Jag blir så lätt berörd nu för tiden. Igår snyftade jag i famnen hos min man över att han är så underbar.
Idag fick jag svälja, blinka och titta i taket när jag skulle beställa begravningsblommor till Fs farfar som begravs i nästa vecka.
Det kommer att stå en liten vit-rosa-lila bukett bland alla blå-gula uppsättningar intill kistan. Det vita bandet kommer att stava orden: "Farväl farfar, jag ska alltid minnas dig" (...och så vattnar sig mina ögon igen).
Just att hon var hans enda barnbarn känns speciellt. Viktigt. Stort. Och han var hennes enda farfar. Det är väl sånt hon får fundera på när hon blir större.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar