingen ser.
- Gröna ärtor har jag mycket svårt för. Just gröna ärtor. Alla andra grönsaker tycker jag är helt okej men gröna ärtor smakar - ursäkta - blä!
- När jag var typ åtta år sade min mormor till mig strängt att jag vara för stor för att prata barnspråk. Det hade tydligen motsatt effekt eftersom jag ännu inte har slutat "gulla" med rösten. Jag är faktiskt väldigt duktig på att prata barnspråk. Dels att prata som en bäbis och dels och kanske främst att prata sådär löjligt gulligt. Det är inget jag är stolt över men det går liksom av bara farten. Mest händer det hemma. Tyvärr har det dessutom smittat av sig på både man och barn. Vi ligger just nu i hårdträning för att bli av med denna enerverande lilla egenhet.
- Jag har en förkärlek för papper. Pennor också men mest härliga, strukturerade, bestrukna eller glättade papper. Transparenta, bigade, färgade med relief eller frostade. Mmmm....
- När jag var liten drömde jag ofta samma dröm när jag var på väg att bli sjuk. Det var ett JÄTTEstort gummidäck som snurrade och dånade och som sen minskade tills det bara blev en tunn svart tråd. När tråden blev så tunn att den försvann såg jag ett vitt toalettbord, ett sånt där vackert med spegel som man sitter vid och kammar håret. Ljudet försvann och allt blev lugnt och skönt. Men så kom den svarta stråden tillbaka och det dånande däcket. Och så kunde det hålla på. Undrar om det inte var huvudvärk som skapade drömmarna.
- Jag gillar fötter. När jag var yngre tyckte jag fötter var jätteäckliga och snuskiga och mina såg ut som korvar. Tyckte jag. Men sen jag träffade Fs pappa så har fotfobin försvunnit. Och förbytts. Nu tycker jag att mina fötter är riktigt söta och för att inte tala om Fs. Jag är också galen i små bäbisfötter.
Nu skickar jag utmaningen vidare till...tja, de flesta som jag läser har väl redan blivit utmanade men är inte DU det så utmanar jag DIG!
fredag, mars 23, 2007
onsdag, mars 14, 2007
Aldrig mer säger jag "aldrig"...
Så långt tillbaka jag kan minnas *några år eller tjugo* har jag haft ont i ryggen. Sviter av böj & bänd som gymnast i kombination med oönskat arv. Det är ländryggen som spökar. Krampar och bär sig åt. Det känns som om jag har två ryggar; en nedre, orörlig "klump", häftigt ihopsatt med en övre lite mer rörlig ryggdel.
"Tänk att jag liksom aldrig kommer att bli helt bra i ryggen. Så att den inte gör ont, menar jag" sade jag till mannen för bara nån helg sen när vi pratade över en artikel i DN om att som patient få behandling för att bli helt smärtfri. "Min ryggvärk är något jag måste leva med", sade jag.
Sen dess har jag tränat. Tränat rätt hårt och tuffa pass. Och oj, vad ryggen har krånglat. Men jag har försökt tänka"det är ingen farlig värk, det är livet" och skuttat vidare.
Så igår åkte jag till kliniken och fick en sjuhundrans naprapatbehandling. Det fullkomligen rasslade nere i ländryggen och Mannen fick loss all "ell" (L4, L5...osv) som han ville. Efteråt sviktade ryggen högst onormalt för att vara jag. Det kändes plötsligt som jag hade EN rygg igen.
Imorse höll häpenheten i sig. Jag kunde böja mig framåt och hämta upp en kudde från golvet utan att ryggen kändes som en planka. Den sviktade till och med och gav med sig när jag lutade mig framåt. Kanske även jag blir helt smärtfri en dag.
"Inget är oföränderligt, det ska jag komma ihåg", sa Cinks.
"Tänk att jag liksom aldrig kommer att bli helt bra i ryggen. Så att den inte gör ont, menar jag" sade jag till mannen för bara nån helg sen när vi pratade över en artikel i DN om att som patient få behandling för att bli helt smärtfri. "Min ryggvärk är något jag måste leva med", sade jag.
Sen dess har jag tränat. Tränat rätt hårt och tuffa pass. Och oj, vad ryggen har krånglat. Men jag har försökt tänka"det är ingen farlig värk, det är livet" och skuttat vidare.
Så igår åkte jag till kliniken och fick en sjuhundrans naprapatbehandling. Det fullkomligen rasslade nere i ländryggen och Mannen fick loss all "ell" (L4, L5...osv) som han ville. Efteråt sviktade ryggen högst onormalt för att vara jag. Det kändes plötsligt som jag hade EN rygg igen.
