Alla människor kan missbedöma situationer. Till och med en far kan missa att hans dotter har feber och vattkoppor. Tydligen.
Jag brukar vara väldigt ödmjuk i mitt förhållande till att skälla ut folk. Många gånger för att jag vet att jag själv kan fela. Men den här gången visste jag att jag inte för allt i världen skulle kunna göra en lika fatal miss som dotterns far. Han skulle få veta vad jag tyckte. Och det med besked!
Men jag hann inte så långt. Uppenbarligen förstod han själv att det var slarvigt och oansvarigt. Han ringde flera gånger under förmiddagen och redan klockan ett kom han och hämtade henne, han som imorse omöjligt kunde vara hemma från jobbet av olika anledningar. Erbjöd sig till och med att dela på vara-hemma-bördan på "min" vecka som är nästa - något som jag tackade för men avböjde såklart.
Så utskällningen kom av sig. Lika bra det. Ingen hade mått bra av hårda ord. På söndag är lilltjejen tillbaka igen och då får jag återigen gå på upptäcksfärd i vattkoppspricklandskapet som blommar på hennes kropp. Jippie!
Cinks upptäcksresande
4 kommentarer:
Men du, det var grejer det!!
Utskällningar ska man hålla sig borta från, om det går. Varken få eller ge. För som du säger, ofta kommer det inget gott utav det ivf (även om han HADE varit värd en om han inte förstått sitt misstag.. )
grejt//M
Grattis! När det är över har ni i alla fall gjort det ... usch och fy och blä ... den gången gick det åt lite sömn och mycket potatismjöl ;)
Åhh, vattkoppor... :-/
Minks: ja, skönt att slippa faktiskt. Men jag hade absolut gjort det om han tyckt att det var sak samma!
Christina: Ja, det är ju en fördel förstås...
Honken: mhm... :/
Skicka en kommentar