Nä, fy vad jag tycker att min blogg blivit trist och sparsmakad. Inser att jag själv tycker det varje gång jag loggar in. Trist och tråkigt skriven. Trist och utan vettigt innehåll.
Jag måste nog ta mig en funderare på om och isåfall hur jag vill förändra den. Eller lägga ner men det tror jag inte. Men nåt ska förändras, jag om nån måste ju gilla det jag gör, det är ju för min egen skull jag skriver!
fredag, februari 27, 2009
Stormens öga
Och så fortsatte kvällen i samma refräng som på eftermiddagen. Knorr och skrik. Nån middag han inte bli lagad till F innan hon for till stallet, ja, inte till nån annan i familjen heller.
Medan F sadlade och red öronabakåthästen handlade jag och Mannen på Stora Köpcentret. I tio minuter gick det bra sen ville N inte längre. Inte alls. Hon gallskrek - sov - gallskrek - sov till klockan tolv när hon äntligen föll i sömn.
Och sov rekordlånga fyra och en halv timme!
Tre steg framåt och två tillbaka som sagt.
Nu sover hon bara i min famn, i min famn, i min famn. Hostar, nyser och rosslar om vartannat. Vi tar det lugnt. Det får väl vara så några dagar nu tills ovädret drar förbi och förkylningen lägger sig.
Medan F sadlade och red öronabakåthästen handlade jag och Mannen på Stora Köpcentret. I tio minuter gick det bra sen ville N inte längre. Inte alls. Hon gallskrek - sov - gallskrek - sov till klockan tolv när hon äntligen föll i sömn.
Och sov rekordlånga fyra och en halv timme!
Tre steg framåt och två tillbaka som sagt.
Nu sover hon bara i min famn, i min famn, i min famn. Hostar, nyser och rosslar om vartannat. Vi tar det lugnt. Det får väl vara så några dagar nu tills ovädret drar förbi och förkylningen lägger sig.
torsdag, februari 26, 2009
Trött, tröttare, LillaN...
Sov då, mitt hjärta. Sooooov. Både du och mamma är eftermiddagströtta. Och varma. Och mätta. Men bara du är snorig och behöver sömnen.
Okej, då går vi väl ut och drar vagn igen då...
Okej, då går vi väl ut och drar vagn igen då...
onsdag, februari 25, 2009
Sneglar på träningsschemat
Hej, hej sportlov!
I tisdags åkte jag både iskana och pulka med F. Det var superkul men jag kände ibland hur det drog till i ärret. De obefintliga magmusklerna kunde inte heller hålla emot som de tidigare kunnat.
Det börjar bli dags att komma igång med träning, för min skull, för min orks skull. Jag känner mig stark nog att börja kika på träningspass på SATS och i mitten av mars tinas mitt kort upp och då är det bara att gå!
På onsdagar har de SatsBaby och det ska jag nog börja med. Sen ökar jag upp med tisdagar då Mannen är hemma med SatsCore och gör de övningar jag kan.
Redan nästa vecka har jag tänkt sparka igång mig med en powerwalk i spåret, yoga, spikmatta och sen en skön dusch - allt under det att min snälla moster kommer och vallar vagnen med Liten i.
I tisdags åkte jag både iskana och pulka med F. Det var superkul men jag kände ibland hur det drog till i ärret. De obefintliga magmusklerna kunde inte heller hålla emot som de tidigare kunnat.
Det börjar bli dags att komma igång med träning, för min skull, för min orks skull. Jag känner mig stark nog att börja kika på träningspass på SATS och i mitten av mars tinas mitt kort upp och då är det bara att gå!
På onsdagar har de SatsBaby och det ska jag nog börja med. Sen ökar jag upp med tisdagar då Mannen är hemma med SatsCore och gör de övningar jag kan.
Redan nästa vecka har jag tänkt sparka igång mig med en powerwalk i spåret, yoga, spikmatta och sen en skön dusch - allt under det att min snälla moster kommer och vallar vagnen med Liten i.
