Sara berättar i sin blogg om mötet med Tomten. Ämnet känns klart aktuellt, trots att det ute är varmt och grönt som i maj. Här kommer ett par av mina bästa nära tomteupplevelser:
- - -
Trädgårdstomten
Trädgårdens baksida ligger i mörker. Två snötyngda äppelträd vajjar svagt i vinden. F är tre år och jag håller upp henne för att hon ska se. Vi tror nämligen att Tomten kommer snart...
F är redo med ett godisfat i famnen. Tomten ska minsann få smaka. Och där, långt bort vid stenmuren, vajjar det inte en lykta där? Ser vi inte ett ljus närma sig, långsamt? F börjar sprattla. Hon kommer på att den här tomten som alla pratat så mycket om nog inte är nån som hon kommer att gilla.
Nu ser vi att det är tomten. Det är TOMTEN! Han ser ut som en tomte ska, lite kutryggig, långt skägg och ja, resten vet ni ju. Jag skrattar så jag håller på att falla omkull med tårar som sprutar medan F kastar godisfatet och tar fullkomligen skräckslagen skydd i pappas famn.
- - -
Finska tomten
Året därpå möter vi återigen den RIKTIGA tomten. F är fortfarande, sex år senare, säker på att OM det finns nån tomte så var det honom vi såg då. Tomten har en lång, krokig näsa, trassligt skägg, vit rock och turkos luva. Och bryter tydligt på finska. Han är inte helt rumsren, dricker glögg med sugrör, och delar ut finfina paketer till F och hennes kusiner. Jag är fashinerad. Har aldrig tänkt att tomten skulle se ut så. Turkos ska ju julens luva vara. Inte röd!
Cinks jultomtsfanclub
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar