söndag, oktober 07, 2007

Små ovälkomnisar...

Jag har en skön känsla i kroppen efter fika i Gamla stan med Saring-raring. Hon dök upp med jackan full av nejlikor i varenda knapphål för att vi skulle känna igen varandra så den saken var det ju inga problem med. En sån go omtänksamhet!

Skratt, tok och mycket klokhet blev det. Äppelpaj och en massa café au lait. Och jag fick en känsla av att vi visst känt varandra längre än bara nåt år på bloggen eller så. Ett tag överröstades vi ordagrant av en viss Herr Standuppare som inte helt diskret slog sig ner bredvid oss. Jisses!

På väg hem ringde Xet. Det kliade tydligen i Fs huvud nåt enormt men de hade inte hittat nån orsak. Jag anade oråd. Väl hemma tog jag av mina glasögon (ibland finns det fördelar - inte ofta men det förekommer - med att vara närsynt!) och nog kunde jag plocka en hand full med små nougatfärgade flerbentingar ur svålen. Uäk!

Nu ligger F och sover med huvudet indränkt i lusdödarvätska. Det blir ingen skola för henne imorrn. Vi ska nämligen ut på jakt i hårskogen!

5 kommentarer:

Saring sa...

Tusen tack för bästa fikastunden!!! Varmmage var ordet.. Hoppas att du och dotra får en bra dag, trots att du läser lusen av henne *haha*
KRAAAAAAAAM

Anonym sa...

Åh vad myspys att ni fick till en träff, och sicken osis för mig att jag valde att stanna hemma!

och vilken TUR att det kommer fler tillfällen :)

och BLÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ för lusisar :(
hua hua hua.
men... om man se nåt positivt av det (och det måste vi för det är måndag, så får ni en dag hemma, tillsammans ;)//M

Anonym sa...

Uuuuuuuuuuuuuuh för löss. Må ni bekämpa dem väl!

Anonym sa...

Å hata hata hata löss!!! Ett år blev vi bara inte av med dom! De dog först när vi den julen åkte till Thailand. Ett tag var jag på väg att klippa av flickornas hår. Vidrigt! Var EXAKT hade vår herre tänkt att dom skulle placeras i näringskedjan?? Jag bara undrar?
Och det där känner jag igen ... det är en höjdare att vara närsynt i lustider haha!

Anonym sa...

E dom döa nu??

// ja alltså Uppsala går bra - jag förhandlade in restiden i arbetstiden och jobba hemma fredagar - så det är rätt OK faktiskt. Jobbigaste är nog just att Astrid kom in på Juniordansarutbildningen och ska forslas fram o tebax t balettakademien 3 ggr/v och JAG hinner ju aldrig det - så Mange har mycket - alla hämtning o lämning + det där + heltid men jag hinner oftast hem först då och lagar middag o tar över mer sen. Nu blir det ju lite längre också eftersom jag blir anställd till jul - men ruskigt kul är det! Eftersom det ändå är tidsbegränsat så kämpar vi på! Hatar SJ då och då med Minks *ler*