Imorse höll häpenheten i sig. Jag kunde böja mig framåt och hämta upp en kudde från golvet utan att ryggen kändes som en planka. Den sviktade till och med och gav med sig när jag lutade mig framåt. Kanske även jag blir helt smärtfri en dag.
"Inget är oföränderligt, det ska jag komma ihåg", sa Cinks.
måndag, mars 12, 2007
Lista om Vanor & Ovanor
Jag gillar förändringar och att hitta på nya saker istället för att gå i gamla fotspår. Ligga bakofram i sängen. Sitta på olika platser vid matbordet. Titta på Tv från en annan plats i vardagsrummet. Ställa cykeln på ett nytt ställe. Däremot är det bra för mig med vanor, så jag försöker hitta balans mellan vanor / nya påhitt....
Och nu till frågorna:
· Nämn en vana du har, något du gör varje dag?
Vaknar, lägger mig på rygg och gnider igång magen.
· Vad har du för ovanor?
Jag plockar nästan aldrig in kläderna i garderoben efter mig på kvällen utan droppar dem lite här och där i hela huset.
· Nämn en vana du skulle vilja att du hade.
Säger som Minks, en halvtimmes promenad varje morgon skulle göra gott. Mannen och jag har försökt men vi lyckades bara komma upp tre mornar av hundra...
· Vad för ovanor stör du dig på hos andra?
Hm, jag brukar inte störa mig så lätt på vad andra gör... Men om jag ska komma på nåt så blir jag oerhört störd på människor som plötsligt kan avbryta mig och byta ämne när jag pratar.
· Har du haft någon gammal vana eller ovana som du skrattar åt idag?
Absolut *fniss*. När jag var i mitten av tonåren hade jag alltid läppstift, ett lilarosa, pärlemoglittrande läppglansläppstift. Jag älskade det! En vana/ovana jag hade då var att ta på det det första jag gjorde på morgonen. FÖRE frukost till och med.
Och nu till frågorna:
· Nämn en vana du har, något du gör varje dag?
Vaknar, lägger mig på rygg och gnider igång magen.
· Vad har du för ovanor?
Jag plockar nästan aldrig in kläderna i garderoben efter mig på kvällen utan droppar dem lite här och där i hela huset.
· Nämn en vana du skulle vilja att du hade.
Säger som Minks, en halvtimmes promenad varje morgon skulle göra gott. Mannen och jag har försökt men vi lyckades bara komma upp tre mornar av hundra...
· Vad för ovanor stör du dig på hos andra?
Hm, jag brukar inte störa mig så lätt på vad andra gör... Men om jag ska komma på nåt så blir jag oerhört störd på människor som plötsligt kan avbryta mig och byta ämne när jag pratar.
· Har du haft någon gammal vana eller ovana som du skrattar åt idag?
Absolut *fniss*. När jag var i mitten av tonåren hade jag alltid läppstift, ett lilarosa, pärlemoglittrande läppglansläppstift. Jag älskade det! En vana/ovana jag hade då var att ta på det det första jag gjorde på morgonen. FÖRE frukost till och med.
torsdag, mars 08, 2007
Saker som rör till det
"Hej Mamma"
Klockan är nio på kvällen. Den rara lilla rösten lyser upp min tillvaro och värmer en dimmig onsdagskväll. Två kvällar på raken har hon ringt från sin pappa för att säga gonatt. "Jag vill bara höra din röst" säger hon och fortsätter "för jag längtar så himla mycket efter dig och M".
Och så pratar vi en stund om längtet, hur det känns i kroppen, när det känns som mest längtigt och om vi kan göra något åt det. Att vi båda längtar jättemycket och att det faktiskt kan vara skönt att längta. För tänk om man inte längtade!
"Mamma, jag vill gå tillbaka till enveckorsperioder" säger F "för såhär, jag hinner liksom inte byta i buren till min ökenråtta annars". Jag hör att hon egentligen säger att hon vill hem till oss. Vi kommer överens om att jag hjälper henne att byta i buren varannan gång.
"Jag vill gå tillbaka till enveckorsperioder" säger F till M "för såhär, jag har liksom färre saker hos er och det är så mycket saker här i mitt rum hos pappa och det är så rörigt i mitt rum". Han hör att hon egentligen säger att hon vill hem till oss. F och M konstaterar att hon är spänd på att få byta rum hemma hos oss, till det lite större f.d gästrummet där jag har målat en gigantisk sagohäst på väggen.
