Kälkbacke. Det gick nedför i helgen. Snabbt. Och jag kom rätt djupt.
Tack mamman som fanns där och som lyssnade. "Du känner dig nog lite instängd" konstaterade du innan du hoppade ur bilen. True, true...
Men någonstans under vägen hemifrån och till busshållplatsen skedde det ett under. Nån karvade till den där hopplösa osten och fick den plan igen. Nån lyssnade på mig utan krav och goda råd. Utförsbacken blev hyfsat plan igen. Tillräckligt för att orka ett tag till.
1 kommentar:
Vännen min, hoppas hoppas att vi kan ta en kväll snart!! kramar//M
Skicka en kommentar