Mer mjölkfritt
Läkarbesök med N idag och jag fick rådet att fortsätta med mjölkfritt ytterligare en tid för att se om det gör skillnad. Prover ger inget tillförlitligt resultat utan det är bara mitt uteslutande som kan visa om N är känslig mot mjölkprotein eller inte.
Ni som har erfarenhet, vet ni om man bör undvika ägg också? Har inte läst det någonstans men hörde nån som sade nåt om det. Isåfall får jag nog börja om...
Ni som har erfarenhet, vet ni om man bör undvika ägg också? Har inte läst det någonstans men hörde nån som sade nåt om det. Isåfall får jag nog börja om...
Förkylningstider
Mannen och F snorar ikapp. Nätterna är fyllda av snörvlande snarkningar. Lill-norpan har börjat hosta och är täppt lite nu och då. Tumme för att hon och jag klarar oss från förkylning!
söndag, februari 22, 2009
Chokladigt rekord
En sats chokladbollar på tre dagar - det måste vara mitt mumselimumsigaste rekord! Och inga prickar på N har visat sig. Kanske kan utesluta allergi mot choklad med andra ord.
Tur att jag testade!
Tur att jag testade!
Drömsk affirmation
Mannen affirmerade det han ville ha med synliga lappar utspridda i huset för ungefär ett år sen. En snabb bil. Tid att sitta på en stubbe i skogen och tända trangiaköket. En semester på Hawaii.
Han tror som jag stenhårt på att som man tänker, så blir det, förr eller senare.
Idag kom han hemlighetsfullt och visade upp en av lapparna som han hittat. På den står det "Kom till pappa!"
Vi bara log mot varandra. Ord kändes överflödiga...
Han tror som jag stenhårt på att som man tänker, så blir det, förr eller senare.
Idag kom han hemlighetsfullt och visade upp en av lapparna som han hittat. På den står det "Kom till pappa!"
Vi bara log mot varandra. Ord kändes överflödiga...
Uppsnuttad
Hon vill inte sova och framförallt inte ligga själv. Hon vill inte ta napp. Allt som gäller just nu är att snutta. Som en värmesökande skudmisil känner hon av så snart jag lyckas lirka mig lös och dra upp tröjan. Det är bara att ta fram den igen. Jäklar va trötta boobsen blir!
Det är en utvecklingsfas, I know, och det gäller att komma ihåg att hålla ut för det kommer snart en ny solskensperiod.
Tills dess får jag hjälpligt försöka blogga med vänsterhanden och pausa hennes snuttande så ofta det går. Och allt går ju bara man vill!
Det är en utvecklingsfas, I know, och det gäller att komma ihåg att hålla ut för det kommer snart en ny solskensperiod.
Tills dess får jag hjälpligt försöka blogga med vänsterhanden och pausa hennes snuttande så ofta det går. Och allt går ju bara man vill!
Mjölkfritt it is
Provet på spädisar för att konstatera mjölkallergi är inte tillförlitligt. Därför kör vi nu på rekommendation av bvc-läkaren mjölkfritt i tio dagar till en början.
Det är inte svårt direkt, iallafall inte när man är hemma. Ute på fikahak och hos vänner blir man ju alltid lite mer misstänksam. Och finns det inget att äta kan det lätt bli panik för ett hungermonster som jag.
Det är svårt att säga om det blivit nån skillnad på de här fyra dagarna som gått hittills. Allt kan ju vara ett rent sammanträffande. Blodet i bajset har försvunnit iallafall. Prickarna är borta. Sömnen är kanske något jämnare fram till idag då plötsligt ingenting är bra**. Amningen har varit lugnare också fram till idag då det har sparkats och knölats rejält.
Men vi kör på. I kväll kommer F hem, goa, stora, härliga F. Nästa vecka ska vi ha sportlov, för första gången en hel vecka tillsammans!
