Jag visste det redan innan.
Hade sett ögonen, de svarta, uttryckslösa men samtidigt mycket talande ögonen som jag en gång kuvat mig inför och fortfarande till viss del och motsträvigt gör. Tonen i rösten, nedlåtande, försedd med gifttagg för att hugga vid minsta lilla felsägning eller osäkerhetssvacka.
Jag visste allt redan innan.
Hade listat ut vad som var på gång, precis som den gången då det var jag som blev utsatt för det. Hade till och med pratat med Mannen om det innan han sade det. Tur att det inte är jag som är huvudpersonen den här gången bara. En gång räcker. En gång och aldrig mer.
Jag ryser vid tanken och försöker låta tankarna glida av mig som om jag vore insmort med olja.
"Brr" sa Cinks
1 kommentar:
Men... vad har hänt? Kram!!
Skicka en kommentar