Ruskigt nöjda var vi när vi satte oss i bilen nästan fyra timmar innan båten skulle gå. Ey, Minks, hör du, The Kidet family was on time... ;-) Stugorna var låsta, locket lagt på brunnen och nyckeln gömd. Den gamla plastmattan ihoprullad och fastsurrad på takräcket.
Vi åkte mot Visby igen och tänkte käka innan båtresan hem.
På västsidan var det sämre väder. Vi flinade åt vår enorma soltur i öst och strosade genom tomma gator. Adelsgatan öde. En och annan person snodde sig på i regnet.
I samma sekund som Mannen konstaterade att inget verkade vara öppet uppenbarade sig det lilla crèperiet i strykjärnshuset som en oas för oss. Ljuvlig fransk musik strömmade ut i sällskap med doften av galettes och crèpes. Vi gick förstås in och blev serverade en fnittrigt god middag med torr, fransk cider. Miljön var varm och det blev en så perfekt avslutning på vår jobb-semester.
Båtresan hem var lugnare. Vi hyrde "Déjà vu" på DVD och hann precis inte se slutet innan vi behövde rusa av båten. Nån som sett slutet och som vill avslöja? Det är jobbigt att gå och inte veta hur det gick där med bilen som exploderade och hans resa tillbaka i tiden. Plis?
Fem timmars sömn. Tillbaka på jobbet igen. Inte pigg. Inte fräsch. Inte värst motiverad. Men här! Back on track.
2 kommentarer:
Å har läst om creperiet - var d så lövli som alla säger??
Låter härligt! Åh just strykjärnscreperian verkar vara väldigt mysig. Fick se bilder därifrån när jag var på den där föreläsningen Keep it simple! En av grundarna av Granit berättade ju om sin karriär med Granit och Strykjärnet.
Skicka en kommentar