Återställarvecka

"Mamma, jag har räknat till över tvåhundrafemti vattenkoppor"

I helgen ringer F minst en gång om dan från pappa för att redogöra för prickutvecklingen. Så igår kväll får jag se henne med egna ögon. Jag kan inte hindra mitt leende. Hon är verkligen prickig. De hon kliat sönder är mörka prickar, någon är inflammerad och ilsket röd. Resten är ljusa och vattenfyllda.

Det är dags för dusch. F sätter klackarna i parketten. Hon ska INTE blöta sig för då kan det svida. "Du har tyvärr inget val" markerar jag och skjutsar in Mannen, F och ett paket potatismjöl i badrummet. Jag kämpar för att hålla mig därifrån för att de ska få sköta sig själva.

Det blir tyst. Länge. Jag måste kika in. Det är mjöl på golvet men F har både varit i och kommit ur glötet. Nu står Mannen och försöker reda ut håret med en kam UTAN att nudda den ömma vattkoppsmönstrade hårbotten. Vilket team!

Tjugoett får jag isäng henne efter en slalomtandborstning mellan alla rackare som satt sig i munnen och på läpparna. Jag läser jättelänge för att få henne att lugna ner sig. Vi håller henne kall. Hon fryser - men det kliar ändå.

Fram med potatismjöl igen. Och en påse med isbitar. Så somnar hon. Blek av mjölet och med ispåsen på låret. Världens sötaste vattkoppsnioåring.

Midnatt. Tass-tass. "Mamma, det kliiiiar"
Hon sover i det lite svalare gästrummet. Jag följer med henne tillbaka in och strör mer mjöl över kliande partier. Jag lägger mig bredvid och smeker henne där det kliar tills hon somnar om.

03.14. Tass-scratsch. "Mamma, det kliiiar"
Tillbaka till gästrummet. Mer mjöl på vristen, rumpan, ena axeln och ryggen. "Tack, mamma" mumlar F innan hon somnar ifrån allt kliii.

Nu är hon några minuter över sju. F sover fortfarande och får så göra tills hon vaknar av sig själv. "Återställarveckan" har just börjat. Veckan som ska få henne frisk, pigg och glad igen. Trolla bort mörka ringar under ögonen och trolla fram aptiten.

Syster Cinks