**Den åskiga perioden vecka 8-9 har just börjat...
Det är inte svårt direkt, iallafall inte när man är hemma. Ute på fikahak och hos vänner blir man ju alltid lite mer misstänksam. Och finns det inget att äta kan det lätt bli panik för ett hungermonster som jag.
Det är svårt att säga om det blivit nån skillnad på de här fyra dagarna som gått hittills. Allt kan ju vara ett rent sammanträffande. Blodet i bajset har försvunnit iallafall. Prickarna är borta. Sömnen är kanske något jämnare fram till idag då plötsligt ingenting är bra**. Amningen har varit lugnare också fram till idag då det har sparkats och knölats rejält.
Men vi kör på. I kväll kommer F hem, goa, stora, härliga F. Nästa vecka ska vi ha sportlov, för första gången en hel vecka tillsammans!
**Den åskiga perioden vecka 8-9 har just börjat...
onsdag, februari 18, 2009
Minnen som rör till det
Hela lördagsförmiddagen sitter Mannen och jag och tittar på film från när F var liten. Tufft av honom att se X:et, mig och F tillsammans. Grymtningarna som Mannen riktar till X:et tar jag ingen notis om, det är helt okej under omständigheterna.
Jag ser plötsligt F med helt andra ögon. Ser en otroligt söt och mycket klok liten tjej som ler och utvecklas allt eftersom filmen går. Jag blir alldeles upprymd och mer än en gång fylls mina ögon av kärlekstårar. Min underbara, underbara stora tjej!
Filmen är slut. Hjärnan befinner sig fortfarande tolv år bakåt i tiden. Jag börjar plötsligt kalla N för F. Kulmen kommer ändå när jag ropar X:ets namn till Mannen, högt och ljudligt uppför trappen. "Freeeeedriiiik!" Jag hör mig själv samtidigt som jag ropar, det låter helt fel och det är liksom för sent att ta det tillbaka. "Sa du Fredrik?" hör jag Mannen kommentera frågande uppifrån. "Ja, det gjorde jag" kan jag bara konstatera "ja, det gjorde jag faktiskt...".
Jag känner mig plötsligt lite yr och dagsvill.
Jag ser plötsligt F med helt andra ögon. Ser en otroligt söt och mycket klok liten tjej som ler och utvecklas allt eftersom filmen går. Jag blir alldeles upprymd och mer än en gång fylls mina ögon av kärlekstårar. Min underbara, underbara stora tjej!
Filmen är slut. Hjärnan befinner sig fortfarande tolv år bakåt i tiden. Jag börjar plötsligt kalla N för F. Kulmen kommer ändå när jag ropar X:ets namn till Mannen, högt och ljudligt uppför trappen. "Freeeeedriiiik!" Jag hör mig själv samtidigt som jag ropar, det låter helt fel och det är liksom för sent att ta det tillbaka. "Sa du Fredrik?" hör jag Mannen kommentera frågande uppifrån. "Ja, det gjorde jag" kan jag bara konstatera "ja, det gjorde jag faktiskt...".
Jag känner mig plötsligt lite yr och dagsvill.
Egentligen
Jag har mest bara gjort korta inlägg om problem hemma i lyan. Låter kanske som om vardagen bara är ett enda stort jobb men så är det absolut inte.
N är en härlig tjej med kort uthållighet. När hon är glad är hon det intensivt och ler med hela ansiktet. Ögonen spelar och hon ser sådär härligt sprallig ut. Vi bara dör! Sen blir hon otålig och det går snabbt över till häftig demonstration av att hon inte vill vara där hon är längre. Då nån tar upp henne blir allt bra igen.
Vi har det kanon om dagarna. Hon somnar av sig själv på förmiddagarna, antingen med mig bredvid sig eller i babysittern. I vagnen och i bilen kan hon inte heller hålla ögonen öppna och även om hon ibland protesterar vilt först lugnar hon ner sig snabbt och tittar på mig med blå ögon. Både sjalen och babybjörnen funkar fint och hon tycker om att bli runtdansad i den.