Sanningen å säga så GILLAR jag verkligen vår nya rutin med tvåveckorsperioder. Först var jag väldigt skeptisk (läs: snudd på panikslagen). Nu känner jag mig betydligt lugnare i kropp och själ, både när jag har henne och när hon är hos pappa. Livet går i ett lugnare tempo som jag tror är bra för oss alla. Jag vill inte byta tillbaka. Men likväl vill jag ha henne hos mig mer.
"Vill du äta middag med oss på fredag och sova kvar" frågar jag henne och hon utbriser i ett glatt "Jaaaaaa!" och springer och frågar pappa om det går bra och det gör det.
"Nu har vi pratat i tretton minuter, mamma, så nu måste vi lägga på för annars blir det så dyrt" säger hon med lite sömnig röst. Jag håller med, vi talar om för varandra att vi älskar varandra och så lägger vi på.
Liten är hemma igen på fredag. Då är Cinks hel igen!
Klockan är nio på kvällen. Den rara lilla rösten lyser upp min tillvaro och värmer en dimmig onsdagskväll. Två kvällar på raken har hon ringt från sin pappa för att säga gonatt. "Jag vill bara höra din röst" säger hon och fortsätter "för jag längtar så himla mycket efter dig och M".
Och så pratar vi en stund om längtet, hur det känns i kroppen, när det känns som mest längtigt och om vi kan göra något åt det. Att vi båda längtar jättemycket och att det faktiskt kan vara skönt att längta. För tänk om man inte längtade!
"Mamma, jag vill gå tillbaka till enveckorsperioder" säger F "för såhär, jag hinner liksom inte byta i buren till min ökenråtta annars". Jag hör att hon egentligen säger att hon vill hem till oss. Vi kommer överens om att jag hjälper henne att byta i buren varannan gång.
"Jag vill gå tillbaka till enveckorsperioder" säger F till M "för såhär, jag har liksom färre saker hos er och det är så mycket saker här i mitt rum hos pappa och det är så rörigt i mitt rum". Han hör att hon egentligen säger att hon vill hem till oss. F och M konstaterar att hon är spänd på att få byta rum hemma hos oss, till det lite större f.d gästrummet där jag har målat en gigantisk sagohäst på väggen.
Sanningen å säga så GILLAR jag verkligen vår nya rutin med tvåveckorsperioder. Först var jag väldigt skeptisk (läs: snudd på panikslagen). Nu känner jag mig betydligt lugnare i kropp och själ, både när jag har henne och när hon är hos pappa. Livet går i ett lugnare tempo som jag tror är bra för oss alla. Jag vill inte byta tillbaka. Men likväl vill jag ha henne hos mig mer.
"Vill du äta middag med oss på fredag och sova kvar" frågar jag henne och hon utbriser i ett glatt "Jaaaaaa!" och springer och frågar pappa om det går bra och det gör det.
"Nu har vi pratat i tretton minuter, mamma, så nu måste vi lägga på för annars blir det så dyrt" säger hon med lite sömnig röst. Jag håller med, vi talar om för varandra att vi älskar varandra och så lägger vi på.
Liten är hemma igen på fredag. Då är Cinks hel igen!
Återblick på 2006?
Vad hände med den? Summeringen av året som gått? 2006? Det känns ju så jättelänge sen. Men är det så länge sen? Jag är verkligen helt tidsvill. Är det höst? Eller vår? Ska det snart bli jul? Halloween? Eller valborg?
Jag tror ändå att jag ska försöka mig på en återblick. Inte minst för min egen del. Det är så härligt att få överskåda allt jag och familjen gjort och liksom glädjas åt det ännu en gång.
Det kommer, det kommer...sa Cinks
Jag tror ändå att jag ska försöka mig på en återblick. Inte minst för min egen del. Det är så härligt att få överskåda allt jag och familjen gjort och liksom glädjas åt det ännu en gång.
Det kommer, det kommer...sa Cinks
Morgontankar
Åkte buss till jobbet idag. Hann precis inte med tåget och ville inte stressa. Då är bussen ett bra andrahandsalternativ.
Fick så många tankar att jag måste skriva ner några.
Först undrar jag varför man färgar håret kissgult.
En ung kille i glasögon satt bakvänd på bussen så jag mycket väl kunde studera honom, i smyg förstås, under hela bussresan. Håret låg slickat i en sidbenefrisyr och var färgat gult. Och det var ingen misslyckad blondering jag pratar om utan färgen han lyckats blanda ihop kan liknas vid mellangult kiss. Som om du druckigt liiiite för lite under dagen. Det var inte alls i min smak och jag undrar hur han tänkte när han satt där med plasthandskar på sig och studerade resultatet i spegeln.
