Coolaste approachen hittills

Jag är helt såld. Det har jag varit i nästan tio år, sen den här låten med Nikka Costa kom. Det finns inte många saker som slår den. Om jag skulle vilja vara nån annan så...she's the shit!




Näst coolast är absolut den här låten, bortåt tio år den också. Superskönt gung. Killen i kepsen - he's the shit!

...och ett sammanträffande till

F har nu varit borta i tolv dagar.

Av alla dagar under de åtta år som hon fått lov att pendla mellan mamma och pappa är det här de absolut längsta tolv dagarna någonsin. Och de mest längtiga tolv dagar som jag varit med om.

Jag tänkte först skriva om mitt längt i form av:
Pre-condition: hormonpåslag
Händelse: F utomrikes
Add on: extra känslig
Utfall: ovanligt mycket längt efter dotter vilket gör att jag drömde om henne i natt.

Men allt fick en ny vändning idag på eftermiddagen då jag fick ett sms från henne. Hon har också drömt. Om mig. I natt även om det inte var samma timmar. Om att jag var med henne på båten over there.

Tankecirkel igen, tror Cinks. Nån som bettar emot?

Spaning: tankecirklar

Alla har säkert varit med om att plötsligt tänka på en person och i samma stund ringer personen. Jag tror att det har att göra med vilka tankecirklar man är inställd på. Känner man ungefär lika för varandra så tänker man också på varandra med ungefär samma intervall. Tror jag.

Lite medvetet spanande steg jag ur duschen härom dagen och kände att jag längtade och tänkte på min kära bonussyster. Vi har inte hörts av på evighetersevigheter. Jag tänkte att det skulle bli spännande att se om vi skulle höras av på nåt sätt.

Och tror du inte att det dimper ner ett mail dagen därpå där systeryster bjuder in några tjejer på en liten oprentantiös kväll hemma hos henne. Däribland jag.

Hepp!

Spaningen fortsätter på ovetenskapliga sammanträffanden, lovar Cinks

Halka på löken

Rubriken låter nästan lite pervers men det var faktiskt precis vad jag gjorde. Halkade med kniven på det där glatta mellanskalet på löken och vipps gled vassa eggen ner på mitt ringfinger istället och jacka hade jag där ett djupt blödande och ontigt sår. Grymt.

Först tänkte jag lägga ner lasagnelagningen men när Mannen ringde och sa att han skulle bli sen så var det bara att ta vid där jag gav upp. Vänster hand (vilken annars, läs inlägget nedan om att det inte går så bra för vänstern för tillfället...) i luften och höger fick rådda med kniv, sax, stekspade och visp.

Nu står dagens middag och vilar på spisen, strax redo för att provsmakas. Mmm, jag är jättehungrig och fingret har lite tajmat slutat blöda. Dags att hugga in!

180 grader, tack!

Hörru Bonkis, hur vore det om du ville göra en hundraåtti och lägga ditt rara huvud nedåt nu? Det börjar bli riktigt trångt...

Mannen och jag har slagit vad, han tror att h*n vänder sig om två veckor, jag tror om tre. Då kommer det att vara riktigt tajt om utrymme så det vore ju betydligt mer praktiskt om du passar på att snurra nu istället.

Vad sägs om att slå en halv salto redan ikväll? It's a deal?

Det går dåligt för vänstern!

Ett ömmande och rött vänsteröga, en ny irit på gång alltså.

Samtidigt strömmar näsblodet titt som tätt från samma sida.

Höjdare.

Härlig slottslördag

Det var ju ett perfekt val av helg att åka och njuta på ett slott. Höstens blåst och småregn bet inte på oss, vi hade utan problem en underbar helg med god mat...

...bastu och bubbel utomhus för den som ville och kunde...

...och därtill underbara omgivningar och en väldigt trevlig och personlig personal som verkligen fixade på bästa sätt. Och framförallt kom vi varandra närmare igen efter en slitig höst med mycket jobb och Mannen som varit borta mycket, det var ju lite det som var avsikten också. Och det införlivades kan jag garantera!