Kvällarna är ett äventyr som ibland sovs bort och ibland fylls med skrik, vi vet aldrig vilket det kommer att bli. Men hon är söt och go hela tiden ändå. Så enormt jädra stort älskad att det liksom inte finns något slut.
Och Mannen och jag börjar äntligen förstå att vi faktiskt är föräldrar!
N är en härlig tjej med kort uthållighet. När hon är glad är hon det intensivt och ler med hela ansiktet. Ögonen spelar och hon ser sådär härligt sprallig ut. Vi bara dör! Sen blir hon otålig och det går snabbt över till häftig demonstration av att hon inte vill vara där hon är längre. Då nån tar upp henne blir allt bra igen.
Vi har det kanon om dagarna. Hon somnar av sig själv på förmiddagarna, antingen med mig bredvid sig eller i babysittern. I vagnen och i bilen kan hon inte heller hålla ögonen öppna och även om hon ibland protesterar vilt först lugnar hon ner sig snabbt och tittar på mig med blå ögon. Både sjalen och babybjörnen funkar fint och hon tycker om att bli runtdansad i den.
Kvällarna är ett äventyr som ibland sovs bort och ibland fylls med skrik, vi vet aldrig vilket det kommer att bli. Men hon är söt och go hela tiden ändå. Så enormt jädra stort älskad att det liksom inte finns något slut.
Och Mannen och jag börjar äntligen förstå att vi faktiskt är föräldrar!
Testing - etta, tvåa, trea...
Vi har tampats med en körig spädbarnsmage senaste dagarna. Nätterna har varit värst med skrik, knöl och bök. Lilla N vill amma men bara sliter och drar i bröstet samtidigt som hon krumbuktar sig och stönar. Ont? Vill tro det, stackersen...
På bvc visade det sig att hon går upp i vikt som vanligt, ca 200g i veckan, men de små blodstänken i avföringen fick läkaren att skriva en remiss till barnläkaren. "Det kan vara att hon är lactoskänslig"** sade barnmorskan. "Aha" tänkte jag "då provar jag genast med att utesluta lactos". När jag läst runt lite på The Internet så inser jag att det felaktigt inte bara är lactos utan mjölkprodukter helt och hållet. Och ikväll ska jag bort så det får bli att jag börjar imorgon men trappar ner redan idag. Det blir ju inte lätt såklart men blir det fler sovtimmar så är det självklart värt det!
** tydligen ganska ovanligt tvärtom vad man hör. Typ en på 40 som är känsliga. Kan ju hålla tummarna att N inte är en av dem utan bara ytterligare en av många, många perioder som vi går igenom
På bvc visade det sig att hon går upp i vikt som vanligt, ca 200g i veckan, men de små blodstänken i avföringen fick läkaren att skriva en remiss till barnläkaren. "Det kan vara att hon är lactoskänslig"** sade barnmorskan. "Aha" tänkte jag "då provar jag genast med att utesluta lactos". När jag läst runt lite på The Internet så inser jag att det felaktigt inte bara är lactos utan mjölkprodukter helt och hållet. Och ikväll ska jag bort så det får bli att jag börjar imorgon men trappar ner redan idag. Det blir ju inte lätt såklart men blir det fler sovtimmar så är det självklart värt det!
** tydligen ganska ovanligt tvärtom vad man hör. Typ en på 40 som är känsliga. Kan ju hålla tummarna att N inte är en av dem utan bara ytterligare en av många, många perioder som vi går igenom
tisdag, februari 10, 2009
Prickis
Lillsmulan är knottrig över hela kroppen. Inte supermycket men tillräckligt för att bvc kunde konstatera att det inte är bara hormonprickar. Nej, det är troligtvis något jag ätit - men vad sjuttsiken då?
måndag, februari 09, 2009
Tårar
Grät idag över att livet ibland är så oförutsägbart.
