Vi sitter tio personer i landskap på jobbet. Vi är flera som har tonårsbarn, något år plus eller minus. Problemen är så enormt annorlunda mot småbarnstjat. Det är lite som att komma hem…

Här kan man höra:

"Va? Har du inte gått upp än, klockan är ju halv två! Det är verkligen dags nu då"

eller

"Hördudu din lurifax, varför svarar du inte i telefon, är det för att du inte vill gå på fotbollsträningen eller?"

eller

"Jaha, känner du dig sur idag? Hur kommer det sig då? Okej, du vet inte det…"

eller

"En skinnjacka för femtonhundra? Du, det får vi nog prata om när jag kommer hem. Jag förstår om den är jättesnygg men vi tar det när jag kommer hem"

eller

"Vad har du för läxa? Okej, men matteläxan först då, sen kan du sitta vid datorn. Nej, först läxan."

eller

"Men hallå, du lyssnade ju inte. Jag frågade ju om du kunde äta hos Kalle. Kan du det? Bra. Jag hämtar upp dig efter jobbet"

Det är lite som att komma hem, som sagt...