Prägling

Över hela golvet ligger memorykort och pippipusseldelar. Jag sprider ibland ut bilderna och frågar Lilla N om hon kan hitta bilden på "Hässssten". Hon väljer då, med vilje eller slump, oftast ut just bilden på gunghästen bland fyra kort.

När vi går in i Fs rum pekar hon varje gång lika ivrigt, jazzar med rumpan och säger "Uh-uh-uh". Hon vill känna på käpphästarna som ligger undanstoppade överst på Fs bokhylla.

Ibland leker F krypleken med LillaN och då skrattar de tillsammans så det ekar i vårt lilla pappershus. F ställer sig på knäna, låtsas stegra och gnäggar ljudligt. LillaN är inte sämre utan står också på sina små knän och efterapande ylar som en liten kattunge.

"Mamma" sa F allvarligt till mig för en tid sen när jag entusiastiskt spände fast Lilla N i bilbarnstolen för att åka upp till stallet med båda tjejerna. "Mamma, jag tycker inte att hon ska åka med så mycket till stallet". Jag häpnade och frågade varför, trodde hon skulle tycka det var kul att ha lillasyster där. "Nä, för vet du, hon kan ju tröttna på hästar och det vill jag ju inte".

Troligt? Inte troligt.