Ska livet och vardagen liksom se ut så här nu? Då vet jag inte hur jag ska orka! Jobbet känns iallfall bättre. Jo, det gör det faktiskt. Jag har massor för mycket att göra plus en stundande inskolning av F på en alldeles för kort tid. Resultat stress. Försöker hålla mig lugn, andas, vila, meditera på bussen (låtsasmeditera eftersom jag inte gått nån kurs eller så men jag gör som jag tror att man ska göra). Det går sådär.
Idag när jag kom hem var jag så fokuserad på middagen att jag öppnade ytterdörren, tog av mig skorna, trampade in i köket, ställde väskan vid köksbordet på vägen till kylskåpet där jag tog fram ägg och en bytta och började knäcka ägg. Sen vaknade jag liksom till och undrade vad jag stod och gjorde. Knäckte ägg? Hur gick det till och hann jag egentligen andas från det att jag steg in tills dess att jag förvandlades till matmor?
Tack och lov har min kära mamma varit här i tre dagar. Min bästamamma har ställt upp som mattant till F som inte börjar skolan förrän nästa vecka! Den bästa av alla mammor. Jag avundas nästan mig själv med att ha en sån olagligt bra mamma.
Hon sitter där i godan ro när jag trillar in i köket. Coollugn. Potatiskastrullen står på spisen och puttrar. Det är nästan som att bo hemma. Fast omvänt. Himla trevligt. Hon ser mig knäcka ägg i bunke. Så säger hon att kärleken väntar hemma med räkor och förklarar för F att mamma lejon är trött och att det är därför hon ryter sådär. Lätt som en plätt.
Jag serveras omeletten och vi vinkar i fönstret när hon åker. Imorgon får hon en välförtjänt ledighet från barnbarnpasseriet. Tack mamma, alla smultron på strå't till dig från F, Mannen och mig!
2 kommentarer:
Samma här då!!
Vardagen med logistiken som måste fungera, är pest. Men det lättas upp av en fantastisk mamma!!
kram till Agnetorna!//M
Vilken underbar mamma du har. Och vad glad man blir av dina vackra, somriga bilder.
Skicka en kommentar