Tänkte han: "Preciiiis som jag ville ha det". Eller tänkte han: "Ojdå, kissgult, men who cares". Eller grät han i mammas knä efteråt medan mamma klappade honom på huvudet och försäkrade att det var jättefint? Å mamma har alltid rätt så han trodde på det. En sak jag aldrig kommer att få reda på.
En annan tanke som poppade upp var en reflektion kring Christinas dotters härliga kommentar om att "det svåra livet som trettonåring nog kommer att bli bra mycket enklare som femtonåring".
Jag minns när jag själv satt och grät krokodiltårar på diskbänken i köket. Jag gick väl i femman eller sexan. Mamma stod och pysslade med maten eller bakade medan hon lyssnade.
Livet var tufft för en elva-tolvåring. Lite i tuffaste laget emellanåt tyckte jag. Det var redan då många existensiella frågor som kretsade i huvudet. Tjafs i klassen, känsla av utanförskap och att inte vara tillräckligt bra, duktig, söt eller vad det nu kunde vara.
Någon hade varit dum. Jag hade väl sagt nåt kaxigt eller varit störande söt. En tjej hade hotat att spöa mig. "Jag längtar efter att bli stor så jag slipper sånt här bråk och tjafs" minns jag att jag sade till mamma. Hon tog mig snabbt tillbaka till verkligheten genom att berätta att "de vuxna minsann också kunde vara elaka mot varandra i lärarrummet".
Jag pös som en ballong och minns att det var en mycket jobbig sanning att behöva veta om. Skulle livet alltså aldrig bli bättre än såhär. Å andra sidan var det nog bra att få reda på det redan då. Jag tror att jag har varit lite bättre rustad för livet genom den vetskapen.
Och det första jag kom att tänka på när jag klev av bussen utanför jobbet var att det bjuds på gratis kaffe av Kaffeknappen idag. Just på internationella kvinnodagen. Det kan inte vara av en sump...slump menar jag. Man kanske skulle lyxa till det med en finlatte...
Cinks trotsar en kajko mage och goes latte!
Fick så många tankar att jag måste skriva ner några.
Först undrar jag varför man färgar håret kissgult.
En ung kille i glasögon satt bakvänd på bussen så jag mycket väl kunde studera honom, i smyg förstås, under hela bussresan. Håret låg slickat i en sidbenefrisyr och var färgat gult. Och det var ingen misslyckad blondering jag pratar om utan färgen han lyckats blanda ihop kan liknas vid mellangult kiss. Som om du druckigt liiiite för lite under dagen. Det var inte alls i min smak och jag undrar hur han tänkte när han satt där med plasthandskar på sig och studerade resultatet i spegeln.
Tänkte han: "Preciiiis som jag ville ha det". Eller tänkte han: "Ojdå, kissgult, men who cares". Eller grät han i mammas knä efteråt medan mamma klappade honom på huvudet och försäkrade att det var jättefint? Å mamma har alltid rätt så han trodde på det. En sak jag aldrig kommer att få reda på.
En annan tanke som poppade upp var en reflektion kring Christinas dotters härliga kommentar om att "det svåra livet som trettonåring nog kommer att bli bra mycket enklare som femtonåring".
Jag minns när jag själv satt och grät krokodiltårar på diskbänken i köket. Jag gick väl i femman eller sexan. Mamma stod och pysslade med maten eller bakade medan hon lyssnade.
Livet var tufft för en elva-tolvåring. Lite i tuffaste laget emellanåt tyckte jag. Det var redan då många existensiella frågor som kretsade i huvudet. Tjafs i klassen, känsla av utanförskap och att inte vara tillräckligt bra, duktig, söt eller vad det nu kunde vara.
Någon hade varit dum. Jag hade väl sagt nåt kaxigt eller varit störande söt. En tjej hade hotat att spöa mig. "Jag längtar efter att bli stor så jag slipper sånt här bråk och tjafs" minns jag att jag sade till mamma. Hon tog mig snabbt tillbaka till verkligheten genom att berätta att "de vuxna minsann också kunde vara elaka mot varandra i lärarrummet".
Jag pös som en ballong och minns att det var en mycket jobbig sanning att behöva veta om. Skulle livet alltså aldrig bli bättre än såhär. Å andra sidan var det nog bra att få reda på det redan då. Jag tror att jag har varit lite bättre rustad för livet genom den vetskapen.
Och det första jag kom att tänka på när jag klev av bussen utanför jobbet var att det bjuds på gratis kaffe av Kaffeknappen idag. Just på internationella kvinnodagen. Det kan inte vara av en sump...slump menar jag. Man kanske skulle lyxa till det med en finlatte...
Cinks trotsar en kajko mage och goes latte!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)