Förberedelser

Ok, vi kommer inte att flytta inom närmaste sju veckorna. Annars är det ju ganska vanligt att blivande föräldrar gör det precis innan en väntad nedkomst. Men vi är inte sämre än att vi dragit igång med en liten renovering - tvättstugan ska få en uppfräschning iom att den ska användas som bla skötrum är det tänkt.

Mannen och jag har pratat om varma, mjuka färger som ger harmoni främst när vi går upp om natten. Tänk va konstigt då att vi har köpt färgen kullersten som vi målar väggarna med. Och bänkskivan blir granitsvart, hyllorna svartlackade.

Vad hände? Jag konsulterade min Feng Shui-bok och läser att grå är en blandning mellan svart och vit (no kidding) och den symboliserar en förändring i livet, till exempel ett nytt jobb... (no kidding igen...).

Just nu ser det inte mycket ut för världen. Kladdigt. Jag orkar inte måla finliret utan tar de stora väggarna. Lägger in en bild när vi är klara istället. Och ja, jag tar det lugnt och vilar mycket emellanåt och ser till att inte trötta ut mig, promise!

Slottsweekend i sikte

I väntan på att Mannen ska komma hem från lite lördagsjobb på kliniken blandar jag målning av tvättstugan med bloggande. Roligt-jobbigt med roligt-inte-jobbigt alltså.

Sen ska vi åka och njuta av en slottsweekend på tu man hand. Det var urlänge sen vi gjorde nåt sånt. Berättar mer om det imorgon.

v. 33

Det här är vad jag menar med päronmage. Enligt min teori är det en tjejmage men jag har tvärtom läst att killmagar ska sitta lågt. Hur som helst, den såg likadan ut förra gången inser jag när jag konsulterar min dagbok för tolv år sen då jag skrev så här:

"Alla verkar tycka att jag har så rolig mage. Den växter ju inte uppåt utan den har stannat vid halva magen. A bara skrattade år formen. "Jag har aldrig sett en så rund mage. Du är så spetig i övrigt och så magen som står rakt ut". Och T&C stod och kände på min otroligt utstående och runda mage. "Den ser ut som en fotboll".

Förberedelser i kvadrat

Blev kvar på jobbet lite för sent igår. Kom hem och värmde lite makaroner och falukorv i kastrull, åt hälften. Försökte istället vila bort en envis sammandragning utan framgång. Testade med varm, avslappnande dusch. Magen stenhård. Jag blev lätt rastlös.

Klockan tio ringde jag för råd på förlossningen. "Två alvedon och ett varmt bad" föreslog de. Efter en timme i badet och mannen som klockat sammandragningarna som gick i 2-4 minuters intervall under den tiden gick jag upp. Enda uppnådd effekt: kyla och russinfingrar.

Halv ett undrade Mannen om jag trodde att jag skulle kunna sova. Jag försökte och slumrade till. Vaknade halv tre med lika hård mage och samma intervall på sammandragningarna. Ringde förlossningen igen för råd. "Svårt att veta men du är välkommen in om du känner att det behövs" svarade en mycket vänlig Eva. Mannen snarkade hårt i en förkylningssömn. Jag valde att försöka sova igen.

Vaknade kvart i sex. Magen lika hård, sammandragningarna färre. Frukost och sen ringde jag mvc-akuten och vid åtta satt vi i väntrummet, Mannen var med och det var skönt. CTG visade på en lite trött bebis och en mage som var förhållandevis lugn igen.

Läkarbesöket visade inte heller på något förutom att bebis låg på tvären igen. Det var precis vad jag ville - få beskedet om att det inte är nåt annat än kanske överansträngning som triggat igång sammandragningarna. Receptet blev tre dagars sjukskrivning och en tid för tillväxtultraljud inom närmsta dagarna.

Ikväll är magen öm och tarmarna upprörda, gissar att sammandragningarna igår var en mödosam övning för berörda delar. Men det känns bättre. Imorgon ska jag försöka gå andra dagen på en konferens som jag verkligen sett fram emot. Det måste väl vara positivt, tänker jag. Mer än att bara ligga hemma och såsa. Eller har jag inte förstått nåt...?

