Närvaro. Mindfullness.

Jag står i solen på gångvägen som leder bort från vårt hus.
Hennes avslappnade kind vilar emot min och hennes snusande
andetag fyller mitt öra och fortsätter in i hjärnan som i sin tur
sätter hjärtat i svaj.

Där står jag, mitt i världen, mitt i livet, mitt i en dröm som
plötsligt blev sann. Fem år av längtan, tårar, hopplöshet och
apati. Fem år av negativa besked, förbannelser över att behöva
Always och oförmåga att känna glädje i andras positiva besked.

Jag tar in henne där jag står. Hon är här nu och jag vill inte
missa en centimeter av henne. Allt vad jag förmår insuper jag
hennes doft, hennes ansiktskonturer och vinglätta andning.
Jag fattar fortfarande inte hur det gick till, hur ett oväntat
plus på stickan knuffade oss in på ett nytt spår. Så fullkomligt
oplanerad och så utomjordiskt efterlängtad.

Och nu också älskad.
För den hon är och allt som hon betyder för oss.
Lycka.