onsdag, oktober 22, 2008

Förberedelser i kvadrat

Blev kvar på jobbet lite för sent igår. Kom hem och värmde lite makaroner och falukorv i kastrull, åt hälften. Försökte istället vila bort en envis sammandragning utan framgång. Testade med varm, avslappnande dusch. Magen stenhård. Jag blev lätt rastlös.

Klockan tio ringde jag för råd på förlossningen. "Två alvedon och ett varmt bad" föreslog de. Efter en timme i badet och mannen som klockat sammandragningarna som gick i 2-4 minuters intervall under den tiden gick jag upp. Enda uppnådd effekt: kyla och russinfingrar.

Halv ett undrade Mannen om jag trodde att jag skulle kunna sova. Jag försökte och slumrade till. Vaknade halv tre med lika hård mage och samma intervall på sammandragningarna. Ringde förlossningen igen för råd. "Svårt att veta men du är välkommen in om du känner att det behövs" svarade en mycket vänlig Eva. Mannen snarkade hårt i en förkylningssömn. Jag valde att försöka sova igen.

Vaknade kvart i sex. Magen lika hård, sammandragningarna färre. Frukost och sen ringde jag mvc-akuten och vid åtta satt vi i väntrummet, Mannen var med och det var skönt. CTG visade på en lite trött bebis och en mage som var förhållandevis lugn igen.

Läkarbesöket visade inte heller på något förutom att bebis låg på tvären igen. Det var precis vad jag ville - få beskedet om att det inte är nåt annat än kanske överansträngning som triggat igång sammandragningarna. Receptet blev tre dagars sjukskrivning och en tid för tillväxtultraljud inom närmsta dagarna.

Ikväll är magen öm och tarmarna upprörda, gissar att sammandragningarna igår var en mödosam övning för berörda delar. Men det känns bättre. Imorgon ska jag försöka gå andra dagen på en konferens som jag verkligen sett fram emot. Det måste väl vara positivt, tänker jag. Mer än att bara ligga hemma och såsa. Eller har jag inte förstått nåt...?

7 kommentarer:

Anonym sa...

Jag förstår bara inte varför du är så extremt envis och inte kan liksom bara lägga ner allting och koppla av?

och det säger jag naturligtvis i all välmening!

Jag hade varken ork eller lust att fara omkring som du gör, och tog varken tillfälle att få vila!

men så är jag försvisso en mkt större latmask än vad du är!

men igen, nu är det ju bra mkt bättre om du och Rocky mår bra här de sista två månaderna så tagga ner bruden! (och lillbruden på tvärsan!)
//M

Anonym sa...

jag tycker som Minksy - vila!!!
Även om det är långsamt så är det för ert bästa! Sköt om er och kram!

AstaKerstin sa...

och du är väl inte en sekund tveksam om vad jag tycker. Din kropp skriker åt dig att byta fokus! Det är inte frågan om det är svårt och skrämmande, det är nödvändigt. Många beslut som är hemska innan man fattar dem, visar sig vara strålande, underbara och utvecklande när man väl kommit igenom. Nu är beslutet redan fattat åt dig. Det är bara att gilla läget. Du ska ha barn, du måste ta det lugnt och du måste skifta fokus. Och jag lovar, det blir INTE bättre för att du skjuter upp anpassningen. Det blir bajsblöjor oavsett hur du gör nu.
Sitt i solen med en filt under dig och en filt över dig, känn värmen mot ansiktet, skapa d-vitaminer som är bra för dig och magen, stäng av jobbmobilen, lägg fötterna på en pall, gråt en skvätt av trötthet och känn hur härligt livet ändå är.

Anonym sa...

Moster är klok, lyssna på henne :)

Jag gissar att din knopp fortfarande inte riktigt har förstått vad kroppen håller på med, men du BORDE eftersom du inte längre ser fötterna ;)

Vila nu, för sent är det ju kört liksom ;)
kram//M

Anonym sa...

Ärligt, jag bara älskar er *ler stort*! Vad jag ska vara envis då. Okej, jag ska överväga att vara hemma från jobbet imorgon. Vila. Ta fredag. Sitta med fötterna i solen som AstaKerstin föreslår.

Nä, det är nog som Minks säger, min knopp har nog inte fattat. Det är sant, den har nog inte det, trots att jag inte ser fötterna *höhö* ;-)

Sju veckor kvar, det finns tid kvar, jag lovar att växla ner ytterligare... Puss!

Anonym sa...

Tur för'e, annars kommer AgnetaMinks o AstaKerstin o sätter sig på're ;)

eller nej det kan vi ju inte göra förstås, men om vi sitter i din soffa då måste du sitta bredvid o prata med oss hehe DET kunde ju vara en trevlig lösning!!

nu ska jag jaga stora i säng, den lilla somnade just//M

Anonym sa...

hoppas att du tog det lungt som doktorn ordinerade