"Skaka inte ditt barn" står det i stor varningstext i broschyren från Bvc. Jag undrar, hur är det med att bita sitt barn...går det bra?
För i förrgår kväll hade vi en såndärn orolig kväll när N bara inte skulle sova. Jag gjorde kanske misstaget av trötthet att försöka lägga henne för tidigt, redan vid tio-tiden. Men när klockan passerade tolv och hon fortfarande bara jamsade vid bröstet utan att egentligen uträtta något annat än att ha sönder mig så började tålamodet tryta.
Vi gick upp i vardagsrummet för att F och Mannen skulle kunna få sova ostört *eh? i ett pappershus? knappast men det är tanken som räknas va...*
Jag fortsatte amma och när hon plötsligt bet till och kastade huvudet bakåt så bet jag spontant tillbaka i hennes arm. Frustrerad. Instinktivt. Inte hårt såklart utan tog egentligen bara armen i munnen. Men att ens göra det.
Tack och lov så finns ju spärren där som inte skulle tillåta något mer våldsamt än så. Men visst kan man stundom förstå söndertrötta föräldrar som i ren vanmakt skakar sitt barn i försök att få det tyst.
Nä, då är det givetvis bättre som Fibula gjorde, när man bara inte orkar mer, lade bebisen på sängen och en kudde över örat själv och lät barnet skrika sig till sömns. Det tar nog igen skada av mer än möjligtvis mammas hjärta!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar