...är att hålla ett moget och höstkallt ÅKERÖ i handen. Rara svägerskan hade plockat ihop några från trädgården enlig önskemål från mig. Mamma kom över med dem igår och jag kunde inte motstå frestelsen att ta med ett till jobbet.
ÅKERÖ har en alldeles särskild plats i mitt hjärta och gom. Hade det inte varit för att det säkert tar tio år innan ett Åkeröträd bär frukt så hade jag planterat ett sådant i trädgården. Nu blev det ett Aroma istället, inte alls något dåligt alternativ. Också det ett mycket gott höstäpple men som inte alls har Åkerös säregna smak. Det kan helt enkelt inte mäta sig mot ett Åkerö.
Det är liksom fast i köttet, väldigt smakrikt och så långt ifrån mjöligt man kan komma. Det har en lite "adlig" smak, spelar liksom i en egen klass och är som sagt bäst lite kyligt. Imorgon lovar jag att ta en bild av läckerbitarna...
1 kommentar:
Jag bara instämmer drömmande.. i trädgården i Enhälja fanns alla de där klassiska sorterna.
...och det gick inte att låta bli åkerö..fastän mamma o mormor alltid sa att det var vinteräpplen, att de inte var klara.
Äppeldagar på Julita är 22-23/9! Men då är inte ni hemma va?//M
Skicka en kommentar