Det finns de som menar att ett barn väljer sina föräldrar. Och med mosters underbara ord klingande i öronen om något i stil med att F inte hade varit den hon är idag om hon inte haft dig som mamma börjar även jag att tro på att barnasjälen gör ett val innan den landar i en kropp någonstans på jorden.
Jag hade inte heller varit den jag är utan henne! Det låter kanske högtravande och självgott men jag tror vi är bra för varandra, F och jag. Hon lockar mig tillbaka till verkligheten när jag hamnar i min inre bubbla. Jag puffar på henne när hon är för hård mot sig själv. Och vi tycker mycket, mycket om varandra. Ovillkorligt.
Det har varit en utvecklande resa med F ända sen hon föddes. Många gånger har jag gråtit och bara önskat att hon var lättare att vara med. Mer solsken. Färre moln. Sen har jag tagit nya tag, tackat för hennes underbara personlighet som gör henne till den hon är, kavlat upp armarna och kämpat vidare.
Vår resa tillsammans går för varje år allt mer i medvind men det har långt ifrån alltid varit så. Vi har kämpat med i princip allt, från tandborstning till det sociala samspelet, från påklädning till positiv självkänsla, från att ta alvedon till att prata om känslor.
Nu har ytterligare en fantastisk liten individs själ landat i mitt liv och hjärta. Jag vet inte än helt säkert varför hon valde att hamna just här. Tiden kommer säkert att ge mig det svaret. Det känns iallfall underbart att det är så. Och jag är beredd. På att ge. Kämpa. Leva. Och älska. Ovillkorligt.
3 kommentarer:
Låter som F och Storassysster A är väldigt lika....
Det var skönt att höra att andra kan känna igen sig. Ibland har jag känt mig lite ensam om situationen...Samtidigt kan jag då glädja dig med att det blir bara bättre och bättre =D
Och jag skrev ett långt svar som bara försvann :(
bupp surar Minksy
Skicka en kommentar