Medströms

Inatt jag har sovit som en stock hela natten. Det gör positivt för humöret, det står helt klart!

Gårdagen på kontoret förflöt som en sovande zombie. När Mannen ringde och erbjöd behandling tackade jag utan tveckan ja. Laser, pressur, massage och manipulation av ömma händer gjorde gott. Jag huttrade när vi for hemåt och bad att få vila lite på soffan. Väcktes till en mer än utsökt thaimiddag, serverad framför Anna Phil. Åt med god aptit för första gången på flera dagar.

Att inte behöva väckas flera gånger per natt för att gå upp och kolla blodvärde gör gott för allmäntillståndet. Livsandarna återvänder. Förhoppningsvis styrkan också. Om nu bara den här rethostan ville ge med sig så jag kan börja träna igen så kommer nog livet att börja rulla av sig själv igen. Jag är hoppfull.

Flyt med strömmen, sa Cinks

Knäck mig som ett ägg och kalla mig rörig*

Jag hade den rörigaste av drömmar inatt. Utan tvekan en återspegling av veckan som gått. Utan att gå in på för detaljerade redogörelser så har veckan resulterat i både skolpsykolog framöver för F och familjerådgivning för oss vuxna.

Mannen summerade det klokt med något i stil med att det nog kommer att hända mycket positivt framöver. Just nu jobbar jag för fullt med att släcka bränder inom mig för att motverka överhettning av tankar på vad sjutton som har hänt och hur jag hade kunnat göra för att situationen inte skulle ha varit som den nu är. Jag ser ändå ljusningen mitt ibland all sotig rök.

Att skuldbelägga mig själv hjälper inte det minsta och allra klokast gör jag i att se framåt och inte tappa fokus. Men det är absolut läge för att ta all hjälp som går för att se vad som kan förändras och bli bättre framöver. Jag ser det som ett steg mot framgång snarare än ett steg bakåt i utvecklingen.

Vi lämnade iallfall över en glad, pussig och glittrande tjej till sin far ikväll. Inte hysteriskt gråtande eller likblek och onåbar som vi sett henne fler gånger under veckan. Hon var sitt vanliga, goa och härliga jag.

Själv manar jag på det något tilltuffsade och paralyserade livet att forsätta gå framåt igen.

*Lyssnar du på barnradion sju på mornarna?
Då känner du igen Doj-dojs lite halvkluriga
uttalanden, säger Cinks. Smaskens filibajs.

Sjukblogg

När man ligger hemma i influensa och hög feber så får man vara ynklig och ligga i sängen halva dagen. Sen får man ligga i soffan och titta på reprisen från melodifestivalen deltävling två.

Man får inte dammsuga nedervåningen och bädda för det höjer febern men om man ändå gör det så får man sen ta en alvedon till och ligga på soffan igen.

Man behöver inte äta så mycket och det enda man blir någorlunda sugen på är vatten och banan. Och sen en liten jordgubbssmoothie.

Man får inte sitta vid datorn, det är en regel hemma hos oss, men om man ändå gör det en pytteliten stund så får man ont i nacken och måste man vila i soffan igen och lugna ner hjärtfrekvensen. Så kan det se ut en helt vanlig sjukfredag.

Varför sätter sig den enerverande låten "Kebabpizza" som en repeterande amöba i hjärnan? undrar Cinks

Ont om tid till ingen träning

När jag kastar mig innanför ytterdörren är det 50 minuter kvar tills träningen börjar. Jag slänger av mig kängor och dunjacka i hallen, ropar hej till tjejerna framför datorn, pressar ur mig några snabba centiliter på toa och rusar sen direkt in i köket för här ska powerlagas mat.

Jag är redan sen med middagen som F helst ska ha på jämna tiden 18.00. Jag tänker bara ta lite soppa innan träningen och stressar in en skål härlig grönsakspotage i micron.

Till tjejerna tänker jag steka falukorv. Jag drar hastigt fram paketet ur kylen. Jag hinner kanske med träningen om jag ökar takten. Och det går undan - och som det ofta gör för mig när det går fort så går det jättejättemycketFÖRfort för händerna så hjärnan inte hinner med. Så när jag klipper upp korvpaketet så klipper jag inte bara i plast utan även i handens skinn. Precis i trampdynan inne i handen.

"Jäklar va klantigt" hinner jag tänka, knappt, innan jag stressar vidare. Sen blir det kladdigt. För jag har klippt hål. I mig. I huden. Med saxen. Jag blöder.

