Jag hade den rörigaste av drömmar inatt. Utan tvekan en återspegling av veckan som gått. Utan att gå in på för detaljerade redogörelser så har veckan resulterat i både skolpsykolog framöver för F och familjerådgivning för oss vuxna.
Mannen summerade det klokt med något i stil med att det nog kommer att hända mycket positivt framöver. Just nu jobbar jag för fullt med att släcka bränder inom mig för att motverka överhettning av tankar på vad sjutton som har hänt och hur jag hade kunnat göra för att situationen inte skulle ha varit som den nu är. Jag ser ändå ljusningen mitt ibland all sotig rök.
Att skuldbelägga mig själv hjälper inte det minsta och allra klokast gör jag i att se framåt och inte tappa fokus. Men det är absolut läge för att ta all hjälp som går för att se vad som kan förändras och bli bättre framöver. Jag ser det som ett steg mot framgång snarare än ett steg bakåt i utvecklingen.
Vi lämnade iallfall över en glad, pussig och glittrande tjej till sin far ikväll. Inte hysteriskt gråtande eller likblek och onåbar som vi sett henne fler gånger under veckan. Hon var sitt vanliga, goa och härliga jag.
Själv manar jag på det något tilltuffsade och paralyserade livet att forsätta gå framåt igen.
*Lyssnar du på barnradion sju på mornarna?
Då känner du igen Doj-dojs lite halvkluriga
uttalanden, säger Cinks. Smaskens filibajs.
4 kommentarer:
Det var längesedan jag hörde Dojdoj filliluriga uttalanden men jag minns dem. Det gör ont i hjärteroten att höra om min filliluriga guddotters mående. Stora kramar från gudmor!
(jag har största öronen i världen om du vill vräka ur dig hjärtat!!)
Akutfika imorn?
//M
Den som lyder råd är vis. Och Mannen har nog rätt att det kan hända mycket positivt i framtiden.
Jag är definitivt för att gräva upp problem, titta på dem och se dem krympa ihop som en snöboll i solsken.
Ett tips jag själv fått när mina problem och allt elände var som en stor tung sten i min ryggsäck. Visualisera varje problem för sig. Ryggsäcken blir full av mindre stenar istället för en stor. Den är lika tung, men det finns alltid en sten som är minst och som man kan börja med att ta tag i.
Håll i dig själv nu. Lyssna på vad andra säger om dig. Och lita på att de vet bättre än du vad de tycker om dig, bestäm inte åt dem.
"moster" skriver så klokt. Och jag lägger till det jag själv upplevt ... att stenarna i ryggsäcken finns där ... men att det går att packa dom så att det inte skaver. Stor kram till dig.
Tackåtack för många kloka ord. Jag slås av häpnad och glädje av att JAG får lyckan att omges av så många bra människor. Sånna som ni. Gu vilken tur jag har!!!
Minks: bara vetskapen om att fika-vattenhålet erbjuds ger mig styrka i sig. Min käraste vän, dags för gudbarnen att ses snart!
Moster: goa du, dina ord betyder mycket för mig för jag VET att det ligger så mycket känsla bakom dem. Jag ska på allvar försöka med visualiseringen som du beskriver, det är lätt att alla stenar bildar en klump istället för att skramla var för sig. Och så behöver det ju inte vara! Och visst krymper de i solen!
Christina: precis, du är så klok, alla har väl sina stenar och det gäller att packa dem rätt så de inte skaver, true, true...
Skicka en kommentar