Grät över liv som ibland blir alldeles, alldeles för korta...
Grät över liv som ibland blir alldeles, alldeles för korta...
Var försiktig med vad du önskar dig
Napp - detta omstridda ämne.
Jag önskade tidigare att N inte skulle bli lika sugtokig i nappen som storasyster F. Det kändes verkligen som ett misslyckande och kapitulerande att vi introducerade napp när N bara var två veckor gammal.
Men önskan har slagit in. Hon blir tokgalen när vi försöker med napp för att jag ska få amningsvila och skriker som besatt. Två olika typer har vi provat, hon ogillar båda lika mycket. Ingen vila alltså, bara att amma på.
Där fick jag!
Jag önskade tidigare att N inte skulle bli lika sugtokig i nappen som storasyster F. Det kändes verkligen som ett misslyckande och kapitulerande att vi introducerade napp när N bara var två veckor gammal.
Men önskan har slagit in. Hon blir tokgalen när vi försöker med napp för att jag ska få amningsvila och skriker som besatt. Två olika typer har vi provat, hon ogillar båda lika mycket. Ingen vila alltså, bara att amma på.
Där fick jag!
40-talist-ligist
Det rådde fullständigt kaos på parkeringsplatsen utanför sjukhuset i förra veckan. Mannen och jag satt i bilen och såg en tjej komma långt bortifrån och ställde oss och väntade. När hon närmade sig utbytte vi blickar och leenden som sade att vi kunde ta platsen.
Framför oss stod en bil som väntade på en annan plats. När det visade sig att den platsen inte skulle bli ledig satsade han på vår förväntade plats istället.
Jag klev ur bilden och ställde mig på platsen för att ingen annan skulle tro att den var ledig. Döm om min förvåning när bilen framför då utan pardon trängbackade undan vår bil och rivstartade mot mig som stod på den nu lediga platsen. Det var isigt på parkeringen och ändå rivstartarde bilen och körde rakt mot mig!
Sen klev en man i 65-årsåldern och hans pälsprydda förnäma fru ur bilen och skrek åt mig att det var hans plats och att han minsann sett den först och att han faktiskt skulle ha den. I nästa andetag sade han "Ja, det är ju så ont om platser här".
Jag protesterade och menade att han faktiskt hade ämnat att ta en annan plats som nu inte råkade bli ledig. Så var det inte alls, hytte mannen som fortsatte att domdera och argskrika.
"Du behöver väl inte låta så förbannad för det" svarade jag då lite provocerande. "Det gör jag inte" skällde han. Jag brydde mig inte vidare, han var inte värd att argumentera med. Jag flinade istället, skakade på huvudet och gick till vår bil. Vi hittade en annan plats, utan att bli halvt ihjälkörda.
Jag bara undrar - hur tänker man när man satsar på att skrämma en tjej som kunde ha varit hans dotter? Ursäkta mig - men jädra Pucko!
Framför oss stod en bil som väntade på en annan plats. När det visade sig att den platsen inte skulle bli ledig satsade han på vår förväntade plats istället.
Jag klev ur bilden och ställde mig på platsen för att ingen annan skulle tro att den var ledig. Döm om min förvåning när bilen framför då utan pardon trängbackade undan vår bil och rivstartade mot mig som stod på den nu lediga platsen. Det var isigt på parkeringen och ändå rivstartarde bilen och körde rakt mot mig!
Sen klev en man i 65-årsåldern och hans pälsprydda förnäma fru ur bilen och skrek åt mig att det var hans plats och att han minsann sett den först och att han faktiskt skulle ha den. I nästa andetag sade han "Ja, det är ju så ont om platser här".
Jag protesterade och menade att han faktiskt hade ämnat att ta en annan plats som nu inte råkade bli ledig. Så var det inte alls, hytte mannen som fortsatte att domdera och argskrika.