Först lindar jag om lite hushållspapper runt handen som jag genialiskt fäster med ett gem (!) för att det ska hålla ihop medan jag fortsätter flänga med korv och pasta. Sen lugnar jag ner takten. Andas. Blickar över situationen. För jag har klippt mig i handen. Jag står och hetsar i mig soppa på stående fot vid diskbänken. Allt för att hinna träna. Jag kommer på kuppen säkert att få ont i magen när jag väl ligger där och stånkar på Pilatespasset.

Så ställer jag ifrån mig soppskålen och bestämmer mig för att hoppa träningen. Ändå. Vad är träning värt när det bara innebär stress? Noll. Nada. Niente.

Jag fortsätter steka falukorv.

Katten va me hundar!

En som inte gillade att två stora svarta hundar plötsligt kom farande som från ingenstans när man just vaknat och var påväg ut för att se över sina revir var den lika svarta katten.





Först blev han jagad över tomter och gårdar för att sen rädda sig upp i ett träd - och där blev han sittandes ett långt tag innan han vågade sig ner igen.

Hundar i kvadrat

Vilken härligt solig söndag! Det blev dubbelt upp med svart för oss. Två black beautys i vilda lekar for fram med slängande tungor och fladdrande öron. Vi tittade hänförda på och glömde för en stund allt annat än deras lek.

Det blev tillslut triss i svart men kanske lite för övermäktigt för vår lilla valp (liten och liten, nu 53 cm hög och 18 kilo) som föll som en vante när storlabben jabbade till henne. Men det stoppade inte henne för lång stund. Hon var strax i farten igen.

Warning...

Min spontana reaktion när jag först läste Tinselflickans varningslinlägg var att det var orättvist mot alla ex... Men ju mer jag funderade desto mer lockande blev det att själv fundera över hur varningstexterna kring mina ex halsar skulle ha sett ut...och det visade sig ju vara rätt kul tankeunderhållning.

Kanske så här på ungdomskärleken i landet-långt-bort :
Jag kommer att falla pladask för dig och troligtvis älska dig på sätt och vis livet ut. Jag kommer inte att ge dig lika mycket som du önskar vad gäller tankar och kommunikation och jag kommer att vara oberäknerlig i att höra av mig. Jag kommer att anstränga mig för att du ska flytta till mig men inte göra några ansträningningar för att komma till dig. När det sen väl är för sent för oss för att du träffar nån annan så kommer jag att förbanna mig för att jag inte agerat snabbare.

...och kanske så här för den velige:
Jag kommer att vara superpå tills du blir intresserad tillbaka. När du sen blivit jättekär i mig kommer jag att dra utomlands i tre månader och när jag kommer hem har jag hört ryktesvägen att du strulat med andra och då har jag också hittat en annan men det säger jag inte till dig direkt för jag är för feg utan det får du istället höra ryktesvägen. Jag kommer att tycka att jag är superärlig mot dig som till och med frågar om det är okej att jag gifter mig med den här nya och jag kommer att fortsätta höra av mig till i minst tjugo år framöver och hur många gånger du än säger att du inte vill så kommer jag inte att acceptera det utan fortsätta skicka små meddelanden och presenter.

Och här är min varningstext*:
Jag kommer att vara efterhängsen och hur gullig som helst för att få dig intresserad. När du väl är det så kommer jag att svalna ganska snabbt. Om jag mot förmodan fortfarande är lite varm så kommer jag att ha hårda krav på hur du är och jag kommer att ogilla om du är pinsam eller om du själv tycker att du är pinsam om du gör bort dig offentligt. Jag kommer att vara lite av en varannan-dag-kvinna och och du kommer att ha svårt att förstå vem jag egentligen är för jag kommer att ha svårt att släppa in dig eftersom jag inte riktigt litar på att du verkligen-verkligen gillar mig. När du tröttnar så kommer jag att vara på igen. Och så kommer jag att hålla på tills allt rinner ut i sanden.

- - -

*Mannen verkar tack och lov inte ha sett denna text och den gäller - tack och lov - inte honom för när det kommer till riiiil lööööv så gäller inte varningstexten ovan. Inte alls!

Kvällskurr

Nästa måltid är frukost.
Men jag är ju jättehungrig redan nu och det är bara kväll än så länge. Kan man äta frukost på kvällen? Inte va...

Nä, bäst jag snabbar mig i säng och sover så det inte dröjer så länge till morgonen. Då vankas det fil och flingor.

Måndag och tisdag har vi alla tre tuggat i oss jättejättenyttig och stabbig gröt. För F och mig blir det dessutom ändå klibbigare eftersom vi avskyr grötvarm mjölk och därför äter helt utan. Men den har gått ner och som belöning blir det fil imorrn. Och några grova med leverpastej och paprika...nä, som sagt, nu måste jag gå och lägga mig innan magen bär mig till kylskåpet.

Kurrikurridutt sa Cinks mage

T-shirttryck

Istället för att söka nya jobb som är så tråkigt så handlar jag vita t-shirtar på HM till oss tre.

Jag börjar med dotterns. Hon ska få en triad av gulliga djurbilder givetvis tagna av moi på bröstet. Det blir inte så bra. Hon köper inte alls mitt påstående om att djur som sitter upp-och-ner är jättejätteinne.

Nästa tröja blir Mannens. Han får företagslogon lite här och där på t-shirten. Rätt ok men jag vet att han aldrig kommer att använda den...mer än att måla i.

Och så min. Cinksmanga i brunt. En liten på ärmen. Ett stort tryck bak på axeln och en liten nederst fram på t-shirten. Den blev bäst, nästan så jag kan använda den.

Men jag måste ändå söka jobb. Shit! Lika bra att sätta fart...

Allkonstnär eller bara missförstådd

Jag står och läser manualen till skrivbordet "Jonas" med ena ögat, skruvar i skruvar i konstiga vinklar och vrår med en rätt kass stjärnskruvmejsel, pratar med pappa om sommarsemester i telefonen som jag kniper åt mellan huvud-axel, försöker höra vad F gnäller om som hytter åt mig med sin käpphäst.

Min teori om att det är män som besitter simultankapaciteten och inte kvinnor förstärks inte direkt...

Men okej. Jag håller fast vid att män har simultankapacitet det när de själva vill. Kvinnor kanske för att de behöver...förlåt, tycker sig behöva!

Det är en rätt kass förmåga iallfall. För inte blir Jonas klar! Och inte sitter skruvarna inte, pappa får inget bra svar gällande semestern (no kidding, vi har bara februari här...) och F får besviket skritta iväg på käpphästen utan att den blivit lagad.

Livet travar ostyrigt vidare i Cinks boning

Vem var det som sa?

"Den här skitvintern" tänkte jag, "jag kommer iallfall INTE att kunna ta några bra bilder så länge vi har en sån här skitvinter. Och så länge det är så här mörkt. Jag menar, när jag går upp är det mörkt, när jag kommer hem är det mörkt. När, jag undrar bara NÄR ska jag hinna ta 20-40 bilder till Isidors utmaning?".

Jag kom själv med svaret idag. Kameran fick följa med till jobbet. I väskan låg den hela vägen och tyngde med sitt ansvar. Jag har trots allt blivit utmanad!

Efter sushilunchen tog jag med kameran på promenad. Tack och lov hade jag tagit dunjackan imorse för jäsiken vad det blåste snålt. Det kändes lite lönlöst till en början. Allt jag såg var bruna löv och gråtrista vattenpölar.



Men ju länge jag kom på promenaden, desto nyfiknare blev jag på den här förfärliga årstiden. Något jag lade märke till redan imorse var vattendropparna som hände tungt på buskarna. Allt skräp blir också väldigt tydligt mot den mörkgrå sörjan som täcker marken.

Sen gick det som av sig själv och den är innehållslösa vintern visade en mängd spännande sidor. Som sällsamma trädstammar eller giftgrön mossa. Som brunande ormbunkar - eller färska, gröna smultornblad....

...och ett och annat skräp...



Jag ändrar ändå inte uppfattning, det här är en skitvinter, även om det faktiskt finns ett och annat att ta bilder på, att öva att ta bilder på.

Klick-klick, sa Cinks

Tårar över hemgjord müsli

Hemkunskap.
Nog hade jag kunnat gissa mig till att detta skolämne skulle kunna skapa en sån våg av ångest och gråt hos F. Nu är stunden här.

Hon ringde nyss. De ska laga egen yoghurt med frukt i på hemkunskapen. De ska få baka vetebullar och göra egen müsli - inget av det som hon upplever att hon kan äta, vilket ger ångest och skapar gråt innuti henne.

Vi diskuterar och resonerar. Hon får komma med förslag, jag ger alternativ men gråten blir bara mer och mer intensiv. Jag lägger ner försöken att komma med alternativ och berömmer henne för att hon är modig, uthållig och fantastisk.

Inser att jag inte kan förändra hennes sinnesstämning just nu utan säger istället att det är bäst att hon går tillbaka till lektionen men att jag finns vid telefonen om hon vill ringa. Suck.

Livet går vidare...sa Cinks

Min man mjukglassen

Sjuklingmannen har bäddat ner sig i gästrummet på mitt önskemål. Själv står jag och manglar, strycker och njuter av hans lugna andetag - det är bra mycket mysigare att tvättpyssla när man inte är själv!



Jag hade två drömmar i natt som hälper mig att välja var jag vill vara i livet.

"I den första drömmen sitter jag bredvid min nyblivne man (!), en herre närmare 60 år med vitt, långt skägg och till kroppsbyggnaden rätt klen. Jag sitter där som förstelnad och med flyktkänsla i kroppen och undrar hur det här har gått till. Tårarna är så nära att jag får ursäkta mig och lämna bordet. En bit bort sitter Mannen. Jag smyger bort till honom och viskar så nära att bara han kan höra hur gärna jag vill vara med honom istället och känslan i mig är att det bara finns Han i hela världen som betyder något."

"I den andra drömmen är klockan tjugo över sju på morgonen och vi ska vi packa ihop och gå ombord på en båt som ska avsegla tjugo i åtta. Varken F eller Mannen syns till och nu är det bråttom att få ihop alla saker. Jag är påtagligt irriterad på Mannen som inte syns till. Jag sliter med packningen men hinner inte få allt klart innan båten avseglar. Vad jag inte vet är att F redan hunnit ombord. Jag får senare reda på att hon omhändertagit av vänner på båten. Mannen i sin tur har glömt tiden och suttit och drömt sig bort vid nån vacker utsikt."

Kontentan, tror jag, är att min Man är en härlig människa, speciell på ett bra sätt och lätt att leva bredvid tack vare att han inte är "perfekt" (vad det nu är...). Varje morgon när jag vaknar vill jag göra ett aktivt val att vilja vara med honom. Det har nått några månader när valet inte varit självklart på grund av min egen bristande självkänsla. Men i takt med att den återhämtar sig känns återigen valet rätt; jag vill vakna och somna bredvid honom, ha honm som vän i glädje och sorg. Ja, han är min bäste vän!

Jag brukar säga att han är som en mjukglass! Du vet känslan när man tar den där första slicken av en vaniljmjukglass i solsken; len och uppiggande i gommen, man blir glad och leende, den kyler och öppnar sinnena. Så är han.

Melodifestivalnörd

Snart börjar den, Melodifestivalen 2008. Låtar och artister i en blandad skara. Och allt ska spelas in! Såklart. Precis som jag gjort de senaste fem åren.

Jag har varit barnsligt nördig ända sen jag var liten när det kommer till detta över-alla-bredder-hysteriska evenemang.


Som åttaåring satt jag med näsan mot tv-rutan och kassettbandspelaren upptryckt mot tv:ns högtalare under hela programmet - non-stop (nota bene att detta var på den tiden då program inte avbröts av reklaminslag).

Banspelaren av dåtidens standard, en så där med bandfacket på ovansidan och knapparna framtill.

Kassetbandar'n hade en irriterande egenskap att inte precis ta upp allt ljuvigt ljud som ljöd från tv:n, men däremot registrerade den minsta lilla knyst från övriga familjemedlemmar. Så såfort de hostade eller glömde bort sig och sade ett ord så hysssade jag argt åt dem. Tur att det på den tiden bara var två program per år!

När musiken väl var inspelad så gällde det att lyssna så många gånger att jag lärde mig musik och text utantill, dels för att det var kul men också för att briljera i skolan. På den tiden fick man ju inte spela vinnarlåten innan själva stora finalen och det kunde ju ta två till fyra veckor innan vinnarlåten spelade upp gien. På den tiden hann man ju glömma av både musik och text. Men inte jag. Alltså!

Detta är förklarinen till att jag kan det finska bidraget "Nokko pommi", det norska "Jeg vil altid huske deg som en ven" eller det norska "Do-re-mi-fa-so-la-ti-do" (det var mycket norska då av särskilda anledningar som jag kan berätta mer om vid ett annat tillfälle).

Och nu är det alltså dags igen. Kassettbandspelaren är utbytt mot videobandspelare. Jag kommer garanterat sitta som klistrad. Och mannen kommer att få prata utan att jag bli arg.

"Mina bröst är som svalor som häckar" nynnar Cinks

Snön som föll i februari...

Andra februari. Det är otroligt vackert ute med vintrig snöyra. Jag litar inte en sekund på att den ligger kvar till imorgon så därför förevigade jag den kanske sista snön för i år.

Please, låt mig ha fel...önskar Cinks

Jag är viktigast för mig!

Jag lånar några otroligt tankvärda ord från Pipperonis sida. Det handlar om kärlek och om sanningen till sig själv:

"Stop talking about love. Every asshole in the world says he loves somebody. It means nothing. What you feel only matters to you. It's what you do to the people you say you love that's what matters. That's the only thing that counts." (ur filmen The Last Kiss)

Tack för att du hittar så många tankvärda små citat!