Jag är först på jobbet. Det känns inte bra. Jag är ledsen och har hjärtklappning. Mest av nervositet över att jag måste prata med chefen om att jag tycker att jag fått fel ansvarsområden. Men hur säger man det utan att låta klagig. Det är ju det sista man vill göra som nyanställd. Men som kloka mamma sade igår är det viktigt att jag säger ifrån i början och inte går och drar på det.
Det kommer väl inte att vara många på jobbet idag. Jag har själv fått ansvar för en stor produktion som ska vara klar...imorgon. Långt ifrån klar idag. Anser inte ens att det är mitt jobb att göra, det har bara lagts på mig. Tjejen jag ersätter hade inte de här uppgifterna. Jag misstänker att man tagit tillfället i akt och lagt över det på mig från en kille som inte heller ville göra det. Känslan av att det är så suger...
På onsdag kväll kommer F hem. På fredag ska vi på återbesök hos diabetesläkaren. Jag tar nog ledigt den dagen och preppar inför två veckors välbehövlig semester. Innan jag går måste jag prata med chefen, annars kommer bara ledigheten ätas upp av oro och ledsamhet.
Pjuh.
4 kommentarer:
Hajjar att du e less - låter inte kul det där! Kom bara ihåg att du är en kanonerstjej o bra på alla sätt! Stor kram!!
Nämen NEJ ... inte ledsen ... hur gick det???
Oh darn oxå! Det däringa jobbet skulle ju vara bra jö!
Hoppas att det gick om inte jättebra ivf okej, att tyngden är borta från dina axlar! stora kramen!
Your a pro, glöm inte det!//M
och tidigare skribent var förstås jag ...... Ms M ;)
Skicka en kommentar