"Du behöver väl inte låta så förbannad för det" svarade jag då lite provocerande. "Det gör jag inte" skällde han. Jag brydde mig inte vidare, han var inte värd att argumentera med. Jag flinade istället, skakade på huvudet och gick till vår bil. Vi hittade en annan plats, utan att bli halvt ihjälkörda.
Jag bara undrar - hur tänker man när man satsar på att skrämma en tjej som kunde ha varit hans dotter? Ursäkta mig - men jädra Pucko!
Glömde allt!
Var på återkontroll på mvc i veckan som var. Pratade med en väldigt stressad men trevlig läkare. Glömde i farten precis alla frågor!
Jag som skulle fråga om rörelse och träning, hur snabbt man kan komma igång efter ett snitt, hur och vad man lämpligast börjar med, om sex och allt annat som har med att få jorden att börja snurra igen. Men jag glömde allt!
Nån som har några tips till mig? Det har gått några dagar över sex veckor nu, får jag börja träna magen? Mina hållainmagen-trosor har iofs haft förundransvärd effekt men det är ju inte bara utseendet som räknas, det är ju styrkan också.
Yoga?
Jag som skulle fråga om rörelse och träning, hur snabbt man kan komma igång efter ett snitt, hur och vad man lämpligast börjar med, om sex och allt annat som har med att få jorden att börja snurra igen. Men jag glömde allt!
Nån som har några tips till mig? Det har gått några dagar över sex veckor nu, får jag börja träna magen? Mina hållainmagen-trosor har iofs haft förundransvärd effekt men det är ju inte bara utseendet som räknas, det är ju styrkan också.
Yoga?
Jädra RLS
"Regelbundna sömntider" står det som självhjälp för att stävja RLS (som tyvärr kommit tillbaka efter att ha varit borta en månad).
Försök med det med en sex veckors bebis!
Försök med det med en sex veckors bebis!
Jag kan förstå...
"Skaka inte ditt barn" står det i stor varningstext i broschyren från Bvc. Jag undrar, hur är det med att bita sitt barn...går det bra?
För i förrgår kväll hade vi en såndärn orolig kväll när N bara inte skulle sova. Jag gjorde kanske misstaget av trötthet att försöka lägga henne för tidigt, redan vid tio-tiden. Men när klockan passerade tolv och hon fortfarande bara jamsade vid bröstet utan att egentligen uträtta något annat än att ha sönder mig så började tålamodet tryta.
Vi gick upp i vardagsrummet för att F och Mannen skulle kunna få sova ostört *eh? i ett pappershus? knappast men det är tanken som räknas va...*
Jag fortsatte amma och när hon plötsligt bet till och kastade huvudet bakåt så bet jag spontant tillbaka i hennes arm. Frustrerad. Instinktivt. Inte hårt såklart utan tog egentligen bara armen i munnen. Men att ens göra det.
Tack och lov så finns ju spärren där som inte skulle tillåta något mer våldsamt än så. Men visst kan man stundom förstå söndertrötta föräldrar som i ren vanmakt skakar sitt barn i försök att få det tyst.
Nä, då är det givetvis bättre som Fibula gjorde, när man bara inte orkar mer, lade bebisen på sängen och en kudde över örat själv och lät barnet skrika sig till sömns. Det tar nog igen skada av mer än möjligtvis mammas hjärta!
För i förrgår kväll hade vi en såndärn orolig kväll när N bara inte skulle sova. Jag gjorde kanske misstaget av trötthet att försöka lägga henne för tidigt, redan vid tio-tiden. Men när klockan passerade tolv och hon fortfarande bara jamsade vid bröstet utan att egentligen uträtta något annat än att ha sönder mig så började tålamodet tryta.