Fler vattendrömmar

Jag har läst att drömmar om vatten kan tydligen symbolisera en stor händelse som kommer orsaka dramatiska förändringar, som förberedelser inför ett nytt liv eller så...

I förrgår natt hade jag en ny vattendröm. De brukar ju komma tillbaka som ett tema. I drömmen satte jag på mig två par gummistövlar utanpå varandra, tog jättelång sats på ungefär 60 meter och sprang allt vad jag förmådde rakt ner till vattnet, ut på en brygga och hoppade ett jätteskutt på säkert 30 meter rakt ut i vattnet.

Jag hade innan förstått att man skulle passa sig för små, otäcka blodigel-liknande varelser som var i vattnet men när jag vadat in igen och tog av mig de dubbla stövlarna så hade jag nästan inget alls på vaderna, jag hade liksom klarat mig superbra. Och så hade jag väldigt snygga, vältränader och brunbrända vader, vad de nu hade i sammanhanget att göra men visst, ett önsketänkande just nu.

Vecka 32

Jordens gravitation börjar ta ut sin rätt.
Det mesta hänger (utom mungiporna som är uppåt för det mesta).

Notera mina snygga benvärmare som jag njuter runt i, sa Cinks

Blött pusskalas

Dagens sms-skörd från lilla damen "over there":

F: "Hej! Jag har precis blivit pussad av en delfin *lipande glad gubbe*"

Mammas svar: "Åh, va det låter underbart mysigt. Förstår att den ville pussa dig. Lyllos delfinen säger vi *pussgubbe*"

Final (?) countdown

Okej, visst, så jag räknar dagarna. 34 kvar att jobba. Om det hade varit världens härligaste arbetsplats som jag jobbade på så hade jag kanske haft ångest inför faktumet att det är så få dagar kvar. Men det gör jag inte och det har jag inte.

Drömmen vore att under mammadagarna komma på den där idén om vad jag egentligen vill bli. Tänk om det bara kommer, cool tanke...

Turgumma

Det är ju verkligen supersvårt snudd på omöjligt att hitta sköna och passande mammabyxor. Magen växer ju såklart, men inte sjutton växter benen på längden och bredden i samma takt. I vanliga fall har jag storlek 36/38 på byxor, nu sniffar magen kring 40/42 men det innebär ju också att modellen blir en dm för lång i benen och mycket pösiga. Typ osnyggt!

Jag sökte chansartat mammakläder på blocket och hittade lite plagg som jag lade bud på. I förra veckan kom de första mammajeansen. Döm om min förvåning när de passade! Det blev ett bra köp av ett par mörkblå jeans för 31:- Idag kom en svart kjol i trikå för 20:- Den passar också såpass bra att jag tänker ha den imorgon på kundmöte. Nu när jag sitter inne i stan så vill jag ju gärna svassa omkring i lika fina kjolar och tunna strumpor som alla andra chicsen.

Väntar fortfarande in en kjol och ett par byxor. Spännande att se om de också passar, att köpa utan att prova är som att spela roulette - inte alltid vinst på samma nummer/storlek.

Måndag

Det har varit en jobbig emotionell helg. På flera håll och kanter.
Det är lunch nu men jag har bara ingen aptit och det doftar tårar i näsan.

En del av livet.

Dags att dra - igen

Jädrar. Nu spelas det tokpiano här hemma. Och spelas Takida på hög volym. Samtidigt.

Jag tror jag går ut en sväng och rastar Nikon.

Håll i hatten!

Idéer till plåtningen

Sitter och surfar idéer till plåtningen i november. Jag har beställt tagning av magen och det vore kul att ta något annat än profil, en hand här och där osv. Har hittat några roliga uppslag, fler idéer emottages tacksamt!

- Ljust foto med vita kläder där magen är synlig
- Bild med måttband som attiralj på något fyndigt sätt
- Bild med något på "hyllan" (som jag iofs inte har eftersom magen är så låg), typ Filippa K-kaffekopp som jag brukar dricka ur, en nalle eller nåt med anknytning till mig.
- Glöm inte att ta av glasögonen. Avklädda bilder med glasögon är ungefär som om man tar n a k e n bilder med strumpor på.
- Tatuering på magen kanske (en sån som man kan tvätta bort)

Sen ska jag ha lite coola idéer till F också. Har hittat en del unga tjejer med attityd, det tror jag kommer att passa perfekt. Mode. Attityd. Överdrivna poser ;-)
Kom gärna med förslag här också.

