Världen är tokig!

Utelivet har verkligen förändrats medan jag har haft fullt upp att vara kär, förlova och gifta mig. Det fick jag erfara igår. Med besked! Världen är helt tokig. Tjejerna mer vulgära och liberala, killarna mer trånande, raka och på än vad jag kan minnas.

Eller är det jag som har förändrats...?

Två gånger fick jag höra att jag såg oärlig ut. Just ordet oärlig. Två gånger! Jag stod som ett frågetecken och andra gången jag fick höra det på Det Stora Danspalatset i Den Stora Staden blev jag nästan gråtfärdig. Mina tjejkompisar stod och håglades i varenda hörn och jag strosade liksom planlöst omkring. Moi - "library girl", som nån kallat mig innan...jag kan inte ha sett värst grym ut med det epitetet.

Vid ett tillfälle ställde jag mig och spanade ut över dansgolvet. En musklig kille i röd tröja framför mig började hastigt samla ihop sina saker varpå han tittade anklagande på mig och undrade vad jag höll på med. Spanar efter mina tjejer, svarade jag. Du ser oärlig ut, sade han och tittade hårt på mig. Han trodde att jag var nån slags ficktjyv som skulle sno hans saker.

Moi - library girl?

En annan kille stod ömsom och pratade med mig om att det minsann var en sån som jag som han ville ha och ömsom hånglades med en av tjejerna jag var ute med. Han tänkte då inte gå miste om chansen att få nåt av den här andra tjejen! "Hon har ju redan en gubbe" sa han och ryckte på axlarna. Jag skrattade och konstaterade ännu en gång att världen är galen!

Två killar grep tag i mig och undrade vem av dem som var bäst på fotboll. Jag tittade noga och försökte se så klok ut det gick till en sån fråga. "Du" sa jag och pekade på en av killarna. Den andra blev spelat förnärmat. Sen gick vi över till gissa-min-ålder-leken. Och nä, jag var inte född 78. Och nä, inte 79 heller. 76? Nä... "Ah, då vet jag" sa mannen. "Du är född 74". Jag tröttnade
plötsligt på den här ointelligenta leken och strosade vidare i min ensamhet.

Sen fick jag plötsligt nog och tog jag taxi hem. Fast pris. Mannen i taxin stängde av taxametern när jag hade en hundring kvar hem. Jag var innerligt tacksam över att få krypa ner i sängen bredvid varma mannen. Min man. Sen garvade jag bara och bubblade ur mig kvällen och han höll om mig, räddade mig för världen där ute.

Never more, konstaterar Cinks, alias Library girl