Vi gick upp i vardagsrummet för att F och Mannen skulle kunna få sova ostört *eh? i ett pappershus? knappast men det är tanken som räknas va...*
Jag fortsatte amma och när hon plötsligt bet till och kastade huvudet bakåt så bet jag spontant tillbaka i hennes arm. Frustrerad. Instinktivt. Inte hårt såklart utan tog egentligen bara armen i munnen. Men att ens göra det.
Tack och lov så finns ju spärren där som inte skulle tillåta något mer våldsamt än så. Men visst kan man stundom förstå söndertrötta föräldrar som i ren vanmakt skakar sitt barn i försök att få det tyst.
Nä, då är det givetvis bättre som Fibula gjorde, när man bara inte orkar mer, lade bebisen på sängen och en kudde över örat själv och lät barnet skrika sig till sömns. Det tar nog igen skada av mer än möjligtvis mammas hjärta!
Sjalrapport
Tar en förmiddagsfika med N sovandes i sjalen. Pausar från att sicksacka kanterna på våra egenhändigt tillklippta skötlappar i frotté.
Läste på Fibulas blogg om vikten av att inte ge bebisen för mycket intryck såhär första tiden och hur viktiga sömntimmarna är så jag ska försöka sjala oftare med henne. Fick låna en hug-a-bub av Minks och nu har N sovit flera gånger i den. Gissar att det tar ett tag att vänja in henne vid den innan hon helt och hållet accepterar den.
När jag är själv och när hon är orolig så kränger jag på BabyBjörn istället, den kan jag ju få på mig med en hand samtidigt som jag håller i henne men den får jag också snabbare ont av. Ringsjalen som jag har sen tidigare fattar jag inte hur jag ska använda så den ligger i garderoben.
Läste på Fibulas blogg om vikten av att inte ge bebisen för mycket intryck såhär första tiden och hur viktiga sömntimmarna är så jag ska försöka sjala oftare med henne. Fick låna en hug-a-bub av Minks och nu har N sovit flera gånger i den. Gissar att det tar ett tag att vänja in henne vid den innan hon helt och hållet accepterar den.
När jag är själv och när hon är orolig så kränger jag på BabyBjörn istället, den kan jag ju få på mig med en hand samtidigt som jag håller i henne men den får jag också snabbare ont av. Ringsjalen som jag har sen tidigare fattar jag inte hur jag ska använda så den ligger i garderoben.
fredag, februari 06, 2009
Ny och gammal
Nittio år skiljer mellan dem.
Handen som upplevt världens alla skiftningar.
Höst, vår, krig, fred, glädje och sorg.
och
Handen som utforskar livet för första gången.
Nallen, håret, handduken, grodan och systers hand.
Idag träffades de för första gången.
LillaN och gammelgammelmorfar. Underbart!
Mardröm - jovars...
Jag grät när jag vaknade. På riktigt alltså. Ögonen var blöta av tårar och jag var bedrövad.
I drömmen skulle jag äta upp (!) LillaN. Hon var en liten kanin som låg färdiglagad i aluminiumfolie, jättesöt och go sådär som en mjukiskanin är, men toppad med paprika och andra grönsaker. När jag skulle lägga henne på tallriken för att äta upp henne började jag istället gråta och vägrade att äta henne. "Nä, jag kan inte äta henne" grät jag, "jag tar med henne hem" sade jag.
Och sen vaknade jag.
Hua...
I drömmen skulle jag äta upp (!) LillaN. Hon var en liten kanin som låg färdiglagad i aluminiumfolie, jättesöt och go sådär som en mjukiskanin är, men toppad med paprika och andra grönsaker. När jag skulle lägga henne på tallriken för att äta upp henne började jag istället gråta och vägrade att äta henne. "Nä, jag kan inte äta henne" grät jag, "jag tar med henne hem" sade jag.
Och sen vaknade jag.
Hua...
onsdag, februari 04, 2009
Recension Spikmatta
Det tog emot att lägga sig på den första gången därför att jag trodde det skulle göra rysligt ont.
