Det är rätt störigt att säga att allt som händer i livet är var och ens egna val. Framförallt i det vuxna livet. Men det är ju faktiskt så. Bortsett från att födas och välja föräldrar kanske och så några saker till.
Det är en tanke som är rätt svindlande och kan svida rejält ibland när man inte orkar ta ansvar över sitt eget liv.
När jag sade det till en person i min närhet som mått dåligt i många, många år blev han arg och tittade ilsket och förnärmat på mig. "Vaddå, så du tror att jag vill må dåligt". Ja, varför inte? Kanske väljer vi att bli sjuka och väljer också om vi vill tillfriskna. Det är val vi gör och hur mycket vi än väljer att skylla det på våra föräldrar, vår omgivning eller andra omständigheter så förändras inget.
Förra frun till en jobbarkompis har svårt att klara sig själv efter skiljsmässan. Hon tycker att han är en knöl som lämnade henne. Hon har i livet valt att försätta sig i en sits där hon inte ens kan betala en räkning eller skruva i en glödlampa själv. Och skyller på honom. Jag säger bara: Please, ta ditt eget ansvar kvinna!
Jag har många gånger sagt att mitt ex "höll mig kvar" i elva år innan det till sist tog slut. Det var skönt att lägga allt ansvar på honom. Men givetvis var det inte så. Jag valde att svälja hans beten och det var inte någon annans ansvar att jag slösade så många år tillsammans med honom. Hans ansvarsgräns gick runt honom och till syven och sist var det jag själv som ansvarade för vad jag själv gjorde. Jobbigt men sant.
Smaka på det här:
- Ingen annan kan förstöra mitt liv. Jag väljer själv att låta mig påverkas i negativ riktning.
- Ingen kan göra mig irriterad, sur, arg osv. Någon kan uppträda på ett irriterande sätt men jag ansvarar själv för om jag vill låta mig påverkas eller inte.
Gör en övning: sätt dig in i en situation där du tycker nån är dum eller övermäktig. Tänk att du faktiskt själv väljer hur du vill reagera på hur den här personen handlar eller är. DITT ansvar är att vara den du vill vara. Ingen annan kan göra det åt dig. Du väljer dina egna tankar och ditt eget liv.
Scarry!
Nu ska jag tänka lite själv, för jag är rent ut sagt pissed på en person.
5 kommentarer:
Du har iallafall aldeles rätt men en del kan inte ta in den där informationen - de blir arga när man ens pratar om det när det gäller en själv - för bara vetskapen om att de kanske själva måste förändra sin situation de själva satt sig i - den en tuff! Ungefär som de som säger att man har sådan "tur" som lyckas med saker, tar sig fram, får bra resultat osv - mmm säger jag bara - så du har så rätt.
Hmmm intressant, jag brukar säga att "DINA val avgör DITT liv". Vilket i princip är samma sak. Det är klart att man inte kan välja exakt hur livet ska se ut, men man väljer själv hur man tillåter att folk behandlar en, eller om man blir nedslagen om man ska resa sig eller ligga kvar!
Ljuvlo! Ditt inlägg skulle ha kunnat varit skrivet av yours truly. Vartendaste litet ord. Okej, just idag är jag inte pissed på en endaste person, men du fattar.
Jag har så många gånger tänkt skriva det där inlägget men eftersom jag har ägnat all min arbetstid åt att nöta in samma brandtal i mina kunders (och i viss mån mina kollegors) skallar har jag inte lyckats uppbåda energin som krävs. Men du kunde du!!!
Tack för att du gav mig ett storvarmt leende på läpparna och ett JAAA!!! i själen.
Kram
Jess: Nä, det är en stor tanke och klart jag förstår dem som inte kan ta in informationen. Det kan liksom bli för övermäktigt. Det är det för mig också emellanåt. Och precis som du säger: existerar det något som heter tur?
Filifjonkan: Absolut, man kan tycka att det handlar om inre styrka och det kanske det är också men även klarsynthet i fråga om det egna livsvalet.
Saring: Inte för att jag har en susning om vad brandtal är (i min värld är brand=varumärke men jag gissar att det inte är det du talar om...?) men tack för inspelet. Jag var nästan rätt att jag stuckit ut hakan för mycket i inlägget men det är kanske också en liten "egenterapi" som jag skrev det. Man FÅR inte glömma och inte skylla över livet på någon annan. Vi är ju inte robotar heller!! (möjligtivs skulle vi kunna önska oss att vi var lika gosiga som en mon-chichi emellanåt men det är ju en helt annan historia ;-)
Så sant, men lätt att glömma. Mycket tänkvärt!
Skicka en kommentar