Knölen kvar?

Alltså, här genomgick jag en ytterst otrevli ögonlocksoperation för att få bort en synbar och irriterande knöl under ögat. Nu har härligheten läkt - och knölen är kvar! Jag fattar ingenting, tog de fel? Har svullnaden inte gått ner? Har den kommit tillbaka redan?

Jag får nog ringa och höra på måndag men jag gör INTE om operationen så länge bäbis är kvar i magen, det är ett som är säkert. Uäk och pust!

Ahh, latlördag...

Outhärdlig ekvation

Två elvaåriga tjejer + Sing-star = jag måste åka hemifrån, och handla eller vad som helst, bara öronen får vila sig lite...

Recept mot glömska?

Hon har börjat glömma insulinet. Flera gånger på några veckor nu har det hänt. Jag har tolkat det som om att hon har börjat slappna av i sin sjukdom. Naturligtvis protesterar hon och säger att det inte alls är så. För inget som Mannen eller jag säger just nu stämmer med hennes verklighet. Inget går och allt är omöjligt.

Jag försöker komma upp med förslag för hur hon ska kunna hänga upp rutinen på något så hon inte glömmer. Hon byter bara ämne och pratar om hästarna i stallet. Jag förstår att det är jobbigt att prata om och att du vill byta ämne, säger jag, men det här är ändå saker som vi Måste prata om. Mhm, säger hon och fortsätter berätta om hästarna.

Det är sent på kvällen, jag pussar henne och låter henne somna. Imorgon tar vi upp det igen, det är för viktigt för att bara tramsas bort. Jag känner mig fruktansvärt otillräcklig mitt i allt bra jobb som jag gör. Jag väljer att se framåt och jobba för bättre rutiner.

Once

För första gången sen jobbet flyttade till nya lokaler för en dryg månad sedan låg det ett brev till mig i postfacket när jag kom till jobbet imorse. Det var från J. Jag såg det direkt på handstilen. Förväntansfullt öppnade jag. Grejen är den att jag faktiskt gillar hans finurliga paket med så mycket tanke och känsla i. Han hade köpt filmen "Once" och skickat till mig, med tanke på känslor som bara uppstår en gång i livet.

Jag läste en recention som säger så här om filmen:
"Musikaler har en dålig vana att bli rätt outhärdliga
på vita duken. Once är undantaget som bekräftar
regeln. Den är faktiskt helt makalös."

Det ska bli spännande att se den, kanske redan imorgon kväll. Jag väljer att bli glad över att han delar med sig av det han ser som livets goda. Och Minks, jag väljer att inte bli arg den här gången ;-)

Vägen till mindre stress

Första dagen som sjukskriven 25% började jag med att vara kvar på jobbet till 20.30. Men nä, jag jobbade faktiskt inte, det var fest på kontoret med i princip närvaroplikt. Trevligt också.

Var hos läkaren i går och grät ut min trötthet. Snyftade och snorade fram att jag nog inte visste att jag var så ledsen över att vara trött som jag tidigare trott eller känt. Men nätter av blodsockervärdeskoll, spring i benen och allmänt kass sömn gör att jag faller ihop till en livlös hösäck vid halv fyra på eftermiddagen. Tillsammans med mina blödningar, sammandragningar och oro för att något ska hända efter så många år av väntanlängtan blir det helt enkelt bara för mycket.

Bra-läkaren tittade seriöst på mig och sade kort och enkelt: "Om jag var i din situation och inte fick sova på nätterna så skulle jag nog inte ens komma upp ur sängen" och så var sjukskrivning ett faktum.

Tursamt var vi fullständigt eniga om att jag ska jobba 75%, jag vill varken jobba mer eller mindre, det känns precis lagom och jag tror att jag kommer att både orka och tycka jobbet blir lite roligare igen.

Försvinna och finna

Snälla mamma har upplåtit ett stort utrymme i förrådet för gamla urväxta barnkläder av bättre och sämre kvalitet som barnen och bonusbarnen kommit släpandes med.