Behagligt var det inte första gången, rent fysiskt. Men jag upptäckte däremot att jag fick en djup och bra andning. Obehaget av piggarna satt i mer eller mindre hela tiden men var bara besvärligt första minutrarna. Somnade och snarkade högljutt i en och en halv timme.
Andra gången längtade jag nästan till att ligga på mattan. Jag låg tjugo minuter och hela tiden vid medvetande och kände hur kroppen kunde slappna av.
Tredje gången samma sak, längtan. Troligtvis hjärnans belöningssystem som minns endorfin-påslaget och ser fram emot att få det igen. Sov en timme, sov mycket gott och drömde om att jag försökte se om det blivit märken på ryggen.
Piggarna känns lite extra mycket där jag har ryggbesvär. Efter graviditeten är jag bortdomnad i korsryggen och jag tycker att känseln har kommit tillbaka delvis. Axlarna och skulderbladen där jag är spänd och öm känns också en hel del. Efteråt tycker jag att jag får en avslapning i dessa områden.
Vad det får för långtgående effekter kan jag bara läsa om än så länge men på kort sikt tycker jag att lugnet och den inre styrkan får näring.
Behagligt var det inte första gången, rent fysiskt. Men jag upptäckte däremot att jag fick en djup och bra andning. Obehaget av piggarna satt i mer eller mindre hela tiden men var bara besvärligt första minutrarna. Somnade och snarkade högljutt i en och en halv timme.
Andra gången längtade jag nästan till att ligga på mattan. Jag låg tjugo minuter och hela tiden vid medvetande och kände hur kroppen kunde slappna av.
Tredje gången samma sak, längtan. Troligtvis hjärnans belöningssystem som minns endorfin-påslaget och ser fram emot att få det igen. Sov en timme, sov mycket gott och drömde om att jag försökte se om det blivit märken på ryggen.
Piggarna känns lite extra mycket där jag har ryggbesvär. Efter graviditeten är jag bortdomnad i korsryggen och jag tycker att känseln har kommit tillbaka delvis. Axlarna och skulderbladen där jag är spänd och öm känns också en hel del. Efteråt tycker jag att jag får en avslapning i dessa områden.
Vad det får för långtgående effekter kan jag bara läsa om än så länge men på kort sikt tycker jag att lugnet och den inre styrkan får näring.
Kvack! Jag är brädad!
Senaste dagarna tror jag mig ha skymtat ett snett leende och nyfikna ögon som studerar mig korta stunder för att sen titta bort igen.
Den som istället får de största ögonen och de öppna leendena - och till och med lite gurgel är den gröna grodan som händer över skötbordet. Världens mest intressanta barnvakt (tillsammans med storasyster då...).
Klar innan hon går
Kameran är tillbaka. Jag hämtade ut den igår och nu ska jag äntligen få använda en riktig kamera igen. Den lilla Nikon har förstås funkat fint när jag ingen annan hade men det känns skönt att min kamera är tillbaka.
Det sakta först men fort på slutet, att laga den alltså. Efter att ha varit in och tjatat ungefär tio gånger i butiken och frågat när kameran är klar så ringde de till verkstaden och skojjade: "Jag har en kund här som har en liten bebis och hon vill gärna ha kameran innan barnet börjar gå...". Sen gick det på två dagar så hade de kameran hemma.
Och 2 700:- fattigare är jag! Och glad!
Det sakta först men fort på slutet, att laga den alltså. Efter att ha varit in och tjatat ungefär tio gånger i butiken och frågat när kameran är klar så ringde de till verkstaden och skojjade: "Jag har en kund här som har en liten bebis och hon vill gärna ha kameran innan barnet börjar gå...". Sen gick det på två dagar så hade de kameran hemma.
Och 2 700:- fattigare är jag! Och glad!
tisdag, februari 03, 2009
Frostnupet
Bilden är tagen på solvinterpromenaden idag. Rätt schysst för att vara med lilla Nikon-kameran.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)