What a morning!
En fd jobbarkompis stiger på bussen och sätter sig bredvid mig. Jag lägger inte undan boken jag just ska börja läsa utan hoppas in i det sista att vi bara ska växla några ord och sen få läsa. Men han pratar hela vägen till jobbet. Konstant. Jag har inte en chans att läsa min jättespännade bok, Stieg Larssons andra bok i Millenniumserien.
Den här personen visar i sin tur glatt upp en bok om "att bli pappa" som han just läser. De är i trettonde veckan. "Grattis" säger jag. Mitt hjärta snyftar till och hoppar över ett slag. Han babblar på om graviditet, om hur frun mår och i vilken vecka de är. Berättar vidare att hans syster väntar barn samtidigt och att även en annan fd jobbarkompis väntar barn.
Säg mer, säg mer...
Vi pratar inte alls om mig. Han frågar inte men vet att vi har försökt i flera år. Han kanske tänker att det är för känsligt. Eller så bryr han sig inte.
När vi säger hej utanför företagsbyggnaden ser jag att han sneglar mot min mage. Men sorry, det är bara några volanger som skymtar under skjortan...
Så sparkar jag igång hjärtat igen, borstar av mig avundet och går uppför trapporna till kontoret.
Det är en ny dag med nya möjligheter.
8 kommentarer:
Åh, en stor varm kram till dig. Önskar att jag kunde påverka, men det kan jag ju inte.
Ibland kan man verkligen få för mycket av människor som pratar och pratar och pratar.
Satt på en middag där en kvinna pratade konstant om oväsentligheter och hon lade inte märke till att vissa som var helt less inte sade någonting.
En känslighet för vad som är lämpligt saknas också ibland. (Hörde om en vännina som hade cancer och folk omkring henne kunde berätta om andra som dött i sin cancer!)
Hoppas du kunde skaka av dig känslan som mötet med klasskompisen så obetänksamt tvingade på dig!
Tänk om du kunde få vara Tycho Jonsson just där och då. TÄNK om du kunde få vrååla, helt osannolikt högt och ganska argt "TYYYYYYST JAG LÄSER BOOOK!!!"
Det hade varit nåt.
Kram
Ps. För övrigt menar jag att vi kanske inte skall vänta tills du lyckas hitta rätt Almavagn i Stockholmsvimlet innan vi får tillfälle att ses, utan helt sonika stämma träff ändå. Du vet, hon har ju inte vagn i all evinnerlighet och sådana däringa tillfälligheter kan ta tid ;-)
Min mail: saragustavs@yahoo.se
Lilla vän. Tänk vad oerhört viktigt det är att alla ALLA tänker på att inte ramla på i sina egna ullstrumpor utan att samtidigt lyssna. Eller tänka efter. Det är så mycket som kan såra. Sådant som man själv inte någonsin kan tänka sig sårar. Å jag kan förstå hur du kände det. Jag tycker i och för sig att Stieg Larssons böcker är vansinnigt bra men frågan är om den boken du läser just nu inte är allra bäst om den dräms i en klantskalles huvud ...
Ja, life's a bitch sometimes. Och då gäller det att liksom försöka hålla ifrån sig det som gör ont så att det inte "får tag" om en utan rinner av som vatten på en gås. Så brukar i alla fall jag försöka tänka. Kanske en form av förträngning, vad vet jag. Och sen använda sin egen känslighet till att så långt det är möjligt undvika okänsliga kommentarer till andra.
Och FÖRSÖKA tänka att just den här killen är så uppslukad av sin egen glädje att han bara inte har känselspröten inkopplade för tillfället...
här kommer en stor ölandskram till dig. tänk om folk kunde tänka innan de talar ibland. grrrr.
gah, hur många gånger tål ett hjärta den där upplevelsen? vet hur det känns.
stor kram till dig som skriver så fint!
& en spark där bak till mig som inte hälsar på tillräckligt ofta.
Tackelitack för alla uppåtpuffar. Jag FÖRSÖKER verkligen att inte ta sånna här situationer så allvarligt men ibland faller jag igenom mitt eget knapphändigt tråcklade skyddsnät...
Skicka en kommentar