fredag, oktober 23, 2009

Separationsångest

Varje gång jag tänker tanken hugger det till i mina känslor. Jag vill verkligen inte sluta amma. Just som det är nu ammar jag en gång på dagen och en gång på natten. Jag är rädd för att det är så lite att hon kommer att tappa intresse. Det är ju så underbart att ha henne nära på det viset. Och det är ju bara att fortsätta så länge hon vill. Hoppas bara att jag är redo när hon vill släppa taget.

"Sometimes it snows in april..." sjunger Cinks

3 kommentarer:

Anonym sa...

Hm hajjar, o det där vet man ju aldrig, hur länge barnen vill fortsätta. Men hon kan lika gärna vilja fortsätta i ett år till så...

cathis sa...

ja visst är det det mysigaste som finns? men det är ju det där speciella när de är bebisar....de har sin tid. snyft.

Maja Gräddnos sa...

Jag ammade Bill tills hon var nästan två. Bull är ju 14 månader nu och ammar fortfarande. Jag tror faktiskt inte att de glömmer bort, inte ifall man inte börjar ge flaska. Jag har varit borta torsdag-söndag några gånger och ändå kunnat fortsätta amma när jag kommit hem.
Kram