Första dagen som sjukskriven 25% började jag med att vara kvar på jobbet till 20.30. Men nä, jag jobbade faktiskt inte, det var fest på kontoret med i princip närvaroplikt. Trevligt också.
Var hos läkaren i går och grät ut min trötthet. Snyftade och snorade fram att jag nog inte visste att jag var så ledsen över att vara trött som jag tidigare trott eller känt. Men nätter av blodsockervärdeskoll, spring i benen och allmänt kass sömn gör att jag faller ihop till en livlös hösäck vid halv fyra på eftermiddagen. Tillsammans med mina blödningar, sammandragningar och oro för att något ska hända efter så många år av väntanlängtan blir det helt enkelt bara för mycket.
Bra-läkaren tittade seriöst på mig och sade kort och enkelt: "Om jag var i din situation och inte fick sova på nätterna så skulle jag nog inte ens komma upp ur sängen" och så var sjukskrivning ett faktum.
Tursamt var vi fullständigt eniga om att jag ska jobba 75%, jag vill varken jobba mer eller mindre, det känns precis lagom och jag tror att jag kommer att både orka och tycka jobbet blir lite roligare igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar