Halv elva kom bästamostern för att ta N medan jag fick röra på mig i skogen. Vilken tur jag hade då, dels att hon kunde komma, att hon ville komma och dels att solen sken så vackert vårigt just idag.
Allt gick bra. Lilla N uppförde sig ungefär som hon brukar, gillade vagnläget halvvägs och skrek andra halvan. Bästamostern uppförde sig exemplariskt som barnvakt, utrustad med leenden, fantasi och en ängels tålamod, och jag kände mig så trygg med N i hennes varma famn.
Vi har lovat att göra om det snart, snart igen.
Mmmm....
Och vad gäller träningen så halkade jag runt i 3,5km spåret. Bitvis joggade jag faktiskt, kroppen bara ropade efter det och så länge det kändes skönt gjorde jag det. När jag kände att det blev tungt i ärret saktade jag av och gick. Sen hann jag stretcha och även köra några solhälsningar.
Hoppashoppas jag får träningsvärk imorgon!
3 kommentarer:
Vad duktig du är, heja! Själv längtar jag tills att öht kunna GÅ! ;)
Hej!
Har precis hittat till din blogg via Tisalen! Jag tror att du har kommenterat på min någon gång (kankse har helt fel och gör bort mig nu), men det har inte fungerat att komma hit via "blogger-länken"...
Har inte hunnit läsa så mycket än, men du verkar ha en trivsam blogg och en underbar liten dotter!
Kram
Cathis: Tack :-)Det kommer för dig också, du har ju ditt underbara (jo, faktiskt) framför dig nu.
Lucia: Stämmer, jag följde dig när du väntade barn och är inne och kikar och kommenterar ibland. Kul att du hittade hit, välkommen!
Skicka en kommentar