Tjugo över tio en fredag.
Inte trodde jag att jag skulle sitta hemma i vanliga köket med Mannens blåa tröja på mig och knappa dator. Så var inte planerna alls.
Anledningen ligger just nu nedbäddad i soffan på min beordran.
- - -
Tu-tulu-tu-tu-tuuuu.
Klockan är några minuter i sju en yrvaken fredagmorgon.
Det är F som ringer hemifrån sin pappa. Låter som en ynklig femåring på rösten och berättar att hon har fått vattkoppor. Prickarna har hon haft i två dagar och ändå gått i skolan.
"Är pappa hemma med dig nu då" frågar jag. Nä. F berättar att pappa har åkt till jobbet, hans fru är inte hemma. Hon ska göra sig iordning och gå till skolan.
Du kan förstå att jag - milt uttryckt - HÄPNAR av det jag får höra!
Igår när jag pratar med Xet säger han att hon bara är lite "kinkig". Själv klagar hon på huvudvärk, ont under bröstkorgen och värk i tänderna i underkäken. Inte ett knyst om några prickar.
När jag pratar med mamma senare på kvällen så berättar jag att det är något som inte stämmer. Att hon uppträder och ser ut som om nåt är på gång inom henne, att hon håller på att bli sjuk eller nåt. Så är min känsla.
Hepp!
Så jag drajvar över med bilen och hämtar hem henne. Vill se och bedöma med egna ögon. Hon är ju nämligen en prickis och har haft liknande utslag förut som inte var vattkoppor. Men nu är det ingen tvekan. Hon är PRICKIG! En sitter under tungan, en i vecket där man böjer pekfingret, en enormt stor bakom öronen och så vidare...
Så jag installerar mig vid köksbordet och gör det bekvämt för mig för här kommer jag ju att sitta även nästa vecka. Oväntat.
Nurse Cinks
2 kommentarer:
Stackars liten.. Jag minns när min mamma fick röda hund när vi var små och pappa var tvungen(?) att jobba. Då fick vi minsann hem en livs levande barnsköterska som stekte köttbullar till mig och solsyster. Det var exotiskt och spännande! Inte så mycket att köttbullarna var exotiska som själva barnsköterskebiten dårå. Jag minns särskilt hur jag gick upp till min mor där hon låg så sjuk, så sjuk och "pussade henne på röda hunden". Det var tider det.
Stackars liten pludderutta!!!
Hoppas att det blir en mild variant och att hon snabbt känner sig bättre när hon nu blir väl omhändertagen!
Kramar till henne och rara mamman och stordäng till...du vet vem!
Skicka en kommentar