Igår när vi hade en superdupermysig lördag tillsammans så passade vi på att rensa ut slitna och fläckiga tröjor och annat som tappat form och resår.

Till min stora glädje hittade vi en liten fleeceoverall och en täckoverall i mörkblå för Newborn som jag tog hem.

Det tar sig! Jag väntar inte denna gång med att fixa allt efteråt som jag gjorde med F. Det enda som var fixat den gången var faktiskt vagn och säng. Inget annat. Overall kom mamma med till BB. Kläder hade vi lånat. När jag kom hem fick köksbordet bli skötbord när jag inte visste var jag skulle lägga henne. Så overkligt kändes det och så oförberedd var jag.

Och känns det den här gången också, men jag tillåter mig mer nu nomatter what happens. Det är lite som om jag vill hinna njuta max av den här tiden. Som om jag inte vill riskera att inte hinna glädjas om jag plötsligt vaknar upp och allt bara är en dröm .

Så känns det.

Operation öga

Idag låg jag på operationsbordet. Eller nä, nu överdriver jag lite kanske men jag hade en bokad tid på sjukhuset för att ta bort en vagel i höger ögonlock som suttit och irriterat över ett år.

Nervös som sjutton, dels för att skära nära ögat, dels för att bli bedövad och så massor baradärföratt-nervös.

Det var inte behagligt någonstans kan jag meddela utan att gå in för mycket på detaljer. Jag var faktiskt ytterst nära att både kräkas och svimma. Moi? Jag som är så stak och strong? Tack iallfalll sära (ska uttalas med finsk dialekt) yogalärare för att du lärt mig andas ordentligt, det kom verkligen väl till pass just idag. Tack vare andningen lyckades jag hålla mig vid medvetande och inte ens kräkas ned fru Läkaren.

Det gick snabbt iallfall och på lite drygt en timme var jag opererad, vilad, fikad, besiktigad och klar att ta mig hemåt med mitt värkande öga. Fick ta en alvedon innan jag gick och den klarade jag mig på ända hem.

Just nu känns det lite svullet och som om jag har ett grustag i ögat och lite blå kunde man visst bli också. I övrigt helt uthärdligt. Men jag gör jättejättegärna inte om det igen!

Vecka 30

Vecka: 29+0
Vikt: + ungefär 9 kilo
Humör: Har haft en lågoperiod som jag alltid får när jag gör av med energin. Detta plus att det är så rysligt trist att ta-det-lugnt och av det blir jag lite deppig, faktiskt
Kläder: Idag svarta byxor, svart topp och stickad tröja...som nästan räckte över magen
Blodtryck: 124/70. Har varit lite yrslig och lätt illamående sista dagarna.
Järnvärde: 120. Har stigit sen sist trots att jag inte har ätit extrajärn. Druckit lite blutsaft istället.
Glucos: 6.0 - helt inom normala värden *dett trots att jag ätit lite choklad på vägen dit*
Mage: 27 cm, på pricken på normallinjen.
Hjärtljud: 144
Eventuella besvär: Fortfarande rastlösa nätter och en krabat som har förkärlek för att ligga på tvären och sträcka ut sig = sammandragningarnas wm.
Bebisens rörelser: Just nu bonkar det på höger sida strax under revbenen och prasslar lätt i vänster ljumske. H*n ligger tydligen snett i magen, med huvudet just till vänster.
Efter barnmorskebesöket: Åkte jag hem, tog det lugnt och väntade in käre Mannen.

Lättnad att bli tagen på allvar

Min mvc-tjej tog mina trötthetstecken, sammandragningar och småblödningar på allvar kändes det som. Skönt att få prata av sig. Hon rekommenderade att jag träffade läkare nästa veckan och fram tills dess fundera på om det vore idé att sjukskriva mig litegrann. "Halvtid kanske" föreslog hon och jag tänkte direkt "gulp - skulle det verkligen funka".

Min enda reflektion har varit att jag orkar jobba 9-15.00 men klockan före och efter är jag bara så trött.

Jag får se vad nästa veckas läkarbesök för med sig helt enkelt.