Feber nära 39 grader. Vill inte äta, inte dricka. Inte ens riktig coca-cola eller glass. Jag trugar. Hon grimaserar och försöker. Allt kommer upp igen. Hon är blek, varm och ömklig. Dessutom är hon låg vilket innebär att jag inte kan ge henne insulin som vanligt.
I eftermiddags kommer jag plötsligt ihåg ekvationen: inget insulin = ketoner. Ketoner, dvs farliga syror, bildas när kroppen istället för att omvandla socker och kolhydrater till energi omvandlar proteiner istället. Alltså, jag kollar ketoner. Hon har ketoner. Hon har gränsvärde för inte alls bra värden. Jag ringer sjukhuset och stämmer av.
Jag börjar ge henne mer insulin. Mer glass. Mer cola. Hon kräks och kräks. Nu sover hon med magvärk och feber. Jag håller kontakt med sjukhuset. Om det blir värre får vi åka in och ge henne dropp. Varannan timme hela natten ska vi kolla henne. Det innebär ytterligare en med tyrannisk upp-och-mäta-värden-natt.
Skumpan som mannen köpte in idag och som vi skulle njuta av får vila i kylen. Var sak har sin tid, sa Cinks
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar